David mot Goliat, i omvĂ€nd ordning đŸ˜±

Blev en nÄgot halvseg dag igÄr. Flytta tillbaka nÄn stol hÀr, fyllde en korg med tomglas, diskade, och flyttade en till stol och fortsatte diska.

Nu rÄkade jag ha en tÄrta, införskaffad pÄ Ullas i fredags. Enbart för att han frÄgade om jag inte skulle köpa en, sÄ hÀr, sista halvtimmen innan dom skulle stÀnga för semestern. Och jag föll till föga, fick bra pris pÄ den. Men sen visste jag inte riktigt var, nÀr och hur, vi skulle Àta den. Vilka lyxproblem!


FrÄgade om inte Jan A och Ingegerd skulle komma hit pÄ kaffe igÄr. Och det ville dom, sÄ jag stÀllde om lite möbler sÄ vi fick sitta under partytÀltet, i skuggan.

Roffe, han som sĂ„lde tĂ„rtan till mig, frĂ„gade vem som fĂ„r in bussen pĂ„ gĂ„rden. Han var mĂ€kta imponerad och ville att jag skulle hĂ€lsa det till Åke. Ja, sa han, plötsligt sĂ„ var bussen borta, det gick nĂ„gra dagar, sĂ„ var den tillbaka igen, och jag kunde inte förstĂ„ hur det hade kunnat hĂ€nda. Haha…ja sa jag, det kan vara en yrkesskada, eller möjligtvis yrkesskicklighet, med sina 37 Ă„r som lastbilschaufför.

TyvÀrr behöver bussen fixas, den Àr inte top noch inte heller sprillans ny. Idag för 5 Är sedan la jag ut det hÀr.


SmĂ„saker, som hĂ€nder,nu och dĂ„. Var de inte 2 Ă„r sedan dĂ„ gasvajern hoppade loss och vi fick rejsa mot sniglarna i Vormsele, det gick inte fort framĂ„t. Bromsen som slog in dĂ„ vi var i Tierp och vi tog oss inte fram…överhuvudtaget. Hade 10 meter kvar till att fĂ„ komma oss in genom grindarna, till tĂ€vlingsdepĂ„n, men nopp, vi stod som fastgjuten i backen. NĂ„ja, allt som hĂ€nt har Åke fixat, pĂ„ ett eller annat sĂ€tt.

IgÄr skulle han fortsÀtta försöka fÄ loss nÄt rör för att kunna se vilken typ av spindelled han behöver. Men grejerna har rostat fast. Han sÄg bara en utvÀg och det var att försöka fÄ loss framdÀcket. HÀr kunde allt ha slutat betydligt vÀrre Àn det som hÀnde.

Hur konstigt och avigt det nu mĂ„ lĂ„ta sĂ„ fick han bussen…pĂ„ örat, och armbĂ„gen samt revbenet fick sig en törn. Lite blĂ„nader lĂ€ngre ner pĂ„ halsen. Domkraften tippade och bussen Ă„kte ner en bit. Skrolla om ni Ă€r kĂ€nsliga…


Han hade tur, ren tur, kan man vÀl sÀga.

I efterhand tĂ€nker man ju pĂ„ vad som faktiskt hade kunnat hĂ€nda. Om hjulet hade varit borta, om han fastnat dĂ€runder, om han hade haft hĂ€nderna nĂ„n annanstans och klĂ€mt sig dĂ€r, och om han hade haft glasögonen pĂ„ sig…ja, eller nej. Alla dessa om, ska man vĂ€l ta till sig, sĂ„ man vet och har det i Ă„tanke, nĂ€sta gĂ„ng. Att sĂ€kerhet Ă€r absolut inte bara, A och O, utan hĂ€r snackar vi, A och Ö.

Nicco pÄminde om vad som hÀnde min pappa, han fick dock betala med sitt liv, och det hÀnde Àven fast han alltid var sÄ noga med hur man skulle jobba. Den gÄngen höll han dessutom pÄ med att sÀkra upp nÄt han inte tyckte var sÄ stabilt.

NÄ, det Àr inte att leka med och jag sa dÄ vi pratade om det, senare pÄ kvÀllen, att det liknande kampen som David hade mot jÀtten Goliat. Fast hÀr blev det omvÀnd ordning. Det Àr inte alltid man vinner mot jÀttarna.

Idag Àr det jobb som vÀntar, sista veckan innan semester stÄr för dörren. Och pÄ söndag kommer Theresé, Sally och Bobby.


Vi hade kattbesök hĂ€r pĂ„ gĂ„rden igĂ„r. Den lĂ„g under syrenen och lurpassade pĂ„ fĂ„glar. Men tyvĂ€rr, jag blev ett hinder för kissen, sĂ„ lĂ€nge jag Ă€r ute och katten kommer, sĂ„ blir det inget pippimĂ„l hĂ€r inte. Jag pratade med katten som blev nĂ„got störd, av det, haha…


Och Winstone bryr sig inte ett dugg om katter. Det Àr ju bra, ÀndÄ, tÀnker jag. NÄt han inte gapar och skÀller pÄ.

Ha en fin mÄndag, allihop!