Etikett: Ullas kondis

Snurrigt så det förslår

Åke frågade om han skulle bjuda mig på lunch på Ullas igår. Ja vem tackar nej till det, tänkte jag, så vi larvade iväg där strax efter 12 snåret. Hade tänkt fråga ifall vi skulle höra med Brälla och Lena om dom skulle joina oss men…asch, så tänker man att det ändå är sällan det kanske passar då man kommer med spontanfråga så snart inpå.

Vi hann inte mer än jussepass sätta oss, så kommer, tadaa…Lena och Hanna in genom dörren. Brälla kommer några steg senare. Dom skulle också luncha. Jag berättade för Lena vad jag tänkt, och hon hade tänkt exakt samma sak. Där ser man, vi sparade in ett samtal men det blev ändå som det vi hade filurat på.

Åke följde med Brälla bort på verkstan då dom var klar, men vi, Lena, Hanna och jag satt kvar till strax innan stängning. Pratade om det ena och det andra, livet här och nu och nåt roligt som ska hända i sommar. Det ser vi fram emot, på riktigt

Vet inte riktigt hur vi hamnade i samtal om barn med diagnoser. Jag visade i alla fall en kort filmsnutt som Anna delat till mig, en pojke som snurrar helt galet hemma på köksgolvet. Jag följer honom på TikTok så därför hade jag sett det förut. Och skrev till Anna att han är autistisk, och jag hade fått för mig att det på nåt sätt har gjort att dom kan göra sånt här utan att bli så påverkad som till exempel jag skulle bli. Jag hade knappt klarat ett varv utan att tippa. Klicka på bild så får ni se killen

Hittade även en tjej, även hon, autistisk och snurrar som värsta proffset. Klicka även här på bilden

Att snurra på saker eller vicka på fingrar eller göra andra repetitiva rörelser är något man kan förknippa med autism. Sen vet jag inte vad det är som gör att dom inte blir yr i huvudet. Om det har med att dom kan stänga av den delen som gör att det händer, för att det är deras sätt att hantera omgivningen eller om dom gör precis som konståknings proffsen, ska jag ha osagt. Men jag fascineras av hur dom gör detta, helt makalöst!

Kan även tillägga, apropå autism, att det finns ett stort spann med hur man fungerar med autism. Många vuxna lär sig att dölja sina begränsade och repetitiva beteenden. Men intensiva specialintressen kan också vara en källa till glädje. De kan också ge positiva möjligheter i utbildning och senare yrkesliv för en del individer. Det är vanligt att de som visat tydliga svårigheter inom dessa områden som barn inte längre gör det som vuxna.

Åkte upp till mamma efter middagen. Hade några middagslådor till henne som tog plats i vårt kylskåp. Drack kaffe och surrade bort en stund. Dimman låg tät över Mariehem

Borde egentligen servera blåbärssoppa idag, fast…nä, det är ingen favorit, jag klarar mig utan både soppan och skidorna. Får se vad jag hittar på. Nu har startskottet gått och även jag ska gå…i alla fall ut med Winstone och sen får det bli frukost efter det. Apropå Winstone ja.

Första söndagen i mars är det inte bara Vasaloppet utan även Världsdagen för japansk spets. Det är en dag som tillägnas dom fluffiga, vita hundarna! 🐾

Om du är ägare eller uppfödare av japansk spets kan du delta i firandet så här:

Dela ett foto av din japanska spets på din profil/grupp/sida på Facebook eller Instagram. Bifoga fotot med följande text (du kan också lägga till ett eget tilläggsmeddelande):

”Världsdagen för japanska spetsar 2022! 🐶🎉 ” Glöm inte att inkludera dessa hashtags: #WorldJapaneseSpitzDay, #JapaneseSpitz och #Всемирныйденьяпонскогошпица.

Låt oss sprida kärleken till dessa vita, fluffiga följeslagare och göra World Japanese Spitz Day till en årlig tradition! 🐕❤️

Önskar er alla en fin söndag och avslutar med denna text jag hittat i nån grupp på fejjan (förstås) 😁😜

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

Tänker ni som jag, eller 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke bjöd på lunch igår. Han deklarerade redan på fredags kvällen att han minsann, kunde bjuda mig på Ullas. Dom har inte bara goda lunchmackor utan även öppet på lördagar igen. Kom dit och vem tror ni, hade plånboken hemma…mm. Selektivt minne eller utstuderat och planerat in i minsta detalj?

Jag bjöd med andra ord, Åke på en lunchmacka på Ullas kondis igår. Till Åkes försvar, jo jag vet att han hade travat hem igen och hämtat pengar ifall jag hade insisterat, men det gjorde jag faktiskt inte. Så jag får väl lov att skylla mig själv 😁

Jag och Nicco åkte iväg på Returbutiken som ligger bakom Ica Maxi. Dom hade man som glömt bort. Kan inte påstå att jag var så imponerad över deras sortiment, men det beror förstås på vad man är intresserad av. Jag köpte med mig ett kombinerad kyl och värmeprylskåp som man även kan ha i bilen. Onödigt nanting, jo jag vet…fast ibland bryr jag mig inte om att jag är onödig.

Vi åkte in på Blomsterlandet. Nu vet jag inte om det är jag som påverkat henne. Jag har i alla fall blivit påverkad av en mycket klok kvinna som sa till en vän till mig, att man ska INTE ha nånting i fönstren som gör en deprimerad, läs: döda blommor. Så det har jag sagt till Nicco då jag slängde en av hennes döda blommor. Hon tyckte inte alls att det var död, fast jag anser att dom är på god väg då inget håller fast i bladen längre.

Nå, hon hade kommit på att kaktusar, kanske var hennes style. Kaktusar brukar överleva det mest förutom för mycket vatten. Hon fick tips på blomaffären hur hon skulle packa ner kaktusarna i påsen för att sedan kunna få upp dom utan för många stick i händerna. Hon sa sedan att hon hellre handskas med kaktusar dagligen dags än brottas med Sambo. Hahaa… jo jag förstår det. Sambo besitter inte skillsen att ”veta” när nog är nog.

På Blomsterlandet har dom anställt ett gäng som käkar ohyra. Nicco undrade om hon skulle fråga ifall dom fått korrekta anställningsavtal, haha

Jag köpte med mig en Dr Westerlunds pelargon. Googlade då jag kom hem och ser att dom egentligen borde ha vintervila till mars, så jag ska ta ner den i källaren tills mars månad är kommen. Då blir det omplantering och mera ljus och värme. Får se om jag kan få den att överleva och kanske blomma. Och att den blommar för att den trivs och inte är på väg att dö.

Såg den här bilden på nån sida nån gång ifjol. Sparade den för att jag skulle skriva något om den. Glömde bort men hittade den nu då jag tog bort en massa strunt.

 

Jag vet varför jag sparade den. Undrar om ni tänker som jag då jag ser sånt här? Min första tanke blir, ok, är det nån som brukar sätta fast fejkhår under armarna eller?? Och sen, givetvis, vem f-n bryr sig, om du inte vill ha hår så tar du bort det och bryr du dig inte så ha kvar det. Det är väl upp till var och en.

Vi har väldigt lätt att påpeka att saker ska se ut på ett visst sätt, men ingen tänker på hur vi föds. Ta det ett steg längre, och tänk dig en bild på dig själv, 40 år framåt från födseln. Inga rakhyvlar, pincetter, skönhetsoperationer, peelingar, utan pure nature. Hur ser din bild ut?

Du må ju få bestämma själv, och ingen i hela världen har rätten att tala om för dig vad du borde göra. Det är så synd att vi faller för mode, andras synpunkter och vad som är inne eller ute. Dom bästa och mest intressanta människorna är dom som gör som dom själva vill och tycker.

Missförstå mig rätt nu. Det handlar inte håret under armarna. Man kan ju ta bort det för att det känns mer hygieniskt, inte för att vinna en skönhetstävling med lenaste armhålan. Det handlar mer om vad du har i ditt huvud. Fall inte för det där som i längden, kommer att bli något du ångrar men som inte går att få ogjort.

Gör det du tycker känns rätt för dig och stå för det! Det är det absolut bästa du kan göra.

Nu släpper jag det innan jag trasslar in mig i förklaringar som ingen alls begriper sig på. Ni som vet, vet och ni som inte förstår, fråga eller låt det passera.

Ha en fin söndag, allihop!

Damma på bara…

Av , , Bli först att kommentera 12

Sovrum och badrum måste ju vara dom mest dammiga ställena i ens tillvaro. Eller så är sovrummet mer dammigt då man väl städar, eftersom man inte dammtorkar där lika ofta Ja, jag pratar för mig själv, men jag har också en teori som gäller här hemma. Jag dammtorkar inte lika ofta där eftersom vi inte använder det rummet annat än då vi sover. Hur mycket damm kan det bli, liksom 🧐

Dammsuger gör jag oftast mer än en gång i veckan och då är jag även därinne, men ändå… Nå, dammet kommer väl förstås av att man bäddar sängen. Står där och fladdrar med täcken och fluffar kuddar. Hm… well, igår tömde jag våra stringhyllor, gick igenom böckerna och torkade damm.

 

 

Har egentligen inte reflekterat över att Åke har sin gamla nalle på hyllan och jag har en gammal docka som min mormor gav till min mamma, way back in time. Jo jag vet ju att dom sitter där och samlar damm, men jag har inte skänkt dom en tanke. Varför måste dom ens vara där, på riktigt 🥸 Bara för att man har dom så behöver dom ju inte sitta framme. Jösses, jag får nog bära ner dom i källaren och sätta dom i ett skåp.

Tog med några av böcker till jobbet, där finns ju en bokbytarvagn så jag lämpade av dom där. Kul om nån annan kan ha glädje av dom också.

Damm i badrummen må ju komma från handdukar, fläktsystem och guu vet allt. Hundhår brukar det minsann finnas därinne. Men jag vet varför. Winstone kommer in där på kvällen då jag öppnar lådan där tandborstarna är. Jodå, han har en alldeles egen och han tillåter att jag borstar, även om det mest är hörntänderna, han går inte med på vad som helst.

Så frågade Åke om han skulle bjuda mig på lunch innan jobbet. Klart han fick, så vi gick över på Ullas.

Trevligt att dom börjat ha öppet på lördagar, det var ändå helt ok med folk där. Fast det ska väl till att det är en jämn strid av fika folk, för att det ska löna sig. Så vi får hoppas att dom får många besök.

Åke fick tydligen många kvällsbesökare. Små barn som ville ha godis, haha. Winstone var mindre glad, han absolut hatar ringklockan. Men då fick väl även han vara en del av skrämmandet

Jag kommer hem och ser detta…åh fy tusan, that gotta hurt, for real

Kramp i tårna är ju nåt jag har flera dagar i veckan. För att häva det så ställer jag, numer, min andra fot på tårna som strävar uppåt, för att trycka ner dom igen. ONT, men det funkar. Den där killen kan ju dock vara skapt på nåt annat vis

Ett sista pass idag sen gör jag helg. Hoppas på skapligt väder på måndag och tisdag, finns nåt fönster jag borde torka innan vinterns stormar kommer. Regn hoppas vi att vi slipper i alla fall, och besökare from other space

Ha en fin söndag, alla mina vänner och läsare!

Detaljer detaljer…och lite till

Av , , Bli först att kommentera 13

Det bidde en macklunch på Ullas kondis igår. Så enkelt och gott. Och vilken tur att vi har ett Kondis så nära. Inte alla förunnat att få ha både vardag och helg lyx, så nära inpå.

Ska börja med att gratulera Theresé till hennes nya tjänst som Global RP Service OLC manager & team leader på GE HealthCare. Jag betvivlar inte en sekund att våra döttrar är där dom är idag på grund av ett inre driv. Utmaningar och äventyr, utveckling och sedan belöning för det man lägger ner sin tid på. Men visst, oavsett vad du jobbar med, är det A och O, att man trivs.

Lite roligt att jag pratade om mitt yrke, i en Taxibil igår, då jag och min kund skulle en tripp ut på Tegs sidan. Chauffören sa,  direkt då jag klev in i bilen, ”-Du har väl jobbet länge med hmhm nu?” Ja, det blir faktiskt 13 år nu i oktober, svarade jag. Och sedan sa jag, att jag som barn, (när man fick frågan om vad jag ville bli som stor), hade ett önsketänkande om att bli en person som bakade bullar och gick på Posten åt folk. Mja, jag är väl där, med en stor skillnad, jag behöver inte göra det till 10 personer utan åt en enda.

Fast jag började inte där berättade jag. Har väl dom flesta år inom kontor och handel. Han berättade att han börjat jobba på Bank, och blev kvar där i 20 år, innan han bytte bana. Han saknade absolut inte bankjobbet. Vi var stående överens om att det är Guld värt, att få vara där man vill vara, oavsett vart man nu kan tänkas ha sitt arbete.

Teg ja, där är man inte dagligen dags. Rätt fint på sina ställen, men alla områden har väl sin charm. Precis som våra årstider. Jag fotade lite förstås

Vid den här statyn satt ett par på bänken, en bit bort. Jag hade mina teorier om att det var ett brudpar. Hon med vit klänning och en blombukett i handen, han med svart kostym och välkammad.

Jag hade nog rätt…tror jag i alla fall. För då vi kom upp till kyrkan, kom det finklädda människor som gick in där och det dröjde inte länge förrän kyrkklockorna började slå.

Vi satt en stund på en färgglad bänk och pejlade in omgivningen

Då vi var klar med Teg, slog klockorna återigen igång, och ut kom allihop. Nån sa något och sedan blev det jubel och dom kastade…ris, eller vad det nu kan ha varit. Så… ja, inte otroligt att det faktiskt var just dom på bänken, nere vid Umeälven, som väntade på en ny ingång till en gemensam framtid.

Okul då jag skulle hem. Stängde dörren till mitt jobb 20.35, var hemma 21.35…ish. Vi har en tagg som man bland annat öppnar soprum och garage med. Tagg mojängerna, som sitter på väggen, som man ska blippa emot, lyste inte alls

Ja, vad gör man då… inte en bil kom eller for. Men en trevlig äldre herre från huset, försökte sig på att prova med sin nyckel, men gick bet. Han föreslog att jag skulle gå till andra huset där kvartersvärden huserar för att se om jag skulle hitta ett nummer jag kunde ringa. Jag gick dit men kom på att jag lika gärna kunde googla, vilket jag gjorde och ett akut nummer hittade jag.

Tydligen hade någon redan anmält felet så hjälp var på väg. Att den hjälpen sedan, må ha utgått från nån by i obygden, ska jag ha osagt. Allt känns ju att ta evigheter då man väntar men man har ingen hum om hur länge man ska måsta vänta.

Den trevliga grannen kom tillbaka. Han hade kommit på att det finns ju en ingång på andra sidan garaget. Ja, sa, jag kanske skulle gå dit och se om jag kommer in där. Jag lyfte väskan för att gå iväg då han hejdade mig. Nej nej, stå kvar där om dom kommer, jag kan behöva motionera knäna i alla fall.

Han hann försvinna runt hörnet och efter nån minut for porten upp. Då hade dom som skulle fixa porten anlänt…finally!!

Vid 23.30 snåret fick jag veta att det var norrsken lite varstans i Umeå, så jag kunde inte låta bli att ta på ytterkläderna och gå ut i mörkret.

Bilderna blev dock ljusa, haha. Fast inget norrsken såg jag till. Det mest underliga fick jag inte på bild. 3 nanosekunder efter jag tog den här bilden. Blixtrade himlen till åt precis det hållet. Inget ljud, ingenting, förutom ett skarpt, brett ljus.

Jag stod ett tag och filmade åt alla håll, men det kom inte igen. Så jag tog lite fler bilder innan jag gick hem igen.

En sista arbetsdag innan jag gör helg. Känns bra, tycker jag. Det kan vara dags för ett miljöombyte igen. Fast jag kan inte påstå att Ånge, 35 mil söderut, var ett lämpligt ombyte…däremot lååångt bortistan, men men…

Har varit ut med Winstone på morgonen. Ni glömmer väl inte detaljer, mina vänner, detaljerna

Ha en fin söndag!!

Dök in i busken…och det gav utdelning

Av , , 2 kommentarer 15

Började med lite kroppsarbete igår. Att klippa gräsmatta är inte en ”once in a lifetime” händelse, om man har gräs på gården. Inte heller soptömning, något som intresserade Winstone

Hade ingen lust att hitta på nån lunch tillverkning, så jag gjorde det enkelt för mig. En smörgåstårta från Ullas Kondis. Superbra, den räcker ju till lunch idag med. Uträknat in i minsta detalj 😁

Scary animals finns det gott om, och igår var dom på hugget, huvva!!

Jag dök in i blåbärsbusken istället för att sitta och skrika svordomar och kasta förbannelser på fjärilarna, och ja, det gav utdelning.

Det bästa med busken är allt den levererar, och att det kommer vartefter. Inte allt på en gång! Då hade man svårare att hinna med då det var dags att plocka.

Började läsa den där boken, Fjäril i koppel, som vi ska diskutera vid bokklubbsträffen. Jag har inga rutiner för att läsa, kommer igång men glömmer bort att fortsätta, inom rimlig tid. Så, varför inte testa en av alla abonnemang som finns på ljudböcker, nu då jag har mina ”ear gears” till att lyssna och prata i.

Storytel var ju ett namn som bara fanns i huvudet, kollade igenom villkor och gör som det står att man ska göra. Men tror ni, överhuvudtaget att det funkar för mig… NOPP!!

Får upp meddelanden om felaktigt lösen, användare finns inte, hantera ditt abonnemang, godkänd via app, fel lösen, ny användare, du finns redan, fel lösen, byt lösen, prata i chatt, funkar 1 kväll, sen var vi tillbaka på ruta 1. Jag börjar om från början, ser bra ut, men tredje gången jag ska logga in, så börjar den återigen, att dribbla om mitt lösen. Som jag för att förtydliga, skrivit upp och det är inget konstigt med det.

Blev ordentligt less och sa upp skiten (ursäkta uttrycket), av installerade appen och sände en tyst harang med svordomar åt nån…därnere. Detta är bara en liten del av alla mejl jag fick därifrån

Hittade BookBeat istället, tjopp tjopp så var jag inne. Inga frågetecken eller konstigheter

 

Så vid 21 tiden igår kväll, trött i huvudet och slut på, överlag. Plockade jag på mig plopparna i öronen, mobilen i fickan och gick iväg på en promenad. Blev lite längre än jag planerat men hey, det var väl bra ändå. Hann ju lyssna en hel del, lite drygt halva boken kvar.

Men då har jag även varit ut och gått 3 kilometer på morgonen. Först med Winstone och sen körde jag iväg bilen till felsökningen och gick därifrån.

Fick nyss veta att Theresé fått ett jobb hon sökt, och börjar den 1 september. Hon hann dock inte vad jobbet innebär annat än en flytt på 50 meter i samma byggnad. Fortfarande GE Health Care i Uppsala, men med ny befattning. Får väl veta sen, vad det så vackert kan kallas Grattis till framgångarna i alla fall. Alltid kul med bra förändringar och att få ta in nya vyer och uppgifter.

Uppdatering, Theresé skriver följande och jag citerar: ”Global RP Service OLC Manager and Team leader …kort och gott… (RP står för Radiopharmacy och OLC för OnLine Center) Jag och teamet bistår andra anställda och kunder som har problem ute i världen med deras cyklotroner, 24timmar om dygnet, alla årets dagar.” slutcitat

Ska passa på att njuta lite av solen nu, då den liks är uppe. Så jag önskar er alla en fin fredag!

Mygg med raggsockor på 🦟

Apropå det jag bloggade om igår, så fick jag en kommentar på FB från en vän, som skrev följande och jag citerar:

”Heja dig Maria, jag blev vittne till en ambulans- utryckning till Hemgården förra veckan. De hade kommit fram snabbare om de sprungit med båren mellan sig. Det finns ju inget sätt att flytta sig heller. Sorgligt och jag begriper inte hur räddningstjänsten kan gå med på detta 😥” slutcitat

Vad säger man, på riktigt? Hur kan dom inte ha tänkt på detta tidigare. Mind blowing…


Det spelar inte heller någon roll, hur stora eller små, oddsen för att just detta ska hända, är. Det får inte hända. Ingen ska behöva riskera livet.

Hände inte så mycket här igår. En lat och regnig dag. Åke gick på Ullas kondis. Han kom på andra plats över sitt deltagande av fikaträffarna, under året som gått. Och därför fick han ett presentkort på en lunch samt bakelse.

Där pratades det tydligen om mygg och han hade nämnt att myggen i Nikkaluokta, hade randiga strumpor på sig. Jo, så var det, och en snabb googling på det, med mitt namn, så fann jag ett inlägg, från 2009. Då hade vi suttit uppe i Fällfors och vi hade hittat en gammal Djungelolja i bussen. Förmodligen ingen miljövänlig sak, det där.


”På fredagskvällen/natten, då vi satt ute så såg vi årets första myggor, dessa var dock eller kanske tursamt nog, inte lika frusna och giftiga som dom i Nikkaluokta. Jag har nämligen en farbror som en gång i tiden jobbade som helikopter mekaniker uppe i Gällivare, på somrarna var han stationerad i Nikka för att jobba. Han och hans fru Ingmarie hade vid ett tillfälle sagt att dom släkt och vänner som iddes komma dit och hälsa på skulle få en helikopter tur över Kebnekaise, och det lockade naturligtvis både jag och Åke.

Vi for upp dit, gissar att det var ca 22 år sedan, och det var mygg till förbannelse där. Matts påpekade och visade att deras mygg var minsann frusna av sig för dom hade långstrumpor på sig, vilket stämde, deras ben var vit och svart randiga. Och inte bara det, dom stacks så det kändes dubbelt upp.” slutcitat
Om man googlar mygg med randiga ben så hittar jag ingen bild som riktigt liknar myggen vi såg. Men ni fattar…

Åke fick, senare under dagen, ett samtal att ett nytt däck till bussen, anlänt. Så nu åker han iväg och får ena framdäcket utbytt. Det var en av 2:orna från besiktningen. Check!

Jag och Sally tog en kortare promenad i regnet, till Preem. Hade ett litet paket att hämta ut. Några nya skåpdörrs stoppar, även dom till bussen. Har inget med besiktning att göra utan mer för att man ska slippa reta sig på att en dörr öppnas, under färd.

Har ju varit med om dörr som flugit upp och det studsat ut en cider som fick ett litet hål i sig…apkul, haha…eller not.

Fick för mig att kanelbullar är nåt man kan ha i frysen på sommaren, om man får oväntat besök. Så jag knådade ihop en deg, gjorde bullarna färdig i form och dom har nu stått och kalljäst i kylskåpet under natten. Ska bara ut med Winstone nu, innan jag tar ner dom och gör dom klar.

Ha en fin onsdag, mina vänner!

Mr W markerade på dajrekten, fel bil o fel håll…

Av , , 2 kommentarer 18

Jag kan också knäppa bilder på Rallybilar… dom har väckt mig några gånger, nu på morgonen.


Fast det blir inga actionbilder, direkt. Kanske skulle gå ut på vägen och lägga mig i motsatt körbana och få till en låååg bild med snökant och sol. Med STOR risk att jag blir ett stort roadblock, Polisen får komma och det var det, roliga.

Nicco kommer i alla fall att ha tillfälle att ta lite coolare bilder idag. Hon och Åke ska dit och kika. Då kanske man får låna några av henne. Vi får se.

Det blev en frukostmacka med plusmeny, på Ullas Kondis igår.

Plusmenyn bestod av prat och surr med Helena Springare. Sen följde hon med hem och fick ta igen 2 stolar jag fått av henne en massa år sedan. Våra har hamnat nere i källaren och hemma hos henne har 2 påbörjat nedräkning. Så det passade väl jättebra, och blev en win win.

Vi har använt dom under några år fast mer som utfyllnad runt bordet. Och nu får dom fortsätta användas. Det blir väl använda stolar och ett bevis på att de finns kvalité på vissa möbler.

Jag som fastnar på TikTok, titt som tätt, frågade Helena om hon sett killen som ska lära sin systerdotter (tror jag att det är), att hälla upp vätska i ett glas utan att spilla. Nu har han en till vid bordet, som han ska lära upp. Klicka på bilden för att komma dit. Annars finns han på youtube under namnet… the yeet baby original.


Hahaa… vilket teamarbete och vad roligt att se.

Gjorde mig en tvärsväng ner på stan, igår. Skulle införskaffa ögonvitaminerna samt, köpa en underbart god, kaffeost som dom har inne på Gårdshem. Jag hoppas nu att det blev den rätta. Det får visa sig i eftermiddag, då jag ska testa den. Kolla vem som dök upp, utan att jag ens sa något överhuvudtaget.

Köpte även en burk med yoghurt.

Den provade jag att göra dipp till Tacosen vi åt till middag igår och den funkade utmärkt till det.

Jag och Winstone har gått morgonprommis. Jag trodde att jag knäppte en rallybil, fast jag tror inte att denna tävlar 🤭


Winstone markerade på dajrekten, att jag fotade åt fel håll, och på fel bil.


Gick ner mot Meca.


Rundar hörnet och jösses, det där huset stod faktiskt inte där, sist jag gick den svängen.


En nanosekund tänkte jag att jag på nåt förunderligt sätt, lyckats villa bort mig på området som jag borde känna till, någorlunda bra.

Nä, mina vänner, nu ska jag göra annat än sitta här och fördriva tiden. Så jag önskar er alla en fin lördag!

Helt vanlig tia…eller 😁

Av , , 2 kommentarer 18

Äntligen kommer Östra Station att få lite mer liv igen. Nybro Konditori kommer att öppna på stationen, under februari.

 

Fotnot: Jag följer Västerbottens-kuriren på Instagram och det var där jag hittade artikeln. Finns även att läsa på vk.se.

Sen Ullas flyttade ut från den lokalen, har det stått, ekande tomt och övergivet. Jag hyste dock små förhoppningar om att det skulle komma ett gulligt lite Café, till nybyggnationerna runt Östra Station. Fast det ska stå klart nån gång under 2024, så då hade man fått vänta ännu längre.

Hade ju en trevlig lunchdejt på Nybro igår. Med en kvinna i sina bästa år som jag haft ynnesten att jobba med under 8 år. Inte en assistent, utan en av alla kundansvariga vi haft genom mina 12 år.

Gjorde en snabbrunda inne på Expo innan jag åkte hem igen. Hade hunnit fråga ifall Nicco skulle med till Rosendahls efter middagen. Hon tog med Lotta och efter en sväng därinne där jag även fick med Annelies pryl, som hon betalat men av förståeliga skäl, inte hämtat upp.

Såg faktiskt mer än en tavla där, målade av Åkes farbror Jean Ragnar. Men den här stack ut lite från hans mer, sedvanliga motiv. Kul att det var ett sparkande par. Men den fick stå kvar. Vi kan ju inte köpa alla hans tavlor som vi stöter på. Då må vi ju bygga ut först 😅

Jag gjorde 1 inköp, en öppnare, why not. Det är lite med öppnare som andra saker man inte alltid använder. När man ska ha dom, så ligger dom nånstans där dom inte ska vara eller så har man stordukning och en öppnare sa skickas runt på bordet. Nej, då är det bättre att gardera upp lite. 10 kronor kan den absolut vara värd.

 

Apropå 10 kronor, såg den här fina annonsen som nån lagt ut på Klotterplanket.


Haha, jodå, fast det är förmodligen en av dom där feltryckta tio kronorna som hade huvudet upp och ner, som kan vara värda en slant.

När det moderna tiokronorsmyntet präglades första gången i maj 1991, lossnade en stamp och vred sig vilket resulterade i en serie felpräglade mynt där bak- och framsidan av myntet är vridna jämfört med varandra. Dessa mynt är samlarobjekt som är värda mer än det nominella värdet på den öppna marknaden.

Gissa om man förträngt det där. För gissa hur många gånger jag kollat tio kronorna…jo, senast igår, då jag visste att det låg en inne på kökshyllan.Inga konstigheter med den, eller 🤔


Fast dessförinnan, njae, det var nog väldigt längesen jag satt och vred och vände på en tia. Å andra sidan, använder åtminstone inte jag kontanter, om jag kan undvika det. Så oddsen att jag haft en, är väl liten, snudd på, obefintlig.

Min arbetsdag börjar 11 idag, därför hade jag ställt klockan på morgonen. Jag tillhör inte dom som kan kliva upp och bara ge sig iväg. Nä, aldrig, nån typ av startbana vill man väl ha. Kaffe ska hinnas med, morgon promenad, frukost och sånt. Kanske går över på Ullas och köper med en lunchmacka….hm Ingen dum idé…kanske. Apropå morgonpromenad. Det där molnet jag fotade igår, följde med oss på turen. Växte på sig lite, men ändå.

Annan färg på himlen just nu.

Nåväl, jag avslutar med en bild på amaryllisen som står i full blom, för tredje gången. Fantastiskt Men jag vet att det kanske inte är så ovanligt, mer ovanligt att det sker i mitt hem, tänker jag 😏 Ha en fin fredag, allihop!

Åke vann🏅, medan jag förlorade 10 år av mitt liv 🤪

Av , , Bli först att kommentera 15

I tisdags, då Åke var på sedvanlig kaffedejt med gamla Västerslättsbor, så hade en av killarna i gänget, Jerry Sehlberg, utdelning av priser. Han har under alla träffar skrivit upp vilka som varit där. Åke hamnade på en femte plats och fick ett presentkort på en lunch.

Fasen, det var inte dumt. Att bli belönad för man fikat gott på veckorna 😃

Kommer ni ihåg vad jag skrev om, den dagen, tisdagen, alltså. Jo, om det där dom skrev om utbildning, mitt i livet, upp till 62 år. Och jag undrade om det verkligen kunde räknas som mitt i arbetslivet, vid en sån ålder.

Nå, på onsdagen, efter allt tumult som blev under dagen. Med veterinärbesök och sånt. Tog jag bilen och åkte upp på Kvantum, Kronoparken. Skulle hämta ut smärtstillande till vovven, och passade på att gå in och köpa lite grönt till dagens, vårrullepyssel.

Kommer till kassan och då funkar inte Ica kortet. Jag har inga pengar på det utan det är bara för poängen. Efter 2 försök så föreslår kassörskan att vi drar mitt körkort istället. När hon gjort det, frågar hon om jag vill använda seniorrabatten. Jag ser förmodligen ut som ett spån. Vadå seniorrabatt, sa jag, det har jag då aldrig haft förut.

Jomen det står här, att du har det. -Mhum, faaaast, jag har då i alla fall minst 10 år kvar innan jag går i pension men… -Jaha, ja fast här står det att du har det.
Bra sa jag, kör på den du, mig spelar det ju ingen roll, hahaa…

Synd att dom inte sa det i måndags då jag shoppade loss för 2000 kronor, då hade det i alla fall blivit lite mer.

Har en egen teori om att det blev nåt fel då personen före mig handlade. Den kanske hade rabatten men det låg kvar och därför funkade inte mitt kort. Eller…har jag borta 10 år av mitt liv och jag är nu plötsligt 65 år, doodo, dooodoo do…dododod… twilight zon varning.

Då jag körde hem från jobbet igår kväll, med stor koncentration på vägen, då det hade en tendens till att vara spårigt. Klickar det plötsligt till, det blir ett annat ljud i kupén och det börjar lysa på passargerarsidan.


Nån försökte tydligen ta sig in i bilen, ojdå. Fick köra av storvägen, in på parkeringen vid Gammlia. Ut i snöyran och smälla igen dörren.

Nä, det var ingen fripassagerare som ville in. Handtaget på den sidan, däremot, har eget liv. Om man öppnar dörren, måste man se till att handtaget på utsidan, trycks in. Nu hade Åke försökt få upp dörren för några dagar sedan, då allt var igenfryst. Och tydligen tinade sidan upp och då, kände dörren att det var dags att öppna sig. Alltid ska det vara nåt, har ni tänkt på det.

Jaja, vad skulle man annars skratta och prata om.

Theresé, Anders, Sally, Jitte och Ina var på Lövenmatch igår kväll. Så jag vispade ihop en äggtoddy, lagom till deras återkomst. Gott!

Inte det optimala att dricka om man har skägg, haha, fast jag är snäll och lägger inte ut den bilden 😁

Idag tänker fortsätta förbereda morgondagens middag. Nu satsar jag på tillbehöret till huvudrätten. Nåt i potatisväg, men nopp…ingen potatistårta denna gång. Utan det får bli något obeprövat…man ska ju utveckla och testa, eller hur.

Det blir dessutom vårrullar till middag ikväll, så även dom ska göras enligt konstens alla regler. Är i alla fall glad att jag är ledig från jobbet idag. Så man kan koncentrera sig på en sak…eller två, nä, fler än så, men ändock.

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten