Lååång eller kort fredag, vi väljer lagom…

En räkbakelse blev det, inte världens finaste. Jag hade inte bestämt i huvudet hur den skulle se ut. Så när jag sedan byggt ihop den så hade jag inte så mycket hemma, att fixa ihop nåt på. Well well, den fick i alla fall godkänt. Åke tyckte att den konkurrerade med Ullas kondis.

Satt ute i solen, och då sa Åke, från ingenstans… inget påskpynt i syrenen. Ehh, nä, jag hade faktiskt, tänkt strunta i allt påskpynt i år. Varför, liksom… Men så tänkte jag att det kanske kan glädja nån, vad vet jag, om man hänger upp lite färger där. Och det var precis vad jag gjorde.

Sen städade jag upp ute på bron. Det hamnar lätt saker där som man inte vet vart man ska lägga, och sen ser det bara ut som en avlastningscentral. Vi hade tänkt inviga klotis, och elda lite i den, men då lunchen redan var fixad, blev det överambitiöst. Vi tar det en annan dag.

Käkade en liten påskmiddag, som vi är van att äta den. Fast jag frågade Åke om julmat, på riktigt är, påskmat. Är det inte lite ute, man äter kyckling eller fläskfilé istället. Äsch, jag vet inte vart jag fått det ifrån. Sill och ägg, däremot, är väl kanske mest vanligt, men det kör vi inte med här.

Låååångfredag idag, och Jesus korsfästes. Apropå kors, så… Ja det här har jag berättat förut, men det passar som in ändå, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan. Nicco, berättade, för längesedan, att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Det var nämligen så att varje gång Theresé och Camilla, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan.

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia präntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej. Varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, gammelfarmor antecknade dom gånger hon var duktig och åt upp all mat.

Hade varit kul att kolla om korsen i kyrkan är kvar och ännu roligare om bordsskivan hade funnits kvar. Men det tror jag inte.

Önskar er alla en fin långfredag. Nej, här kommer vi inte att sitta och ha tråkigt bara för att fredagen ska upplevas lång och sorglig. Här vilar nämligen inga ledsamheter, det försöker vi undvika, så gott det går.