Etikett: farmor

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Hellvetans…lät bättre än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.


Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…


Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.


På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

Minnen från en svunnen tid

Av , , Bli först att kommentera 16

Dom säljer arbetskläder, ny i förpackning på Galejan, och dom tar bara 40 kronor per del. Att kunna få en overall för det priset, är rätt otroligt så vägen bar dit, igår. Och vi köpte 2 overaller till, en till Åke och en till…Nicco kanske. Den var i mindre modell. Samt 2 par arbetsbyxor, även dom, små. Äsch då, Nicco och Sally kanske är arbets tagen nån gång.

Vi tog en omväg tillbaka, körde över Adak och där, mitt emellan Adak och Kuorbevare finns Saga Biografen. Jag hade precis sett ett inlägg därifrån, att dom har ett litet Café där. Och kaffe är ju aldrig fel, så vi stannade bussen.

2 tjejer som jobbar därnere, stod uppe vid vägen och jag noterade att dom skulle stänga inom 5 minuter, men vi var så välkomna ändå. Kaffe fanns och även fikabröd. Dom höll på arbeta inför idag och helgen, då dom ska ha filmfestival där. Klicka på översta bilden om ni vill läsa mer om det. Här är det 40 tals minnen, bevarade till oss som inte var med då, och till dom som vill minnas den tiden.


Fortsatte genom Kuorbevare, här körde vi förbi ett hus vi gästat i, long time ago. Fina minnen från en svunnen tid.


Sedan kom vi fram till Kokträsk. Åke kände igen tallen, som stått där i evigheter, och den har nog sett likadan ut, jääättelänge.


Från Kokträsk kan man ta en annan väg och kör man efter den, så hamnar man efter ett tag vid en annan avtagsväg, in i skogen, och sista biten blir det lite gräsmattestuk på vägen och då är man framme i mammas föräldrahem, Jokkmokk. Den vägen tog vi dock inte, denna gång.

I slutet av denna väg, har man plötsligt Lainejaursjön till vänster, och härifrån är den väldigt lång, på den här bilden vid röda krysset, åkte vi, och vid det blå krysset, har vi stugan. Sedan är Jokkmokk inringat.


Här framme skymtar min pappas föräldrahem, den röda västerbottenskåken, där jag hade min farmor och farfar sedan barnsben. Idag bor min farbror Matts där och hans fru Ingmarie. Den grå villan var för längesedan gul, och ägdes av min farfarsbror Elof och hans fru Olga.


Åke for ut i bärskogen för att lokalisera nåt hjortronfält, han kom tillbaka med lite grann i hinken. Nåt fält hade han inte ramlat över, men det är inte heller tvärlätt att veta exakt vart man ska hitta dessa eftertraktade bär. Och helst ska man ju hitta det, innan nån annan.

Konstaterade igår att jag måste ha åtminstone en grön fingertopp, eftersom hibiskusen överlevt resan hit, och den blommade igår.


Annelie trodde att jag bluffade, tygblommor är ju svårare att ta död på, haha…

Hade även änder på besök, ute på gräsmattan. Sally ville att det skulle sparas en insektsrundning av klöver då jag klippte, så där höll dom till. Insekterna käkar där och änderna har då dukat bord. Jojo!


Ha en fin fredag, allihop!

Är det nån där ☠️😬😅

Av , , 2 kommentarer 15

Bordsdricka, mina vänner, är det något ni vet vad det är? Ofta då läsk kommer upp som samtalsämne, brukar jag säga att bordsdricka, är min absoluta favorit. Om vi snackar dryck till maten.

Aha, nää, det vet jag inte vad det är…eller det är det som är svagdricka, va? Brukar då oftast folk svara. Nopp, det är inte svagdricka, så här ser den ut, i alla fall.


Och Vasa bryggerier brukar ha den i sortimentet, inte alla butiker, med andra ord. Och nu, även nyckelbryggerier. Min farmor, hade alltid Bordsdricka hemma till jul och andra högtider. Den påminner om julmusten, men är inte fullt så kolsyrad, och har en rundare smak.

Söt, mja…precis som alla andra drickor, men den här till en söndagsmiddag, det är något extra. Och nu förstår ni att det var precis vad vi drack igår, till middagen. Jag fascinerades över att jag tyckte den var så god. Men det kan ha sin förklaring till att jag inte dricker läsk, om det inte är light, och har nog egentligen, mest vatten, till maten. Så det var jätte längesedan jag drack nåt sånt här.

Haha, lite som Robinson deltagarna, som dör en smula över att få en potatis eller ett äpple att gnaga på. Nu är inte Robinson som den var från början. Lite synd, om det nu ska anspelas på att man klarar sig själv på en öde Ö.

Årets Robinson deltagare har fått ett litet hugg av programledaren. Han talade om för dom att det gnälls över hur lite mat det finns, men mat finns det…om man letar tillräckligt bra och kanske lämnar lägret för att söka.

Jaja, man ska inte uttala sig om det man inte vet, jag lär ju inte delta i nåt Robinson under detta liv, så vad vet jag hur man skulle gjort. Om jag däremot var strandad på en Ö, mol allena, så skulle jag nog inte bara sitta där och vänta på att maten skulle dimpa ner från himlen.

Och ja, jag vet att det vinklas i teve, så mycket vi inte får se, och händelser som tas ur sitt kontext och plötsligt får vi se nåt annat som egentligen inte alls, hörde till saken. Nå, nu håller det på vara finalvecka så snart är mitt tevetittande på morgonen, över. Och jag kan göra något annat. Då behöver jag inte sitta här och skriva om hur jag ”tror” att det skulle kunnat se ut i verkligheten.

Det här är då verklighet. I fredags, gick Winstone plötsligt fram och luktade på dörrstoppen. Det har jag aldrig sett honom göra förut.


Och sedan går han till springan och tittar in…nedifrån och upp. Alltså, lite scary, på riktigt 😲 Jag visste inte att han kopplar att det borde vara nån som står där bakom, men han luktade ju på foten.


Eller… var det nåt på riktigt, som stod där bakom, och han fattade inte varför foten luktade plast, fast det var nåt annat han kände av 🥶👻 Hehee…

Fotnot, bilderna är arrangerade.

Apropå Winstone, så körde han lite parkour här hemma. Eller så var det ett erbjudande om godis, som drog upp fjädern på honom. Haha, ni måste ha på ljudet.

Önskar er alla en fin måndag!

Bildbevis ✏️📸

Av , , 2 kommentarer 17

Kunde ha varit en bild på en igelkott här, men den var för snabb för mig. Den sprang (lätt överdrivet, den gick) över vägen där jag och Winstone kom gåendes nu på morgonen. Men den var lite för långt bort för att det skulle bli en bra bild. Här får ni en ritning på den aktuella kotten.


Borta vid lekparken har jag noterat ett träd med en gren som ser nalta eljest ut. Kolla in vinkeln.


Hade ju sett roligt ut om alla grenar hade haft samma böj, hahaa…

Apropå grenar och träd, så brukar man ju använda dom som synonym till familj och släkt. Stammen är dom närmaste och sedan grenar det ut i det kända och för många, det okända.
Eftersom vi på min pappas sida, härstammar från samerna så använde vi vår rösträtt igår, och åkte till Gammlia. Nicco, jag och kusin Anna.


Efter rösterna var lagda, så haffades Nicco till en kort intervju av en tjej från Sveriges Radio.

Och jag blev haffad av en som tyckte att jag skulle gå med i Såhkie, Umeå sameförening, och det gjorde jag…bara så där, för att.

Vi åkte hem till oss, och Ingvar, Annas man, kom snäppet efter. Nu kom den omtalade Ballerinakladdkake cheesecaken fram på bordet. Anna Näslund fotade underverket.


Och ja, den var god, men väldigt mastig. Hade jag gjort om den hade jag använt en större form, tror jag, så den hade blivit tunnare, och kaksmulorna man skulle ha ovanpå, hade man kunnat skippa. Kanske lite riven, mörk choklad, för utseendet och hallonen hade kunnat vara lite fler.

Efter middagen hämtade jag upp mamma för lite kaffehäng på vår balkong. Det var riktigt varmt där, på baksidan blåser det sällan, och solen ligger rätt på. Nicco fixade med innertaket till hennes Dodge. Det är inte bara ett, på ett järnspett.

Jag ska handla jord idag. Trodde ju att Åke kom med en massa jordgubbsplantor i puckar. Men det var ju en salig blandning av allt möjligt…spännande. Måste nu reda ut, vad som ska sättas vars och i vad.

Ha en fin måndag, allihop!

En bild här 📸 och en bild där 📷…

Av , , Bli först att kommentera 14

Den här bilden med text, kom upp i en Umeå grupp igår kväll. Frågade Åke och sedan Theresé, om det möjligtvis var på S. Schoultz Bageri & Konditori, som min svärmor, Elsie, jobbade i sin ungdom.


Enligt vad som skrivs i kommentarerna om vart på världskartan detta låg, så verkar det vara rätt ställe. Uppe på Backen, ner mot Umedalen. Theresé skickade en bild på Elsie, och det ser ut som om hon är klädd för en arbetsdag.


Det var där hon träffade på Nicke, min svärfar, som var dit och fikade. Men dom började hänga efter att dom återigen stött på varandra, inne på Barnens Dag. Och där har ni anledningen till varför det alltid låg 4 fribiljetter till just Barnens dag i deras brevlåda.

Dom kände Generalen, Ola Almström, för tillställningen, och då han fick veta att det var där dom började dejta, så ville han påminna dom om det, varje år. Så även jag, Åke och Theresé, fick nyttja dessa biljetter.

Nicco hann också vara med på ett hörn, innan dom la ner alltihop. Ola var även känd för sin frisersalong nere på stan. Vet att Elsie åkte dit en gång i veckan och la sitt hår, som det så vackert hette.

Vi har även en tavla, av honom. Den har ni sett förut, om ni hängt med i mina skriverier. Den gjorde han 1959.


Vilka fina dagar vi har nu, solen värmer och man skulle lätt kunna sätta sig ute på bron.

Den här bilden dök upp som 3 års minne, just idag. Nicco fotade och la till texten. Och jag gissar att vi är många som börjar se ljuset, på riktigt, och vi är på väg åt rätt håll.


Ha det underbart, allihop!

Easy Rider och raggarsvans 😅

Av , , 4 kommentarer 16

Minnen minnen, från en gången tid. Här i Åkes lilla etta på Näckrosvägen, och jag är inte 18 år fyllda.


Det sitter en plansch på väggen, med Easy Riders, det syns dock bara ett framdäck. Och min raggarsvans sitter där också…haha, jisses vilken inredning 🥵

Svansen hade jag på jackan, ville väl sticka ut på ett eller annat sätt. Tur att vi alla har våra egenheter, och att vi växer upp lite, fast bara lite 🤣

Beroende på vem man frågar så anses nog våra skelett och döskallar i inredningen som aningens omoget. Men…det bjuder jag på, moahaa 😂

Och makthavare samt andra, högt uppsatta personer, får också bjuda på sig själva. En hel del, helt ovetandes om det, men många roliga sådana saker. Här är en kille från Skellefteå, Simon Åkesson, som dubbat Trump. Hahaa, jag skrattar gott åt det.

 

 

Det var magiskt ute igår, under en kort stund, då solens strålar föll på träden. Tyvärr hann jag inte fota precis den där synen, som håller i sig under några sekunder. På tillbakavägen var det inte samma sak, längre.

Då jag gick med Mr W, så tog jag den här bilden.


Anledningen var, att så fort jag ser snötyngda grenar och sol, så tänker jag på min farmor. Bilden i mitt huvud är jul, och hennes girlanger i aluminium. Julgranen dom hade utomhus med sina kulörta lampor och allt gott hon bjöd på. Huset fullt med kusiner och det är bara fina minnen.

För det förstår ni väl. Min farmor var ju världens bästa <3 Jodå jag fattar, jag med. Ni hade också snälla släktingar, det finns inget….min var bäst, utan snarare jag hade turen att få, en snäll farmor och farfar.


Och min mormor och morfar, gick inte heller av för hackor.


Ikväll tänker jag minsann dricka lite glögg, jo, det har jag bestämt. Hade egentligen en inplanerad glöggtestarkväll med ett gäng fina kompisar. Men med anledning av den där förbannade Coronan, blir det inställt. Det ska vi däremot ta igen, även om det kan bli så att vi får glögga till sommaren, HAHA…FUCK COVID-19, säger jag.


Önskar er alla en trevlig lördag, det tänker vi ha!

Nicco, blev ingen Quasimodo, och jag har en konstig sjukdom :O

Av , , Bli först att kommentera 14

I gruppen, Dr Status, så får man läsa både det ena och det andra. Ibland riktigt roliga saker. En av många, var följande och jag har snott bilden:


Detta taggade då Niccolina, mig hm, vad kan jag ha sagt, månntro:


Här är det hon skrivit:

Min mamma sa att skiten under naglarna var kråkbajs. Hon skrapade bort det med nagelsaxen, och jag hatade det men var såklart äcklad av allt fågelbajs.

Maria Lundmark Hällsten, kan komma på hur mycket som helst som du har ljugit ihop.

Min mamma har nån sjukdom som gör så att hon kan inte läsa högt mer än 1 sida, då börjar hon sluddra sen blir alla S till F typ.


Mamma sa att om man bar kompisar på ryggen så fanns det en potentiell risk att man började se ut som Quasimodo, ni vet, killen i ringaren från Notre Dame.

Haha…ja, sant, jag har sagt och gjort allt detta, fast, till mitt försvar. Kråkbajs under naglarna, det var inte mitt påhitt, det var min farmors. Hon sa så, även till oss då vi var barn, och min mamma underströk vikten av att ta bort kråkbajset annars skulle man få mer av den varan. Kråkorna var det bara att passa sig för, med andra ord 😀

Och att bära kompisar på ryggen, det handlade om att dom lekte häst och ryttare. Jag gillade inte att Nicco skulle bära runt dom som jag tyckte va betydligt större än hon själv. Så det var av ren omtanke, att hon skulle passa sig för det.

Vi pratade om detta igår, och hon skrattade och sa nåt i stil med att dom inte alls var större än henne, och hon fick inte ont i ryggen, eller…ser ut som ringaren. Nä, kontrade jag, det var ju för att du slutade bära dom på din rygg. Du hade sett helt annorlunda ut idag om du fortsatt din bana som stand in häst…sådeså!

Sa till Sally, nu i sommar, att hennes ögon faktiskt kan bli fyrkantig av allt teve tittande. Hon såg på mig och jag såg på henne, att det där, det visste hon redan att det inte skulle hända.
Nä, idag ser väl alla mer på mobilerna, så jag tänker att ögonen blir nog inte fyrkantig, utan riskerar att få en mer, rektangulär form, hahaa…

Nå, kontentan av det hela är att mycket man fick höra som barn, stämde nog inte riktigt. Fast det mesta sas nog mer av en typ av oro att man gjorde saker, ogenomtänkt utan att förstå att vissa grejer, kan få konsekvenser. Om än, inte så allvarliga, som att man kan få mask i magen av att äta snö.

Nej. det stämmer nog inte heller, fast det vet ju alla att man ska undvika att äta snö som är gul, för det kan vara kiss. Men…det kan också vara öl, så om det är bra eller inte, ska jag ha osagt.

Ikväll, efter jobbet och till kaffet, ska jag testa en shot av detta:


Och kanske, om jag är törstig, kan jag prova en burk sånt här:


Såg väl bra ut, tycker jag <3

Önskar er alla en fin fredag!

Där fastnade det…Gott…gott gotti…

Av , , Bli först att kommentera 17

Nicco skickade en filmsnutt från youtube där det sitter några från Irland och testar våra tub pålägg.

Sverige är tydligen lite kända för dom, även amerikanarna från Allt för Sverige, tyckte att det var lite halvskumt, men ändå praktiskt. Så här tyckte dom på klippet:

Själv har vi för tillfället inte så många hemma:

För egen del brukar jag sällan ha nåt från nån tub, kaviar är bara en smaksättare om jag äter kokt ägg, men jag använder så lite att det knappt lyser av sig. Räkost kan jag ha lite av på en varm macka, men helst utan dom där små räkynglen dom klämt ner i tuben, dom gör varken till eller från.

Messmör har jag ätit sedan barnsben, men jag håller med dom i youtube klippet, det smakar egentligen inte så mycket annat än sött. Väldigt gott på en limpmacka, men idag använder jag den mest som smaksättare i grytor om det behövs en liten sockerhöjare.

Min farmor, visste att jag älskade messmör och köpte hem nåt som hette kolamessmör. Det fanns back in the early 70´s och jag älskade den. Tror att asken var röd, hm. Fast nej, inte var det nå nyttiga grejer, inte, men det vet vi väl allihop, att det mesta som är gott, som i riktigt gott, är inte sånt man ska äta så ofta.

Då jag skriver gott, visst kommer ni ihåg, reklamen med tvilling gubbarna…”Gott?…Gott gotti gott gott!”

Så löjlig reklam, jag fattar inte, tycker inte om den,men den sitter där, så reklammakarna har gjort ett…”gott” jobb, och lyckats få det att fastna i huvudet!

Jag hämtade ut vinstlunchen på Bibioteks caféet igår, och jag valde spanskomelett, med sallad och nån chilidressing till, rabarberdricka och fick även 2 kakor till efterrätt, bara så där, för att 😀


Måste säga att jag rekommenderar verkligen stället, trevlig lokal, trevlig personal, och verkligen god mat. Jag valde att dela den med kundansvarige Malin, på God Assistans. Vi skulle ändå sitta och jobba lite med schemat för i sommar, så jag tog med lunchen till kontoret. Hon tyckte precis som jag, det var jättegott! Tumme upp!


Fick förövrigt tips av Malin, på en duktig sjukgymnast, och till honom ringde jag i torsdags, och fick en tid där idag, ska bli spännande att höra vad han säger om min ömmande rygg.

Det är bättre, fast jag hade sämsta natten igår natt, väldigt diffust, jag kan som inte peka på exakt ett ställe, där allt sitter. Nå, jag spekulerar inte utan ska höra vad han kan göra för att hjälpa mig.

Och med det så önskar jag er en jättefin dag och hoppas att solen lyser på er med. Jag tänker definitivt tillbringa större delen av dagen, på vår altan…vilken surprise va…not!!! 😀

Clean cut! Ouch…

Av , , Bli först att kommentera 12

Extra dagen idag, alltså skottdagen. Jag kommer ihåg en skottdag, måste ha varit 1972 och jag var 5 år och jag fick ett namnsdagskort från min farmor, här är hon längst fram 😀

Och jag trodde då, att hon fattat det som om jag bara hade namnsdag på skottdagen, men back in the days, var skottdagen den 24 och vi var då några som inte fick ha namnsdag, just det året.

Jag vet att jag trodde att hon inte hade koll, men idag, då jag tänker på det så vore det jätte konstigt om fru Google (min farmor) inte visste detta, men just det året ville hon att jag skulle få fira namnsdag, oavsett om jag stod i kalendern eller inte 😀

*År 2000 flyttades skottdagen från den 24 februari till den 29 februari. Så nu kan Mattias, Mats, Sigvard, Sivert, Torgny, Torkel, Lage och Maria fira namnsdag på rätt datum även skottår.

Igår bakades det bullar i huset, jag valsade runt med snabeldraken och jag hämtade B:son från skolan. Så det blev bullfika, till mellanmål och sen satt vi och surrade bort lite tid i soffan.

Står och hackar paprika innan middagen och för första gången i mitt liv så skar jag mig, ja det har jag gjort förut, men aldrig över nageln som klipptes upp och jag tog mig under den med, fy, och det är ju så lätt att få ett plåster att sitta bra, över en fingertopp…not!!!

Nåja, jag hade vässat upp brödkniven, så jag hann inte känna nåt speciellt, det blev ett clean cut så jag överlever nog.

Vi spelade upp en episod från youtube på teven, på Carbonaro effect, en magiker med dold kamera, tror han brukar visas på teve en gång i veckan, och han är ju underbar!

Här kan ni se ett klipp med honom om ni inte sett han förut:

Idag blir det nog bara uppladdning inför kvällens middagsbjudning hos Kerstin, ska bli trevligt, det var ett bra tag, sedan sist.

Så jag hoppas på en fin lördag, för er alla!