Etikett: farmor

Värdelös info och värdefull, för oss, kusiner…

Av , , Bli först att kommentera 15

Slår igång datorn och längst ner på skärmen står det… det regnar nu. Värdelös information, tycker jag. Svårt att missa, liksom 🥸


Hade varit betydligt mer informativt och positivt om det stått… sol och värme återkommer om 4 timmar, 3 minuter och 46 sekunder. Lite bra är ju regnet, för växtligheten och för att minska risken för gränsbränder, det fyller på vattenförråden, men i övrigt, asch då.

Det var definitivt annan utsikt från köksfönstren igår. Åke gjorde som Åke gör, varje sommar. Får andra till att köra hans surfingbräda.

Här var dock en kille, Johan, som aldrig stått på en bräda, men som hade balansen och kunde räkna ut hur man fixade fart på brädan.


Skrev att jag skulle återkomma med bilder från Theresé arbete och pyssel med släktens grenar. Hon tyckte inte att jag skulle använda dessa som jag tagit själv, eftersom det aldrig blir bra att bara fota, rakt av, fast… just här och nu, har jag ändå inte hennes bilder på min dator. Så ni får hålla tillgodo med detta.

Min farmor…

 


Min farfar…

Och givetvis, min farmor och farfars föräldrar och kuriosa.

Och från alla dessa människor kommer vi in i bilden.


Idag blir det en sväng in till Malå för viss, proviantering. Theresé och Sally åker till Bastuträsk och hämtar Anders, som kommer med tåg från Uppsala. Ska vakna till liv först, intag av frukost och sånt där. Kanske väntar till efter lunch, till och med. Vi får se.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Han måste ju vara odödlig i alla fall______

Av , , 2 kommentarer 13

Det här dök upp i TikTok flödet igår, klicka på bild för att se klippet och ha volym på.

Har säkert skrivit det förut men… Där, på 90 talet, då vi bodde i lägenheten på Näckrosvägen och Theresé hade sitt rum bredvid teverummet, och hon var ägare av en mobiltelefon. Så kunde vi, titt som tätt, bli varse att sms var inkommande, nån sekund innan hon fick signalen till sin mobil.

Åke hade nämligen en Polisradio, som stod på, all tid han var hemma (ja inte på natten men). Och där kom detta ljud då det var ett inkommande sms på gång. Jag och Åke hann ropa ÄSSMÄSS, innan hon ens visste, att det var på gång. Haha, sjukt irriterande, i know.

Och jag minns att min klockradio jag hade då vi bodde på Mariehemsvägen, lät exakt likadant, men där tror jag att det var Polisradion som störde. Alternativt var att nån granne fick nåt sms…who knows?


Med det klippet och minnena så tänker jag på vanor och att man nån gång inte tror att saker kommer att förändras. Men det gör dom, och när nåt sånt där dyker upp så påminns man om hur det var, och hur det är idag. Utveckling, kallas det visst. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Det som oftast blir negativt med att saker förändras är att det många gånger är personen som drabbas, inte själva grejen. Mobiltelefoner, för att ta ett exempel. Här vet jag ju diskussionerna som gick då Nicco gick i fyran, eller femman på Hedlundaskolan.

Skulle barnen ens få ha mobilen på skolan, skulle fröken få lägga undan dom i lådan under dagen, fick dom användas på rasten. Ta den diskussion då, kontra idag. Nu dumförklaras man nästan om man inte har en mobil. Och dom flesta jobb kräver att man ska kunna kontaktas oavsett, tid och rum. Detta blir då på bekostnad av oss människor. Negativ effekt, med andra ord.

Sen hoppar vi över till mat och sånt vi älskar att stoppa i oss. Jag har ätit samma frukost i 1 år, och tänk, jag är inte less på den överhuvudtaget. Men…skräcken då jag plötsligt inser, att dom där flingorna kommer säkerligen inte finnas för evigt. Dom finns inte heller på alla matvarubutiker så jag brukar köpa 2-3 paket då jag liks hittar dom, men vad gör jag den dagen dom försvinner från hyllorna?

Tänk alla glassar och smågodis som fanns på 70 talet, vart finns dom idag. Och den största frågan av alla, VARFÖR plockades dom bort om dom nu var, allas favorit, nummer 1??

Nej, fundera inte på den, det blir bara jobbigt för man begriper det ändå inte.

Ett glassminne som kommer att leva kvar, är alla glass strutar min farmor stod och fyllde med 3 smak glass och chokladsås på toppen. Det är gott, än idag, men inte riktigt samma sak som då, fast…

Skrev ju tidigare att Theresé fixat nåt med Linus på Linjen, han måste då i alla fall vara odödlig, eller hur, haha.

Hann bara få dit killen på ena sidan av bilen men det ska upp en likadan, på förarsidan också. Tack Theresé 🤩😎

Ha en toppen torsdag och håll en tumme för att jag ska passa i min nya frilla som jag bestämt att jag ska fixa…idag…gissa om det är gruvsamt. Men ok, går det åt skogen får jag börja med keps, då vet ni.

Marie Tillman

Lååång eller kort fredag, vi väljer lagom…

Av , , 2 kommentarer 16

En räkbakelse blev det, inte världens finaste. Jag hade inte bestämt i huvudet hur den skulle se ut. Så när jag sedan byggt ihop den så hade jag inte så mycket hemma, att fixa ihop nåt på. Well well, den fick i alla fall godkänt. Åke tyckte att den konkurrerade med Ullas kondis.


Satt ute i solen, och då sa Åke, från ingenstans… inget påskpynt i syrenen. Ehh, nä, jag hade faktiskt, tänkt strunta i allt påskpynt i år. Varför, liksom… Men så tänkte jag att det kanske kan glädja nån, vad vet jag, om man hänger upp lite färger där. Och det var precis vad jag gjorde.


Sen städade jag upp ute på bron. Det hamnar lätt saker där som man inte vet vart man ska lägga, och sen ser det bara ut som en avlastningscentral. Vi hade tänkt inviga klotis, och elda lite i den, men då lunchen redan var fixad, blev det överambitiöst. Vi tar det en annan dag.

Käkade en liten påskmiddag, som vi är van att äta den. Fast jag frågade Åke om julmat, på riktigt är, påskmat. Är det inte lite ute, man äter kyckling eller fläskfilé istället. Äsch, jag vet inte vart jag fått det ifrån. Sill och ägg, däremot, är väl kanske mest vanligt, men det kör vi inte med här.


Låååångfredag idag, och Jesus korsfästes. Apropå kors, så… Ja det här har jag berättat förut, men det passar som in ändå, haha.

Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan. Nicco, berättade, för längesedan, att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.

Det var nämligen så att varje gång Theresé och Camilla, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan.

Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia präntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.

Min farmor, införde då en ny grej. Varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.

Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, gammelfarmor antecknade dom gånger hon var duktig och åt upp all mat.

Hade varit kul att kolla om korsen i kyrkan är kvar och ännu roligare om bordsskivan hade funnits kvar. Men det tror jag inte.

Önskar er alla en fin långfredag. Nej, här kommer vi inte att sitta och ha tråkigt bara för att fredagen ska upplevas lång och sorglig. Här vilar nämligen inga ledsamheter, det försöker vi undvika, så gott det går.

En kille jag gillar skarpt

Av , , 2 kommentarer 15

Det blir definitivt en annorlunda jul för många. Myndigheter ber oss att spara firanden till ett senare tillfälle, men fungerar det i verkligheten? Knappast! Jodå, man kan visst hålla sig till den där lilla gruppen, inte samlas så många och så vidare. Men jag tänkte mer på själva julafton som sådan.

Fotnot. Min pappa fotade då jag öppnade klappen med världens största orangutang. Mamma syns i bakgrunden, och ett ansikte i julklappspapperet, haha…kan vara min storebror eller nån av mina kusiner.

Inte sparar du den i flera månader och firar jul i juni. Nopp, det är lika sannolikt som då jag sa, för drygt ett år sedan, att vår glöggprovning skulle göras till sommaren. Vi träffades och vi festade, men inte i tusan drack vi glögg med hela det upplägget.

Julafton är nu, som i nu, och nytt år blir det nästa vecka och inte om 3 månader. Tror det skulle stämma bättre om man sa… typ, nåt i stil med, fira jul och nyår i liten skara och slå på stort, med en egen påhittad sammankomst, då vi kan, utan att utsätta varandra för onödiga risker.

Det kommer att vara få, som drar upp julprylarna och bränner av raketer och smällare för att fira jul och nyår 2021, den dagen det är ok.

Här blir det jul utan nån samling alls. Åke och Winstone käkar julmat och ser på Kalle, allena. Jag gör detsamma fast med min brukare. Vår andra del av familjen bilar upp nästa vecka, så då blir vi några fler men dom anser jag vara rätt så tjoffe.

Ja jösses, man kan ju börja undra vart allt detta ska sluta. Känns onekligen som om barndomens jular var betydligt mer, bekymmerslösa. Farmors köttbullar, marsipankorvar och nougatblock. Hembakat mjukt tunnbröd, kola messmör och renskav. Alla kusiner, skoterturer och andra påhitt. Vad glad och tacksam jag är att jag fick ha en sån barndom.


Igår blev det en lunchmacka på Ullas med Elisabeth. Jo, hon hade funderat ut en ny sak vi skulle hålla vad om. Jag ska klura på den, jag Och hon hade en julklapp med sig, kan ni gissa…

Nopp, ingen döskalle, men en kille jag gillar skarpt 🤩

Hon har en vän som gjort denna och tänk att Elisabeth tänkte på mig då vännen la ut en del av hennes alster, till försäljning 😘

Idag blir det en sväng upp till mamma, innan dess ska jag fundera ut om det är nåt mer jag behöver inför helgen. Ikväll blir det Bingolotto, jodå, Sally har ju sålt lotter och då får man bidra. Men det kan ju vara kul att göra nåt annat nån gång.

Och nu, så här…


Så hittade vi en putsduk i lucklådan nummer 23.


Fultomtarnas lek med minionerna, måste ha gått överstyr igår. Här var det bara ogjort att den skulle ha hamnat ända nere på golvet.


Men…nu är det bara en, fultomte kvar. Jag förstår inte riktigt… vad är det den står och glor på 🤔


Hm…plåtlådan… har jag verkligen lämnat den öppen, så där 🕵


Ha en fin torsdag, allihop!

Det gick hett till 🔥

Av , , Bli först att kommentera 18

Ojoj, nu har Åke fått känna på, hur det kan vara att ha köksansvar, och till middagen, fick han göra det på riktigt. Han brände sig nämligen på handen då han skulle ut med stekpannan jag hade därinne 😬 Hur ofta har jag inte gjort det…och ändå har jag inte lärt mig det än,att ugnen är varm om den är påslagen och det innebär att saker därinne, är varm, dom med.

Jag är väldigt begränsad i mina rörelser, för tillfället. Och i förrgår, då jag skulle försöka ge Winstones hans kulor så försökte jag hitta av hans matskål, från höfthöjd.. det gick inte. Dom for ut på golvet och för Åke blev det dubbelarbete. Han tyckte jag skulle ge f-n i att mata hunden. Och jag började skratta och därmed straffade jag mig själv…för det gör ont, det med.


Åke for på Bo-Lage igår och jag bad honom köpa Blossa -21. Han skulle även in på Ica Maxi och handla lite. Det här skulle då föreställa Blossa -21.


Dom hade inget annat inne på Maxi, sa han. Ja där ser man, fast det var inte på Ica du skulle köpa glöggen, sa jag, fast det var så han uppfattat det. Nå, han hade i alla fall köpt Blossa -21 inne hos Bo-Lage, så det blev ju rätt i alla fall. Denna ska testas om 2 veckor, är det bestämt.


Är med i en matgrupp på FB. Där delar man med sig av sina maträtter och tips. Såg nu på morgonen att det var en som blivit påhoppad i kommentarerna, för att dom åt hallonsylt till pannkaka med fläsk.

Hur störd får man bli, vad angår det andra, varför ids men ens? Helt ok om man är kompisar och kommenterar för att göra sig rolig, men det blir ju en annan sak, eftersom man vet vem man säger det till. Sen kanske man kan prova först, innan man säger nåt.

Jag äter INTE fisk, punkt slut. Och nej, ingen behöver bjuda mig på det heller med repliken om att det kan göras så gott att jag inte ens kommer att veta att det är fisk. För då tänker jag att då måste det vara dåligt på riktigt, eftersom man gör en fisk som inte smakar fisk, eller hur?


Men tänk då om jag börjar kommentera alla inlägg med recept på hur man tillagar fiskrätter. Och jag skriver fy tusan, vad äckligt, hur kan ni Usch, vem vill bjuda på det där. Nämen fy, det där ger man väl till räven… Ja ni fattar, jag fick väl en dumstämpel i pannan.

Kom utsökt att tänka på den gången jag och kusin Anna fick det ärofyllda uppdraget att laga middag till vår farfar Johan. Farmor skulle till Stockholm av någon anledning, och frågade oss om vi kunde tänka oss att fixa hans middag.

Han skulle få köttfärssås och spaghetti, det var väl enkelt att tillaga. Vi tog upp ett paket köttfärs och påbörjade proceduren, men vi tyckte inte att vi fick till den ordentligt. Mera kryddor, mera ketchup, och till slut fick vi servera middagen även om vi inte kände oss hel nöjd med slutresultatet.

Farfar var då nöjd, även om han såg aningens skeptisk ut. Han åt och teg och nickade godkännande. Han var snäll, vår farfar, haha. Inte alls som dom andra vuxna idag, som sitter och kastar skit på dom som serverar hallonsylt till fläskpannkakan.

Det var dessutom ingen vanlig köttfärssås han fick, det talade vår farmor om för oss sedan. Hon hade nämligen infryst pölsa därnere i frysen och det var den vi hade använt som grund i vår delikata köttfärssås…stackars farfar. Fast vi fick oss alla ett gott skratt, i alla fall.


Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Hellvetans…lät bättre än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.


Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…


Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.


På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

Minnen från en svunnen tid

Av , , Bli först att kommentera 16

Dom säljer arbetskläder, ny i förpackning på Galejan, och dom tar bara 40 kronor per del. Att kunna få en overall för det priset, är rätt otroligt så vägen bar dit, igår. Och vi köpte 2 overaller till, en till Åke och en till…Nicco kanske. Den var i mindre modell. Samt 2 par arbetsbyxor, även dom, små. Äsch då, Nicco och Sally kanske är arbets tagen nån gång.

Vi tog en omväg tillbaka, körde över Adak och där, mitt emellan Adak och Kuorbevare finns Saga Biografen. Jag hade precis sett ett inlägg därifrån, att dom har ett litet Café där. Och kaffe är ju aldrig fel, så vi stannade bussen.

2 tjejer som jobbar därnere, stod uppe vid vägen och jag noterade att dom skulle stänga inom 5 minuter, men vi var så välkomna ändå. Kaffe fanns och även fikabröd. Dom höll på arbeta inför idag och helgen, då dom ska ha filmfestival där. Klicka på översta bilden om ni vill läsa mer om det. Här är det 40 tals minnen, bevarade till oss som inte var med då, och till dom som vill minnas den tiden.


Fortsatte genom Kuorbevare, här körde vi förbi ett hus vi gästat i, long time ago. Fina minnen från en svunnen tid.


Sedan kom vi fram till Kokträsk. Åke kände igen tallen, som stått där i evigheter, och den har nog sett likadan ut, jääättelänge.


Från Kokträsk kan man ta en annan väg och kör man efter den, så hamnar man efter ett tag vid en annan avtagsväg, in i skogen, och sista biten blir det lite gräsmattestuk på vägen och då är man framme i mammas föräldrahem, Jokkmokk. Den vägen tog vi dock inte, denna gång.

I slutet av denna väg, har man plötsligt Lainejaursjön till vänster, och härifrån är den väldigt lång, på den här bilden vid röda krysset, åkte vi, och vid det blå krysset, har vi stugan. Sedan är Jokkmokk inringat.


Här framme skymtar min pappas föräldrahem, den röda västerbottenskåken, där jag hade min farmor och farfar sedan barnsben. Idag bor min farbror Matts där och hans fru Ingmarie. Den grå villan var för längesedan gul, och ägdes av min farfarsbror Elof och hans fru Olga.


Åke for ut i bärskogen för att lokalisera nåt hjortronfält, han kom tillbaka med lite grann i hinken. Nåt fält hade han inte ramlat över, men det är inte heller tvärlätt att veta exakt vart man ska hitta dessa eftertraktade bär. Och helst ska man ju hitta det, innan nån annan.

Konstaterade igår att jag måste ha åtminstone en grön fingertopp, eftersom hibiskusen överlevt resan hit, och den blommade igår.


Annelie trodde att jag bluffade, tygblommor är ju svårare att ta död på, haha…

Hade även änder på besök, ute på gräsmattan. Sally ville att det skulle sparas en insektsrundning av klöver då jag klippte, så där höll dom till. Insekterna käkar där och änderna har då dukat bord. Jojo!


Ha en fin fredag, allihop!

Är det nån där ☠️😬😅

Av , , 2 kommentarer 15

Bordsdricka, mina vänner, är det något ni vet vad det är? Ofta då läsk kommer upp som samtalsämne, brukar jag säga att bordsdricka, är min absoluta favorit. Om vi snackar dryck till maten.

Aha, nää, det vet jag inte vad det är…eller det är det som är svagdricka, va? Brukar då oftast folk svara. Nopp, det är inte svagdricka, så här ser den ut, i alla fall.


Och Vasa bryggerier brukar ha den i sortimentet, inte alla butiker, med andra ord. Och nu, även nyckelbryggerier. Min farmor, hade alltid Bordsdricka hemma till jul och andra högtider. Den påminner om julmusten, men är inte fullt så kolsyrad, och har en rundare smak.

Söt, mja…precis som alla andra drickor, men den här till en söndagsmiddag, det är något extra. Och nu förstår ni att det var precis vad vi drack igår, till middagen. Jag fascinerades över att jag tyckte den var så god. Men det kan ha sin förklaring till att jag inte dricker läsk, om det inte är light, och har nog egentligen, mest vatten, till maten. Så det var jätte längesedan jag drack nåt sånt här.

Haha, lite som Robinson deltagarna, som dör en smula över att få en potatis eller ett äpple att gnaga på. Nu är inte Robinson som den var från början. Lite synd, om det nu ska anspelas på att man klarar sig själv på en öde Ö.

Årets Robinson deltagare har fått ett litet hugg av programledaren. Han talade om för dom att det gnälls över hur lite mat det finns, men mat finns det…om man letar tillräckligt bra och kanske lämnar lägret för att söka.

Jaja, man ska inte uttala sig om det man inte vet, jag lär ju inte delta i nåt Robinson under detta liv, så vad vet jag hur man skulle gjort. Om jag däremot var strandad på en Ö, mol allena, så skulle jag nog inte bara sitta där och vänta på att maten skulle dimpa ner från himlen.

Och ja, jag vet att det vinklas i teve, så mycket vi inte får se, och händelser som tas ur sitt kontext och plötsligt får vi se nåt annat som egentligen inte alls, hörde till saken. Nå, nu håller det på vara finalvecka så snart är mitt tevetittande på morgonen, över. Och jag kan göra något annat. Då behöver jag inte sitta här och skriva om hur jag ”tror” att det skulle kunnat se ut i verkligheten.

Det här är då verklighet. I fredags, gick Winstone plötsligt fram och luktade på dörrstoppen. Det har jag aldrig sett honom göra förut.


Och sedan går han till springan och tittar in…nedifrån och upp. Alltså, lite scary, på riktigt 😲 Jag visste inte att han kopplar att det borde vara nån som står där bakom, men han luktade ju på foten.


Eller… var det nåt på riktigt, som stod där bakom, och han fattade inte varför foten luktade plast, fast det var nåt annat han kände av 🥶👻 Hehee…

Fotnot, bilderna är arrangerade.

Apropå Winstone, så körde han lite parkour här hemma. Eller så var det ett erbjudande om godis, som drog upp fjädern på honom. Haha, ni måste ha på ljudet.

Önskar er alla en fin måndag!

Bildbevis ✏️📸

Av , , 2 kommentarer 17

Kunde ha varit en bild på en igelkott här, men den var för snabb för mig. Den sprang (lätt överdrivet, den gick) över vägen där jag och Winstone kom gåendes nu på morgonen. Men den var lite för långt bort för att det skulle bli en bra bild. Här får ni en ritning på den aktuella kotten.


Borta vid lekparken har jag noterat ett träd med en gren som ser nalta eljest ut. Kolla in vinkeln.


Hade ju sett roligt ut om alla grenar hade haft samma böj, hahaa…

Apropå grenar och träd, så brukar man ju använda dom som synonym till familj och släkt. Stammen är dom närmaste och sedan grenar det ut i det kända och för många, det okända.
Eftersom vi på min pappas sida, härstammar från samerna så använde vi vår rösträtt igår, och åkte till Gammlia. Nicco, jag och kusin Anna.


Efter rösterna var lagda, så haffades Nicco till en kort intervju av en tjej från Sveriges Radio.

Och jag blev haffad av en som tyckte att jag skulle gå med i Såhkie, Umeå sameförening, och det gjorde jag…bara så där, för att.

Vi åkte hem till oss, och Ingvar, Annas man, kom snäppet efter. Nu kom den omtalade Ballerinakladdkake cheesecaken fram på bordet. Anna Näslund fotade underverket.


Och ja, den var god, men väldigt mastig. Hade jag gjort om den hade jag använt en större form, tror jag, så den hade blivit tunnare, och kaksmulorna man skulle ha ovanpå, hade man kunnat skippa. Kanske lite riven, mörk choklad, för utseendet och hallonen hade kunnat vara lite fler.

Efter middagen hämtade jag upp mamma för lite kaffehäng på vår balkong. Det var riktigt varmt där, på baksidan blåser det sällan, och solen ligger rätt på. Nicco fixade med innertaket till hennes Dodge. Det är inte bara ett, på ett järnspett.

Jag ska handla jord idag. Trodde ju att Åke kom med en massa jordgubbsplantor i puckar. Men det var ju en salig blandning av allt möjligt…spännande. Måste nu reda ut, vad som ska sättas vars och i vad.

Ha en fin måndag, allihop!