Etikett: farmor

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

Vi jett hava slekamån

Av , , Bli först att kommentera 12

Fick börja min gårdag med lunchmacka på Ullas med bästa Elisabeth. Sen kom nästa bästa person Annelie förbi, och mellanlandade vid vårt bord. Hon kom med Finlandsbåten vid 12 tiden och då passade det ju bra att luncha med oss innan hon fortsatte resan hem till Renbergs.

Det var trevligt, mycket skratt och små historier rörande små fadäser med husdjur av olika slag. Apropå husdjur och fadäser, OH MY LORRRD, kolla in detta och håll er för skratt, Klicka på bild.

Det har skrivits en bok om släkt från Lainejaur. Jag fick ett meddelande på messenger från en kvinna som bor i Malå och om jag inte är helt ute och cyklar, så är även vi släkt, på håll. Men där är det inte via blod utan det handlar om ingift släktskap. Hennes man, Stefan Sjöström, har sammanställt och redigerat denna bok och hon undrade om jag var intresserad av den. Jag läste meddelande högt till Theresé som sa på 1 nanosekund: KÖP BOKEN! Så jag köpte 4 stycken 😁

Kände mig lite som min pappa där…han hade säkert gjort likadant. Dels för tillfället och för att saker kan vara gött å finn, kanske om man saknar nån present ibland. Nu skulle jag ge Theresé och Nicco varsin, och en till mig. Men det visade sig att hennes son, bor i samma hus som syrran Emma, så då tog jag en bok till henne med. Vi fick dom levererade till hennes postbox, perfekt!

 

Jag har inte läst från pärm till pärm, utan smågluttade i den igår. Nåt jag inte visste var att min farmor och farfars hus var det första som byggdes i Västra Lainejaur.

Läste om nån som kallades för Laskarn´

Jag blev då påmind om den lilla tjärnen som ligger, uppskattningsvis 4-500 meter från Mårken (där min farmor o farfar bodde och nu min farbror Matts och fru Ingmarie). När man passerade tjärnen för 30 år sedan så satt där en skylt med bynamnet Laskars. Den har försvunnit och ibland undrar jag om jag hittat på det namnet själv och sett en spökskylt. För då jag frågar är det ingen som kommer ihåg den.

Tilläggas bör att jag förmodligen frågat fel människor, haha. Men nu undrar jag förstås om den mannen, kanske bodde där och det var därifrån namnet kom

Sally ville ner på Ur & Pen på Kungsgatan, dom har upp till 70% rabatt då den lilla butiken ska upphöra. Sally hittade ett fint armband hon ville ha, så det köpte hon. Jag gick och höll ett par örhängen i handen men ångrade mig. Hur billigt det än må ha varit så vet jag också hur det skulle ha sett ut efter några dagar. Billiga smycken har bara glans den första dagen, sedan går det utför.

Sen hittade jag en butik i min smak. Jösses vad det fanns saker där som jag vill ha

Den här donnan bland alla mina skallar hade ju passat perfekt

Eller varför inte en liten gullig bläckfisk

Apropå saker som går utför så går det förhoppningsvis utför, då man har skidor på fötterna. Åke letade fram hans gamla orangea miniskidor och trodde att Sally skulle vara intresserad av dom, men inte då. Hon hade aldrig ens sett såna nån gång. Fast då jag googlar så ser jag att man kan köpa dom idag och många åker på dom fast bara med en skida. Lite som då man åker skateboard.

Kanske nån här som vill köpa ett par retro miniskidor? 400 så är dom dina/era.

Vi lär inte åka på dom, det är ju knappast riskfritt, tänker jag- Spontan i all ära men i detta fall jett vi nog hava slekamån och tänka efter lite före, och inte i efterhand.

Skjutsade Theresé, Nicco och Sally till Löven matchen igår kväll. Nicco skickade en filmsnutt från starten och jag förstår ju att stämningen är A och O. Lite som att gå på konsert och man rycks med i spelet. Mitt intresse för Hockey, fotboll och sånt är tämligen vaga, men… jag har varit på några Löven matcher som tonåring, och jag vet att jag gillade det…då, back then. Fotbollsmatcher har jag också suttit på under mina 56 år. Brorsan spelade i GCK och Theresé började med fotboll i unga år som övergick till Hockey.

Tror att mitt ointresse i grunden, kan bero på den där bekvämlighets genen som man får då man blir äldre. Jag ids helt enkelt inte, det är rätt skönt att bestämma själv vad man gör och inte. Köper du en biljett så går du ju. Ingen spontanitet där inte…

Idag ska middagsmaten för morgondagen införskaffas. Jag har skrivit meny med förbehåll för små förändringar på vägen. Till förrätt kommer det att bli ett flarn med västerbottensost, toppat med en röra av nåt slag och nån gullig liten kvist. Huvudrätt: Renfilé med potatisbakelse och ev. bara en köttsky till, ska klura på den och för att hålla ett tema från Västerbotten/Norrland så avrundar vi med en hjortron mousse och här hade jag velat skriva toppad med ren lort (chokladpryttlar) men då skulle säkert folk tycka att jag spårade. Det ska vara vackert på Nyår, inget trams, minsann.

Ha en fin lördag, allihop! ps för 4 år sedan var det minsann pärlemomoln utanför oss ds

 

 

 

.

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Av , , Bli först att kommentera 10

Har nu åkt på vägarna här runt Malå, lite hit och dit. Och tänker att det på nåt sätt, känns vemodigt. Tror att det har med alla fina minnen man har härifrån. Som barn, då man sprang barfota på grusvägen. Lekte kurragömma, var med kusiner och stugkompisar. Dom gnisslande gungorna som gav ojämn fart om man var två som gungade samtidigt. Bad, lek och skratt!

 

Man blev äldre, började hänga nere i samhället. Träffade nya trevliga människor. Fika på Dungers, skogsäventyr på vägar man aldrig varit in på.

Storhelga i Norsjö, Arvidsjaur med omnejd, Piteå havsbad, inte att förglömma och faktiskt en utflykt med 2 Malå pojkar, till Pite Dragway.

Även om jag inte kan säga att man har bekymmer idag, så blev min fundering, då jag började tänka på detta. Ifall dom som växer upp idag, får vara lika bekymmerslös? Nånstans tror jag inte det. Det var nog lite lättare att vandra runt i vardagen förr, än var det är idag. Inte så höga krav på en själv. Det var som det var, på nåt sätt.

Jag passar mig dock för att säga att ALLA hade ett lättare liv förut. Så är det givetvis inte. En mycket stor del beror på hur familjesituationen ser ut. Och vilka förutsättningar man får, utifrån det.

Men jag skulle vilja säga att ni som växer upp just nu. Ta tillvara på allt ni kan, sluta önska att ni ska bli vuxna snabbare än ni hinner med. Jag lovar, vuxen blir ni, och med det följer betydligt större ansvar och tiden att få göra lite som man vill, krymper i takt med det. Sen behöver inte det vara dåligt, men allt har sin tid…jag lovar.

Sen tänker man på alla dom som fanns här då. Min farmor, farfar, mormor, morfar, pappa…morbröder, farbröder och moster, ja det är många som inte finns kvar. Här kommer bilder på några av dom.

Farmor och farfar

Mormor Sadura

Morfar Evert i blå luva

Farbror Bosse

Moster Linnea

Morbror Assar

Farbror Osse

Hans fru och min faster Monika

Men minnena av dom, oh ja. Här uppe känns det som om dom är med, även om det inte är i fysisk form.

Vi fortsätter städa upp här och förbereder hemresa så småningom. Inte idag men kanske imorgon eller på onsdag. Vi ser vad vi hinner och vill. Känns ju otroligt skönt att veta att min semester bara är halvvägs gången, än.

Winstone vännen, fick upp ett bus il, på morgonen

Och nu, mina vänner och alla andra. Så är diskvattnet varmt, jag ska diska undan och se om jag får lite sol på kaffekoppen, efter det. Ha en fin måndag, allesammans!

Grovt, grövre och grövst

Av , , Bli först att kommentera 12

Väldigt lugn, lite halv seg dag igår. Humlorna verkade också halv sega, där dom satt alldeles stilla på och under blommorna. Den under, var dock svår att få fokus på, haha.


Åke var väl den av oss som sjådade på mest. Han håller på med ett förråds projekt…from scratch. Är väl najs om man får nånstans där man kan lägga in sånt som just nu, ligger och skräpar bakom stugknuten.

Nicco, Lotta och jag åkte en tvärsväng in till Malå. Gjorde oss en runda inne på Galejan. Det blev en kruka till solrosen inne på dass. Den matchar faktiskt mattan med sitt mönster.


2 serietidningar till Åke och en gammal metall låda, i bra skick. En exak likadan, fick jag av min farmor för åtskilliga år sedan. Den har varit med om både en och två, möjligtvis 3 flyttar. Och idag är den hemma hos Nicco. Så för minnets skull och för 35 spänn, fick den komma med hit.


Hade varit kul att veta vart min farmor fått den ifrån. Jag vill minnas att det var från nån resa hon gjort, fast det är ändå osäkert. Bildsökte men hittade bara en låda på Tradera, som såldes som smyckeslåda, mja…

För både minne och lite fniss, kommer en bild jag tog för bra precis 6 år sedan. Då var Sally 6 år och vi var på Gammlia.


Här kommer tillhörande text till det inlägget, back then.

”Jag och Nicco gick in och köpte en godbit till oss alla, till efterrätt, och där gissade vi redan innan, att Sally inte skulle gilla den lilla kakan. Och vi gissade rätt, hon testade ett hörn men rynkade på näsan och undrade om nån ville ha den.

Jag sa, att den där kan du inte sälja till någon här utan vill du inte ha den så kastar du bort den. Hon såg, för ett ögonblick, ut som ett frågetecken…kasta den??? Va, ska jag kasta den? Jaa, sa jag, kasta bort den! Ehh…jaha, ok, sa hon och slängde upp den i luften så den hamnade på mig. Hahaa…what just happened, undrade Nicco, och vi alla andra.

Hon fick nog tillfälligt hjärnsläpp och tänkte inte på soptunnan som stod en liten bit bort. Nåja, ingen skada skedd, vi fick skratta lite och hon fick fundera på vad som gick galet 😁” Vi skrattade faktiskt t det minnet även i sommar. Fast Sally tyckte det var aningens skämmigt, haha. Men vadå, barn är väl barn och gör som barn gör. Vad annars 😅


Grillade till middag som vi intog ute hos Sivert och Ewa. Deras altan på baksida stuga råkade ha sol på sig, på kvällen. Men det var inte mycket till värme då den försvann.

När vi nu är här uppe i Malå trakterna, så ska jag lägga ut ett klipp från han som har, typ, ”Sveriges grövsta dialekt”. Nicco spelade den för mig, jag sa först, hm…lite som pitmål. Fast…nä, jag ändrar mig, det är härifrån nånstans. Och det visade sig vara rätt, Norsjö kommer killen ifrån. Och precis så där, lät min farfar då han bredde på lite. ps, man kan snabbspola lite om man inte vill lyssna på hela ds.

Och med den önskar jag er alla en fin onsdag!

 

Dum eller dummare, vad tror du?

Av , , Bli först att kommentera 14

Åkte på Avion igår för införskaffande av nya skor att gå i. För mig blir det en gympasko, men vilken djungel. Det finns ju några att välja på. Första 2 hyllorna var fullsmockade med glitter och bling skor…eh, nopp, det går fetbort.

Hittade ett par som såg bra ut, fast då var det den där vita sulan. Hur länge på en skala, kommer den att vara vit och se ny och fräsch ut? Noo, det slutade med en svart, Puma, som satt jätteskönt på foten. Sen kan man alltid diskutera utseendet.

I sulan ska det tydligen finnas nån typ av soft foam?


Har inte fått prova dom än…vädret mina vänner, vädret. Snö och slask, så jag gick faktiskt i mina vinterskor igår. På den morgonpromenaden såg jag nåt som på håll, liknade ett genomskinligt skelett. Fast det var ju bara is, haha.


Dom sa nyss på nyheterna, att människor blir dummare och dummare. Mja, tydligen sas det redan för flera år sedan. Och med tanke på hur det ser ut i världen idag, så är det inget jag betvivlar.


En klar och tydlig anledning till utvecklandet av dumheterna, torde vara att vi själva utvecklat saker för att slippa arbeta med att fundera och klura så mycket. Det man slutar underhålla, kommer man sedan att förlora.

Tryck på den här knappen, så är jobbet gjort!! Men ingen ifrågasätter, varför, man ska trycka på knappen.

Jag vet, absolut tvärsäkert, att detta INTE gäller allihop. Jag känner massa förståndiga, kloka människor, och dom tillhör väl den där typen, av nyfikna, frågvisa skaran, som faktiskt vill ha svar.

Precis som min kloka farmor.

Hon som löste dom svåraste korsorden och läste en massa böcker. För att gymnastisera hjärnan, sa hon själv. Och det är exakt vad vi alla behöver göra. Livet handlar inte om att sova, äta, kanske jobba lite (trycka på den där knappen), äta lite mer och se på teve.

Det finns så mycket mer därute. Det gäller väl att hitta motivationen att vilja lära sig. Allt man gör behöver inte heller vara att vidareutveckla. Underhållet är nog så viktigt.
Genom livet och arbeten jag haft har jag även mött och stött på människor som jag absolut inte har förstått mig på. Ni vet, så där att man funderat på ifall dom varken kan läsa, lyssna eller se, vad det är man ska göra. Sen går det så långt att man sitter och funderar på om det är en själv det är fel på…vad har jag missat som hela den där högen gör? Fast jag kan inte själv följa strömmen för vattnet är strömt och efter böjen kommer ett vattenfall. Självklart börjar man då tro att man själv är knäpp, på riktigt.


Då står glädjen högt i tak, då man plötsligt stöter på en likasinnad person som kan bekräfta att felet inte sitter hos en själv, utan i den där grå, mindre smarta massan…puh!! Fast det är ändå sorgligt, för dom som inte är intresserad av att lära, kommer inte heller att komma så mycket längre. Dom kommer att åka utför vattenfallet, och sen återstår det att se, om dom klarar sig.

Nåväl, jag sätter mig inte på dom där höga hästarna och tror att jag är den smartaste eller vassaste kniven i lådan…långt ifrån. Men vanligt bondförnuft, kan man komma långt på 🤓

Nu ska hunden ut i slasket, så jag följer väl med. Ha en underbar onsdag, allesamman!

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Av , , Bli först att kommentera 10

Ser en bil som backar ut från vår gård på fredag kvällen. Jag undrar högt, vem det kan vara, och Åke säger nåt om sen utdelning från Posten. Njae, det tror vi väl inte, men han ska kika då han går ut med Winstone.

Igår frågade jag om han kollat brevlådan, men det hade han missat. Så då gjorde han det, då han gick med hunden. Där låg lite post, faktiskt. Ett kuvert var omärkt så det gav han sig på att öppna med en gång. Han läser högt – Be-Bop-A-Lula Land.. Precis då passerar Theresé och tar av honom kuvertet och säger att det där var till mamma.

Haha.. ja det var ju inte lätt att veta då det inte stod något på det. Nå, där fick vi svaret på vem som backat ut från gården. Det var John, som är delägare eller ägare, av LP-skivs palatset, på Haga.

Sen blev det lite mystik över det hela. Theresé hade nämligen filurat på vart hon kunde köpa ett presentkort på LP skivor. Hon hade totalt förträngt denna lilla trevliga butik. Så kom hon plötsligt ihåg det, och smsar till John. Och kolla hans svar…oh my, hahaa…


Annars kan jag väl säga att dagen gick fort. Jag blev den enda som åt en julig landgång till middag, på jobbet. Den toppade allt, jättegod. Övriga folket som åt julmiddag här hemma, ville ha potatis, och det andra på en tallrik, så då fick dom göra så.

När jag gick av passet åkte jag hem, Theresé kom ut med katten Sambo så jag skjutsade hem honom. Sen kom vår Tomte…Sally. Och det blev julpapper och paket lite varstans.


Theresé hade nån typ av paket gåta. Jag fick mjölkfri grädde, en orange burk med kaffe, och en ännu större burk med mina favvosar Daim.

Åke fick en dubbel korvburk, eller…

Nähä ni, man skulle plussa ihop allt och då blev det ju en Galliano shot, med rubbet. Så det fick vi, avsluta julklapps utdelandet med.

Av Åke fick jag en absolut favorit, My Way parfymen 😍

Och Sally, wow, hon undrade vad jag önskade och jag sa ett par orangea vantar och hon fixade det.

Annika Collén ringde för att tacka Åke. Han hade utfört uppdraget med bravur och fått hennes barnbarn att återfå tron på att den riktiga Tomten, förmodligen existerar. Jag tänker på min farmor. Som satte Tomtemasken som dom hade, på sopkvasten och ställde ner i snön, för att barnen, min pappa och farbröderna skulle hålla sig i skinnet. Det funkade, det med. Ni kommer väl ihåg hur anskrämliga dom såg ut, kunde förmodligen väcka dom döda.

Hoppas eran julafton blev som ni planerat och nu önskar jag er alla en jättefin juldag. Och njuuut av dom kommande 24 timmarna

Tjuvar och banditer 🥸🕵️‍♀️

Av , , 4 kommentarer 12

Var in en sväng på en liten butik igår, behöver inte skriva vilken, då jag i övrigt gillar den. Men jag gillade inte vad en av expediterna sa. Det handlar mer om HUR hon sa det, och orden hon betonade. Det lät bara fel, i mina öron.

Först och främst, möter jag henne då jag hunnit in 5 meter, vi hejar som brukligt är. Sedan hinner jag knappt fram till första hyllan då hon kommer tillbaka och frågar: Hur går det?
Jag stör mig direkt, vad då, hur går det? Nå jag säger ju inte så tillbaka, utan har nog ett snett leende på läpparna då jag svarar: Jo, nog går det bra… jag tittar bara.

Hon är runt lite överallt, jag går i sakta mak, och gör som jag brukar. Kollar in små saker, tittar på priser, brukar spana ordentligt då det är mycket att se. Så tar jag upp en sak och står och väljer på färger, då kommer hon igen. Och nu säger hon: Går det bra, eller tittar du bara fortfarande?

Jamen jaaa, hade det inte gått bra, hade jag frågat efter hjälp. Här var det på vippen att jag hade lagt tillbaka det jag tänkte köpa. Men jag besinnar mig, och svarar: JAA, det går fortfarande bra.


Man kan ju undra ifall hon vill bli av med kunderna så fort som möjligt. Och visst kan man väl säga saker på ett annat sätt. Vill du ha hjälp med något? Nej jag tittar bara. Ok vi finns hör om du vill fråga nåt. Thats it, behövs inte mer. Jag tror ju nämligen, att detta är hennes sätt att prata på, och hon tänker inte på vad hon säger. För mig lät det helt off. Men men…

Så dök Ina upp och vi spenderade tid vid ett fikabord, pratade om planer inför jul. Livet i allmänhet och andra saker man råkar ut för. En trevlig fredags lunch. Jag gick in på Ohlssons tyger efteråt. Där köpte jag ett kuddfodral samt lite mjukt tyg till fåtöljen däruppe.

Samt en lampskärm, minsann. Dom hade ett gäng med billiga skärmar därinne.

Kostade på och kokade knäck igår kväll. Ingen jul, utan knäck. Första kulprovet och jag testade konsistensen via munnen, och BAAM, där dök min farmor upp. Juletider så togs hennes gamla Aladdin ask fram, fylld med knäck… sweet memories, sweet i dubbel bemärkelse  ☺️

Här hemma är allt som vanligt. Eller ja, vad är vanligt, med fultomtar vet man ju aldrig vad man har att vänta. Snopen blev jag, då jag hittar en öppnad, vegansk version på Nutella, burk på hyllan i köket.

Jamen då var det en sån, veganchokladkoma, dom hamnade i, igår. Det syns ju tydligt. Klet och kladd, överallt!


Fast vad har dom då gjort med dom stulna chokladbitarna från julkalendern 🤔🙄

Hör ett tjohej från matrummet, går in och möts av detta… JISSES 👀


Winstone rusar in och backar upp mig.


Godissugna är dom i alla fall. Dom har stulit mina Licko kolor…tjuvar och banditer, är precis vad dom är 🥸


Ha en fin lördag, mina vänner!

Förklaringen på dom kladdiga 👣

Av , , Bli först att kommentera 11

Spotify gör en sammanställning över året som gått och vad man lyssnat på mest. Wrapped, som det så vackert kallas. Här är min wrap, lite snabbt, över 2022…


Sen kan jag tillägga, att den musik jag spelar absolut mest, inte ens ligger på Spotify, utan den har jag på skiva i bilen, haha. För nuvarande är det en skiva av ZZ Top, som heter Tejas.

Otroligt bra måste jag säga, och roligt att det var en lite bortglömd skiva för min del, men då jag spelar den, så sitter dom där, alla låtarna.

1:a december och nedräkning för många, fram till jul och slutligen, den sista dagen på detta år. Var mer spännande på den tiden man var barn. Julkalendern skulle öppnas och man skulle följa med i julkalendern på teve.

Kommer inte ihåg så många av dom, faktiskt. Däremot jullovsmorgon, som gick på teven. Vi var ju alltid uppe i Malå på jullovet, och det starkaste minnet är just den julen då Eva Rydberg höll i programmet. Och mellan prat och annat, så fick man bland annat se på tecknat. Scooby-Doo, var nåt jag älskade.

Och frukosten fick vi serverad av farmor. Hennes hembakade tunnbröd, som inte går att jämföra med nåt annat bröd på denna jord. Till mackan var det te i glas, och en bit nougat, inlindad i papper. Vilken lyx vi hade, jisses. Åh vilka fina barndomsminnen.

Sååå gissa vad jag gjort detta år, vuxna människan Jo, jag har införskaffat en chokladkalender, till jag och Åke. Vi får väl dela på den, snål som jag kan vara, ibland.


Jag tassar ner i källaren, där jag förvarat den i vårt lilla om ”krisenkommerförråd”. Och jag höll på tappa det, på riktigt. Shivers down my spine, då jag såg detta.


Dom förbenade Fultomtarna har varit i farten. Den där tråden känns igen. Och nu VET jag, vad det var för spår på källargolvet.

Pappersbiten var ju givetvis från luckan. Och dom kladdiga fotspåren 👣…från chokladbiten som legat bakom lucka 1 😠

Nu tog jag upp kalendern, dom ska banne mig INTE, få förstöra vår jul. Så de så!

När jag kom ut från krisförrådet, hann jag se baken på en fultomte, men jäklar vad snabb dom är… dom små…små, jä…fula sakerna.

Ha en fin torsdag, allihop! Och ps, har ni tänkt på det här nån gång ds.

Värdelös info och värdefull, för oss, kusiner…

Av , , Bli först att kommentera 15

Slår igång datorn och längst ner på skärmen står det… det regnar nu. Värdelös information, tycker jag. Svårt att missa, liksom 🥸


Hade varit betydligt mer informativt och positivt om det stått… sol och värme återkommer om 4 timmar, 3 minuter och 46 sekunder. Lite bra är ju regnet, för växtligheten och för att minska risken för gränsbränder, det fyller på vattenförråden, men i övrigt, asch då.

Det var definitivt annan utsikt från köksfönstren igår. Åke gjorde som Åke gör, varje sommar. Får andra till att köra hans surfingbräda.

Här var dock en kille, Johan, som aldrig stått på en bräda, men som hade balansen och kunde räkna ut hur man fixade fart på brädan.


Skrev att jag skulle återkomma med bilder från Theresé arbete och pyssel med släktens grenar. Hon tyckte inte att jag skulle använda dessa som jag tagit själv, eftersom det aldrig blir bra att bara fota, rakt av, fast… just här och nu, har jag ändå inte hennes bilder på min dator. Så ni får hålla tillgodo med detta.

Min farmor…

 


Min farfar…

Och givetvis, min farmor och farfars föräldrar och kuriosa.

Och från alla dessa människor kommer vi in i bilden.


Idag blir det en sväng in till Malå för viss, proviantering. Theresé och Sally åker till Bastuträsk och hämtar Anders, som kommer med tåg från Uppsala. Ska vakna till liv först, intag av frukost och sånt där. Kanske väntar till efter lunch, till och med. Vi får se.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Han måste ju vara odödlig i alla fall______

Av , , 2 kommentarer 13

Det här dök upp i TikTok flödet igår, klicka på bild för att se klippet och ha volym på.

Har säkert skrivit det förut men… Där, på 90 talet, då vi bodde i lägenheten på Näckrosvägen och Theresé hade sitt rum bredvid teverummet, och hon var ägare av en mobiltelefon. Så kunde vi, titt som tätt, bli varse att sms var inkommande, nån sekund innan hon fick signalen till sin mobil.

Åke hade nämligen en Polisradio, som stod på, all tid han var hemma (ja inte på natten men). Och där kom detta ljud då det var ett inkommande sms på gång. Jag och Åke hann ropa ÄSSMÄSS, innan hon ens visste, att det var på gång. Haha, sjukt irriterande, i know.

Och jag minns att min klockradio jag hade då vi bodde på Mariehemsvägen, lät exakt likadant, men där tror jag att det var Polisradion som störde. Alternativt var att nån granne fick nåt sms…who knows?


Med det klippet och minnena så tänker jag på vanor och att man nån gång inte tror att saker kommer att förändras. Men det gör dom, och när nåt sånt där dyker upp så påminns man om hur det var, och hur det är idag. Utveckling, kallas det visst. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Det som oftast blir negativt med att saker förändras är att det många gånger är personen som drabbas, inte själva grejen. Mobiltelefoner, för att ta ett exempel. Här vet jag ju diskussionerna som gick då Nicco gick i fyran, eller femman på Hedlundaskolan.

Skulle barnen ens få ha mobilen på skolan, skulle fröken få lägga undan dom i lådan under dagen, fick dom användas på rasten. Ta den diskussion då, kontra idag. Nu dumförklaras man nästan om man inte har en mobil. Och dom flesta jobb kräver att man ska kunna kontaktas oavsett, tid och rum. Detta blir då på bekostnad av oss människor. Negativ effekt, med andra ord.

Sen hoppar vi över till mat och sånt vi älskar att stoppa i oss. Jag har ätit samma frukost i 1 år, och tänk, jag är inte less på den överhuvudtaget. Men…skräcken då jag plötsligt inser, att dom där flingorna kommer säkerligen inte finnas för evigt. Dom finns inte heller på alla matvarubutiker så jag brukar köpa 2-3 paket då jag liks hittar dom, men vad gör jag den dagen dom försvinner från hyllorna?

Tänk alla glassar och smågodis som fanns på 70 talet, vart finns dom idag. Och den största frågan av alla, VARFÖR plockades dom bort om dom nu var, allas favorit, nummer 1??

Nej, fundera inte på den, det blir bara jobbigt för man begriper det ändå inte.

Ett glassminne som kommer att leva kvar, är alla glass strutar min farmor stod och fyllde med 3 smak glass och chokladsås på toppen. Det är gott, än idag, men inte riktigt samma sak som då, fast…

Skrev ju tidigare att Theresé fixat nåt med Linus på Linjen, han måste då i alla fall vara odödlig, eller hur, haha.

Hann bara få dit killen på ena sidan av bilen men det ska upp en likadan, på förarsidan också. Tack Theresé 🤩😎

Ha en toppen torsdag och håll en tumme för att jag ska passa i min nya frilla som jag bestämt att jag ska fixa…idag…gissa om det är gruvsamt. Men ok, går det åt skogen får jag börja med keps, då vet ni.

Marie Tillman

Maria Lundmark Hällsten