Kaoset Ă€r verkligheten đȘ
Natten mot igĂ„r, hade jag en jĂ€tte konstig dröm. Jag vaknade flera gĂ„nger och tĂ€nkte att det hĂ€r mĂ„ste jag komma ihĂ„g, det Ă€r ju genialt. Jo jag vet att drömmar funkar pĂ„ det sĂ€ttet, men… I denna dröm dök det upp ett par Combat, foppatofflar, armefĂ€rgad med superkrafter.
Vet inte varför jag blev sÄ hÀnförd över dom, men pÄ min resa i drömmen, var det som att Äka pÄ en snitslad bana som gick ovanför trÀdtopparna. Jag var fascinerad!
DÀr fanns en annan foppatoffel ocksÄ, nÀmligen Catepillar toffeln, gula med svart rem. En till super bra toffel med bra grepp och som kan utdela hÄrda sparkar och nypa fast ordentligt.
Jag skrev stödord till den hÀr texten, innan lunch igÄr. Eftersom jag tyckte det lÀt smÄroligt. Namnen pÄ tofflorna Àr ingen efterkonstruktion, utan i drömmen, sÄ hette dom sÄ. Och jag tÀnkte att det hade varit underbart om det faktiskt varit nÄgon sanning i den. Jag vet ocksÄ att drömmar kan man tyda pÄ mÄnga olika sÀtt. Det som idag, trÀffar mig rÀtt i magen Àr vad som hÀnde igÄr kvÀll.
Ser en filmsnutt som min kusin André, lÀgger ut pÄ FB. Han stÄr pÄ sin bro till huset i MalÄ och filmar ovÀdret Hans, som drog in. Det var nÀstan overkligt. Hur vattnet forsade och hur stormen vÀsnades och fick vattnet att pressas sidledes sÄ man knappt sÄg grannhuset.
SÀger till à ke, att jag Àr tacksam att vi inte var dÀr, just dÄ. Och jag antar att vÄr ek, fÄr vatten sÄ det rÀcker.
Ă ker en svĂ€ng till mamma dĂ€r vi sitter pĂ„ balkongen och pratar om bland annat, ovĂ€dret. FĂ„r sedan ett sms frĂ„n Nicco…
”Allt pĂ„ Udden har blĂ„st bort”. Ett samtal frĂ„n storebror, kommer efter en stund…”KatastrofomrĂ„de pĂ„ Lainejaurudden, inga trĂ€d stĂ„r kvar”
Man tar sig inte ens in pĂ„ UddvĂ€gen. VĂ„r altan har flugit 20 meter lĂ€ngre bort och landat upp och ner. Utedasset Ă€r borta. JĂTTE mĂ„nga trĂ€d har vĂ€lt omkull, (inte alla, men förstĂ„r ju att inget Ă€r sig likt). Man tar sig inte ens fram pĂ„ vĂ€gen. TakplĂ„tar har farit frĂ„n storstugan, alla fönster pĂ„ Siverts stuga har blĂ„st in, bastun har hoppat 5 meter frĂ„n grunden, en bjök har ramlat pĂ„ brorsdotterns stuga…och sĂ„ vidare.
Försöker samla tankarna, vad gör vi, hur gör vi, vad gör jag med allt annat som ska göras hĂ€r. Min semester Ă€r snart slut…HUR???
Ser lite bilder dÀrifrÄn, fattar inte ens vart bilderna Àr tagna, sÄn kaos Àr det.
Min bild frÄn 19 juli, dÀr jag i ett inlÀgg, fotade dÄ jag gick frÄn vÀgskÀlet och upp till vÄra stugor vi har dÀr. Mamma, min syster och storebror, samt kusin.
Och en bild min bror skickade igĂ„r kvĂ€ll, samma plats, fast sett frĂ„n andra hĂ„llet…jag fĂ„r inte ens ihop det.
Fotnot: Vet inte vem som fotat men det Àr sÀkert en av dom boende dÀr
HÀr frÄn vÄr nÀrmsta stuggranne, vÄr stuga ligger pÄ höger sida, kanske 100 meter bort. Man ser nocken pÄ maskinhallen dÀr i högra hörnet.
En an dom som Àr Äret runt boende dÀr lÀgger ut ett inlÀgg, sent igÄr kvÀll. Förtvivlad, och vem förstÄr inte det. Jag sÀnder mina tankar till dom som Àr i allt kaoset och som har sina liv dÀr.
Men i allt elÀnde, sÄ tacksam att ingen, vad jag hört sÄ hÀr lÄngt, har kommit till fysisk skada. Allt Àr materiella ting Àven om det Àr saker man hÄller kÀrt, sÄ kan man aldrig jÀmföra det med liv och hÀlsa.
Ringer Nicco…ja, vi mĂ„ste ju dit pĂ„ ett eller annat sĂ€tt. Min bror med familj Ă€r pĂ„ vĂ€g dit i detta nu. Nicco och brorsdotter Ă„ker ikvĂ€ll. Jag invĂ€ntar bilder frĂ„n min kusin som bor i MalĂ„, han skulle ut pĂ„ Udden nu pĂ„ morgonen. SĂ„ fĂ„r man en överblick pĂ„ vad som kanske mĂ„ste tas med upp.
Har vÄra fönster pÄ stugan klarat sig och om stugan stÄr kvar pÄ alla plintar, sÄ fÄr vi vara evigt tacksamma. Men det ÄterstÄr att se och höra. En björk som stod nÀrmast vÄr stuga har gett vika. Fast Ät andra hÄllet, och det var ju verkligen tur.
Ringde TheresĂ©, som i princip packade verktyg, motorsĂ„g, material och rubbet i sin bil och var redan pĂ„ vĂ€g…fast hon skulle prata med Anders först. Sen hejdar vi oss och tar djupa andetag, klart att man invĂ€ntar nĂ„n typ av inventering och överblick innan man Ă„ker 80 mil, bara sĂ„ dĂ€r.
DĂ€r ser man, hur smĂ„ vi alla Ă€r pĂ„ jorden, och vad lite man har att sĂ€ga till om. Vikten av att leva hĂ€r och precis nu. Ta inte ut nĂ„got i förskott, men försök Ă€ndĂ„ tĂ€nka pĂ„ det positiva i allt elĂ€nde. Det blir aldrig bĂ€ttre om man bara tĂ€nker pĂ„ det negativa eller det dĂ€r typiska, ”tĂ€nk om”. Nu Ă€r det som det Ă€r, och det Ă€r dĂ€rifrĂ„n man fĂ„r ta det.
Vet ocksÄ att det runt om i landet Àr kaos pÄ ena eller andra sÀttet, och det Àr ju fruktansvÀrt sorgligt och tragiskt. SÄ ni som inte Àr drabbade, rÀck ut en hjÀlpande hand, om ni kan. Ni behövs garanterat, för nÄgon, som inte vet vart dom ska börja.
Min dröm om dom dÀr foppatofflorma med superkrafter, hade inte alls varit dum att ha. Men det var ju bara en dröm. Kaoset Àr verkligheten!
Ha en fin dag, allihop!
Senaste kommentarerna