Jo, det jag skrev igår, kan stämma 😜

Andar, känslor, dofter, tårtor och kakor, skrev jag om igår. Efter utfört skrivande och utläggning av inlägget, kollade jag min mejl. Kolla vad Pinterest tycker ska passa mig

Det stannar inte riktigt där. Tina var ju tveksam på att Tårta var typiskt henne. Och vem skulle, mer än jag, förknippa henne med det? Nicco svarade jag raskt, hon skulle veta. Jag tror till och med att det kan vara så att första gången som Nicco träffade Tina, var hemma hos oss. Vi skulle sitta ute och fika och Tina ville gå över på Ullas och köpa en tadaaa, Tårta

Jag vet att jag blev så överraskad, Tårta, fyller nån år eller vad? Nää, svarade Tina rappt, jag är sugen på Tårta, jag ska ha en Tårta. Nicco gillade ”The Tina style”, och ja, idag håller jag med. Varför är Tårta bara förbehållen den som fyller år eller vill fira nåt speciellt, ät Tårta om du är sugen på det, PUNKT!!

Så kollar jag minnen på fejjan och idag, för 9 år sedan kommenterade Tina ett inlägg på Enya och Eloise, våra katter. Tina undrade vad jag gjort under dagen. Det såg ut så här

Och där kom beviset på att Nicco vet att Tina kan ha Tårta som mellannamn. Söt och god, med innehåll som kan varieras i det oändliga.

Att ha en magkänsla eller att ”veta” vad som kommer att hända, kan nog också räknas in till nåt spirituellt, andligt eller hur man säger. Är det nåt jag är helt säker på, så är det att vi alla ”vet” och kan, mer än vi tror. Det är bara det att vi inte använder oss till hundra procent, av det vi besitter. Kan vara på grund av dåligt självförtroende men även för att det är jobbigt om man plötsligt ska deala med mer grejer än man redan har. Samt, att man inte vet vad det kommer att leda till.

Min mormor dog 18 augusti 1993, hon låg på sjukstugan i Malå efter att ha brutit lårbenshalsen, men var i övrigt, vid god vigör. M

Men av nån anledning, kände jag att nu var slutet nära. Vi hade hälsat på henne några veckor innan, och då vi kramat om varandra och jag och Åke gick till bilen, sa jag att det var nog sista gången vi fick se henne.

Att skriva har för mig alltid varit nån typ av terapi, en bearbetning av vad som varit eller vad som komma skall. Jag kluddade ner ett litet avsked till min mormor, och detta var dagen innan, hon faktiskt gick bort. Mitt sätt att uttrycka mig på var kanske inte så proffsigt på den tiden, och jag vet inte varför det var så viktigt att rimma, men nevermind, det var inte det som var grejen. Utan att jag visste, vad jag hade att förvänta.

Nå, nog om detta. Försöker få till en planering över dagen, vet inte riktigt i vilken ordning jag ska ta det. Hade tänkt träna en sväng. Ska jag gå dit och hem, och när i så fall Åker jag bil så sparar jag tid fast inte pengar och jag snålar då in på konditions träningen. Gör jag detta före eller efter lunch, ska jag tvätta håret…när och…nä, jag avrundar här och klurar för mig själv ett tag. Ja just ja, det är ju faktiskt Kramens dag idag, så…

Ha en fin söndag, och kom ihåg, blir ni sugen på tårta och bakelser, fixa sötsakerna , ät och njut!