Etikett: boasering

Byggfusket breder ut sig

Av , , 2 kommentarer 3

Vi, som många andra hamnade framför teven och kollade in programmet byggfuskarna igår. Efter det var slut så sa jag till Åke att vi kanske skulle ha ringt efter dom så dom fick komma hit och kolla. Jamen svarade Åke, vi måste ju bygga något först. Nähä, sa jag, dom få ju kolla in huset här, där vi bor.

Vi har ju satt panel eller en boasering i köket och där fanns det inte en vinkel som var rät. Och i och med att jag sa detta så ploppade det upp ett annat ställe i huvudet som inte heller hade räta vinklar.
 
Vi bodde nämligen i detta hus för 26 år sedan men på andra gaveln och i en etta med sovalkov. Vi eller rättare sagt Åke, införskaffade en alldeles ny säng på Hermanssons, glad i hågen så forslade vi hem den och skulle in med den i hålet (läs sovalkoven), men se det gick inte. Hålet var 1,97 brett längst ut och över 2 meter längst in. Och sängen hade standardmått på 2 meter. Så det var faktiskt bara att plocka fram sågen och kapa ramen på sängen så den skulle få plats i alkoven. Kändes inte så kul med tanke på att sängen var splitterny, men vad gör man? Jo man är glad över att det var en ”vanlig” säng med ribbotten och inte en Dux säng, för den hade man inte kunnat kapa av.
 
Jo, apropå Dux säng så var det vårt andra val av sängar. Den här gången så köpte vi inte nya sängar utan fick ärva dom efter Åkes farföräldrar. Det gick alldeles ypperligt och sängarna var det absolut skönaste jag har legat i under hela mitt liv. Efter en massa år i dom sängarna så fick jag erbjudande om att köpa en jättefin sängram med tillhörande sängbord, av en kompis. Vi slog till och tyckte att det skulle bli så fint i sovrummet.
 
Vi hämtade ramen, skruvade ihop densamme och lyfte ner sängarna. Vad tror ni hände? Mjo, ramen hade ett standardmått på 2×180, det var exakt vad vi trodde att Dux sängarna också var, men ack vad vi bedrog oss. Sängarna var uråldriga och måttet hade ändrats under årens gång, förr i tiden var människorna kortare och sängarna var bara 1,97 lång samt 87cm bred. Vilket skämt! Det hela slutade med att vi fick behålla benen på sängarna och släppa ner dom i sängramen, inte vad som var tanken från början men vad gör man inte för lite förnyelse 🙂
 
Nu har vi en helt annan säng, ramen är köpt på Ikea och dynan är hel och inte i två delar, samt att idag är det ett standardmått på den också, men vi får väl se hur länge det gäller, rätt var det är så läggs det på någon extra centimeter.
 
Önskar er en bra torsdag!

Fötterna blev avknipsade

Av , , 2 kommentarer 3

Vi har, som bekant, två katter. Och dom är inte alltid så beskedliga så dom ser ut att vara.

Mycket ofog och dumheter har dom gjort, och ibland har man nästan ångrat att man tog in dom i våra liv. Men vad gör man? Dom är här och dom har bott med oss i snart fem år så dom lär få bo kvar, man tänker för sig själv att nu, kan dom väl inte hitta på nåt mer…jojo.

 
När Niccolina var yngre så hade hon en hel del Barbie dockor och några av dom skulle prompt med i badkaret då det var bad dags. Oftast lämnades dom dockorna kvar i badrummet efteråt, det tog ett tag innan dom var torr och hanterbara igen.
 
Nu var det då åter dags för ett bad, jag spolade upp vatten och hon hoppade i, det gick några minuter sedan hördes ett vrål inifrån badrummet. –MAMMAAAA!!! KOM OCH TITTA, VAD HAR HÄNT? Jag skyndade mig dit och där satt Niccolina med en av dockorna som nu saknade fötter. Dom var avknipsade vid fotknölarna.
 
Vi kom strax fram till att katterna (ja vi måste ju säga katterna när vi inte vet vem av dom som gjorde det) var skyldig till brottet. Men vart själva fötterna har tagit vägen vet vi inte, efter typ…7 år, så saknas dom fortfarande och det lutar åt att någon käkat upp dom, annars tycker man ju att dom borde ha dykt upp nu, eller hur?
 
Det finns en till sak som är borta, som försvann runt samma tidpunkt, och det är min armbandsklocka. Vi har letat och jag har letat men förgäves, den finns inte på denna jordyta, och det som är mest konstigt, är att jag är säker på att den låg på arbetsbänken precis på samma ställe där jag alltid lämnade den. Hade jag tappat den utomhus så borde jag rimligtvis ha känt det på mig då jag skulle ta av mig den, men inget har känts onormalt. Ja, jag vet inte, för samtidigt borde den ju ha kommit fram efter alla dessa år, om inte annat så skulle väl dammsugaren ha slukat den, och det skulle ju inte ha varit ljudlöst.
 
Nåja, jag har slutat använda klocka, man bär ju alltid med sig mobilen så det är inte så viktigt med en klocka, Niccolina slutade leka med Barbies för länge sedan så att en docka saknar fötter, gör inget heller, så här ser våra tapeter ut på ett tiotal ställen i hallen.
 Men vet ni vad, det rör inte mig i ryggen för snart ska det upp en boasering och då ni, katter, så ska det vara färdig klöst därute!
 
Ha en bra torsdag!
Maria Lundmark Hällsten