Etikett: katter

Dom jobbade INTE alltid, i det tysta

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag och Sally åkte upp till mamma/gammelmormor igår. Hon fick bjuda på kaffe i blötvädret. Fy vad tråkigt och slaskigt det var. Glad att jag har 4 hjulsdrift på bilen. Efter fikat blev det Monkey Business, för hela slanten.

Dom säljer mössor där och Sally ville ha en. Klart hon ska ha en mössa så jag erbjöd mig att betala, även den. Snopen blev jag då jag inte behövde betala för den. Det är ju ändå jul, sa killen i kassan. Gissa om jag gillar den butiken ännu mer, nu Och Sally fastnade ännu en gång i deras tavelram.

Hämtade Sambo, förstås, och han höll igång.

Fast igår var han ändå lite lugnare. Jag hade tömt köksfönstret. Fattar dock inte varför vattenskålen ska vara så kul 😜

Snabb är han då, det syns ju 🤪

Det mest galna, fick jag inte på film. Vi skulle äta och han gav sig inte. Han håller på att ska klättra upp för benen, och det gör ont. Jag gav upp och bar in honom i teverummet och stängde dörren. På den dörren finns en glasruta.

Där vi sitter hörs plötsligt ett kaboom…och sedan ett ljud som en rasp ger ifrån sig då man drar den mot en träyta. Vänder mig om lagom för att se kattens huvud där han stirrar in i köket och försöker hålla sig fast i den lilla kanten vid glaset. Han lyckas inte, utan glider ner igen. Alltså ÅHHH… Huvudvärk deluxe.

Men sen har han som speedat klart och ligger och gosar i soffan, under resten av kvällen.


Men med facit i hand…jag skrev ju igår att våra katter jobbade lite mer i det tysta, fast…

Systrarna bus, som knipsat av fötter på Barbie dockor, perforerat duschdraperier, sparkat in kattluckor, rivit ner tio kilos hinkar utför källartrappan. Och inte att förglömma, vår stora fina porslinsgädda från Gustavsberg, som dom petade ner från stringhyllan då vi bodde i lägenheten. Där for stjärtfenan på firren.

Det var bara en bråkdel av allt dom förstört, våra destruktiva katter. Fast själv såg dom det nog bara som ett sätt att roa sig. Och jisses, nu kom jag ju på då dom välte vår största blomkruka ever, och hur kul det var att komma hem till detta kaos:


På kvällen upptäckte vi att det stora elementet som var 2½ meter långt, ungefär, hade hoppat lös från ena sidan. Vilken tur vi hade, att det inte gjort det, då hade det varit vattenskada så det skrikit om det. Då vi skulle lyfta det på plats, så blev det vatten läckage.

Återigen en fin påminnelse att INTE skaffa en ny katt, någonsin. Det räcker med det som varit, tänker jag. Men fina var dom, i alla fall


Idag blir det nog att handla lite inför Nyårsafton. Vill inte göra det dagen innan eller D dagen. Så får väl börja med att skriva upp vad som ska serveras och vad som behövs. Ha en fin tisdag, allihop!

Det räcker med ett knytnävsslag 👊

Av , , Bli först att kommentera 16

Från -18 till plus 8 på några timmar, för att just nu, vara 4 grader. 8 grader var det då Åke var upp mitt i natten. 26 graders skillnad på så kort tid är helt sjukt. Och även om jag, rent allmänt, inte är en snöfantast. Så är det väl att föredra att snön som redan hade kommit, skulle ha fått legat kvar. Vit och fin och utan regn, på det.

Å andra sidan är det väl just det här jag hatar med snön, överlag. Det brukar ju aldrig bli som man önskar. Antingen är det bara regn på kolsvarta vägar, sen kommer det vita och då är det i mängdernas mängder. Och sen kom regnet och halkan. Jaja, lite jag kan göra för att få till en förändring på det. Väderleks kommittén som jag skrivit om förut, existerar ju knappast.
Tur för dom, annars hade dom allt fått höra…


Den här bilden dök upp som minne. Och texten därunder.


Skulle spika upp nåt på väggen, härom dagen och in kommer Åke från garaget och säger: -Jaha, kaffet är klart! Ehh nej, varför tror du det, frågar jag. Ja, Elsie (Åkes mamma) knackade alltid på sovrumsväggen då maten var klar och Nicke (Åkes pappa) var därute. Ok, tänk om jag hade vetat det, och sluppit reta mig på att jag alltid måste på med skorna för att gå ut och hämta honom. Men…nu vet jag hur man gör 😃 slutcitat

Japp, det var en bra lärdom som jag använder mig av, än idag. Dock utan hammare. Det räcker med ett knytnävsslag mot sovrumsväggen. Är jag tyst, så kan jag höra att han svarar. Annars får väggen en däng till.

Det kom även upp 2 bilder på vår Grinch, Eloise. Tagna för 6 år sedan.


Våra katter må ha varit busiga som tusan. Men Niccos Sambo, tar priset över alla katter jag har träffat på. Han fick upp värsta ilet igår. Skulle nödvändigt tömma vattenskålen, efter att ha badat tassarna däri. Jag fick hämta upp skurkäppen.

Sen rusade han fram och tillbaka mellan hall och teverum, så snabb att man inte ens hann notera annat än några ben.

Theresé skickade den här bilden då jag åkt iväg på jobbet, och skrev att nu hade Åke ett billigt pris på katten.


Kom hem och fick städa upp blomjord efter ett attentat mot blomman i köket. Där krukan gick sönder. Jag tror att den där katten är trasig, på riktigt..


Fast bra, jag blir då påmind om mitt beslut för några år sedan. Att det blir inga fler katter här. Det räcker med dom vi hade. Jag vet ju vad dom bullrade med, fast lite mer i det tysta. Blev nu påmind om den stora säcken kattmat jag hade införskaffat. Den förvarades nere i källaren, i ett rum med stängd dörr.

Våra katter hade sitt hangout därnere. Dom sov där på natten, och vi hade ju en kattlucka i dörren, så dom kunde vara där annan tid också. Sin mat fick dom äta häruppe. Märkte rätt tidigt att något var fel. Dom som brukade storma in i köket på morgonen då man öppnade dörren.

Nej, dom var tämligen ointresserade. Det gick väl ett tag och sen skulle jag ner och tvätta. Noterar att dörren står på glänt. Ni förstår synen jag får till mig då jag kikar in. Den stora säcken är öppnad och det ligger ett ton kattmat i ett berg på golvet.

Jaja, Sambo är ju fin på sitt sätt, i alla fall. Svårt att ta av honom det.


Ha en fin annandag jul. Jag njuter av ledigheten. Kanske blir Monkey Business med Sally. Lovade henne det som en julklapp 😁

Burnisar och bredställ på parketten

Av , , 2 kommentarer 19

Den här dagen för 9 år sedan, bytte jag ut min profilbild på FB. Till den här, som Tina tog då vi hängde på deras balkong, ute på Jägarvägen.


Det var inte oktober då hon knäppte den utan slutet på april. Den väcker mer än ett minne. Min mobil ringde nämligen där vi satt och njöt av vårens första soldagar. Det var från barnprogrammet Bulldog. Det tog nog en stund innan polletten föll ner. Det var nämligen inte ett program jag tittat på och knappt visste vad det var.

Nu hade dom hittat min blogg, sett Winstone i den och en japansk spets var precis den rasen dom sökte efter.

Dom undrade om dom kunde få låna honom. Det hade dom säkert kunnat få om det inte vore så att Winstone aldrig varit en peoples dog, utan väldigt familjekär, och vår familj är inte speciellt stor.

Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset lämnade vi därhän. Han var ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall 🧡


Annelis hundar är ju också världsfina. Nu snor jag 2 bilder av henne, här. Mattis, hennes partner in crime och på tävlingar i rallylydnad. Här vet jag att Annelie själv, fotat.


Och i förrgår fick dom hoppa upp ett steg i klassen, efter ett bra utförande. Så grattis till ert team. Fotograf här är en Emma Sandman, okänd för mig, men inte kvinnan och hunden 😊


Sambo kom och hälsade på en stund igår kväll. Snacka om att man får några sekunder på sig att fota, annars är det full fart framåt… åt sidan … andra sidan, burnisar och bredställ på parketten.

Han är då inte bangen för nåt. Winstone känner sig dock nalta osäker då katten smyger runt nosen på honom.

Våra katter, Enya och Eloise höll honom nog med strama tyglar. Apropå dom så hittade jag denna lila skrivna episod, från 2013, och jag citerar:

”När jag sedan kom hem, så tog jag av mig skorna (jag går nästan barfota hemma, året runt), går och bläddrar i posten, kommer in i köket, och sätter ner främre trampdynan i golvet och det gör rejält ont, jag lyfter ju automatiskt upp foten och sätter den igen på ett annat ställe och det blir samma smärta fast nu i hälen…???

Jag lyfter bort posten från mitt ansikte och tittar ner på golvet, jag begriper verkligen ingenting, där ligger det glittrande saker över hela köksgolvet, så får jag se vad det är, och jag vet vart dom kommer ifrån och vem som är den skyldige…ENYA!!!

Jag har nämligen köpt nitar, såna där med fem sylvassa piggar på undersidan.


Dessa har legat i en påse på mikron, och där låg dom då jag åkte på jobbet. Så har alltså det lilla monstret hoppat upp på bänken, rivit ner påsen, öppnat den och spritt ut varendaste liten nit, och säkert har bägge katterna roat sig kungligt med dom.

88 stycken skulle det vara och jag räknade ihop till 86… jobbigt. Fram med dammsugaren och dammsög i kök, hall, sovrum, och den yttre hallen, det slamrade till i snabeldraken en gång så jag gissar att där åkte en nit i, eller bägge två, men dom kan lika gärna ligga under spisen, det vet man ju hur det ser ut då katter leker med saker som glider efter golvet.
Det gjorde ont att få en nit i främre trampdynan och lika ont i hälen, jag var ju tvungen att bruka våld för att dra loss dom.” Slutcitat

Ja djur är kul, sägs det, och det stämmer väl, överlag. Winstone var inte så kul i natt, då han väckte mig och ville ut, som i bråttomut… sen väckte han mig igen 7 på morgonen, och ville göra en repris på utgången. Stackaren 😕

Önskar er alla en fin måndag!

Skräckscenerna utspelades i mitt inre, medan vi kämpade för livet

Av , , Bli först att kommentera 13

Ge er inte ut på vägarna… sa dom. Kommer att bli kaos…. sa dom. Snömockor vid och vida omkring kusten i Västerbotten… sa dom. Och vad gör då människan, (människan i detta fall är då moi) 🤔

Jo, vi skulle ju mötas på Nybro konditori, Elisabeth och jag. Det ställer man inte in, bara så där. Så ut på vägen bara, inga betänkligheter. Fast jag tog mig ju dit, utan fadäser. Det enda som blir otäckt är då man knappt, ser vart du har sidan på vägen.

Detta var nu en vinst fika, från vadhållningen. Jag valde en ost och skinkmacka, och den var precis som jag hade tänkt mig. Inga fel på den, inte.


Vi pratade Dragracing och lite bilar. Hon har ju en fin Nova som hon håller på med.

Det lustiga var, att jag dagen innan, betalade medlemsavgiften till SHRA Umeå, eftersom man måste vara med i nån förening om man ska tävla. Och mina tankar då jag betalade den, var om jag skulle lösa licensen också. Den kostar en del, och man vill väl egentligen vara säker på att det blir tävling.

Å andra sidan, vet jag också, att om man inte betalar licensen på några år, vet inte hur länge, så försvinner ditt startnummer, och det vill jag inte. Så efter att Elisabeth talade om för mig att det igår, låg ute preliminära tävlingsdagar i Piteå och Fällfors, så var det inte så mycket att fundera på.


Det stormade och snön yrde där vi sedan stretade mot vinden i försök att nå Konsum utan att gå vilse i djupsnön som virvlat ner från taken och himlen. Jag hade redan innan, upplevt scener från Barnen från Frostmofjället, i huvudet. Och kände vad säkert dom känt, där dom gick med blåsten i ansiktet. Skräckscenerna återkom och jag var superglad att vi hittade in på Konsum, och där fick jag chans att återhämta mig i 3 minuter innan vi skulle ut igen och hitta igen min bil.

Jag skjutsade hem henne, fick tvärhälsa på hennes fina katter, Moose, och Pumpkin, nu är detta gamla bilder, jag kom alldeles bort mig, då jag var där, haha. Den övre tog jag på Moose och den undre knäppte Elisabeth. Moose är idag, större, och lika fin är dom bägge två.


Jag fick också en liten present bara så där 🥰 Jag är nästan hundra, på att min mormor, hade en liten kåta, hon med. Jag känner igen att jag sett och hållit i en sån här förut.

Fick med mig en påse med frallor bakade på Nybro samt en bullkrans. Nicco skulle väl eventuellt hit idag så då har jag nåt till kaffet.

Så fick vi då äntligen äta den där långsam bakade fläsk karrén. Den tog ju sina modiga 5 ½ timmar att göra, i ugnen. Vispade ihop en sås av äppel och öl skyn, crème fraiche, grädde och kryddor. Grov rev potatis och morot som fick gå ner i stekpannan, med salt och grillkrydda. Skar lite tjockare skivor av karrén som tvärt fick gå in i ugnen igen, enbart för lite värme. Detta var en av få gånger som Åke, blev klar innan jag. Och han sa, och jag citerar. -Nog har du gjort mycket god mat under åren… men detta tar priset, som ett av dom bästa. slutcitat. Ett tips, salta på skivorna, svårt att få in sältan i köttet, tycker jag.


Åke skottade, och fortsatte skotta, och jag vet att han inte var ensam om att göra det.


Sen blir jag inte klok på mitt hår. Jag vill INTE ha lockigt, det ska vara rakt. Så jag fixar och försöker få till det då jag tvättat det. Inte med nån tång utan med hårklämmor och dylikt. Kan bli som jag vill, då det torkat.
Men vad händer då det snöar… OH MY… så irriterande, haha. Korkskruvar…oh nooo…


Känns ju skönt att det inte snöar idag, utan att vi till och med får se solen.


Ha en fin lördag, allihop!

Djurliv både här och där..

Av , , Bli först att kommentera 15

Emma, syrran, skickade en bild från deras hus i Hissjö. Hon anser att dom har lite mer djurliv där, än här på Västerslätt. Jo, rådjur och grävlingar, har jag faktiskt aldrig sett, här utanför. Nu på morgonen var det rådjur, som underhöll henne.


Vi har mest fåglar, en och annan katt, harar, kaniner och hundar, förstås. Räv har vi skådat och faktiskt, fast det är väldigt sällsynt, så har det passerat nån älg också.

Apropå älg, Theresé och sällsynt, så är det väl ytterst sällan man har närkontakt med dom. Vet att jag visat detta förut, men… Theresé lyckades ju fånga Sally, Gustav och en älg på bild uppe i stugan. Där var det nära, minsann.

Då Theresé var liten kunde man allt se hästar, lite då och då, men då stallet flyttade från K4, så blev det slut med att se dom här på gatorna.

Tråkigt väder blev det igår. Ja, jag tycker att det räcker nu. Snö och ljus i alla ära, men den kan ställa till med bekymmer också. Det blir svårare att ta sig fram, det ska skottas och sen ska det skottas efter traktorernas framfart, bilen ska sopas och gården ska hållas efter.

Jo jag vet, man kan flytta, vi har alla val, och vädret är det ingen som rår över, eller kan välja. Men man kan alltid önska, eller längta till vår och sommar. Jag längtar mest till asfalt, som vanligt, haha. Då man slipper tänka på risken att halka.


Familjen Hällsten-Söderberg, lämnade Umeå igår morse och det blev lite som jag skrev igår. Vi gjorde inte så mycket mer än att åka med sopor och Åke skottade med lill traktorn. Själv har jag varit ut och stödskottat nu på morgonen.

Måste fixa lite saker från affären. Såg en vädjan på fejjan, om en 80 årig kvinna som tappat bort sin käpp, och undrade om någon hade en att undvara. Jag tänkte först låta nån annan lösa det, men jag är som jag vart. Jag kunde inte låta bli att sluta tänka på hur svårt det kan vara att ordna saker själv. Alla kan vi ju göra nåt för att hjälpa andra. Jag tror att man får igen det, på ett eller annat sätt.

Så nu, mina vänner ska jag ringa till henne och höra om det ordnat sig, eller om jag ska göra en utryckning och samtidigt fixa det jag behöver från affären. Och med det önskar jag er alla en fin måndag!

Dom hittades i prekärt tillstånd 🥴🍻

Av , , 4 kommentarer 18

Frisk men snudd på smärtsam promenad igår. Det var -21 och är man lite stel sedan innan så blev det inte lättare i dom minusgraderna.


Dom håller på ta bort jordhögarna vid Tvärån, ser det ut som. Fattar inte varför det inte gjordes för 1 år sedan, men men, bättre sent än aldrig, brukar man så vackert säga.


Väl hemma igen så sken solen så vackert från köksfönstret, fast åt fel håll. Haha, den speglades i vår inglasning på bron, därför är björken i tallen och ni kan även se en cyklist, därinne i växtligheten.


Det är nu man får börja gruva sig på allvar. Ni vet väl att det bara är 14 dagar kvar innan det vänder och blir ljusare igen. Oh my lord…hur mycket ljus behöver vi egentligen. Har ni inte sett all snö vi har också? Jösses 😲  Man får nästan dra ner persiennerna så man inte bländas av allt det vita. Jo jag är lite ironisk, kanske bäst att skriva det så ni inte tror att det tippat över på riktigt.

Men nu ska ni få se vad som tippat över ordentligt. Ojoj, hittade fultomtarna i prekärt tillstånd. Tydligen lockades dom in på ett sidospår då barhyllan upptäcktes.


Åke sa igår, innan han somnade att han tyckte att han hörde nån fågel, kan ju ha varit dom som partade 😲

Nu vill man att så många som möjligt ska vaccinera sig. Det kan väl ingen ha missat.


Fast varför skriver man så där? Jag VILL vaccinera mig, give it too me, men nä, jag är inte över 65 år inte Åke heller, så vi får ju inte. Dom som jobbar inom Hemtjänsten får, men varför gör dom skillnad på dom och vi som är personliga assistenter?

Jag blir bara irriterad när det skrivs så där. Precis som om vi räknas in till dom som inte vill. Skriv då hellre ut hur många som får ta sprutan, men som uppenbarligen inte är redo eftersom dom inte anmält sig till att göra det.

Mera irriterad var jag igår då jag skrev ihop ett mejl med bittra undertoner, som jag skickade till Postnord. Givetvis angående paketet som dom inte klarade av att köra ut. Jag vill ha kompensation, jag fick ju inte vad som var utlovat, en gratis utkörning. Får se om dom svarar.

Ikväll är det fika på Nailheadsgaraget Spårvägen 6, Västerslätt, klockan 18.00. Får se om vi åker dit, beror lite på dagsformen.

Såg ett roligt klipp på TikTok som jag laddade ner till min youtube, haha, vilket grymt uppvaknande. Katter är ju för roliga…ibland.

Här kommer nu lucklåda nummer 7 i ordningen. Och det var en, tadaa…verktygslåda i kartong.


Larsa Berggren, en av dom där superduktiga fotograferna, kör en hjulkalender i Umeå cruisinggruppen på FB. Här fotade han oss i somras och idag fick vi vara med i kalendern 😍


Med den önskar jag er alla en toppen tisdag!

Slår in ☕️ i dörrkarmen…

Av , , Bli först att kommentera 10

Inte lika fin vy idag, från fönstret.

Däremot bekanta ljud…bilar som kör förbi, cyklister, röster och hundskall. När vi satt på vår altan igår, så var det bara fågelkvitter och inget annat. Inte ens en båt som körde förbi. Rofyllt i all ära, men det får inte bli för lugnt 👀

Vi har kanske ändrat oss genom åren. Jag påminde Åke om att det fanns en tid då vi åkte dit, enbart för att få vara själv. Nu vill man se lite rörelse i alla fall.
Var skönt att sova i sin egna säng i natt, en med fjädrar. Jädrar vad bortskämda vi är, tänk bara förr i tiden, då dom låg på halmbottnar 😳

Nu är vi inte utan dynor och madrasser i bussen men det är ändå halvstelt då man ska vända på sig. Nåja, det är världsligt, det finns ju människor även idag, som inte ens har en säng, så man ska väl inte klaga.

I mitt lilla bloggarkiv blev jag påmind om Enya och Eloise, och den första tiden vi bodde här i huset. Dom var nämligen bannlysta i teverummet, då vi inte var därinne. Förmodligen för att jag var rädd att dom skulle har party på eller med soffan.


Jag skrev vid ett tillfälle att jag kom och bar en kaffekopp i ena handen och en macka i andra. Eloise hade parkerat sig utanför dörren till teverummet, säkerligen i tron om att jag skulle släppa in henne.

Då jag närmar mig henne så frågar jag varför i någons namn, hon måste ligga just där och sätter fram en fot för att mota henne då dörren ska öppnas. Men det gick inte som jag hade planerat (då heller 🥴).

Eftersom jag halkar till på det blanka golvet, burnar fram till dörren och slår kaffekoppen rätt in dörrlisten och kaffet rinner ner efter dörr, list och golv…Eloise såg jag inte röken av, hm…konstigt då. Hahaa…

Och nu undrar jag om det var då, jag öppnade upp dörren och lät den vara öppen för resten av tiden Jag kom nämligen inte ens ihåg att vi haft den stängd, en gång i tiden.

Idag blir det att ringa tandläkaren så får jag höra om det finns en chans att kunna få komma dit nån av dagarna. Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Den innehåller INTE…

Av , , Bli först att kommentera 13

Kändes lite bättre att kliva upp och tempen inomhus ligger på 24 grader. Nackdelen med att sova med öppet fönster, är alla ljud. I natt var det 2 katter som slogs och skrek. Dom har jag hört förut, fast jag vet ju förstås inte om det är samma katter, men Nicco har sett dom 1 gång och jag en annan. Vid dom tillfällena, var det samma bråkstakar.

Bobby är ingen bråkstake, utan nyfiken och busig.

Han är dock något osäker på vad Winstone är för typ. Han vill fram och lukta på honom men så fort Winstone tittar åt hans håll, så fräser han. Och Winstone, stackaren, ser förnärmad ut, och vill egentligen inte, ha någon ögonkontakt alls, och helst hålla sig några meter från den skrämmande katten.

Nåja, dom vänjer sig säkert på ett eller annat sätt. Dom behöver inte heller hänga tillsammans. Theresé och Bobby, sover i bussen, så dit får han gå då han busat färdigt.

Apropå det där plastfria tuggummit jag la ut igår, så googlade jag lite idag. Nej, jag visste faktiskt inte detta men, så här skriver Miljö och Utveckling. Klicka på bild för mer info.


Ett vanligt tuggummi är tillverkat av petroleumsbaserad syntetisk plast, som inte är nedbrytbart av naturen. Det är samma material som även återfinns i bildäck, vattenflaskor och plastpåsar.

Så summa summarum, oavsett plast eller inte, så borde man ändå kunna skriva att ett tuggummi INTE innehåller mjölbaggar eller hälsenorna av den Brasilianska minispindeln, om nu tuggummit inte gör det…eller hur 🤣

Utehäng igår, blev lite jobbrelaterade samtal, Sally hade sin kompis Diana här, så dom såg man knappt till. Jag hade ett annat ärende som jag åkte iväg på, och då värmen gav vika, så snyggade jag till lite borta vid den före detta rabatten och häcken.

Såg några blomliknande stänglar vid väggen, då Jan A och Ingegerd var här och åt tårta med oss. Hade aldrig sett dom där förut.

Men nu, då dom blommar, så vet jag ju att jag sett nån enstaka sån här förut. Dom luktar jättegott.

Jag vet också varför jag inte kände igen dom. Vi är ju nästan aldrig hemma, den här tiden, mitten av juli. Utan oftast har vi varit uppe i stugan och då man kommit hem igen har dom blommat ut.

Nu blir det morgonprommis innan frukost, Winstone står i startgroparna redan.

Har hittat ett par skor jag kan gå, någorlunda bra i. Min tå vill nämligen inte nudda backen…sjukt. Och då tar den i skorna också.

Jaja, jag har då fötter i alla fall, alltid något. Ni får ha en fin tisdag, allihop!

Sprid ut riskerna!

Ok, såg att en del studenter, valde att fira lite igår, uppe på Haga:


Vet inte vad jag ska säga om det, undrar hur man själv hade gjort, i den åldern. Då, back in the days, var man ju odödlig, på nåt sätt.

Undrar dock vart dom fått sin information ifrån, om denna pandemi? För vet inte alla idag, att man inte behöver vara sjuk, för att smitta? Det hjälper inte att man säger att man stannar hemma om man är sjuk, tyvärr.

Hör lite varstans att folk släpper mer och mer på restriktionerna, man tillåter sig själv att vara mer släpphänt. Tror inte att man ska ta ner garden, än… men man behöver inte heller låsa in sig.

Jag tror själv, att vi människor, då vi får direktiv att efterleva, så gör vi det ett tag, sen kommer den dagen då du ska göra nåt för att överträda restriktionerna lite. Och se, det gick ju bra, inget hände.

Så vart är då stoppknappen, nästa dag? För det gick ju fint dagen innan. Det är här vi gör fel. Varför inte fortsätta minimera riskerna, och sprida ut våra förehavanden. Tro inte att det du gjorde idag, kan du upprepa imorgon och då nästa dag, för till slut sitter du kanske där, med lång näsa.

Och NEJ, det hjälper inte att du säger att DU inte är rädd för att bli smittad.

Vi måste allihop tänka på dom vi INTE ska smitta, dom som riskerar att bli fruktansvärt dåliga.

Nå, nog om detta, som jag tror att dom flesta vet men som man ändå kanske inte tänker på.

Var det sommar igår eller var det sommar. Det blev fort, vildvuxet på kortsidan huset.

Jisses, nu är vi snart där då man säger att det nästan blev liiite för varmt. Jag gick ut och satt mig vid bordet, då Åke gick sista svängen med Winstone, strax efter 22, och man kunde sitta där utan att hurvas. Det är sommar, det!

Vi hade besök uppe på vår bro för några dagar sedan, jag hann fota genom fönstret, en bengal katt:

Dom är ju så läckra. Åke tycktes då veta att den bor längre ner på Blomstervägen, så det är en…frigående katt.

Jag brukar dock försöka fota alla viltspringandes katter, för ibland kan dom ju komma upp som bortsprungna. Och då kan man ju kanske vara behjälplig om signalementet stämmer.

Hoppas på en fin dag , för er alla!

Så sluga/smarta, dom kan vara :O

Då vi satt ute i söndags så stannade Kerstin och Jan B av, och vi satt och pratade en stund, om ditt och datt. Jag berättade att jag sett ett klipp på en fågel som fångade fisk genom att lura fisken med bröd. Här får ni se ett av alla klipp som finns, inte det jag hade sett men ändå:

Fattar inte hur dom kan lära sig såna där saker, och då vi var inne på ämnet, smarta djur, kom jag ihåg att jag läst om duvor som tar tåget, i England och jodå, det finns många klipp på det med 😀

Så sluga dom kan vara, och dom här talangerna kan dom utveckla, eller vad sägs om dessa fåglar, som tänkt ännu ett steg längre:

Fantastiskt! Och ett bevis på att man aldrig ska underskatta en levande varelse, vad än det må vara av för art. Letade efter ännu ett klipp jag såg idag, men hittade inget. En råtta, som har en penna i munnen och släpper ner pennan på råttfällan så den löser ut, ett lyckat misstag, eller visste den vad som kunde hända, och hur har den i så fall lärt sig det?

Mycket att grunna på idag 🙂

Apropå djur så fortsätter Evert att växa, och nu börjar familjen Hällsten-Söderberg i Järlåsa, fundera på om dom måste införskaffa en större kattlucka:

Ja, med tanke på att han kommer att fortsätta växa i säkert 2 år till, så kanske dom får fixa en dörröppnare istället, hahaa…

Våra katter, sparkade ju ut kattluckan:O Dom busarna, hade alltid nåt fuffens för sig. Tror att dom gillade att utmanas. Satte upp ett hinder och dom klurade ut hur man skulle komma sig förbi det.

Inte stoppade det att ställa en 14 kilos symaskin som dörrstopp, nej nej, putta den utför trappen bara, med buller och bång.

Jag saknar katterna, fast sen saknar jag dom inte. Vill ha en katt…men nej, det vill jag inte, på riktigt. Tänker att jag ska vara vis av erfarenheter, och kanske Nicco köper en katt, och då kan vi vara kattvakter istället, det blir bra 😀 Finns så många fina katter, på https://www.sverak.se/ kan ni hitta dessa bilder och många fler:

S*Wagga Wagga’s Flash Gordon & Princess Aurora SVERAK 237160-61 Foto: Emma Berggren

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten