Etikett: busshållplats

Här laddas det!

Håller på ladda inför Uppsala, kanske vi åker redan imorgon, men det kan bli sent, spelar ju ingen roll, vad man gör 2-3 timmar innan man ska sova. Och dagen efter, så har man dom timmarna eller milen mindre, att färdas.

Åkes fingrar sitter kvar, men jag tyckte ändå att han skulle göra ett besök på vårdcentralen i Vindeln, idag, och höra om dom kan kolla upp det värst, sargade fingret. Får se om han gör det, eller om han ska tjuras.

Själv ska jag nog ner på stan och träffa Tina en sväng, sen ska jag fixa lite inför Uppsala, kom på en smart grej igår 😀 Men det kan jag inte skriva om…nu, det får bli vid ett annat tillfälle.

Nu har dom påbörjat ännu ett bygge uppe på Sandåkern, jag och Winstone går ibland på en gammal vägstump, som varit kvar däruppe, bra om man inte vill träffa på så många andra, och han får göra sina behov i fred, men igår så gick det inte längre, dom höll på för fullt att avverka, så nu var den vägen borta.

Foto2329 Foto2330 Foto2331

Inte lär man komma ihåg heller, hur det en gång i tiden såg ut, man glömmer så fort, i alla fall jag. Små detaljer, som att det fanns en busshållplats där, eller en telefonkiosk där, det är en sak, men att komma ihåg vägsträckningar och kurvor, näää, det är inte funkisch hos mig 😀

Nu är det frukost, sen ut i sol/moln/blåst vädret med hunden, och efter det får jag se om Tina är redo eller om det blir senarelagt. Ha en fin dag, allihop!

Foto2327

 

Syrebrist på kontoret

 

Vi satt och tog morgonkoppen härute och fick helt plötsligt se något vi inte sett på över ett år, Sören och Gun-Britt kom gåendes med Jan A och Inge-Gerd. Det var lite över ett år sedan sist. Dom hade kört upp från Eksjö under natten och hade nästan precis kommit hit.
Sören tyckte att det ar längesedan jag skrev något roligt så han berättade en rolig historia så jag skulle ha nåt att lägga ut, men jag är inte så bra på roliga historier, dom blir oftast mycket roligare då någon annan berättar dom, så Sören…jag lämnar den dithän, men man vet aldrig, rätt var det är så poppar den upp, men i liten ändrad tappning 🙂
Åke städade ur ”gammbussen” igår, gräset klipptes, vi handlade mat för att fylla ut tom hålen i kylskåpet, blommor vattnades och vi satte upp vindskydden på buss altanen, jag rensade runt fågelbadet, det rengjordes och en liten check av kommande smultron klämde jag också in, och ja, dom finns där, samt sist men inte minst, en rockad gjordes av bussar och bilar.
Nicco har förbjudit mig att peta på jordgubbsplantan som hängt med oss på semestern, hon tror av någon outgrundlig att jag ska peta lös alla jordgubbar om jag kommer i närheten, det har jag inte gjort och vi har till och med fått smaka på varsin gubbe, god och söt, men tyvärr…en gubbe förolyckades vid hemfärden då plantan stod på bussgolvet och jag skulle kliva upp från stolen så hamnade givetvis den under skon…= platt gubbe.
Kalle, en husägare en bit härifrån, boendes närmare Lundalogén, stannade utanför staketet igår och pratade en stund. Han stod, precis som vi gjort många gånger och begrundade bygget härutanför. Funderade och kollade, gick en bit och kom tillbaka, sedan undrade även han, om dom lider av syrebrist på kontoret där vägplaneringen summeras ihop och bestäms. Han tog orden ur våra munnar.
Ta bara ett av alla misstag, hur kan man, och detta har jag skrivit om för längesedan, lägga övergångsställen i direkt anknytning till rondellerna, och i just denna rondell, utanför oss, har man dessutom lagt till en busshållplats, en på ena sidan, någon meter från övergångsstället som ligger någon meter från rondellen, och den andra en liten bit längre ner, detta borde ju varenda levande människa begripa, kommer att orsaka stopp i rondellen med jämna mellanrum.
Våran infart har dom flyttat så den ligger en meter snett utanför själva grindstolparna, så dom hade nog vajs på mätinstrumenten då kantstenarna lades, och sedan har vi ju detta med övergångsstället som tydligen ska in på våran in och utfart. *Suck*
Åke berättade ju förut att för längesedan var det ett övergångsställe härutanför, då hade Åkes föräldrar en dubbelt så bred infart, precis som vi nu ska fixa, men dom hade dessutom en stolpe, exakt mitt i infarten, den stolpen blev knockad inte bara en gång. När folk som varit här och hälsat på, skulle backa ut så missade dom att det stod en stolpe där. Elsie, svärmora, vinkade förtvivlat till besökarna för att göra dom uppmärksammade på det kommande stoppet, och dom som åkte härifrån trodde att hon vinkade ett glatt farväl, och vinkade tillbaka…*Pang* så hade dom stolpen i arslet på bilen.
Jaja, det får bli som det blir, och än är det ju inte färdigt. Åke är på jobbet, semestern är slut, själv börjar jag jobba först på onsdag, eftersom jag jobbade helgen innan min semester. Får se vad man hittar på idag, om ens någonting, kan ju vara skönt att ha en oskriven dag. Önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten