Etikett: kontoret

Det var faan, säkert Karlssons fel

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 juni 2022 kl 11:05, Bli först att kommentera

Det var verkligen hej och hå igår. Först utbildning med andra arbetsledare inom God Assistans i Norr.

Trevligt att vi får träffas och utbyta tankar och så där. Man kan inte förstå, om man inte själv är eller har varit en personlig assistent. Hur tankar kan gå, hur kommun och staten tänker, vart dom lägger sina pengar och vart kraven och gränserna går.

Helt obegripligt, egentligen När det nu går under LSS, lagen om stöd och service och att alla ska kunna ett rimligtvis, bra liv, fast dom där grundläggande behoven, verkar vara fruktansvärt luddiga.

Det var inte länge sedan, andningen, eller sondmatning inte ens var ett grundläggande behov. Det grundläggande står kommun för, och övriga behov, det är där assistansbolagen kommer in. Men där ligger inte heller så mycket pengar i potterna.

Inte konstigt att man inte kan köpa ett slott för våra löner, eller att yrket i sig, inte lockar alla. Det är ju där, det här hjärtat kommer in. Du ska vilja jobba med människor och göra deras dagar så bra som möjligt, med dom medel du, eller din brukare har. Inte alla som har det tänket eller kanske inte heller orken. Det kan vara både psykiskt och fysiskt ansträngande, det beror givetvis på vilken brukare du har.

Nåväl, efter denna lilla utbildning åkte jag hem, tog en snabblunch, tillbaka till kundaktivitet, som just igår, innebar kaffe o tårta, kakor och godis, för dom hugade. Jag avstod, för jag tänkte vara smart och ha riktig koll på mitt intag, eftersom jag visste, att kvällen skulle tillbringas med kollegor på Sjöbris.

Åke hämtade mig på jobbet, hem och förberedde mig inför kvällen. Vi möttes upp på kontoret, ett gäng glada medarbetare. Lite skumpa och tilltugg, surr och skratt. Sen promenad ner till Sjöbris. Jag valde en förrätt med vitlöks aioli och örtkryddat bröd, gott men starkt.

Sedan en grill halloumiburgare med pommes, mycket gott, på min ära.

Och till efterrätt, tog jag och Emma en kaffe Karlsson. Den satt som en smäck…just då…

Det var en trevlig kväll, och Åke hämtade mig vid halv elva tiden. Här blev det spännande då jag klev upp på bron, här hemma. Nej nej, jag föll inte…haha, puh, nämen jag kände mig skakis i benen, och då jag kom in genom dörren, fattade jag att blodsockret var lågt.
Jodå, jag testade med sticka och så här lågt har det aldrig varit, jösses Stickan visade på 1,7 Jag ger mig faan på, ursäkta svordomen, att det var Karlssons fel, ja den där kaffe Karlsson. Den är ju söt, och det är ju det söta jag reagerar på.

Tur att jag visste vart jag hade mina Dextrosol, och sedan blev det en kvällsmacka innan vi gick i säng.

Ikväll blir det premiärtur till Gammlia. Tror minsann att jag ska införskaffa en räkmacka på Ullas, kvällen till ära. Och vädret ser ju faktiskt ut att kunna bli hyggligt, så underbart.

Ha en fin världshavens dag idag, allihop!

Hon kan om hon vill 🤼‍♀️🥊

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 november 2021 kl 07:45, Bli först att kommentera

Såg vårt hus skymta i bakgrunden i en artikel i VK igår, hehe…

Klicka på bilden för att komma till skriverierna.

Kyrkan kommer tydligen att vara kvar, än ett tag. Vad bra, så slipper vi kanske fler ombyggnationer, just nu, i alla fall. Även fast jag inte ändrat åsikt om att den utbyggda, avlånga delen, är jätteful. Vem vet, vad som månde bliva där, den dagen det är nya ägare.

Fast jag är inte orolig över höghus, inte där, i alla fall. Vore väl extremt konstigt om kommunen gick med på det då dom nekat andra att bygga på höjden.

Jag var ju till Mirakelqvinnan igår. Körde fel, är ni förvånande Fast jag vände om i nästa avfart och körde tillbaka så jag klev in,genom dörren 2 minuter innan min tid började.

Hälsades välkommen av kvinnan som heter Heléna Eddesjö, och hennes Samojed, som var tvärlik, vår Winstone. Och ett och annat skelett, haha…

Behandlingen var koncentrerad på nacke, axel och huvud, och aj vad det kändes. Massage deluxe, och jag ska tillbaka.

Nu röjer jag på riktigt i källaren, och städar. Höll på till 21.30 igår kväll. Är inte klar alls, men håller på att synas hur jag vill ha det. Jösses vilket arbete detta blev. Men det är väl så för dom flesta. Det tarvar rockader, då man måste tömma ett rum, sedan fördela sakerna på andra rum, för att sist hamna antingen i soporna eller tillbaka där dom stod, alternativt på annat ställe, där dom passar bättre..puh

Vad tror ni om den här lilla flaskan, som står därnere bredvid bromsoljan.

Frågade om Åke visste vad det är, men nopp. Så då kan man ju undra varför vi ens har den kvar Enligt wikipedia så kan man använda den till lite av allt möjligt. Och jag citerar: ”Burows lösning har förutom adstringerande även antibakteriella egenskaper, och används inom medicinen för att behandla olika hudåkommor såsom insektsbett. Burows lösning används också för att förebygga och behandla extern otit, inflammation i yttre hörselgången.” slutcitat

Idag ska jag på kontoret för samtal. Efter lunch ska jag kaffedejta Helena bloggkompisen, och strax innan 16 ska jag hämta upp Nicco på flyget. Känns som om fredagen är ganska planerad, fast inga märkvärdiga ansträngningar krävs.

I måndags var Sally och provade på boxning, minsann. Hon är nu såld på det och ska tillbaka igen. Jag skickade denna lilla filmsnutt till henne, och VET, att om hon vill, så kan hon

Och med den önskar jag er alla en fin fredag!

Där fastnade det…Gott…gott gotti…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 april 2020 kl 08:00, Bli först att kommentera

Nicco skickade en filmsnutt från youtube där det sitter några från Irland och testar våra tub pålägg.

Sverige är tydligen lite kända för dom, även amerikanarna från Allt för Sverige, tyckte att det var lite halvskumt, men ändå praktiskt. Så här tyckte dom på klippet:

Själv har vi för tillfället inte så många hemma:

För egen del brukar jag sällan ha nåt från nån tub, kaviar är bara en smaksättare om jag äter kokt ägg, men jag använder så lite att det knappt lyser av sig. Räkost kan jag ha lite av på en varm macka, men helst utan dom där små räkynglen dom klämt ner i tuben, dom gör varken till eller från.

Messmör har jag ätit sedan barnsben, men jag håller med dom i youtube klippet, det smakar egentligen inte så mycket annat än sött. Väldigt gott på en limpmacka, men idag använder jag den mest som smaksättare i grytor om det behövs en liten sockerhöjare.

Min farmor, visste att jag älskade messmör och köpte hem nåt som hette kolamessmör. Det fanns back in the early 70´s och jag älskade den. Tror att asken var röd, hm. Fast nej, inte var det nå nyttiga grejer, inte, men det vet vi väl allihop, att det mesta som är gott, som i riktigt gott, är inte sånt man ska äta så ofta.

Då jag skriver gott, visst kommer ni ihåg, reklamen med tvilling gubbarna…”Gott?…Gott gotti gott gott!”

Så löjlig reklam, jag fattar inte, tycker inte om den,men den sitter där, så reklammakarna har gjort ett…”gott” jobb, och lyckats få det att fastna i huvudet!

Jag hämtade ut vinstlunchen på Bibioteks caféet igår, och jag valde spanskomelett, med sallad och nån chilidressing till, rabarberdricka och fick även 2 kakor till efterrätt, bara så där, för att 😀

Måste säga att jag rekommenderar verkligen stället, trevlig lokal, trevlig personal, och verkligen god mat. Jag valde att dela den med kundansvarige Malin, på God Assistans. Vi skulle ändå sitta och jobba lite med schemat för i sommar, så jag tog med lunchen till kontoret. Hon tyckte precis som jag, det var jättegott! Tumme upp!

Fick förövrigt tips av Malin, på en duktig sjukgymnast, och till honom ringde jag i torsdags, och fick en tid där idag, ska bli spännande att höra vad han säger om min ömmande rygg.

Det är bättre, fast jag hade sämsta natten igår natt, väldigt diffust, jag kan som inte peka på exakt ett ställe, där allt sitter. Nå, jag spekulerar inte utan ska höra vad han kan göra för att hjälpa mig.

Och med det så önskar jag er en jättefin dag och hoppas att solen lyser på er med. Jag tänker definitivt tillbringa större delen av dagen, på vår altan…vilken surprise va…not!!! 😀

Vad hade man tänkt, fattar igenting?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2017 kl 08:19, 2 kommentarer

Vad vi fick fundera, igår, jag och Nicco. Jag la nämligen in en liten mattbit i hallen, att ställa ifrån sig, blöta skor på. Det är inte speciellt roligt att kliva i små vattenpölar då man ska dit och sätta på sig skorna.

Jag tryckte in mattstumpen ända till dörrstoppen, bakom dörren, men så hakade den fast på andra sidan, i någonting…hm…

En dörrstopp till, in the middle of nowhere! Finns ingen dörr där…ytterdörren går utåt, och innerdörren har aldrig, never ever, varit sååå lång att den skulle ha nått dit. Men vad tusan gör då en dörrstopp där???

Vi klurade och filurade, och kom fram till att dom fått en dörrstopp till övers, och inte visste vad dom skulle göra med den, så då skruvade dom fast den i golvet, just där, eller hur? Eller byggde dom enligt en ritning och stoppen var utsatt på den, men tanken var från början, att ytterdörren skulle ha suttit den väggen…hm.

Och där kom jag osökt ihåg en gång för längesedan, då jag jobbade på ett villa företag. Jag följde med chefen ut på ett av byggena, då dom fått klagomål. Och ja, jag skulle nog också ha klagat. Detta var ett nyckelfärdigt hus, men med små ändringar, och här hade då trappan upp, hamnat precis vid ett fönster. Vem tusan vill ha ett fönster som bara syns till hälften för att det sitter en trapp mitt i? Hahaa…

Nåja, vårt mysterium löstes då jag frågade Åke igår kväll, vad sjutton den där grejen satt där för. Jo, då han var liten hade dom faktiskt en innerdörr, där. Och den dörren nådde fram till stoppen, haha, så enkelt var det, men inte då vi skulle försöka komma på av vilken anledning detta hade skett 😀

Idag blir det full rulle, Nicco har körlektion mitt i praktiken, så jag hämtar henne, åker förbi på jobbet och hämtar papper, sedan till kontoret, hämta Nicco, käkar lunch, lämnar av henne igen, hälsar på Bo-Lage, handlar och en sväng förbi mamma. Och hunden ja, klart Winstone ska ut, minst 2 gånger mitt i alltihop också. Ujuj, och allt detta mitt i snöeländet.

Jag drar på gasen varje gång jag kör ut från gården, sladdar upp vägen lite, tänker jag, för vi har ju 3 plogkanter att ta oss över innan vi är ute på vägen. Inte kul, i denna blötsnö! Jag drog sönder snösläden igår kväll då jag skulle försöka putta (ja skotta gick inte) bort den tunga snön, Åke hade redan varit ute och försökt med lilltraktorn men den slirar bara, det är för tungt.

Jaja, vi får tänka att det är absolut tråkigast för den som har det värst i hela världen, för vi vet att det inte är vi 😀

Ha en fin fredag, datumet till trots (om ni är vidskepliga, vill säga).

Jag tänker ställa larmet…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juni 2016 kl 08:41, Bli först att kommentera

Sveriges nationaldag…jahaja. Eh, inte för att vi någonsin firat den, så jag vet inte vad jag ska göra för nåt speciellt just idag, förutom att jag ska iväg och jobba. Men jag kan ju bjuda min man på frukost, lunch, jag kan fixa så middag finns till min familj, jag kan njuta av solen som behagar lysa på denna dag. Och, ja, varför inte något gott till kaffet.

Och YES, gissa om jag ska ställa larmet på 11.30, för 11.35 ska jag förhoppningsvis se, och om inte det, åtminstone höra, då JAS planen flyger här ovanför. Det, mina vänner, är nåt jag diggar 😀

Sen firade jag igår kväll, inte specifikt just för idag, men vi träffades några arbetskollegor, på kontoret, med lite snacks och dricka, surr och skratt. Sedan gick vi ner på Sjöbris där jag införskaffade en Irish Coffee samt en god Älska cider, perfekt!

Och mera skratt på det, ska nämna att Max, stod för den största underhållningen med alla sina historier om allt han varit med om…man bara gapar…och garvar, och ojar sig 😀

Bussarna hade slutat gå då jag åkte hem så det fick bli via en Taxi. Chauffören var impad över bussen på gården och förhörde sig om hur den såg ut invändigt, och om det var som en husbuss osv. Mja, kanske en potentiell köpare, vem vet…fast den är inte till salu, så…

Önskar er en trevlig nationaldag dag med allt den kan innebära för er!

Silvertejpsprojekt

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 mars 2016 kl 08:35, Bli först att kommentera

Jag tog ut en semesterdag, idag, måste ju passa på då vi har besök, inte alla dagar på året som Järlåsabor är här och hälsar på.

Vi åkte ut en sväng till Norum igår, med kaffe och fikabröd. Dom var ett gäng där, mamma, Bosse, Emma och Johan, Camilla och Joel. Mamma ska sälja Norum och det är mycket saker som ska rensas ut, kastas, tas till Malå och sorteras.

Den här bilen tycker jag dom kan sälja som silvertejpsprojekt, eller vad tror ni, kan ju inte vara så mycket jobb att få ihop:

Idag kan man rocka sockorna (ha olika sockor på sig för att visa att man tänker på människor med down syndrom), jag satt med Sally här i soffan och hon ser på barnprogrammen, och där tog dom precis upp det.

Skicka in era bilder, säger programledaren, jag säger åt Sally att springa och hämta två olika sockor, så ska vi skicka in bilden, fast hon fick låna av mormor, jag knäppte två bilder, skickade in, och ja…hon visades upp på tv:n…kul 😀

Ikväll har vi middagsgäster, mamma, och Bosse och Emma och Johan, ska joina oss, över en kycklingsallad. Så dessförinnan, ska en grillad kyckling, införskaffas, jag ska på kontoret för ett litet möte, vi ska käka nån typ av lunch, ute. Nicco ska till tandläkaren, och Theresé ska agera chaufför, fast hon gillar inte Jeepen.

Man måste ju ha med 2 nycklar, ibland funkar den ena, ibland den andra, man ska stå och svepa med nyckeln över bilen tills man hittar rätt punkt, där dörrarna öppnas. Igår fick vi inte upp skuffen…så då Winstone åker med, törs man inte låsa bilen, ens för 5 minuter om han sitter därbak, risken finns att man inte kan öppna den igen. Rolig bil man har 😀

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Ingen ”kattastrof”

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 augusti 2012 kl 08:15, 2 kommentarer

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…

Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?

Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.

Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.

Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?

Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset). Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.

Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.

Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.

Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.

Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Syrebrist på kontoret

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juli 2011 kl 08:19, Bli först att kommentera

Vi satt och tog morgonkoppen härute och fick helt plötsligt se något vi inte sett på över ett år, Sören och Gun-Britt kom gåendes med Jan A och Inge-Gerd. Det var lite över ett år sedan sist. Dom hade kört upp från Eksjö under natten och hade nästan precis kommit hit.

Sören tyckte att det ar längesedan jag skrev något roligt så han berättade en rolig historia så jag skulle ha nåt att lägga ut, men jag är inte så bra på roliga historier, dom blir oftast mycket roligare då någon annan berättar dom, så Sören…jag lämnar den dithän, men man vet aldrig, rätt var det är så poppar den upp, men i liten ändrad tappning 🙂

Åke städade ur ”gammbussen” igår, gräset klipptes, vi handlade mat för att fylla ut tom hålen i kylskåpet, blommor vattnades och vi satte upp vindskydden på buss altanen, jag rensade runt fågelbadet, det rengjordes och en liten check av kommande smultron klämde jag också in, och ja, dom finns där, samt sist men inte minst, en rockad gjordes av bussar och bilar.

Nicco har förbjudit mig att peta på jordgubbsplantan som hängt med oss på semestern, hon tror av någon outgrundlig att jag ska peta lös alla jordgubbar om jag kommer i närheten, det har jag inte gjort och vi har till och med fått smaka på varsin gubbe, god och söt, men tyvärr…en gubbe förolyckades vid hemfärden då plantan stod på bussgolvet och jag skulle kliva upp från stolen så hamnade givetvis den under skon…= platt gubbe.

Kalle, en husägare en bit härifrån, boendes närmare Lundalogén, stannade utanför staketet igår och pratade en stund. Han stod, precis som vi gjort många gånger och begrundade bygget härutanför. Funderade och kollade, gick en bit och kom tillbaka, sedan undrade även han, om dom lider av syrebrist på kontoret där vägplaneringen summeras ihop och bestäms. Han tog orden ur våra munnar.

Ta bara ett av alla misstag, hur kan man, och detta har jag skrivit om för längesedan, lägga övergångsställen i direkt anknytning till rondellerna, och i just denna rondell, utanför oss, har man dessutom lagt till en busshållplats, en på ena sidan, någon meter från övergångsstället som ligger någon meter från rondellen, och den andra en liten bit längre ner, detta borde ju varenda levande människa begripa, kommer att orsaka stopp i rondellen med jämna mellanrum.

Våran infart har dom flyttat så den ligger en meter snett utanför själva grindstolparna, så dom hade nog vajs på mätinstrumenten då kantstenarna lades, och sedan har vi ju detta med övergångsstället som tydligen ska in på våran in och utfart. *Suck*

Åke berättade ju förut att för längesedan var det ett övergångsställe härutanför, då hade Åkes föräldrar en dubbelt så bred infart, precis som vi nu ska fixa, men dom hade dessutom en stolpe, exakt mitt i infarten, den stolpen blev knockad inte bara en gång. När folk som varit här och hälsat på, skulle backa ut så missade dom att det stod en stolpe där. Elsie, svärmora, vinkade förtvivlat till besökarna för att göra dom uppmärksammade på det kommande stoppet, och dom som åkte härifrån trodde att hon vinkade ett glatt farväl, och vinkade tillbaka…*Pang* så hade dom stolpen i arslet på bilen.

Jaja, det får bli som det blir, och än är det ju inte färdigt. Åke är på jobbet, semestern är slut, själv börjar jag jobba först på onsdag, eftersom jag jobbade helgen innan min semester. Får se vad man hittar på idag, om ens någonting, kan ju vara skönt att ha en oskriven dag. Önskar er alla en fin dag!

Etikett: kontoret

Det var faan, säkert Karlssons fel

Hon kan om hon vill 🤼‍♀️🥊

Där fastnade det…Gott…gott gotti…

Vad hade man tänkt, fattar igenting?

Jag tänker ställa larmet…

Silvertejpsprojekt

Ingen ”kattastrof”

Syrebrist på kontoret

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten