Etikett: rondellen

Ett polisärende…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 december 2015 kl 09:46, Bli först att kommentera

Det finns ett bröd recept på baksidan av mjölkpaketet (standardmjölk) som Nicco blev sugen på. Jag gick på affären för att inhandla ingredienserna igår, men det fanns inte allt som jag skulle ha, så jag fick improvisera.

Innehållet var bland annat pepparkaksfil, jag köpte mellanfil och pepparkakaskrydda. Torkade aprikoser, fanns inte heller, så det fick bli en påse med olika sorters torkade bär och nötter. Det hela skulle toppas med pumpakärnor, jag fick ta pinjenötter, sedan fanns resten som skulle ingå. Rågmjöl, honung och sånt där. Det blev faktiskt jättegott, speciellt tillsammans med brie och marmelad.

Dagen och kvällen förflöt i vanlig ordning, men så plötsligt, vid 21.30 tiden, så hör vi en bil som varvar på högtryck, jag tänkte precis säga till Åke att nu är det buskörning på gång. Inte alls så ovanligt härute på slätten, rondellen (cirkulationsplatsen) brukar vara ett populärt sladdningsområde.

Så ändras ljudet och vi bägge två, ställer oss upp och tittar ut genom tv rums fönstret, ser en bil komma studsande ut på vägen, mitt framför vår infart. Jag upplever det som om den kommer över planteringen från parkeringen dom byggt.

Bilen får stopp där, men någon fortsätter gasa järnet. Jag säger till Åke att det kan ju vara nån som blivit sjuk, och han är redan på väg ut. Jag står och kollar då han går fram till bilen, ut kommer till slut en tjej, dom pratar, sedan hoppar hon in igen och jag tänker att dom kanske ska försöka få igång bilen igen.

Åke böjer sig in i sen kommer hon ut, dom pratar mer, hon drar iväg och jag går ut. Åke kommer med raska steg och säger att jag ska ringa polisen, hon är full och han har tagit nycklarna samt låst bilen. Vilken cirkus!

Hon sa till Åke att det inte var hennes fel…det var hennes kille man skulle skylla på, fast han var ju inte här. Hon ropade på honom och gick/halvsprang, sedan mot industriområdet.

Jag ringer polisen och dom är ganska snabbt på plats. Sedan får dom tag i tjejen, och till slut kommer även hennes kille hit. Artikeln på VK, stämmer inte riktigt, kan jag säga. http://www.vk.se/1600948/smitare-togs-fast-av-polis

Efter att ha gasat i rondellen körde hon upp i den, tappade koppen som ska sitta på dragkroken, där. Sedan studsade hon upp på cykelbanan, mitt emot vår infart, touchade en björk och sedan slamrade hon in i ett metallräcke som sitter runt björkarna:

Och där kom hon ut på vägen igen, men färden var slut, då framdäcket fått en konstig vinkel.

När bärgaren kom hit kom även hennes kille in på vår gård och berättade för Åke hur det låg till. Hon hade inget körkort, och hade enligt honom, aldrig kört en bil förut heller. Bilen var nyinköpt, och han är ägaren till den. Nu var han glad att den var helförsäkrad, fast…det gäller nog inte då han lämnade nycklarna framme så hon kunde ta dom…ja jag vet inte.

Jag gissar att hon inte mår så bra, idag, men hon får vara glad att ingen var ute och gick på cykelbanan, hon hade lätt kunna kör över någon, och då hade slutet blivit betydligt sorgligare.

Idag blir det strömpilen en snabbis, måste ju lämna in klapparna på sliperiet. Det är mellan 12-15, jag som trodde att jag skulle kunna vara där 10, innan värsta anstormingen av folk, kommit dit. Men ack vad jag bedrog mig.

Ska även baka en saffranskaka med äpple, till final avsnittet av, Allt för Sverige. Och senare ikväll, kommer vi att sitta klistrade framför tv:n, då Men in black, numero 3, kommer att visas. Ha en fin fjärde advent, mina vänner, och ta det lugnt på vägar och cykelbanor, det är halt och man vet aldrig vad som kan dyka upp då man minst anar det.

Att lägga på minnet

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 januari 2015 kl 07:41, 2 kommentarer

Nicco åkte bil med mig en dag och vi passerade en rondell, och jag noterade något uppe i rondellen så jag sa: Vad är det där, i rondellen? Och hon tyckte att jag sa: Vad är det här för rondell, varvid hon frågade, lätt oroligt, om jag aldrig sett att det varit en rondell. Till saken hör förstås att jag åkt den vägen, otaliga gånger, både med och utan henne i bilen.

Till det roliga är ju att ibland, noterar man saker, man aldrig tycks ha sett, fast man faktiskt inte kan ha undvikit att göra det, men man har inte lagt det på minnet. Som den här allén, som vi Västerslätts bor, kallar för hundtoan. Jag såg något som jag aldrig tycks ha sett förut, igår, att det är dubbla rader med träd:

Så många gånger jag gått där så borde jag ha vetat, men hade någon frågat mig innan igår, hade jag inte gjort det, jag hade inte ens kunnat frammana en bild på allén, men det kan ju bero på att man inte tyckt att det varit speciellt noga att spara just den informationen.

Sen är vi alla olika på det sätt vi sparar vissa saker, Åke vet ju snudd på, hur alla hus ser ut efter en väg, bakom vilken kurva eller uppförsbacke du hittar en avfart, som ligger bredvid ett träd, som har en konstig gren…typ. Och redan vid prat om färgen på huset så är jag bortkollrad. Nå, så då matchar vi varandra bra då, han kan vägbeskriva, jag kan göra andra saker som jag är duktig på, och då kompletterar vi varandra.

Jag var ute sista svängen med Winstone igår, ser ni hunden?

Men nu då?

Inte lätt att vara vit i all den här snön. Jag hade problem att se vart han var, tur att han har koll på mig då 😀 Önskar er alla en toppen dag, eller hur Winstone:

Fish eye effekt på kameran 😀

Jag föll mellan stolarna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 december 2014 kl 07:31, Bli först att kommentera

Vilken dag igår…lätt stressig, kan man säga. Jag hade 3 inbokade telefonsamtal från VLL, och givetvis med 3 olika avdelningar. Jag tänkte en stund där, hur tusan jag skulle ha koll på vem som ringde när. Första samtalet skulle komma 9.15, och då skulle jag ut med Winstone…jag väntar någon extra minut, sedan går vi ut.

Telefonen ringer och jag missar det, fast det är inte från lasarettet. Inget samtal kom i alla fall, så antingen ramlade jag mellan några stolar, eller så passade dom på att ringa i exakt den sekunden det andra samtalet kom. Nå, jag får ringa upp dom idag, igen.

Nästa inkommande samtal fick jag ta emot i bilen, på väg till ett möte, det klarade jag galant och det tredje inkom då jag senare var på jobbet.

Och mitt i allt detta, får jag först se, antingen en nykomling i stan, eller en onykter person bakom ratten på sin bil. Han körde okoncentrerat framför mig, och i rondellen, borta vid brandkåren, lägger han sig i inre filen, för att sedan slå på blinkers och glider ut ur rondellen, fast inte där man ska ut, utan i andra vägen som är en utfart från rondellen, jisses, där kunde det ha blivit en smäll, om det kommit en mötande, dessutom var det en som skulle ut från rondellen, mot brandkåren, som fick tvärnita så dom inte skulle mötas borta vid refugen, efter övergångsstället.

Hem igen, fixa lunch, ut med Winstone igen i värsta vädret, som tur var har jag nu hittat igen min kapuschong, så jag hade nåt att skydda mig med 😀 Då jag kommer hem, lite stressad så där, så släcks lampan i hallen, jag tänker först att det är ett strömavbrott, men det lyser upp i trappen.

Ojoj, järnet ner i källaren, ser ingenting, upp igen, hämta ljus, ner igen slår på grejen i proppskåpet, men den vill inte. Upp, ringer Åke, letar ficklampa, hittar ingen, ner igen, testar, det funkar tre sekunder, sedan bryts det igen. Upp, och ut, genom dörren, sliter ut sladdarna som sitter i uttagen, därute, drar ut alla sladdar som sitter i väggarna inne, ner igen och nu…funkar det. På med ytterkläderna och järnet till jobbet, puh!!! Snacka om att kunna vara rå effektiv…ibland 😀

Halkigt var det ju också, det tänkte jag aldrig på här, i Umeå, men då jag kom till mötet och skulle svänga in på parkeringen, så fortsatte jag glida och där fick jag tillfälle att se att ABS bromsarna funkade som dom skulle, höll på knäppa en skylt som stod placerad mitt i min framfart, men den klarade sig…man har väl talang 😀

Niccos lärare på Liljaskolan, kom och hämtade upp dom vid tåget, med sin bil, på grund av halkan. Det var ju bussigt. Jaja, så kan det vara, en dag i december. Önskar er alla en toppen torsdag!

Lennart ser lite vissen och hängig ut, det berodde säkert på det dåliga vädret!

Kallt uträknande, eller, hm…?

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2011 kl 06:58, 2 kommentarer

Åkes klocka ringde på morgonen och jag hann svära till, trodde nämligen att jag försovit mig. Kastade mig över klockan, noterade att min mobil inte låg på nattduksbordet, och insåg att jag faktiskt inte ska jobba idag. Lätt uppstressande men sedan skönt.

Från det ena till det andra, vi har ju en GPS i Jeepen, och jag tror att vi fått tag i en beräknande, liten rackare.

Åke har nog programmerat in vår hemadress, och det är allt. Vi skriver inte in vart vi ska… eller varför, då vi åker iväg, ändå så vill den som visa vart vi ska. Skulle svänga höger ut på vindelvägen och den påpekade att vi skulle ta vänster, sedan satte den igång att beräkna, 65% beräknar, står det. Kom till rondellen där den föreslog att vi skulle ta ett varv… typ.

Om det är så att den nu bara vet en adress och det är våran, och då ska den räkna ut hur vi ska ta oss hem, då vi åker iväg, ja jag vet då rakt inte. Nä, det enda jag begriper mig på är när man närmar sig hem, då syns ett litet hus, där vi bor, det fattar jag 🙂

Sally älskar skor och snabbt hade hon hittat mina sandaler i hallen. Hon gav sig icket, dom skulle sitta på fötterna innan hon kom schasande in i tv rummet, med sandalerna på fötterna. Hennes små fötter, längst fram i sandalen, det såg dråpligt ut, och hon är den enda jag sett som snubblat på mattkanten, fast inte alla gånger hon for upp och ner på mattan 🙂

Idag blir det en sväng på Expo, Theresé ville dit och sedan ska hon ha tag i några speciella pennor, får se vart hon ska gräva upp dom. Hoppas på en riktigt fin dag för er alla!

Vilda diskussioner

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 september 2011 kl 09:15, 2 kommentarer

Diskussioner om på vilken sida av vägen man ska gå på eller hur man kör i en rondell, kommer nog aldrig att lägga sig, oavsett, vad folk skriver. Nu finns det ju inga lagar eller regler om vart du ska gå, vilket jag tycker är synd, faktiskt. Inte för att jag vill att folk ska bötfällas, men det vore så mycket lättare om man visste vad man skulle lära sina barn, eller hur?

Jag gick barnens trafikskola någon gång i början av 70-talet, och där fick vi lära oss att det var till vänster vi skulle gå, för att möta trafiken. Och till vänster har jag sedan dess gått. När det diskuteras om detta så är det många som kommenterar och säger att det är bara här uppe i Umeå man envisas med att gå på vänster sida. Jaha, tänker då jag, det borde ju då rimligtvis vara så att alla som går på höger sida, inte är härifrån, men varför tar dom då inte seden dit dom kommer?

Jag åker väl för fasen inte till England och kör högertrafik, bara för att det gör vi minsann hemma i Sverige och sedan säger man att här är ni så korkade att ni idkar vänstertrafik, sedan tar man upp vilda diskussioner om det…där. Nähädu, det gör man bara inte, eller?

Jag vet då Nicco var liten och jag skulle lära henne att gå på ”rätt” sida. Då fick vi plötsligt möte av en som gick på andra sidan. Men hallå, tyckte Nicco, den där går ju på fel sida! Jamen *suck*, tänkte jag, vad säger man nu då. Man får gå där, men det gör inte vi, vi går på den är sidan och skulle det någon gång komma en människa och säga till dig att du går på fel sida, så hälsar du dom, att det gör du inte, du får gå precis vart du vill, och du går på vänstersidan…sådeså.

Sen har vi detta med rondellkörningens vara eller inte vara. Eller rättare sagt, hur man ska använda sina blinkers, vilket folk är dåliga på att göra. Nu ska man tydligen inte göra det, enligt vissa, utan bara när man ska ut från den, i några fall, inte då du ska rakt fram i rondellen. *stor suck*, jag använder blinkers när jag åker in, då vet alla vilket körfält jag ligger i och så länge jag är därinne så blinkar den, och när jag ska ut, så blinkar jag åt andra hållet. Vad är det som är så ohyggligt dåligt med att visa vart jag är på väg, det fattar jag inte? Däremot retar jag mig på dom som inte visar det och jag står där och väntar, man törs inte köra ut för man vet ju inte vilken korkskalle som sitter bakom ratten och vart dom har tänkt sig. Har jag rätt eller har jag fel?

Nog om detta, nu sitter jag faktiskt och väntar på att dom ska ringa upp mig från ögonmottagningen, mamma ringde nämligen och berättade vad hon läst i en tidning. Om man har rosacea, som jag har, så kan man få det i ögonen och då ska man genast kontakta ögonmottagningen. Det lutar väl kanske åt det hållet, jag har nämligen återigen fått tillbaka mitt röda öga, och så har det varit i några dagar nu, salvan till trots. Vi får se (genom flaskbotten) vad som händer. Nu önskar jag er en fin dag!

Ingen begriper någonting

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juli 2011 kl 05:45, 2 kommentarer

Jag var på snabbvisit på gammgården igår, och satt där en timme innan det var dags för kursen. Ingen…nu levande människa som vi pratat med, kan begripa hur dom har tänkt att det ska fungera med vägen här utanför, knepigt va? Dessutom har dom lovat mindre trafik här och nu dundrar det på med 24 meters ekipage, och dom lättar inte på gasen precis, heller.

Nå, nog begriper vi att den dagen bygget är klart, där uppe vid Beijers och över slätten så kommer den mesta tunga trafiken att vika av där och då blir det bättre härnere. Men det finns fler kufiska saker dom gjort. Det är ju en bro över ån, som bilarna kör på, och under bron går cykel och gångvägen, jämns med ån, men…en människa som cyklar där under och inte har koll på sin längd riskerar en rejäl hjärnskakning, det är knappt ståhöjd därunder. Och inte vet jag, men om dom skulle börja sänka cykel och gångvägen finns det väl stora risker att den blir väldigt blöt, med tanke på åns närhet. Äsch…vi får väl vänta och se vad som blir av det hela, spännande är det då i alla fall.

Apropå kursen så var det mer en introduktion om vad som komma skall. Kursen ska hållas i Piteå och är under två dagar, men när och hur och om jag kommer att gå just den, återstår att se, jag vet ju inte hur landet ligger om 1½ månad. Vad jag vet är att vi är fullbokade hela augusti, då det egentligen var meningen att den skulle bli av.

Den heter i alla fall DISC och är ett av världens mest använda analysverktyg som beskriver och förklarar varför vi handlar som vi gör i olika situationer. Det hjälper en att förstå sig själv, sina medarbetare och kunder och används i situationer där människors olikheter har betydelse. DiSC personprofil beskriver utifrån fyra beteendemönster starka och svaga sidor i mötet och kommunikationen människor emellan.

Det låter ju faktiskt ganska intressant, men skulle jag nu inte åka till Piteå så skulle jag ändå kunna få göra testet men en del av själva grejen försvinner då, när jag inte är med och diskuterar varför och hur och det och sånt.

Idag jobbar jag och sedan har vi helg, härligt. Imorgon ska vi nog åka och kolla in ett ställe vi fått tag på som kan härbärgera bussen i vinter, det blir nog bra, så får den stå inomhus. Nu önskar jag er alla en fin fredag!

Syrebrist på kontoret

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juli 2011 kl 08:19, Bli först att kommentera

Vi satt och tog morgonkoppen härute och fick helt plötsligt se något vi inte sett på över ett år, Sören och Gun-Britt kom gåendes med Jan A och Inge-Gerd. Det var lite över ett år sedan sist. Dom hade kört upp från Eksjö under natten och hade nästan precis kommit hit.

Sören tyckte att det ar längesedan jag skrev något roligt så han berättade en rolig historia så jag skulle ha nåt att lägga ut, men jag är inte så bra på roliga historier, dom blir oftast mycket roligare då någon annan berättar dom, så Sören…jag lämnar den dithän, men man vet aldrig, rätt var det är så poppar den upp, men i liten ändrad tappning 🙂

Åke städade ur ”gammbussen” igår, gräset klipptes, vi handlade mat för att fylla ut tom hålen i kylskåpet, blommor vattnades och vi satte upp vindskydden på buss altanen, jag rensade runt fågelbadet, det rengjordes och en liten check av kommande smultron klämde jag också in, och ja, dom finns där, samt sist men inte minst, en rockad gjordes av bussar och bilar.

Nicco har förbjudit mig att peta på jordgubbsplantan som hängt med oss på semestern, hon tror av någon outgrundlig att jag ska peta lös alla jordgubbar om jag kommer i närheten, det har jag inte gjort och vi har till och med fått smaka på varsin gubbe, god och söt, men tyvärr…en gubbe förolyckades vid hemfärden då plantan stod på bussgolvet och jag skulle kliva upp från stolen så hamnade givetvis den under skon…= platt gubbe.

Kalle, en husägare en bit härifrån, boendes närmare Lundalogén, stannade utanför staketet igår och pratade en stund. Han stod, precis som vi gjort många gånger och begrundade bygget härutanför. Funderade och kollade, gick en bit och kom tillbaka, sedan undrade även han, om dom lider av syrebrist på kontoret där vägplaneringen summeras ihop och bestäms. Han tog orden ur våra munnar.

Ta bara ett av alla misstag, hur kan man, och detta har jag skrivit om för längesedan, lägga övergångsställen i direkt anknytning till rondellerna, och i just denna rondell, utanför oss, har man dessutom lagt till en busshållplats, en på ena sidan, någon meter från övergångsstället som ligger någon meter från rondellen, och den andra en liten bit längre ner, detta borde ju varenda levande människa begripa, kommer att orsaka stopp i rondellen med jämna mellanrum.

Våran infart har dom flyttat så den ligger en meter snett utanför själva grindstolparna, så dom hade nog vajs på mätinstrumenten då kantstenarna lades, och sedan har vi ju detta med övergångsstället som tydligen ska in på våran in och utfart. *Suck*

Åke berättade ju förut att för längesedan var det ett övergångsställe härutanför, då hade Åkes föräldrar en dubbelt så bred infart, precis som vi nu ska fixa, men dom hade dessutom en stolpe, exakt mitt i infarten, den stolpen blev knockad inte bara en gång. När folk som varit här och hälsat på, skulle backa ut så missade dom att det stod en stolpe där. Elsie, svärmora, vinkade förtvivlat till besökarna för att göra dom uppmärksammade på det kommande stoppet, och dom som åkte härifrån trodde att hon vinkade ett glatt farväl, och vinkade tillbaka…*Pang* så hade dom stolpen i arslet på bilen.

Jaja, det får bli som det blir, och än är det ju inte färdigt. Åke är på jobbet, semestern är slut, själv börjar jag jobba först på onsdag, eftersom jag jobbade helgen innan min semester. Får se vad man hittar på idag, om ens någonting, kan ju vara skönt att ha en oskriven dag. Önskar er alla en fin dag!

Knasdag

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2010 kl 09:51, Bli först att kommentera

Jag och Nicco skulle åka ut på strömpilen igår, efter lunchen, först höll jag inte på få upp dörren till bilen, nä, det var inte låset som hade frusit, utan hela handtaget, den gick inte att rubba och på Niccos sida hade låset frusit så man inte ens fick in halva nyckeln. Nå, med lite bestämdhet och en fast hand så fick jag upp den till slut. Skulle låna sopen från soprummet (ha, soprum = ett rum som förvara sopar, sop – rum) då Nicco gav mig ett varningens ord, ovanför skallen hängde det nämligen en ganska så stort snödriva, så jag hoppade in och lika snabbt ut igen.

När vi kom fram till strömpilen så var det kö, ända upp till rondellen…ja, rondellen uppe på Holmsundsvägen, och nu hade ju varje smart människa tagit ett varv i rondellen och åkt tillbaka, men inte Maria inte. Vi åkte ner och spanade efter en parkeringsplats och det var ju ganska så tröstlöst, Nicco såg två lediga platser men på vänster sida och jag sa att jag kör inte in där, man vill ju hemskt gärna ta sig därifrån också, även om det nu, egentligen är högerregeln som gäller inne på såna här ställen så är det väldigt få, som kör efter den regeln.

Vi körde rakt genom alltihop och sedan ut förbi återvinningen, vi var inte dom enda som gjorde det. Upp på kvantum där dagens största köp skulle göras, 1½kg räkor, vi hade bjudit över Brälla och Lena på räkfrossa, så det var ju en ganska så viktig ingrediens. Dom skulle visserligen vara barnvakt till deras barnbarn men hon kunde ju få följa med.

Oskalade räkor hade dom inte på kvantum, förutom dom där svindyra räkorna som kostar 149:-/kg, så vi åkte ner på Ica hedlunda istället, där såg det ganska så fräckt ut också, med all snö som satt sig runt lyktorna.

Nå, så var vi äntligen klara och Nicco muttrade något om all onödig bilkörning detta hade inneburit, och jag kunde väl inte annat än hålla med. 30 minuter i bilen för att sluta på hedlunda, 5 minuters promenad hemifrån.

Sen gick det inte som planerat i slutändan ändå, barnbarnet vägrade följa med hit så vi gjorde en liten rövare och frågade ett par grannar om dom ville komma upp, nu hade dom precis käkat så räkorna var inte så lockande, jag ställde mig då och skalade hela rasket, Åke fick sig en räkmacka och resten har jag gjort i ordning till middag ikväll. Här ska ni få receptet på det:

Räkgott

2-4hg skalade räkor

2,5hg cheddarost i kuber

6 skivor vitt formbröd (skär bort kanterna)

Sås

3 Ägg

3dl mjölk

2dl grädde (funkar också bra med matgrädde)

1 msk senap

1 tsk salt

65gr smält smör

Vitpeppar

Blanda ost, räkor och bröd i en form. Vispa ihop såsen och slå över. Låt stå och dra över natten. Ugn 175 grader ca 45 minuter.

Det är jättegott så nu har vi något att se fram emot till middagen 🙂

Nu önskar jag er en fin söndag!

Kraschen på vännäsvägen

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2010 kl 15:12, 6 kommentarer

Jodå, alltid ska det vara någonting som händer. Den här gången glömdes inte Ingegerd på parkeringen, varken på väg till strömpilen eller hem, men…

Vi åkte iväg i godan ro, kommer upp till rondellen här vid granngården och jag hinner berätta om en olycka som inträffat uppe vid haga. Kör in i rondellen och får en bil på ytterkanten (hatar när dom lägger sig där för då tvingar dom ut en i vänstra körfältet, fast jag inte vill vara där). Nå, jag kör relativt sakta då det är snömodd just i den vänstra körbanan och vad tror ni då han gör, bilen som ligger jämsides???

Jo, helt pötsligt vill han byta fil och ser inte våran JÄTTESTORA Chev, utan jag hinner lägga mig på tutan men han kraschar rätt in i fronten på cheven, vilket gör att jag helt plötsligt byter färdriktning, mot mötande trafik, får sladd, häver den och åker tillbaka rätt in i hans bil. Får ögonkontakt med honom (hm undrar om han ser svordomarna som kommer ur min mun?) och det ser ut som han har tänkt köra vidare.

Jag svänger in precis framför hans bil och vi stannar därmed av. Ut ur bilen och han kommer och säger att det låg en STOR snöklump mitt på vägen, jaha, säger jag och du har en STOR J-VLA bil på den andra sidan??? Då skrattar han lite och förstår väl vad jag menar, det hade väl varit bättre att satsa på snöklumpen istället för på en bil. Dessutom, sa jag till honom, är det ingen smart idé att krascha in i en amerikanare, dom är byggda för att stå emot en hel del.

Och ja, det gjorde den också. Förmodligen hittade han av kofångaren, längst fram i hörnet och det var även den som puttade tillbaka honom då jag hävde sladden, hans bil var ingen vacker syn, men på våran bil, kunde jag inte se något just då, i alla fall. Men jag har hans telefonnummer, regnummer och namn, så jag sa att han får räkna med att Åke ringer upp om vi hittar något galet.

Så spännande kan det vara att hänga med mig en dag 🙂

Vi är tacksamma för att det gick bra den här gången, det hade ju faktiskt kunnat gå värre. Over and out!

ps. Och det värsta av allt…jag glömmer att köpa dessa eftertraktade kaffebönor så nu måste jag ut igen och införskaffa dom, fast dit kan jag gå 🙂 ds.

Rondellkörning med långtradare

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 mars 2010 kl 07:23, Bli först att kommentera

Nu har jag vidarebefordrat svaren jag fick av Mikael, angående rökluckan, till vår vicevärd så får vi se vad som händer efter det. Luckorna är i alla fall besiktade men vår ”gamla” vicevärd, visste inte när.

Jag sa till Åke igår kväll, att egentligen skiter jag i vilket, men med en liten stunds eftertanke så gör jag nog inte det. Och vi som bor längst upp, har väl kanske mest nytta av att luckan nu fungerar.

Jag och Birgitta tog en kvällspromenad igår och när vi passerat järnvägsövergången så kan man se bort till rondellen utanför brandkåren, då ser jag där, en långtradare med släp som kör ut i rondellen. Sedan lät det som plåtgnissel eller något liknande och efter stannar lastbilen. Jag säger åt Birgitta, nu hände det något där borta, lastbilen står ju still, han körde säkert på något.

Det går en liten stund sedan hörs det röster där bortifrån. Jag gissar att lastbilen tagit yttersvängen och en personbil tog den inre (inget smart drag) och sedan har släpen skurit in i kurvan och klämt in bilen.

Vi gick upp på andra sidan för att se men då hade lastbilen redan kört neråt Vännäsvägen, mot stan, och stod nu på sidan av vägen med varningsblinkers på. Han ville inte täppa till trafiken i rondellen.

Vems blir nu felet i det här fallet, någon som vet? Jag gissar på lastbilschauffören, men jag kan inte låta bli att tycka att en förare av en personbil, aldrig, och då menar jag aldrig, ska försöka ta sig förbi en lastbil i en rondell. En långtradare med släp är ett väldigt långt ekipage och speciellt med den snöröjningen som har varit på våra vägar så har dom inte lika mycket svängrum att röra sig med som dom kanske skulle ha behövt. Nå, vi får hoppas att det löste sig och det kan ju inte ha blivit några personskador för då hade dom nog inte flyttat på bilarna.

Jag skjutsade ju ut morsan och katten Tracy igår, till veterinären, han tog några prover och ska skicka iväg dom, men han hittade inte några speciella fel på henne förutom att hon är gammal. Hon kan ha fått problem med njurarna men det kan medicineras, samt att en gammal katt kan få diabetes, men det såg inte ut att vara det heller. Att hon var lite sämre i förra veckan kan bero på tior, ni vet, små hjärnblödningar, men det behöver inte vara det heller. Vi hoppas på det bästa i alla fall.

Nu önskar jag er en bra dag!

Etikett: rondellen

Ett polisärende…

Att lägga på minnet

Jag föll mellan stolarna!

Kallt uträknande, eller, hm…?

Vilda diskussioner

Ingen begriper någonting

Syrebrist på kontoret

Knasdag

Kraschen på vännäsvägen

Rondellkörning med långtradare

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten