Etikett: Chop chop

Katastrofen kunde ha blivit ett faktum!!

Av , , 2 kommentarer 15

Katastrofen blev nästan ett faktum. Mina frukostflingor som sakta men säkert försvunnit från hyllorna, har jag återfunnit på en hemsida där jag kunnat beställa hem dom. Kände mig trygg med det till det nu blev dags att fylla på förrådet.

”SLUT i lager… lämna mejladress om du vill veta när dom åter är i lager”

Jag hittade 2 paket på nån liten butik i Uppsala, men hallå, nån måtta på eländet får det väl ändå vara. Men nä, jag började inse att det är ju precis så här det är. Du hittar nåt som är absolut perfekt. Vänjer dig vid det och sen

Borta, vi har lagt ner, det är borttaget ur sortimentet, lalala…

Nå, jag la till min mejladress i alla fall och hoppades att jag skulle ha tumme nån. En dag senare, nu är produkten tillgänglig. Snabbt in och la till 6 paket, 2 dagar senare landade dom på köksbordet. Så fantastiskt

Men hur många gånger har vi inte suttit  och sagt, kommer ni ihåg dom där supergoda glassarna, eller den osten, Chocco och Licko kolan, det brödet, ja väldigt mycket som man gillat men som plötsligt försvunnit. Möjligen att vissa saker kommit tillbaka, men det är inte längre samma grej.

Färgen kan ha förändrats, storleken och konsistensen, ja…det lilla gör att upplevelsen ändå inte blir densamma. Det man undrar mest över om efterfrågan verkligen var så liten, eller gick företaget i konkurs, alternativt, tror dom att man måste förnya hela tiden för att hålla varumärket flytande? Nä, sorry, jag kan inte svara på det, men jag är i alla fall glad idag, att jag får ha mina flingor ett tag till 😘

Kom hem igår, då stod Camaron ute på gården. Åke har hittat ”felet”, peppar peppar, åtminstone ett av dom. Det var en frostplugg som gått av, och skapat ett läckage. Eftersom den ändå stod ute så tog jag den en provtur och passade på att tanka den lite. Bestämde mig rent ut sagt för att plocka upp min före detta kollega, med den också.

Så roligt att få träffa henne igen. Det var ett bra tag sedan. Vi håller som sagt var sporadisk kontakt, men det blir aldrig samma sak. Jag kände mig ändå priviligierad som fick se henne, då hon bara var uppe ett dygn och har en del av sin familj här. Då kan man ju tänka att hon velat använda tiden på annat än mig. Men näpp, det hade varit ett krav från hennes sida, att hon skulle ut och käka middag med mig. Inte bara det, hon bjöd mig dessutom.

Har nog sagt det till henne flera gånger, men hon är fantastisk på många sätt och vis. Jag tror att vi, åldersskillnaden till trots, har så mycket att ge varandra, i tanke och sätt. Lite som varandras mentorer, det är inte alla förunnat att träffa på en sån person.

Vi åkte by the way upp på Chop Chop och beställde in en rätt som Nicco tipsade om. Oh ja, den var god så det förslog. Kommer absolut att åka dit fler gånger.

Ni får ha en fin lördag, allihop, det håller faktiskt på vara dags för frukost 😄👌 Avslutar med några frasiga löv som låg på andra sidan Tvärån. Jag tyckte dom liknade rostiga prylar och hade kunnat ligga som prydnad i nåns trädgård. Fast då hade dom ju tvunget vara i nån metall om man velat ha dom kvar.

Apropå, apropå, så…

Av , , Bli först att kommentera 15

Fick ett brutalt uppvaknande i morse, på olika sätt, dessutom. Har en ledig dag och precis som vanligt, då jag bestämt mig för att inte ställa nåt larm, så vaknar jag först av att Åke laddar kaffepannan. Jo, han brukar som slå kaffeskopan mot kanten på pannan, och det hörde jag.

Men jag kände mig så trött och samtidigt glad, för det kändes som om jag bara kunde vända på mig och somna om. Gjorde väl det i fem minuter, så tassar Winstone upp och spyr på golvet, tack för den, TELEVERKET!

Det var uppvak nummer ett!

Jag kliver upp, hämtar papper, torkar och ska hoppa i säng igen. Och nu, till saken hör, att vi har en sån här mjuk filt, i änden av sängen:

Den brukar jag lägga vid garderoben då vi går i säng, men igår så låg hunden där, så jag lägger ner den vid min säng. Jag tassar förbi Winstone, som nu har lagt sig på hallmattan, rundar hörnet in till sovrummet där jag då, i mörkret, kliver på den mjuka filten.

Uppvak nummer två!

Ni vet, hjärnan kopplar ju lite konstigt, jag vet ju egentligen att Winstone är i hallen, men det känns som om det är ett djur jag kliver på….ahhg! Hurvas!

Precis likadant då man kliver på hans tuggleksak

Hur många gånger har man inte studsat till och trott att det är hans svans man stampar på.

Apropå Winstone (tror jag ska döpa om min blogg till APROPÅ :D) så brukar jag säga åt honom, att det inte är någon idé att han står och hänger vid spisen då jag lagar mat. -Ingen mat kommer att ramla ner, så de så!

Och sen gör det det i alla fall, nån gång emellanåt, kan det vara därför, han fortsätter hänga där, månntro?

Som häromdagen, då jag står och skär falukorv, och när jag skär eller hackar så brukar jag köra den lite mer, aggressiva stilen, ni vet, chop chop chop…

Så fastnar en korvskiva på kniven, flyger upp i luften, spinner 5 varv och landar, KABOOM, rätt i gapet på hunden :O

Fast sorry Winstone, jag är snabb, jag med, och skriker NEEEJ, SPOTTA UT, innan han ens hinner tänka tanken på att svälja, och lydig som han är (oftast) så spottar han ut den. Duktig hund! Jodå, han fick lite småbitar av korvskivan 😀

Han är aningens glupsk, tuggar inte, utan det ska gå fort. Och här passar detta lilla klipp in, tycker jag <3

Själv är jag en glass älskare, men nu för tiden får jag oftast ont i magen av den. Köpte Oatlys veganska chokladglass, den här:

Glassen i sig, är jättegod, men ack, alldeles för söt, så det var synd 🙁 Jaja, man behöver ju inte äta en hel skål…kanske…

Hoppas solen skiner på er med, ha en fin dag!

Maria Lundmark Hällsten