Etikett: kollega

Döda inte budbäraren…(jag) 😶😜

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag klev upp rätt tidigt igår, det var -14 och ingen snö att tala om. Kommer hem och Åke kliver upp nån timme senare. Han kollar temperaturen, som han alltid börjar sin dag med och meddelar att det är 0 grader… 0 grader, kan ju inte vara möjligt säger jag, men köper att vädret nu för tiden, tycks vara helt osägbart. Det svänger som pendeln på en uppskruvad klocka i utmärkt skick.

Mamma ringde och undrade om jag kunde handla åt henne. Tyckte väl att det skulle bli jättebra att göra det på eftermiddagen. Inte lika kallt längre och vadå snö, det rörde sig bara om nån millimeter om man kollat på vädret på klart.se

Jag berättade att det var 0 grader och hon trodde inte sina öron. Jo, sa jag, och det gick snabbt att tempen steg. På Mariehem var det i alla fall -14,7, berättade hon, så det kändes som om nåt inte stämde. Frågade Åke om det inte kunde vara termometern som pajat, du har ju varit ut, hur kändes det då, fortsatte jag. -Jaa men det kändes bara bra, svarade han och jag klädde på mig och sa att jag tänker nog kolla vad termometern i bilen visar.

Behövde jag egentligen inte göra, det räckte att jag stack ut näsan genom ytterdörren så bet det i kinderna så några varmare grader kunde det omöjligt vara. Nej då, tempen låg kvar på -14 och då jag kom hem visade vår glädjemätare på +2 grader, och senare på kvällen +9, hahaa…

Jag fick bli the messenger som alla vill döda, som kom med det dystra beskedet att vår termometer förmodligen gått kölddöden tillmötes.

 

Sen satte jag igång att fundera på ifall jag hade haft en annan feeling av kölden, om jag INTE pratat med mamma och blivit lur på att nåt var fel. Om jag gått ut i tron att det var +-0, hade det bitit lika mycket i kinderna då? För visst brukar man utgå ifrån vad man vet, och skulle jag ha reagerat på att det ändå kändes kallt, kanske jag slagit ifrån och sagt till mig själv att jag sjåpat mig?

Åke hade ju uppenbarligen inte känt att det bet utan han tyckte att det kändes bra, precis som det ska i nollgradigt.

Man kanske ändå skulle haft såna där lycko apparater som visar det du tycker är bra. Då fick du börja alla dagar, lycklig över att vädret är precis som du vill att det ska vara, och då klär du dig därefter. Och känns det kallare än du räknat med, så slår du ifrån dig det och fortsätter nynna på den där glada sången och känner värmen stiga i kroppen och energi och allt man kan få då livet går i rätt riktning.

Jag körde upp till mamma och då yrde snön, det var halvgalet efter vägen och snöröken låg tät. Då jag kom hem till henne frågade hon om det snöade ute. Jag tänkte först, skämtar du, det yr ju så man ser ingenting. Men då jag tittar ut så faller det bara lätta flingor. Ja, haha, där ser man sa jag, snörök och elände gjorde att jag inte ens noterat att det inte var snön som föll från himlen som ställde till det, utan det mesta var, att det drevade.

Nåja, idag hade vi i alla fall fått en massa snö. Winstone gladdes inte nämnvärt åt det som låg på backen.

På sina ställen gick snön över sidan på honom. Efter promenaden så körde jag ett lättare gympass och drog bort en del av snön.

Kollade på fejjan och såg återigen en annons inlagd av en Toni. Har sett dom förut i olika utföranden, och jag skrev och frågade ifall jag fick dela hans annons här. Tycker nämligen att det han erbjuder är suveränt bra. Jag skulle ha nappat direkt om det var så att jag skulle ut och flyga, why not. Det blir win win, du slipper ett bekymmer, han tjänar en slant och gör nytta, samtidigt som han får ett träningspass på köpet. Det är precis så det ska vara 🤘

Drack kaffe uppe hos Nicco igår kväll. Hon hade hängt upp en tröja på en galge, den fick inte sitta så länge. Hennes ”Sambo” hoppade upp och slet ner den på golvet, rev sönder galgen och voila, hade han en ny leksak

Han har många talanger, han kan även visa upp sin dubbelhaka, haha..

Nej nu ska jag inta frukost, ska kaffedejta med en före detta kundansvarig och i eftermiddag blir det kaffe med en fördetta kollega minsann. Önskar er alla en fin torsdag! Och glöm inte bort att det är den internationella Nalle Puh dagen idag 🧡

 

VAD är kalsongplast??

Av , , 2 kommentarer 12

Helt sjukt att det är julafton nästa helg Nu är det väl dags att bromsa lite. Var ute med Winstone nu på morgonen. På gång och cykelbanan ner mot Industrivägen, var asfalten framme på vissa ställen. Ja, inte för att det hade tinat, utan för traktorn tog ett varv igår. Men känslan var ändå…snart, snart är vi där och får gå på bar asfalt igen. Inte helt osant, om ni frågar mig.

Vilket fantastiskt julbord dom har på Tonka. Vi hade första sittningen klockan 16, och det var väl underbart, tänker jag. För då får man se hela upplägget som det ska se ut, innan alla hunnit vara där och nappat åt sig, spillt saker och kladdat runt. Tog ni ingen bild på det dom hade eftersom vi gick i en kö, kändes inte som läge för det.

Men oj, vad fint det såg ut och lite uppdaterade saker att välja mellan. Kändes genuint, hemlagat med en touch av ren lyx.

Och stället är ju jättetrevligt, där man sitter, jag kan tänka mig utsikten då det är vår och sommar då man kan se älven, nedanför. En kollega kom, fråga mig inte vart dom andra var. Kanske missade datumet, jag tänker inte spekulera, det är deras förlust. Vi hade trevligt i alla fall och jag fick så fina ord från Emma och inte bara det, en julklapp också Jag hoppas att vi kanske hamnar på samma ställe nån gång i framtiden. Vem vet!!

Kan inte låta bli att kopiera mer från det där gamla inlägget, som handlade om Jennifer/Nicco.

Jag skrev om detta 2009 men det handlar om ett senare tillfälle då jag och Nicco går igenom en gammal pärm från hennes förskole tid. Jag sitter och småskrattar och undrar förstås fortfarande, efter alla dessa år, vad tusan är KALSONGPLAST, för något 🫢🥸

”Inne på småbarnsavdelningen där Jennifer började sin tid hittade vi en stor, tung pärm som hette skuggprojektet. Det var ett projekt dom hade med Jennifer, Felicia, Nora och Nelina. Det fanns bilder och intervjuer som jag och Jennifer började läsa och jag lovar att vi skrattade. Så här såg ett stycke ut.

Vad är skugga?

Jennifer: Nåt man ska tänka på

Felicia: Paraply

Jennifer: Nej man ska tänka på skugga. Man ska tänka på skuggor, häxor och spöken

Felicia: Och paraply

Jennifer: Och kalsongplast.

Sedan fick Jennifer frågan om man kunde ta fast sin skugga, först svarade hon nej, men sedan sa hon, ja om man har sylt. Intervjuaren undrade hur då och fick till svar: ”-Man tar sylten och kletar fast skuggan. Plätt som en plätt! (inte lätt som en plätt) 😄

Idag blir det nog ett samtal till Facket. Jag vet inte riktigt vilken dag man är officiellt arbetslös, och ska anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Ska jag utgå från hur jag var schemalagd eller från det vi blev uppsagda Det är i alla fall antingen idag eller imorgon, som gäller. Enligt schema skulle jag ha varit ledig idag, och imorgon finns inget schema längre. Det är det son väcker min fråga.

Läser man sedan på Arbetsförmedlingens hemsida om krav som ställs, vad vi måste gå med på och förväntningar som ska uppfyllas. Så verkar det nästan som om man ska in på ett straffläger där du riskerar att få smäll på fingrarna och bli utslängd i -45 grader om du inte säger ja till ALLT.

Det är väl här man får vara glad att man har Facket som en backup och hjälp.

 

äNåja, oftast kanske det inte är så jäkligt som man kan tro och jag förstår att vissa saker finns för att komma åt dom som verkligen lever på systemet, och tycker det är najs att inte behöva göra något överhuvudtaget. Men det blir galet fel om man ska tvingas göra något man absolut inte vill. Du får jobbet som hjärnkirurg fast du ville egentligen jobba på konditori. Hur mår man då psykiskt, om du går till ett jobb där du otrivs och inte vet vad du har där att göra. Mm…

Jaja, jag tänker inte ta ut nåt i förskott, det här kan ju som sagt var bli, hur bra som helst och fortsättning på något nytt och lika bra, som jag haft det.

Önskar er alla en fin dag, så här, 10 dagar innan jul, och vad passar inte bättre än en bild tagen dagen efter Lucia, för 3 år sedan. Nicco satt i precis rätt läge i förhållande till adventsstjärnan. Frihetsgudinnan eller…Lucia the day after, haha…

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Av , , 2 kommentarer 15

Jomen jag fixade minsann steghyllan, fick bli lite gult, mitt i alltihop. Ser faktiskt lite varmare ut

Winstone är ofelbar, han kom spurtande då jag steg upp från soffan för att fota. Sedan försökte han placera sig så jag skulle få med honom. Haha, är han van eller är han van, eller…är han godis sugen 🤔😁

Öl provningen genomfördes på Mopar klubben nere på stan. Ett ställe vi aldrig varit in på. Inga bilar ryms därnere, men bil/fordons relaterat, rakt igenom.

Inredningsdetalj på toaletten 😜

Öl provningen ja, i mitt inre hade jag föreställt mig att vi skulle få öl i små små glas, och det skulle smakas och smuttas, och vi skulle komma fram till hur man använder sina smaklökar på rätt sätt. Men nej, inte riktigt så.

6 plastmuggar var, och 6 flaskor/burkar per par.

Sen berättade han lite om hur öl framställs, skillnader på humle och malt, hur smaker kan framträda utan egentliga tillsatser och sedan, öppnas burk nummer 1. Han visar hur öl ska hällas upp, lukta, och drick.

 

Efter varje öl gick han runt och frågade vad vi tyckte om det vi fått. Han tyckte det var extra roligt, att vi ändå var några där som inte är öl älskare i nån större bemärkelse. Men att vi ändå testade och hade åsikter. Här kan jag ju tillägga att hade det varit vin, hade jag inte deltagit alls 🤣

Den sista öl vi fick var denna

Jisses, den väckte nog mest beundran också, bland alla som var där. En öl, som smakar choklad, godiset Marianne och enligt mig Calua (lite kaffe). Jag sa med en gång att den där ska man nog bara servera i ett snaps eller likör glas, till en efterrätt. Dricker man en hel burk själv, är man nog redan fulltankad 🤪

En jätte trevlig kväll och trevliga människor. Det behövs ju inte just nå mer än så.

Det kom fram en trevlig kvinna som Åke känt sedan ungdomens dagar. Hon berättade att hon brukar läsa min blogg ibland, och här sa hon något jag tycker är väldigt intressant. Hennes upplevelse av mig in real, var inte vad hon föreställt sig genom mitt skrivande. Hon trodde att jag skulle vara mer, ja kanske framåt, mera pratsam, och på.

Fast själv är jag nog mer en som tar in omgivningen, lyssnar och känner efter, försiktig kanske. Men lugn bara, jag kan nog både höras och synas men jag tror inte att jag är den som tar upp plats. Det kanske är något som växer fram vartefter man lär känna någon. Mina nära vänner känner nog mig som den jag är. Om det sedan stämmer in i hur jag skriver, det kan bara dom tala om.

Och här mindes jag plötsligt vad en kollega till mig, sa vid ett tillfälle då vi satt och pratade om hur vi är som person. Till saken är, att jag är arbetsledare, vilket är en roll man har i sitt yrke och med det hon sa, undrar jag om det var utifrån den rollen, hon beskrev mig. Hon undrade hur mina vänner skulle beskriva mig. Hm…

När jag sa att det är svårt att säga men… dom skulle nog säga att jag ofta skrattar och är glad. Lättsam och hjälpsam. Då såg hon snopen ut, och jag förstår att hon har en annan syn på mig. Hon tycker att jag är rak, lite hård, nån man lyssnar på och respekterar. Jag kunde inte annat än skratta då med, och nu tänker jag att hon utgår ifrån min arbetsledarroll, inte jag som person.

Fast jag har påpekat att jag är ju främst en personlig assistent, precis som mina kollegor. Även om jag leder och fördelar arbetet så gör jag ju samma saker som dom andra. Jag rider inte på nån våg.

Nämen på riktigt, visst är det intressant och kanske lite tankeväckande också.  Man är den man är, fast i olika nivåer, beroende på omgivningen. Kanske inte ALLA människor, men dom flesta, skulle jag vilja påstå.

Tackar för inbjudan vi fick av Hedins, till denna öl kväll. Riktigt najs och hey, vi fick en rejäl sovmorgon på det, känner oss pigga och utsövda. Kunde ju inte bli bättre

Ha en fin söndag, allihop!

KAOS, fast lite organiserat i alla fall…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det håller absolut på dra ihop sig till semester och stughäng. Det innebär ett mindre (möjligtvis större) kaos här hemma. För mitt i allt annat man ska fixa, vad ska med upp, vad var det nu som saknades som vi skulle köpa, vad äter vi…ja lalalaaalaa. Så kan jag ju aldrig enbart koncentrera mig på det.

Näe, då hittar vi på (notera att ”vi”, egentligen är ett ”jag”), att det är en bra idé att städa i bussen. Kökslådorna inne i bussen, samt överskåpen och ett större utrymme under soffan. Och där är det skräp från när Adam var länsman.

Så kom det här upp i flödet igår, och det kändes skönt att få bekräftat, att även andra vet hur det kan vara.


Här är det ett organiserat kaos, i alla fall. Det bästa med att göra det här innan vi åker, är att jag får ta in allt i huset. Här kan jag sortera, lägga ut under bortskänkes, diska upp saker etc. Dessutom försöka att sluta vara sentimental över gamla saker, men vissa grejer, mja, dom får stanna… ett tag till i alla fall. Men möjligtvis på nån hylla istället för i nån låda.

Här kommer ett exempel på hur jag gör, fast jag egentligen inte alls vill. Min önskan är att göra klart det jag håller på med, men det dyker alltid upp annat. Här sitter jag då och skriver, plötsligt dunkade det till i rutan vid vår balkong. Jaha, tänker jag, ännu en till fågel. Kan ju inte låta bli att gå och kolla om den tagit sig upp eller om det krävs ett smärre räddningsarbete.

Den var borta, så det var ju bra. Fast nu noterar jag att en blomma i fönstret är snustorr. Går och fyller vattenkannan, kommer på att det kanske ska vara lite näring i det. Fixar, går och vattnar, givetvis ALLA blommor. Och drar upp jalusierna på fönstren, även om fåglarna krashar in i dom ändå. Alltid kan det ju rädda någon.
Sverper blicken över matrummet, där jag plockade fram symaskinen 22.30 igår kväll. Satt och sydde gardiner till bussen, sydde in en tröja, gjorde en duk…00.30, bestämde jag mig för att ”call it a night”. Tog en sista bild ut genom köksfönstret. Trodde först att det brann därute, haha.

Så där ligger det grejer också, i matrummet…fast organiserat. Funderade en nanosekund på ifall jag skulle ta den där sista tröjan med, men nu skärper jag till mig. Kaffe, jag ska hälla upp kaffet i termosen och koppen och blogga klart. Är jag lätt distraherad, disträ, förvirrad eller bara råeffektiv, som Annika Collén hade sagt?


Vi får även in en hyresgäst här. Hon stannar till sista oktober. Det blir jättebra. Dels för att det kommer in några extra kronor, och för att det känns överambitiöst att det bara ska stå tomt. Allting blir bra till sist. Idag ska jag försöka knyta ihop påsen lite. Bära ut det jag är klar med. Så kommer det även att se bättre ut, härinne.

Det innebär att jag inte har tid för det här inlägget mer för idag. Utan det blir till att göra sig i ordning, planera middag, åka ut på ärenden och sortera mera, innan jobbet kallar. Apropå jobbet, fick ju en juste present från en kollega igår. Haha, hon vet alltså vad jag gillar även om hon aldrig varit hemma hos oss.


Ha en fin onsdag, allihop!

Apropå på att shoppa loss…

Av , , Bli först att kommentera 13

Håkan Lundgren la ut den här bilden för några dagar sedan. Jag lånar den och lägger ut den här. Samtidigt som jag tycker att det är absolut, helt förkastligt och förbannat, milt sagt, att det ens ska behövas.


Vad är det, som är så svårt, att man inte kan tänka på nånting mer, än en själv. Varför ens ta med hunden om den ska lämnas i en bil, ute på en parkering? Enbart för att du ska in och shoppa loss på nån ÖoB…ish. Nä fy… 🤬

Apropå shoppa loss. Det gör ju många numer, på nätet. Och det är inte alla gånger bilden stämmer med verkligheten.


Så hamnade jag i ett samtal med Theresé igår. Jag satt och googlade på belysning som man kan ha bredvid en spegel. Så hittade jag nåt som verkade helt ok…på Rusta till och med. Nära och bra, fast… Kolla måtten 🧐


Nopp, det måste ju vara ett skrivfel, en sån liten grej ska alltså väga 1,5 kilo och rymma 5 glödlampor. Jag tillåter mig själv att asflabba 😂

Thord, grannen, kom förbi en tvärsväng igår förmiddag och fick en kopp kaffe. Jag har ju inte bakat nåt på rätt länge nu, så han fick hålla tillgodo med en cholkadbit jag trollade fram från frysen. Fick nämligen godis på jobbet, men eftersom jag tänkte hålla mig undan från det så frös jag ner det, hehe..

Kanske borde fixa nåt till kaffet idag. Jag blir ju 56 imorgon, och vet inte ifall det kommer förbi nån. Borde nog fråga mamma idag, om hon vill komma hit idag, på en fika utomhus, hm…

Nicco ville ha skjuts igår. Hon skulle till Lotta, en kollega till henne, som bor på Ersboda. Jag blev helt oförhappandes, bjuden på en förrätt. Jättegod! Det var räkor på en smördegsbotten, med tångkaviar och annat.

Nu vet jag inte vilket märke på den vegetariska kaviaren hon hade, men den var otroligt bra. Ska fråga vid tillfälle, vart hon köpt den.


Winstone blir bättre, dag för dag, men man ser ändå att han lägger sig ner, försiktigt, och rullar inte runt som han brukar. På onsdag ska han äntligen få sitt hundbad. Jag längtar… När han gjorde illa sig, var det ju riktigt skitväder ute, och efter det har vi inte kunnat hålla undan. Man är ju rädd att göra illa honom.

Dom ska få förhållningsorder om vad han kan göra och vad som ska undvikas. Det går säkert bra. Här kommer en somrig bild på honom, från ifjol, och med den, mina vänner, ha en fin söndag!

Inga vänliga själar var ute i morse…inga ovänliga heller

Av , , 2 kommentarer 17

God morgon, allesammans! Jo, jag kom hem 07.40 i morse, kröp in under täcket och slocknade, på dajrekten. Blev jätteglad då jag vaknade och såg att klockan var 12.30, wow, jag som var lite osäker på om jag ens skulle sova 3 timmar.


Hade kommit hem lite tidigare om jag inte glömde taggen till garaget…i bilen Hur smart var jag där, på en skala… Tur att Illustrerad Vetenskap inte listat Sveriges dummaste personer på Västerslätt. Där hade jag ju kunnat vara med då.


Jag fick inget svar på sms från min kollega som jag ju vet, har en tagg. Och som dessutom befann sig i närheten. Så jag trodde i min enfald, att det kanske skulle komma nån vänlig själ som kunde släppa in mig. Inga vänliga själar var ute den tiden på lördagsmorgonen, förutom en, men hennes tagg funkade inte. Även om hon var snäll och provade. Hon bodde nämligen på andra sidan gatan.

Nåja, jag tog mod till mig och ringde och väckte kollegan, så jag fick tag i en tagg. Och tänker aldrig mer glömma att kolla fickan innan jag stänger dörren…ish. Så kan det gå om man är ute för tidigt på morgonen och lite smådum i huvve… men om man är smådum och glömsk, kan det faktiskt bero på nåt helt annat än intellektet.

Detta får nu bli ett handskrivet inlägg, om min natt på NUS. Inte speciellt intressant för er, kanske. Mer som en nattbok (inte dagbok då), på hur jag upplevde det.

På nån timme till började det lätta.


Och med den upplevelsen har jag nu gett mitt ok, till att ta, även denna natt. Nu blir det 2 timmar mindre och det känns mer överkomligt. Som jag skrev i blocket. Kan jag ge någon dessa timmar av mitt liv, och det för den personen känns som en jättefin present, jamen då gör jag det. Det är det värt, alla gånger om.

Nu är det lunch…fast egentligen frukost för mig då. Lite konstigt blir det allt. Dagen ter sig nalta annorlunda. Ha en toppen lördag, allihop! Och här får ni en vacker bild, tagen av Annelie Wallmark i Renbergsvattnet igår. På hennes underbara lapphundar, Milou, Mattis och Torven.

Tips från coachen, spela dum så länge du kan 👍

Av , , 2 kommentarer 15

Stod inne i köket igår och får plötsligt se en ekorre på gården. Inte så ofta man ser en korre här. Inte för att dom är sällsynt på något sätt, fast oftast sitter dom väl uppe i nåt träd. Den här var sugen på fågelmaten i syrenbusken, men den drog snabbt vidare.


Såpass att jag inte hann ställa in mobilen och sedan hade jag solen som motljus, obra.

Åkte iväg ut till Loboohallen, strax efter 13. Där var det full aktivitet. Tänk, jag hittade dit, och jag fann också dörren in, haha. Men hade jag inte frågat nån därinne om vart jag skulle stå, så hade jag hamnat på fel ställe i alla fall 🫣

Man ska ju inte störa, och därför går man inte heller in i tävlingshallen då någon är mitt uppe i en bana. Utan då väntar man tills den går ut, för då ska nästa in, och då får man passa på. Mitt problem var att veta vart den där hallen, ens låg. Nåja, det var inte rocket science och som sagt, frågar man får man oftast svar.

Fotade en massa hundar. Sedan svär jag ändå över kameran på mobilen, som grynar till bilderna. Det är som om den segar sig då den ska ställa in skärpan. Och tar du på ett föremål som rör sig, är det än värre. Jag vet att jag kan ta rörelsefoton, fast då får man 3 -4 bilder på samma motiv och sedan ska man se vilken man tycker blev bäst…orka…nooo.

Här kommer några i alla fall. Jag gillar mest bilderna där man kan se att dom tittar på varandra, fokus är absolut prio 1. Så är det nog i alla typer av tävlingar. Men här ska dom ha fokus på både bana, och varandra.


Annelie och Mattis, fick fina poäng på första rundan. I andra, så blev det lite sämre. Men det är ändå aldrig bortkastat. Ju fler banor man går, desto mer erfarenhet får man och tar man med sig det till nästa tävling, så vet man också vad som gick fel och vad man kan förbättra.


Hem och duka fram middag, koka kaffe och sedan fick vi tid att sitta och surra ett tag. Jag fick en gammal burk av henne, cool tycker jag.

När hon hade åkt, gick jag igenom bilderna. Då jag gjorde det, så kom Winstone och satte sig nedanför. Jag pratade med honom och sa att jag sett på alla dessa hundar, att dom tävlade och… så la han upp tassen på mitt ben. Haha, precis som om han ville tala om att även han, kan minsann. Så jag fortsatte med att fråga honom om han verkligen trodde att det skulle funka, och jaa, ni ser ju hur övertygande han är.

Fast jag kan säga att han hade mest fokus på godiset jag höll i min hand…inte mina kommandon. Även om han vet hur man sitter, ligger och snurrar. Mm, här krävs det arbete, tid och att vara konsekvent.
Sally hade hockeymatch igår, och Theresé skickade en bild till mig idag. Jo, hon kan tävla, hon med. Och hon vet också hur man gör. Snyggt jobbat, Sally! 🤘


Måndag igen och arbete väntar. En kollega sitter i luften, på väg mot Bangkok, spännande. Ska följa hennes resa på Insta, så får vi se vad den där banan pancake hike, går ut på. Önskar er alla en toppen dag!

En utlåst och en annan, inlåst

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg en notis på FB igår, att dom skulle prova flyga julgran igår, så jag ställde mobil på larm, för att inte missa dom. Ut på bron 3 minuter innan och fascineras av hur solen speglas i inglasningen på sidan, och gör så att solen lyser från andra hållet.


När flygplanen kommer, så får man inte mycket till varsel, utan man hör ett ljud, försöker lokalisera vart dom kanske kommer att dyka upp. Ingen tid att fippla med inställningar på mobilen, utan det är bara att försöka få in dom i siktet. Gick väl si så där, fast dom syns ju, i alla fall.


När jag ska iväg på jobbet så startar inte bilen. Rusar in och väcker Åke som ligger och slumrar på soffan. Han får skjutsa mig, då han ändå planerat att åka ut på Strömpilen, senare under dagen. Vi kommer fram och då får jag inte upp dörren.

Det larmar och Åke försöker hitta nån knapp som han tror sig ha kommit åt. Men så får jag tag i låsknappen och kommer ut. Har 2 minuter tillgodo då jag kommer innanför dörren. Berättar vad som hänt för assistenten jag byter av. Hon hade minsann en historia att förtälja, hon med.

Hon kunde inte låsa upp sin bil på morgonen. Så hon blev utlåst och jag inlåst 😄 Den klickade till men låste igen. Hon har ju en nyckel, men precis som på min JEEP, så fanns inget nyckelhål. Hahaa… ja det kan ju sätta griller i vilkens skalle som helst.


Fast på hennes bil, fanns faktiskt ett nyckelhål men inte synbart för allmänheten. Hon googlade och på youtube hittade hon en filmsekvens som visade hur hon skulle göra för att komma åt nyckelhålet. Ja jösses, det var inte tvärenkelt. Nu fick hon till slut upp dörren även fast den inte verkade godta nyckeln med en gång.

Jag blev nyfiken och googlade ifall jag kunde hitta vart Jeepen, eventuellt kunde ha haft ett nyckelhål. Hittar ingenting, men bland mycket strunt, denna lilla mening, som inte säger mig ett dugg. Fast jag kan utläsa PANIK.

• Testa din nya nyckelbrickan på din 1998 Jeep Grand Cherokee. Använda alla knappar–låsa, låsa upp, panik och stammen–att se till alla kontakterna på din fob väl fungerande, innan du lämnar återförsäljaravtalet eller automotive låssmed.

Ha, tur i oturen, att vi inte har den kvar längre. Men jag älskade den bilen… då den fungerade.

Idag blir det eventuellt besök hos mamma, och sen, kanske jag ska visa lägenheten för en eventuell hyresgäst. Vi får se…

Tro inte att jag glömt fultomtarna. Blev uppväckt strax innan 6 på morgonen av ett skrapande på ytterdörren. Smög upp och öppnade. Där stod minsann, isbjörnen. Han måste ju vara en typisk stadsbo, om han inte tål -23 grader, eller… mja, han hittade förmodligen inget käk härute. Fågelmat är nog inget som lockar.

Så jag bjussade honom på Sambos godisar. Winstone var något avis, kan jag ju säga.

I julkalendern återfanns ingen chokladbit, men en…tadaa…fullproppad fultomte.

Paltkoma har man hört talas om, men chokladkoma…jojo. Jag förpassade honom till kåtan, som var mörklagd och tom på Fulisar.

Dom har väl gett sig iväg på andra uppdrag, kan jag tänka.

Avrundar dagens inlägg med ett skratt…eller flera skratt, och önskar er allihop, en fin torsdag!

The Master av ALLA Fultomtar i hela världen, är funnen 🥴🤐😵‍

Av , , Bli först att kommentera 13

Äta frukost på Nybro, är inte alla förunnat. Nu tog jag bara en macka och kaffe, fast det räckte gott och väl. Kaffe går alltid ner och deras fika samt bröd, är ju en lisa för själen. Sen hade jag ju sällskap, dessutom. Det var Helena som föreslog detta och jag hakade på. Mycket bra val ❤️


Fotnot, jag fotade inte ens, så de är en skev bild av verkligheten.

Hem och skottade det lilla som kommit. Det var lika lite som en muslort i ett stall, om man jämför med idag. Jaja, nu tog jag i lite i överkant, men ändå. Tur att det är lätt snö, som inte sitter fast i backen eller som fastnar på snösläden heller.

Gjorde inte så mycket annat, faktiskt. Tvättade lite, fixade middag till Åke, letade julkalendern och dom 2 saknade Fultomtarna…mycket tidskrävande, på min ära.

Fick åka med en kollega, till julbordet på kvällen. Det var ute på Entré Norr. Jättefint därinne. Det måste ha varit 20 år sedan vi var därinne, och på den tiden var det bara ett vanligt mathak. Fotade inte här heller.. jisses, vad tänker jag på Nå, snodde 2 bilder från deras hemsida, klicka på den första för länken dit, om ni vill se vad dom har att erbjuda.

Det var trevligt, där med. Vi satt, bland annat, med Max från kontoret, som berättade roliga händelser i livet. Han är tydligen lite av en Tomte älskare, så gissa om jag är sugen på att deportera våra Fultomtar till honom 😅

För nu ska ni få höra och se vad jag fick se, nu på morgonen… Kommer in i lilla stökrummet innan rosa rummet. 3 Fulisar sitter fortfarande kvar på skrivbordet, och stirrar (hur man nu gör det utan ögon) upp i luften.


Jag passerar dom eftersom mitt öga, ser något som ligger utanför julgarderoben. Dessa små julgranskulor.


Öppnar garderoben och möts av vad som måste vara, urfadern till världen ALLA Fultomtar, nämligen denna Superfulis.

Nu klurar jag på ifall jag ska adoptera bort honom, till Max, hehe… 🤭

Nå, det är inte utan att jag funderar på om han är the master över alla små Fultomtar här, eller är det dom som satt honom där för att avleda och distrahera mig 🤔

Går tillbaka och får plötsligt nåt i håret., jösses, sveper med handen över skallen och ja…där hänger dom 2 saknade Fultomtarna, precis som om dom alltid hängt där.

Nu vet jag vad dom andra glodde på.


Till min bestörtning ser jag något annat också… marsipangrisen, som dom tuktade ifjol. Han verkar vara på rymmen 😲

Önskar er alla en fin och superljus dag, med tanke på alla snö som fallit och som fortsätter ramla från ovan!

Vem var han, den där långa mannen 🤔

Av , , 2 kommentarer 15

I lördags, då Åke satt och tittade på Doobodioo, och själv, tittade jag med ett halvt öga. Så tyckte jag plötsligt, att en av dom tävlande, påminde om en känd svensk, som jag inte kunde komma på namnet på.

Svårt att få Åke att begripa vem jag fick upp i skallen, då det enda jag kunde säga var att det var en lång man, bredaxlad, hållit på med nån typ av humor, fast långt tillbaka.

Igår morse, stod teven på i bakgrunden, där nämndes namnet Hällberg. Häll…hall. JAAA, där satt den, Jonas Hallberg, var mannen jag kom att tänka på i lördags. MEN, då jag sedan skulle påminna Åke om vad vi pratat om i lördags, så var jag inte ens säker på vilket program vi sett på.


Eller ens, vem människan var som jag tyckte var lik Jonas. Åke kom i alla fall ihåg att det var Doobidoo, ok…men vilka tävlande var det då, frågade jag. För jag kan av naturliga skäl, inte komma ihåg hur den killen såg ut, haha.

Nå, även om Åke inte visste namnet så kunde jag ju googla och fick fram svaret. Här, killen som var med i lördags.


Och här, Jonas, mannen jag tyckte han var lik.


Vad tycker ni 🤔 Själv tycker jag att det är himla lustigt, att jag INTE kan beskriva en människa, utifrån ansiktet, men jag kan ändå se, i mitt inre, likheterna. Kan hända att det var hans sätt också, kroppsspråket, som jag mindes. Vem vet hjärnan funkar på olika sätt. Hos vissa, inte alls, hos mig, lite random och upp och ner, men den funkar 😅

Titta på den här bilden…


Skum va, att hjärnan ser böjda linjer, men dom är rak- Det är i bakgrunden, mönstret går i vågor. Här må man ha hjärnkoll för att kunna se det.

Kolla då in denna kvinna, och fundera på hur hennes hjärna är uppbyggd eller vilka funktioner, människan kanske besitter fast vi vet inte om hur man ska ta sig dit. Vi använder ju knappast, all kapacitet vi har.

Det gick fint att ta stygnen på Winstone igår. Även om han själv, är otroligt nervös, innanför deras dörrar. Med deras luktsinne så kanske det inte är konstigt heller. Hon som skulle ta stygnen ville ha en second opinion av en kollega, så hon hämtade in en. Det var en som varit med under operationen.

Då fick jag ju tillfälle att fråga om rakningen på andra sidan av Winstone. Hon slog upp händerna som en gest och dumförklarade sig själv lite. Jodå, hon kände hans knöl där fram, och trodde att det var den som skulle bort, så hon var lite för snabb 😬

Nåja, nu är det gjort, Winstone är sitt gamla vanliga igen och vi behöver inte bekymra oss över honom, på ett tag.

Ha en fin onsdag, regn och rusk till trots!

Maria Lundmark Hällsten