Det var verkligen hej och hå igår. Först utbildning med andra arbetsledare inom God Assistans i Norr.

Trevligt att vi får träffas och utbyta tankar och så där. Man kan inte förstå, om man inte själv är eller har varit en personlig assistent. Hur tankar kan gå, hur kommun och staten tänker, vart dom lägger sina pengar och vart kraven och gränserna går.

Helt obegripligt, egentligen När det nu går under LSS, lagen om stöd och service och att alla ska kunna ett rimligtvis, bra liv, fast dom där grundläggande behoven, verkar vara fruktansvärt luddiga.

Det var inte länge sedan, andningen, eller sondmatning inte ens var ett grundläggande behov. Det grundläggande står kommun för, och övriga behov, det är där assistansbolagen kommer in. Men där ligger inte heller så mycket pengar i potterna.

Inte konstigt att man inte kan köpa ett slott för våra löner, eller att yrket i sig, inte lockar alla. Det är ju där, det här hjärtat kommer in. Du ska vilja jobba med människor och göra deras dagar så bra som möjligt, med dom medel du, eller din brukare har. Inte alla som har det tänket eller kanske inte heller orken. Det kan vara både psykiskt och fysiskt ansträngande, det beror givetvis på vilken brukare du har.

Nåväl, efter denna lilla utbildning åkte jag hem, tog en snabblunch, tillbaka till kundaktivitet, som just igår, innebar kaffe o tårta, kakor och godis, för dom hugade. Jag avstod, för jag tänkte vara smart och ha riktig koll på mitt intag, eftersom jag visste, att kvällen skulle tillbringas med kollegor på Sjöbris.

Åke hämtade mig på jobbet, hem och förberedde mig inför kvällen. Vi möttes upp på kontoret, ett gäng glada medarbetare. Lite skumpa och tilltugg, surr och skratt. Sen promenad ner till Sjöbris. Jag valde en förrätt med vitlöks aioli och örtkryddat bröd, gott men starkt.

Sedan en grill halloumiburgare med pommes, mycket gott, på min ära.

Och till efterrätt, tog jag och Emma en kaffe Karlsson. Den satt som en smäck…just då…

Det var en trevlig kväll, och Åke hämtade mig vid halv elva tiden. Här blev det spännande då jag klev upp på bron, här hemma. Nej nej, jag föll inte…haha, puh, nämen jag kände mig skakis i benen, och då jag kom in genom dörren, fattade jag att blodsockret var lågt.
Jodå, jag testade med sticka och så här lågt har det aldrig varit, jösses Stickan visade på 1,7 Jag ger mig faan på, ursäkta svordomen, att det var Karlssons fel, ja den där kaffe Karlsson. Den är ju söt, och det är ju det söta jag reagerar på.

Tur att jag visste vart jag hade mina Dextrosol, och sedan blev det en kvällsmacka innan vi gick i säng.

Ikväll blir det premiärtur till Gammlia. Tror minsann att jag ska införskaffa en räkmacka på Ullas, kvällen till ära. Och vädret ser ju faktiskt ut att kunna bli hyggligt, så underbart.

Ha en fin världshavens dag idag, allihop!