Etikett: komplex

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

En mycket komplex fråga

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag tänkte få slippa sitta i luren och vänta på att Försäkringskassan skulle svara så jag knåpade ihop ett litet mejl, så där i all hast, kort och koncist…tyckte jag, här är några få rader från det:

Fick förklarat att man tar årsinkomsten och delar upp den på kalenderdagar. Men hur kan man göra det då jag inte har ett arbete måndag till fredag?

Nu har jag fått höra att ni har olika sätt att räkna ut detta på. Jag jobbar som sagt var ojämna dagar och tider på en 4 veckors schemarad, ska man skicka in ett schema till er eller hur anmäler man detta?

Med vänliga hälsningar

Maria Lundmark Hällsten

Jag tycker inte att frågan kräver någon större kompetens…seriöst, men får då detta till svar:

Hej

Då din fråga är för komplex så ber vi dig att ringa in till våran kundtjänst då vi inte kan gå in i enskilda fall per mejl. Slutcitat

Vadå enskilda fall, menar dom då att det är väldigt få, som inte jobbar heltid, var frågan verkligen så komplex, hur anmäler man detta…ska jag skicka in ett schema. Jaja, jag skakar på huvudet i min ensamhet och tänker att det är väl bara att ringa dit då…igen, och se om dom har nåt uppslagsverk att kika i eller kanske dom kan googla på nätet för att se om dom hittar svar på frågan.

Jag var upp till mamma för några dagar sedan och fick med mig pappas kamera hem, han hade en likadan som jag ägde tidigare, och han hade aldrig tömt den på bilder, han visste inte hur man skulle göra. Fanns drygt 320 stycken i kameran, så jag laddade upp den och laddade sedan över bilderna till vår dator.

Så roligt att se 😀 Det var ända från 2009, en filmsnutt där kameran inte fokuserar på något alls, utan snurras upp och ner, fram och tillbaka medan pappa har en konversation med lillebror om han kanske spelar in nu. Nä, säger Lars, och mamma surrar i bakgrunden och säger att han kan väl inte fråga henne, hon vet inte hur den där fungerar.

Sedan fortsätter hon fråga min svägerska, Svetlana, vad hon kan tänkas vilja fika. Jamen det lyser röda lampor här, säger pappa…jag filmar säkert, nej säger Lars, det där är blixten…tystnad, eller nä, du filmar, jaha…ja du har ju på videoläge…jaså, viloläge…nää videoläge…sedan klick och filmen är slut 😀

Att höra hans röst, var som att han satt här, och så typiskt honom, hahaa…jag skrattade gott, det lyfte min dag. Avslutar med en bild som fanns med där, och jag gissar att fotografen är lillebror Lars Hällsten:

057

Önskar er alla en trivsam tisdag!