Etikett: svar

Låt barn vara barn med allt det innebär

Av , , Bli först att kommentera 14

En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.

Vet ni vart det lutar, eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

Avvisade en man som ringde på dörren igår. Jaa, han ville berätta om det parti, han förmodligen brinner för. Och som skrivet förut, jag tar reda på själv, åt vilket håll jag lutar. Hade jag velat ta hit någon för att få mig insatt i ett specifikt parti, då hade jag bjudit in nån.

Jag skriver, åt vilket håll det lutar, därför jag tycker fortfarande att det inte är klockrent, vart jag vill lägga min röst. Det absolut enda, jag vet med största säkerhet är att SD får inte min röst. Så deras propaganda hamnade i soporna.


Nu, mina vänner, har jag ett väldigt hett tips. För jag VET, att det är många som absolut inte bestämt sig än, och det finns väldigt många, som tror sig veta, men skulle dom göra valkompassen, så skulle dom bli överraskade.

Nicco tyckte att jag skulle göra denna, där man dels kan välja kommun och sedan Riksdagsval. Klicka på bilden för att komma dit.


Det är en massa frågor, du kan svara på en och en i taget och samtidigt läsa vad andra partier tycker. Jag blev också förvånad, men betydligt mer säker. Ska göra om den och läsa frågorna mer ingående. Ett tips här är att du väljer att göra lokala kompassen först och sedan riksdagskompassen.

Sen finns det naturligtvis fler valkompasser, så det är bara att välja eller göra flera olika, om man vill. Här får ni 2 länkar.

 

 

Folk vet att jag inte älskar fjärilar. Av någon outgrundlig anledning verkar dock fjärilarna tycka om mig, eller så gör dom inte det, utan egentligen är det små punkt attacker, dom sysslar med. Det slår liksom aldrig fel, det är mig dom ska försöka komma inpå.

Och Johan var då den första att skicka denna bild till mig.


Man önskade ju att det var ett skämt. Jag övervägde att aldrig mer åka söderut.

Sen ville även Theresé, informera om den lilla fjärilen, nu läste jag att dom hittat anledningen till varför den ens var där. Sååå, jag känner mig någorlunda lugn för att inte stöta på en sån sak, oavsett vart i landet jag kan komma att befinna mig.


Igår vet jag vart jag befann mig i alla fall. Jag och Åke hängde en stund med Mats Alfredsson, ni vet, han som är något av ett proffs på att fota. Detta i ett specifikt syfte, som jag fortfarande inte ska avslöja, men ni ska få se en bild, i alla fall… perfecto, skulle jag vilja påstå…


Ohh, den där sista vet jag inte vad det kan ha varit? Eller…


Nu ska jag baka en blåbärskaka, av lite blåbär jag fann i vår buske igår.


Och ja just ja, ska dammsuga inne i bussen också, innan Annelie kommer. Så, bäst att jag sätter lite fart då. Ha en fin fredag, allihop!

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

”Fråga Maria, hon vet”

Av , , 8 kommentarer 16

Nu vet jag vilken typ av bok jag ska skriva. Ja, det kan bli flera, men jag börjar nog med, ”Fråga Maria, hon vet”. Här kan ni få ett litet, litet axplock om hur det kan se ut.


Varför är himlen blå?

Varför ser himlen ut så där?


Varför låter den bilen så där?


Varför måste man gå i skolan?

Varför har den där så många brädor där? Vilka lååånga brädor det är, varför då?


Vaffor…vaffor…vaffor, då då?

Jo det ska jag tala om för dig, det är enbart, för att du ska ha nåt att fråga om.

Hahaa, ja jag skämtar, det blir nog ingen bok om det. Detta kom upp då vi satt i soffan och pratade och Nicco var här. Samtalet kom in på hur hon dom blivit uppfostrade, och vi funderade lite på hur, vi pratat om saker då, på den tiden. Om vi diskuterade eller förklarade, och så vidare.

Vi gled över på hur verbal hon varit, och det surrades konstant, såpass att min mamma trodde att jag hade besök då jag pratade med henne i telefon. Men det var i själva verket, Nicco som pratade och förde dialog med sina dockor eller kanske nån låtsasvän.

Ibland fick man lite sår i öronen, och kanske inte orkade, förklara eller svara mer ingående. Här undrade vi hur andra möjligtvis gör med sina barn. Mm, mamma, sa Nicco inte som du, som hade ett standardsvar. Och här kom den… -Jaaa, Nicco, det är bara för att du ska ha nåt att fråga om.

Skrattade igår kväll då jag och Åke pratade om nåt liknande, det var då jag kom på att jag skulle skriva denna bok. Fast, jag vet vart det kom ifrån, det där var något även jag, fick höra som barn. Nu skrattar jag ännu mer, uppenbarligen går vissa saker i arv, eller hur…

Åkte på Granngården igår, var där tio minuter efter öppning och tänkte att jag säkert, skulle vara ensam. Jo Tjena Parkeringen var snudd på, full. Nu ska jag testa att sätta sötmajs i pallkragen, why not? Jag vill ha det så enkelt som möjligt.

Och i den så kallade rabatten, där det mest kommer upp samma ogräs, ska jag strö ut lite blomster, och röra ner lite näring. Vi får se vad som blir, och om det blir.

Fångade ett tåg in action igår. Mja, den blev ändå cool, för att vara en bild jag bara tog på känn. Jo, för jag är inte så dum att jag fipplar då jag kör bil. Ställde in kameraläget innan jag lämnade jobbet, och sedan dutta jag bara tummen på mobilen där jag trodde att nåt skulle fastna. Och det gjorde det ju.


Ha en underbar söndag, allihop, själv gör jag helg imorgon, en 1 dags ledighet innan jobb på tisdag, igen.

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Av , , 6 kommentarer 16

Hjärnan är komplex och för väldigt väldigt många inkomplett. Ursäkta, där spårade jag lite, kunde som inte låta bli. Men tänk dom som kommit fram till alla kopplingar man har däruppe, hur dom fungerar och vad som hör ihop med vad.


Kroppsdelar är kopplade till höger och vänster, och hjärnan arbetar hela dagar och nätter med att tala om för kroppen vad den ska göra. Hjärtat, tror jag är ihopkopplad på nåt magiskt sätt, och magen, den har en bred kabel dit upp.

Nu tänker jag på känslor och behov. Ett är ju till exempel att hjärnan säger en sak, förhoppningsvis det som borde vara det rätta, och hjärtat kan säga nåt helt annat. Och det kan då vara det du egentligen, allra helst, hade velat.

Magen är mer intuition, att man till och med kan känna pirret av förväntning eller oro och andra saker, just i magen. Magkänslan är inte att förakta.
Hur jag kan veta vissa saker utan att fått svaret serverat, kan jag inte förklara på annat sätt än ren tur. Även om jag kan tänka att oddsen på väldigt mycket av mina gissningar, må ju vara helt otroligt.

Ska ta dom 2 senaste exemplen. Åke såg på fredagsnöjet, På spåret. Jag sitter vid datorn och hör ju att dom rullar igång. Innan dom öppnar munnen säger jag Piteå. Och guess what, svaret var Piteå.


Igår var det, Alla mot alla med Pilip och Fredrik. Där visades en bild på Margaret Thatcher och frågan var när hon kom in i politiken. Jag sa 1979, och nu ska ni betänka, att mitt intresse för politik, och politiker, är lika med noll. Jag kunde lika gärna ha sagt 1990, som 1997 eller 1960. Men nä, 1979, lät bra. Och jodå, det var rätt.

Var tvungen att fråga Åke om han hade hört vad jag sagt, och det hade han. Klart jag funderade på vad jag ens tänkte då jag sa den siffran, och kom fram till att jag tyckte att bilden på henne, såg ut att vara från 70 talet. Kan ha varit frisyren, färgen på bilden…ja ni fattar. Så man fick en hint. Och ska man sedan säga ett år på 70 talet så finns det bara 9 siffror att välja på.

Men i stunden, satt jag inte och dividerade utan svaret kom direkt. Därför må ju hjärnan ha kopplat nåt som jag inte hann uppfatta. Piteå svaret kan jag dock inte ge nån förklaring på, överhuvudtaget. Hokus pokus…hehe. Kan tilläggas att förmodligen, är det hjärnan som gör allt, signalerna den skickar ut kan ju säga att din mage ska pirra av förväntan, eller känna obehag, inför något som faktiskt är obehagligt. Fast det är roligare att tro, att vi kan tänka med hjärta och mage också.

Varför jag ens började skriva detta, var den här bilden.


Nå, hur var det, gjorde ni precis som det stod där. Ska jag gissa så tror jag det. Ögat uppfattar vissa saker, snabbare än annat, eller tvärtom, det är egentligen hjärnan som säger åt ögat att titta på något specifikt, före nåt annat. Tycker i alla fall att det är fascinerande.

Här ska ni få nåt mer att fascineras eller förfasa över, fultomtarna. Kommer in i matrummet, hjärnan registrerar en bil som kommer emot mig i 140..

Dom har lämnat mekar platsen i en hast.

Och jag fattar nu, varför.

I lucklådan, låg det här, mer till det elektriska.

Så med det, hoppas jag att ni alla får en fin torsdag!

Högerfoten är lite för tung, BROMSA!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Glömde totalt bort att visa upp svaret jag fick från en meteorolog på SVT, angående den där vågen från ingenstans. Här citerar jag vad han skrev.

”Nu har inte jag alla meteorologiska data för vädret över just denna sjö och det är inte säkert att jag har rätt här men detta är vad jag tror:
Att du som befinner dig vid strandkanten har helt vindstilla säger ingenting om hur det är ute på sjön. Jag skulle tro att det uppstått någon form av luftcirkulation på grund av temperaturskillnader i omgivningen.

Antingen någon form av sjöbris som är lite kraftigare ute på sjön och skapat vågrörelsen. Eller någon form av turbulens (stora virvlar som kan ge lite vind ibland, både uppåt och nedåt och i sidled). Hoppas du är nöjd med svaret, vänliga hälsningar, Nitzan Cohen, meteorolog SVT Väder” slutcitat

Och därom tvista nu de lärda. Han skriver dock att han inte har uppgifter om just Lainejaursjön, och att han gissar, så nån tvist är det ju inte heller. Det enda jag motsätter mig. är att det var kav lugnt, sjön är inte så lång rätt över, däremot på tvärsan, just vid vår stuga.

Så hade det varit vågor mitt på, hade vi sett det. Det var som som allt startade därute, men det kan det kanske göra. Bara sjukt konstigt att jag har varit där i 54 år, och aldrig sett något sånt här.

Fast ska vi vara krass, så ser jag inte alla grannar heller, i tid och otid. Det är lite som det faller sig. Man ska vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Han skrev om temperaturskillnader och det var det ju verkligen då kvällen innan, bjöd på norrsken i 4 plusgrader, och här satt vi sedan i kortbyxor för att det var så varmt. Så hans teori kan stämma.

Apropå det, att vara precis rätt, likt en GPS. Den vet vart du är, den har koll på då hastigheten ändras efter vägarna. Vi pratade om det på väg hem från Malå. Jag sa att egentligen är det ju bra. Körde upp till Lycksele i snöstorm och översnöade vägskyltar, jag hade ingen aaaning om vilken hastighet som gällde. Och jadå, jag vet att det är vi bilister som har ansvaret att veta det, trots att skyltarna är täckta av snö.

Ser ni framför er hur jag stannar från 90 km, passerar skylten med 25 meter innan det är het stopp. Fram med sopen och språngmarsch tillbaka för att sopa av skylten så jag vet vad det står på den…

Naaa, skulle inte tro det.

Däremot, vad jag klurade på var hur det kan komma sig att dom inte använder GPS för att kontrollera fortkörare Varför skulle inte det funka, på riktigt Gps:en skulle måsta vara kopplad med regnumret till bilen, för att dom skulle veta vems bil det är. Sen skulle dom även kunna skicka ett röstmeddelande till din Gps.
-Hallå…BROMSA in nu, din högerfot är liiite för tung! Eller så skriker dom bara… -DU ÄR KÖRD, det där var alldeles för fort!

Jaja, det kanske kunde funka, fast då blev väl GPS:arna hårdvaluta för tjuvarna. Ingen vill ha sin rätta gps i bilen för 77,6% av alla bilförare är notoriska fortkörare.

Då vi hade den diskussionen i bussen, så såg det ut ungefär så här, där vi kom körandes. Så jäkla dålig väg från Lainejaur och hem till Umeå.

Vi ser ut att få ännu en fin, solig dag. Man får verkligen passa på att njuta av vädret. Tänk, imorgon är det september. Men jag kommer ihåg 26 september, gissningsvis 1989 eller där i närheten.

Vi var nere i Norrmjöle och hälsade på Nisse och Svea. Och då var det 26 grader varmt och vi satt bar ärmade. Det tyckte jag var helt otroligt. Hade aldrig hänt på dom platser jag varit på..då, på den tiden. Idag skulle jag säga att inget är omöjligt.

Ha en fin dag, allihop!

Många frågor och lite svar…

Bläddrade i det berömda arkivet och följande utspelades sig år 2009.

”Satt och surrade över middagen i fredags och det pratades om en kille som Åke stött på som han känt sedan skoltiden.
Han var en gapig, högljudd typ sa Åke, aha sa jag, en skrik hasch. Jennifer (numer Nicco), stirrade lätt på mig och sa, vadå, en knarkare? Nää, hasch betyder ju hals, en riktig skrikhals.

Ibland får man höra saker eller ord som man aldrig hört förut. Läste Per i Penna i Hemmets Journal, dit en äldre tant skickat in en händelse hon varit med om.

Hon var ute på promenad och satte sig på en parkbänk där det redan satt en pappa och dennes son. Sonen frågade hela tiden pappan hur olika djur lät och tanten i fråga tyckte att det var så roande att höra på.

Pappa, hur låter hunden? Voff voff svarade pappan, Hur låter kossan? Muuu, sa pappan, hur låter katten? Mjau, sa pappan. Men hur låter fjärilen? Det blev alldeles tyst och tanten spetsade öronen för att få höra vad svaret skulle bli. Efter några sekunders tystnad svarade han…flärp flärp.”

Jojo, dom är inte att leka med, dom där flärpdjuren!


Jag ska göra mig redo för spruttagning och annat, så jag lämnar er med dessa frågor, som jag ramlade över på FB igår, och ja, jag skulle nog kunna önska svar, på några av dom i alla fall.

Och med dom så lämnar jag er med en önskan om en toppendag!

Varför kliar det alltid nånstans i ansiktet när man e som skitigast om händerna…

Varför står det ’se upp för tåg’… när tågen kommer från sidan…

Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sara kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem…

Varför Dora utforskaren inte använder Google Maps…

Varför kvinnor inte kan sätta på mascara med stängd mun… här en egen utredning om frågan. Arrangerad bild.

Verkligheten…

Så svar nej, ingen öppen mun, men lätt stirrande ögon, enbart för att man inte vill peta in ögonfransarna o ögat…i guess 😅

Varför ordet förkortningar är så långt ord…

Varför citronsaft är gjort med artificiella smaker medan diskmedel görs med riktiga citroner…

Varför den lilla tuvan helt enkelt inte blir krossad av det stora lasset…

Varför blinka lilla stjärna och alfabetssången har samma melodi…

Varför du just sjöng båda sångerna tyst för dig själv…

Vad är egentligen Victoria’s secret?

Vart tipptappar tomtarna efter de dansat runt granen och vem fick egentligen tändstickstavlan av Bodens fästning?

Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?

Varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

Finns det ett annat ord för synonym?

Vem är General Failure, och varför läser han min hårddisk?

Om superlim nu fäster allting, varför fastnar det inte på insidan av tuben?

Var tar den vita färgen vägen när snö smälter?

Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?

Hur betalade riksbanken sin första sedelpress?

Om kärleken är blind, varför är det då så populärt med sexiga underkläder?

Vad kallar man kaffepausen på en tefabrik?

Varför trycker man hårdare på fjärrkontrollen när batteriet håller på att ta slut?

Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?

Om man klonar en sjörövare, får man då en piratkopia?

Om det är förbjudet att dricka sprit och köra bil, varför efterfrågas körkortet när man handlar sprit och varför har krogarna parkeringsplatser?

Och varför finns det inte kattmat med smak av mus?

Ja! Eller hm… Vet du? Kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå det jag skrivit om tidigare. Felanmälan som inte går iväg, misstags som görs, då man tar för givet att nån annan driver ärendet vidare. Och hur mycket som hade gått lite smidigare, om man fått bekräftelse, hela vägen, på vem som gör vad.

Så sa jag till Åke, en kväll då vi satt och pratade om just detta. Att det kan jämföras med sjukvården. Jag absolut hatar, då dom säger och jag citerar det allra vanligaste: ”-Vi hör av oss om det skulle vara nåt, eller -vi hör av oss om provsvaren visar nåt.”

Mjahaa…precis som om post aldrig kommer bort, eller att det där berömda brevet, plötsligt försvunnit i kulvertarna på NUS, bortblåst med en lätt bris som drog in. Eller, det kanske inte ens skrevs ut för nåt annat kom i vägen.

Hur ska man veta, om man inte får svar, oavsett? Ehh, då är man ju lika oviss som här…typ 😀

Och härom dagen, då jag letade efter annan information, så hittade jag detta. Nåt jag skrev 14 november, 2012, 22 dagar efter min pappas död, och jag citerar även här:

”Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta. Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:

”Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.”

Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.

Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.” slutcitat

Nåja, nu är det i alla fall lördag, och jag måste dela med mig av ett roligt klipp. Kan dock tänkas att jag gjort det förut, men den här är så rolig så den kan ses, fler gånger. 😀

Och nu mina vänner, får ni ha en fin lördag! Dags för frukost och saker som ska hinnas göras innan jobbet kallar.

Inget medlidande, what so ever :O

Av , , Bli först att kommentera 13

Man fick ställa frågor om viruset igår, på P4 Västerbotten, och det gjorde jag. Min fråga var:

Folk frågar: Är du frisk, och svarar man ja så är det tydligen ok att träffas. Men stämmer det? Kan man inte bära smitta och smitta nån annan, innan man själv vet att man har det? Jag tänkte att det är därför det är så viktigt att hålla avståndet, och så vidare. Inkubationstid är väl bara den tid det tar från det du blir smittad till det bryter ut, men säger väl inget om smittorisken? Man har ju ändå ingen aning om man är smittad innan man blir sjuk, eller tänker jag fel?


Och svaret kan ni lyssna på om ni klickar på bilden sedan kan man dra fram tiden till 48 minuter och 50 sekunder…ish, och där kommer det 🙂
Det var som jag hade misstänkt, man ska undvika att träffas även om man känner sig pigg och rask. Man kan fortfarande bära smitta och smitta andra. Och det är ju fruktansvärt onödigt. Även om det kanske inte tillhör det vanligaste sättet man smittar på.

Mamma och en av hennes väninnor pratade igår och såg fram emot då dom kan börja sitta ute, för då kan dom ju träffas och fika, om dom håller avståndet. Jo sa mamma, vi får turas om att ta från fatet. Eller, sa jag, så skaffar ni en sån där förlängd arm, så kan ni plocka utan att tafsa på nåt annat 😀

Ja sen får man får också vara glad att det finns dom som kan jobba hemifrån, långt ifrån alla, men en hel del, faktisk 😀

Nu har min dator sin period igen, då jag inte kan skriva stor bokstav, eller andra tecken, jag måste kopiera och klistra in. Skrev det till Theresé och Nicco igår, jojo, inget större medlidande där inte:

Men jag vet, om det nu är som det brukar vara, ett skov, den håller på så några dagar och sen är den som vanligt igen. Kan vara därför dom inte kan laga den, felet finns inte just då, för tillfället. Nå, jag klarar mig, än så länge.

Ska upp på Kvantum idag, har skräp till återvinningen, detta är andra gången sophämtning kommer och vi har inte ställt ut gröna tunnan, den innehåller bara 2 påsar…wow!!!

Måste in på Apoteket, och sedan tar jag lite handling då jag ändå är där. Sen ska jag bara njuta av ensamheten <3

Önskar er alla en fin torsdag!

Krav på svar, fast…

Av , , Bli först att kommentera 11

För 6 år sedan, taggade Nicco mig i denna bild på Facebook:

1545751_580365508718975_520679203_n
Ja, visst stämmer det, lite i alla fall 😀 Sällan gör man exakt vad som förväntas, och det man gör, kan lätt missförstås. Ibland är det det hårfint värre, och lätt kan dina goda intentioner omkullkastas, och sen ligger allt där, och fladdrar i vinden.

Varför gjorde du så, hur tänkte du där, vad menas och hur tusan kunde det går så här???

Skärmklipp 2019-12-26 09.24.38
Många frågor som trots, krav på svar, måste lämnas obesvarat och sedan får man fortsätta undra hur tusan allting låg till.

29792242_1645758575460133_6218062779390724599_nEller, så gör man som jag lärt mig, på senare år. Det som tär, eller kostar på, tar energi och ej går att lösa/svara på, det lämnar man därhän, och sedan kan man ge sig i kast med nya saker, som lyfter och utmanar på ett positivt sätt.

För det vet ni väl, allihop, att det som är gjort, kan man inte ändra på, däremot kan man undvika det i framtiden, och vara eller bli, vis av erfarenheterna.

Jisses så klok hon är, den där, Maria 😀

36223474_10156392470686585_1088617907086163968_nIdag ska jag nog påta på lite, ställa i ordning däruppe, ta bort det som Evert kan tänkas tycka, vara kul att slå ner eller tippa över kanterna. Jag ska ta ett sista varv nere i rosa rummet som Sally hyrt in sig i, och jag hade även tänkt baka 2 limpor, så vi har lite frukostbröd.

The to do list, till nyårsafton är på gång, där jag ska delegera olika uppgifter till dom inbjudna. Och när den är klar ska jag skicka ut den till dom berörda så dom har lite tid på sig att planera.

Önskar er alla en trivsam annandag jul, och nu undrar jag hur länge Åke tänker sova, det här är ju nästan rekord. själv steg jag upp 7. Och jag hann precis avsluta meningen så stapplade han upp ur sängen 😀
15675742_10154815230861585_598595474384470735_o