Etikett: svar

Är det fel, eller rätt, eller finns det ens ett rätt eller ett fel

Av , , 2 kommentarer 12

Det var en kille som la ut en bild på en hällakaka, och hade smörat på den i mitt tycke, undre sidan, nämligen denna sida

 

Han påstod förstås att det var den rätta sidan att smöra på. Detta blir precis som ALLTID, småvilda diskussioner om vad som är rätt eller fel. Precis som när nån skriver plättar och får på skallen, det heter minsann pannkaka, och ibland heter det tunnpannkaka, lalalaa…

Nå, jag kommenterade med min åsikt men även följdfråga. Och nu undrar jag hur ni, mina vänner, tycker och tänker i frågan. Vad är rätt eller vad är fel, eller finns det en stooor gråzon?

”Skulle vilja påstå att det är fel sida. Men…innebär det då att om du tappar mackan på golvet, landar den då på ”rätt” sida (med smöret uppåt), om inte, vad är det då som säger att det är den rätta sidan, finns det ens en rätt sida om ALLA mackor landar med baksidan uppåt? 🤔”

Apropå diskussioner så önskar man ibland att man fick sitta ansikte mot ansikte då man går in i en sådan. Vad folk kan vara korkade ibland, på riktigt. Första felet och det största, ju vara att man inte ens läser allt som skrivits, utan man hoppar rätt in och säger att så här är det, punkt!

Jag ska ge ett självupplevt exempel från gårdagen. Då fick jag nämligen svar från Klarna, att deras utredning var klar och dom kan inte se att det är fel produkt jag fått. Jag fick för all del svar redan i tisdags, så här såg det ut, seriöst så säg

 

 

Skrivet på Slovenska så jag fick slänga tillbaka att dom gärna fick skriva på svenska. Här förstår jag ju att Klarna, Latias Sverige där jag beställt den där bluffstången, ja alla såna här företag har lämnat över sin personliga service till automatiska chattrobotar och annan smörja. Lite för att tjäna tid, vem ids liksom diskutera med en robot?

Klarna ville att man skulle bevisa vart felet låg, gärna via film och bilder, Men film kunde jag inte skicka, eftersom mejlen tyckte att det blev för stort. Nu gav jag upp på riktigt, och har betalat för detta enbart för att slippa tänka på det mer. Men inte utan en knäpp på näsan. Jag gjorde en liten filmsnutt som man kan se på youtube. Jag skrev också till Klarna att det är synd att dom låter sånt här hända och att dom vill förknippas med oseriösa företag, samt lämnade länken. Tror inte dom ödslar tid med att läsa eller se vad jag skickat, men jag tvår mina händer.

 OM man tittar och lyssnar på vad jag säger, så kanske man också kan relatera till vad man faktiskt får se, och vad ens förväntningar kan vara, samt besvikelsen och frågan förstås, vart det gick fel?

Ska tillägga att måttet på stången står på det här viset, och om ni först ser reklamen, sen ser detta mått, skulle ni då automatiskt tänka, att det är ett mått i millimeter? I så fall ser ni på detta som Klarna gör, Jag ser det INTE på det sättet. Och fortsätter påstå att det är bedrägeri.

 

La ut länken på en sida jag fick tips om. Av en gammal granne på vår andra gata i schtaan. Gruppen heter ”Oseriösa Företag”. Där får man höra att man är skyldig att ta reda på fakta, man får det man betalar för, man får skylla sig själv Snopet! Varför är dom människorna ens med i den där gruppen?

Jag ville mopsa mig men det tjänar jag inget på. Så jag mopsar mig här och tar ett påhittat exempel. Ponera att jag slänger ut en annons på nätet där jag presenterar min Kennel. Här kan man köpa fin fina hundar. Färgen kan skifta lite. Här lägger jag då ut pris, som är 50 000:- samt denna bild

Och för er oinvigda kan jag tillägga, men det skriver jag givetvis inte i annonsen att det är den eleganta faraohunden, som är en mycket gammal ras. Den vinthundsliknande faraohunden har sitt ursprung på öarna Malta och Gozo i Medelhavet och användes till kaninjakt. Den importerades till Sverige för första gången i början på 1970-talet. Den beskrivs som glad och vänlig samt livlig. Och prislappen ligger på ofantliga, 6 500 dollar, eller cirka 60 000 kronor för vissa arter.

När sedan hunden är betald, affären uppgjord så får ägaren hämta upp hunden. Tadaaa…

Nä vadå fel, jag har inte skrivit vad det var för ras, det var en hund, right, och färgen är ju rätt nära.

Jo, jag är inte riktigt så dum att jag tror att det skulle funka om det vore hundar. Det går inte riktigt till på det viset, men jag vill visa hur man kan luras med vad ögat ser, och företag kan komma undan med att skippa viss information.

Nu lämnat jag detta bakom mig, hoppas att min filmsnutt kan hindra nån från att göra samma misstag som jag. Och Klarna kan man uppenbarligen inte lita på till hundra procent. PUNKT!

Önskar er alla en fin torsdag!

Tack och hej, till Umeå Kommun, från oss…

Av , , 2 kommentarer 14

Så var det dags för den årliga käftsmällen!!


9330 slantar, vill staten ha in på sitt konto, av mig. Jodå, jag VET ju att det egentligen är pengar som jag då haft ett överskott av, så jag köper att det inte är speciellt synd om mig. Fast jag vet vart restskatten kommer ifrån, Umeå Kommun, precis som vanligt.

Jag är inget snille, jag suger på deklarationer, jag vet inte om jag bör ha gjort nåt avdrag jag har ingen jag kan ringa och fråga heller, på Umeå kommun,. Det har jag gjort förut och dom kunde inte svara på mina frågor.


Vad är kostnadsersättning, för att ta ett exempel på en av mina frågor.


Kan det vara nåt jag fått, men som jag borde ha betalat för, eller skattat på??

För några år sedan ringde jag för att be att få en lönespec från Umeå Kommun. Dom vill att man loggar in på deras intranät, men jag är inte ansluten till något sådant.
Umeå Kommun må vara utbetalare, men jag har ingen anställning av dom. Fast då dom betalar ut mitt arvode eller ersättning så står det LÖN, på mitt konto. Jag tjatade till mig nån typ av specifikation för att jag skulle kunna kolla min deklaration. Jag fick hem en lunta papper med enbart siffror som dom kladdat ihop med mitt andra uppdrag som kontaktperson.

Dessa papper blev bara till mer griller i min skalle. När Umeå Kommun annonserar efter kontaktpersoner, stödfamiljer och ledsagare, så skulle jag vilja säga…LÄS villkoren, ta reda på alla fakta innan du skriver på några papper. Det blir mer jobb än du tror. Och det är väl förbannat att det ska vara så.

Vi anses vara betydelsefulla och våra uppdrag är hedervärda, fast vem backar upp oss i frågor som tarvar svar… INGEN. Du får allt ta reda på själv, hur du ska göra. Och tro då absolut inte, att du kommer att tjäna pengar på det. Det är skamligt, att Kommunerna kommer undan med att folk är snäll och ställer upp.

För min personliga del är en del av ersättningen jag får, inte pengar, utan vetskapen om att jag kan göra gott, för den vi är stödfamilj, för eller den jag är kontaktperson åt. Men vill dom locka fler, så kanske dom ska se över både sitt personal/volontär (nu skriver jag volontär för att det känns som om det är närmare till hands än personal) system, samt att även gräva lite djupare i pengapåsen. Kanske erbjuda gratis lunch eller fika, samt den där extra slanten. Så gör man det mer genuint och äkta. Nu känns det mer som go´fika rätt i fejjan.

Systemet som det ser ut idag, har gjort att jag kommer att meddela att vi inte längre ställer upp som stödfamilj, tyvärr.


Fast egentligen gör jag Umeå Kommun en STOR FET tjänst. För vi kommer inte att sluta ta in vår Bson, utan han är välkommen hit, precis som tidigare. Men Umeå Kommun får stryka oss från just denna lunta.

Så nästa års deklaration, hoppas jag kommer att vara mer välkommen än årets. Jo, ja just det ja, Åke fick ju också restskatt, WOHOO!! Nu var jag minsann lite ironisk i mitt utrop 🥸

Solen skiner i alla fall, och det känns inte så kallt som termometern visade i morse. Utan det är riktigt behagligt ute, till skillnad från gårdagen. Härliga tider, strålande tider! Ha en underbar torsdag, allesammans.

Fotograf Emma Hällsten

Skrattar inombords, åt mitt resultat 🤪🤣

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde en sån där quiz på vk.se. Om man har koll på vart i Umeå, bilderna är tagna.

Jag tyckte det var riktigt skoj, så det är synd, att det bara är 10 frågor. Frågorna ser ut så här, med svarsalternativ. Klicka på översta bilden för länk till quizet, vet dock inte om man måste vara pluskund…testa!!

 

Och ja, jag skrattar inombords åt mitt resultat.


Förundras över hur jag egentligen, kunde ha så många rätt. Eller så stämmer min teori. Jag suger ju på att veta HUR, jag ska ta mig från A till T, om jag inte har en karta och kan räkna avfarter. Men, jag tror mig vara rätt bra på detaljer.


För det roliga är att jag tog igen områdena på hur husen ser ut, och ren känsla. Kör mig till vilken av dessa korsningar i quizet, som helst, och jag lovar att jag inte vet hur jag ska ta mig, rakaste vägen därifrån. Men jag vet vart det är…

I förrgår, provade jag att göra den där hela kycklingen jag köpte på Ica Maxi för ett tag sedan. Efter lite googling så hittade jag ett recept jag kunde modifiera lite. Och med hjälp av kryddor inköpta i Spanien och hitskickade av Tina, samt en Jitte o Ina krydda, så blev den riktigt lyckad.


Det var ju den där Nutelladageni söndags, men istället för nånting sådant så knåpade jag ju ihop den där semlan jag skrev om. Semlan blev faktiskt riktigt god, den med. Köpebullarna till trots. Fyllningen och det övriga fixade jag själv, det tarvar ju inga större kunskaper. Alltihop under Winstones vakande ögon.


Har inte så mycket att förtälja denna dag. Ska ut med Winstone på en liten stund. Försökte fånga snökristallerna på prommisen igår. Men det blev inte den effekt jag var ute efter.


Men kolla in dom här två bilderna, och klura lite, haha, vilka roliga bilder. Med dom önskar jag er alla en toppen tisdag!

Bra bra, hej! Eller var det kram kram 🤔🤭🤗

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu vet jag i alla fall vart Loboohallen i Anumark är, på tadaaa…Teg. Jag hade i alla fall rätt i mina misstankar, då det inte gick att hitta något om Anumark på nätet. Annelie var inte säker, kan ju vara att nån pratat om en ev,flytt, dit ut eller om dom legat där förut. Nåväl, nu vet jag i alla fall vart jag ska åka i eftermiddag.

Om jag sen hamnar i Stöcksjö eller Hörnefors på osandade, nyfunna vägar, det ska jag ha osagt. Man vet aldrig med mig, jag kan ju ta en vänstersväng istället för höger, bara så där för att jag tror att det säkert är den rätta vägen.

Bild hittat i gruppen Klotterplanket på FB

Känns då skönt med en ledig dag idag. Har varit lite intensivt senaste veckorna. Då varje dag har inneburit nån typ av, komma ihåg, ringa dit, skriva det där och det där, hålla koll på detta, svara på dessa frågor, gräva i minnesbanken, und so weiter.

När samtal på telefon, avslutas, brukar jag för det mesta säga frasen: -bra bra hej! Det är något som bara blivit och så har det fortsatt.

Så tycker jag mig höra att många svarar tillbaka med ett kram kram Ehh, ok 🤭 Nu gör det väl ingenting om det är mina vänner. Vissa få vänner, så säger jag faktiskt kram, så det är inget jätte konstigt. Det knepiga blir då jag pratar med människor jag inte känner så himla väl. Kan till och med ha kommit från nån säljare.

Sa till Åke för ett tag sedan då jag la på luren efter ett sånt där samtal med en person, jag inte känner. Och den svarar på mitt bra bra hej, med ett kram kram. Nää, nu får jag nu fasen sluta säga bra bra. Det verkar ju som om dom tror att jag säger kram kram, och då svarar dom bara på gehör…

Jaja, det är väl ingen katastrof fast det känns bara akward. Och här är väl risken överhängande att dom tycker att jag är mest akward, ifall det nu är så att dom hör något annat än vad jag faktiskt säger.

Nämen nu ska jag klä på mig och gå ut med Winstone. Kanske bakar nån kaka till kaffet efter middagen. Gissar att Annelie vill ha både middag och en kaffe innan hemresa. Hon vägrar j i sten att sova i källaren, haha.

Ha en fin söndag, allihop! Och kom ihåg…

Mitt nummer är…070, nää, det är det f-n inte 🤭

Av , , Bli först att kommentera 12

Hade en…möjligtvis 2, frågor till Polisen igår. Ringer då 11414, numret ni vet,som man ringer vid icke akuta fall. Inte får man tala med en levande människa utan man ska säga ett ord så ska den automatiska saken, kunna koppla dig vidare.

Nu var det en fråga om pass, och huruvida en annan ska kunna intyga att personen är den, den är. Jodå, jag vet att det står på deras hemsida, detta var en fråga utöver det som står där. Rösten fattade att det var ett pass jag skulle ha och hänvisar till bokningen. Grrrr…

Ringer igen, säger att annat ord, får en motfråga och då blir det samma sak…igen. Här svär jag lite åt den där ickepersonen, innan jag lägger på. Tredje gången, kommer jag äntligen vidare. Hamnar i en kö med 20 minuters väntan. Efter 5 minuter har jag plats nummer 16 och då…BAAAM, blir jag utslängd från kön och samtal avslutas.

Provar igen, flertalet gånger men får till svar att personen jag söker, inte är anträffbar för tillfället. Psykbryt!!


Nåja, jag är sällan rådlös, så jag hoppar in i bilen och kör till Polisstationen. Där får jag svar, och jodå, ett rätt så otippat svar också. Mina teorier stämde även fast det inte stod med som alternativ, najs.

Nu vet jag, i efterhand, att Telia hade driftstörningar igår, där bland annat Polisen fick problem.

Faaast, jag är ändå övertygad om att det var jag som orsakade driftstörningen…för många uppringningar och svordomar, gjorde att apparaten antändes eller fick kabelbrott. Jag hann göra ett inlägg på youtube samt delade till TikTok, på detta. Jag förklarar att det inte är akut, numret 11414 syns, och ändå kommer det kommentarer, på TikTok då, om att det är 112 man ska ringa…

Vad lite folk vet, egentligen. Eller så läser dom inte texten, utan ser allt i bilder. Jösses! Skolan kanske borde se över hur saker och ting lärs ut. Och även plocka upp dom som lär sig saker på ett annorlunda sätt. Alla är ju ändå berättigad till en skolgång som gynnar alla, inte bara dom som har lätt för att lära.

Jag tillhör den senare nämnda gruppen. Och har nog till stor del, fått lära mig saker själv. Här gäller det dock att vara tjurig, testa, fråga, söka svar, få på skallen men ändå inte ge upp.

Må ju också berätta att även min hjärna kan brinna ibland. Som då jag förra veckan hade en fråga om ett bokat besök som en person har, på lasarettet. Jag hamnar i en telefonsvarare och ska be dom ringa upp mig. Jag ar redan ringt kors och tvärs innan så jag har väl en massa siffror och nummer i skallen.

Så talar jag om mitt ärende och ska lämna mitt nummer. Då säger jag och jag citerar: ”-Mitt nummer är 070… Nähä, f-n det har har jag väl inte alls.” Här diskuterar jag med mig själv medan jag tittar på mobilen, börjar skratta och sen lägger jag bara på. Haha, lätt förvirrande samtal.

I övrigt gjorde jag inte så mycket. Bakade 2 limpor.


Och gjorde en croc pot gryta på nötrulle som jag skivade upp, tillsammans med lök, paprika och en massa kryddor.


For och köpte ett vanligt koppel till Winstone, och på djuraffären råkade även en kattleksak till Sambo, följa med. Så på kvällen gick jag över med den till Sambo. Ni vet, den där vilda, men vackra saken.


Hade redan börjat regna då jag gick dit och då jag kom hem låg det redan ett istäcke över bilen. Tror inte att det ser bättre ut idag. Bilen lär ju måsta få gå och ha kupé värmaren på annars får jag väl aldrig upp dörren. Ska ut på jobbrelaterat uppdrag i eftermiddag.

Ha det gott, allihop!

Låt barn vara barn med allt det innebär

Av , , Bli först att kommentera 14

En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.

Vet ni vart det lutar, eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

Avvisade en man som ringde på dörren igår. Jaa, han ville berätta om det parti, han förmodligen brinner för. Och som skrivet förut, jag tar reda på själv, åt vilket håll jag lutar. Hade jag velat ta hit någon för att få mig insatt i ett specifikt parti, då hade jag bjudit in nån.

Jag skriver, åt vilket håll det lutar, därför jag tycker fortfarande att det inte är klockrent, vart jag vill lägga min röst. Det absolut enda, jag vet med största säkerhet är att SD får inte min röst. Så deras propaganda hamnade i soporna.


Nu, mina vänner, har jag ett väldigt hett tips. För jag VET, att det är många som absolut inte bestämt sig än, och det finns väldigt många, som tror sig veta, men skulle dom göra valkompassen, så skulle dom bli överraskade.

Nicco tyckte att jag skulle göra denna, där man dels kan välja kommun och sedan Riksdagsval. Klicka på bilden för att komma dit.


Det är en massa frågor, du kan svara på en och en i taget och samtidigt läsa vad andra partier tycker. Jag blev också förvånad, men betydligt mer säker. Ska göra om den och läsa frågorna mer ingående. Ett tips här är att du väljer att göra lokala kompassen först och sedan riksdagskompassen.

Sen finns det naturligtvis fler valkompasser, så det är bara att välja eller göra flera olika, om man vill. Här får ni 2 länkar.

 

 

Folk vet att jag inte älskar fjärilar. Av någon outgrundlig anledning verkar dock fjärilarna tycka om mig, eller så gör dom inte det, utan egentligen är det små punkt attacker, dom sysslar med. Det slår liksom aldrig fel, det är mig dom ska försöka komma inpå.

Och Johan var då den första att skicka denna bild till mig.


Man önskade ju att det var ett skämt. Jag övervägde att aldrig mer åka söderut.

Sen ville även Theresé, informera om den lilla fjärilen, nu läste jag att dom hittat anledningen till varför den ens var där. Sååå, jag känner mig någorlunda lugn för att inte stöta på en sån sak, oavsett vart i landet jag kan komma att befinna mig.


Igår vet jag vart jag befann mig i alla fall. Jag och Åke hängde en stund med Mats Alfredsson, ni vet, han som är något av ett proffs på att fota. Detta i ett specifikt syfte, som jag fortfarande inte ska avslöja, men ni ska få se en bild, i alla fall… perfecto, skulle jag vilja påstå…


Ohh, den där sista vet jag inte vad det kan ha varit? Eller…


Nu ska jag baka en blåbärskaka, av lite blåbär jag fann i vår buske igår.


Och ja just ja, ska dammsuga inne i bussen också, innan Annelie kommer. Så, bäst att jag sätter lite fart då. Ha en fin fredag, allihop!

Det sitter i detaljerna, dom där små sakerna

Av , , Bli först att kommentera 17

Det gick ändå bra att jobba igår, över förväntan, till och med. Man får tänka på att jobba nära kroppen. Men tänk vad beroende man är av sina armar och ben. Och är det nåt som gör att man inte kan utföra saker som man brukar, så känner man genast nederlag.

Sen är vi nog ändå snabba på att kompensera, lära om och ändå kunna fortsätta med det man gjort förut. Ibland på nya sätt och andra gånger, mer tillfälligt. Man får lov att ta det för vad det är, annars går vi under.

Nu menar jag inte att man går under för en revbensfraktur, utan tänker mer på dom som går igenom större trauman.

Som att förlora nåt av våra 5 sinnen, kanske främst syn, hörsel och känsel. Eller alla som på ett eller annat sätt förlorat armar eller ben.

Jag tänker också på hur många år, jag gick omkring och var ansiktsblind, utan att faktiskt veta att det finns nåt som heter så och hur man kan bli det. Sedan har jag fått lära mig själv, hur jag faktiskt vetat vem som är vem, utan att kunna beskriva ett ansikte.

Det finns ju andra knep att ta till Detaljer, mina vänner, detaljer. Dom där små sakerna som kanske inte andra tänker på. Jag roar mig med frågespel på mobilen. Här tänker jag att det inte bara är av ondo. Man kan ju även lära sig något.


Ofta kommer samma frågor tillbaka och dom nöter man in. Men så har jag även sett att om frågan kommer tillbaka efter 3-4 omgångar, så ligger svaret på samma plats som tidigare. Detta händer 95% av gångerna, vad jag blev mer förundrad över är att jag kommer ihåg vart svaret kommer att komma.

Alltså har jag ändå ett minne som fungerar på sitt sätt, men inte då det kommer till ansikten.

Men människan är mer komplex än vad vi kanske tror oss veta. Såg detta klipp på TikTok igår. Här var jag mer förbluffad över hur nån kan komma på hur man ska utföra en sån här uppvisning. Det tarvar planering och synkning, hos deltagarna, jisses 😮 Dom kommer 20 sekunder in i klippet.

Själv hade jag varit lost efter första vinkningen, haha.

Ha en fin onsdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna.

”Fråga Maria, hon vet”

Av , , 8 kommentarer 16

Nu vet jag vilken typ av bok jag ska skriva. Ja, det kan bli flera, men jag börjar nog med, ”Fråga Maria, hon vet”. Här kan ni få ett litet, litet axplock om hur det kan se ut.


Varför är himlen blå?

Varför ser himlen ut så där?


Varför låter den bilen så där?


Varför måste man gå i skolan?

Varför har den där så många brädor där? Vilka lååånga brädor det är, varför då?


Vaffor…vaffor…vaffor, då då?

Jo det ska jag tala om för dig, det är enbart, för att du ska ha nåt att fråga om.

Hahaa, ja jag skämtar, det blir nog ingen bok om det. Detta kom upp då vi satt i soffan och pratade och Nicco var här. Samtalet kom in på hur hon dom blivit uppfostrade, och vi funderade lite på hur, vi pratat om saker då, på den tiden. Om vi diskuterade eller förklarade, och så vidare.

Vi gled över på hur verbal hon varit, och det surrades konstant, såpass att min mamma trodde att jag hade besök då jag pratade med henne i telefon. Men det var i själva verket, Nicco som pratade och förde dialog med sina dockor eller kanske nån låtsasvän.

Ibland fick man lite sår i öronen, och kanske inte orkade, förklara eller svara mer ingående. Här undrade vi hur andra möjligtvis gör med sina barn. Mm, mamma, sa Nicco inte som du, som hade ett standardsvar. Och här kom den… -Jaaa, Nicco, det är bara för att du ska ha nåt att fråga om.

Skrattade igår kväll då jag och Åke pratade om nåt liknande, det var då jag kom på att jag skulle skriva denna bok. Fast, jag vet vart det kom ifrån, det där var något även jag, fick höra som barn. Nu skrattar jag ännu mer, uppenbarligen går vissa saker i arv, eller hur…

Åkte på Granngården igår, var där tio minuter efter öppning och tänkte att jag säkert, skulle vara ensam. Jo Tjena Parkeringen var snudd på, full. Nu ska jag testa att sätta sötmajs i pallkragen, why not? Jag vill ha det så enkelt som möjligt.

Och i den så kallade rabatten, där det mest kommer upp samma ogräs, ska jag strö ut lite blomster, och röra ner lite näring. Vi får se vad som blir, och om det blir.

Fångade ett tåg in action igår. Mja, den blev ändå cool, för att vara en bild jag bara tog på känn. Jo, för jag är inte så dum att jag fipplar då jag kör bil. Ställde in kameraläget innan jag lämnade jobbet, och sedan dutta jag bara tummen på mobilen där jag trodde att nåt skulle fastna. Och det gjorde det ju.


Ha en underbar söndag, allihop, själv gör jag helg imorgon, en 1 dags ledighet innan jobb på tisdag, igen.

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Av , , 6 kommentarer 16

Hjärnan är komplex och för väldigt väldigt många inkomplett. Ursäkta, där spårade jag lite, kunde som inte låta bli. Men tänk dom som kommit fram till alla kopplingar man har däruppe, hur dom fungerar och vad som hör ihop med vad.


Kroppsdelar är kopplade till höger och vänster, och hjärnan arbetar hela dagar och nätter med att tala om för kroppen vad den ska göra. Hjärtat, tror jag är ihopkopplad på nåt magiskt sätt, och magen, den har en bred kabel dit upp.

Nu tänker jag på känslor och behov. Ett är ju till exempel att hjärnan säger en sak, förhoppningsvis det som borde vara det rätta, och hjärtat kan säga nåt helt annat. Och det kan då vara det du egentligen, allra helst, hade velat.

Magen är mer intuition, att man till och med kan känna pirret av förväntning eller oro och andra saker, just i magen. Magkänslan är inte att förakta.
Hur jag kan veta vissa saker utan att fått svaret serverat, kan jag inte förklara på annat sätt än ren tur. Även om jag kan tänka att oddsen på väldigt mycket av mina gissningar, må ju vara helt otroligt.

Ska ta dom 2 senaste exemplen. Åke såg på fredagsnöjet, På spåret. Jag sitter vid datorn och hör ju att dom rullar igång. Innan dom öppnar munnen säger jag Piteå. Och guess what, svaret var Piteå.


Igår var det, Alla mot alla med Pilip och Fredrik. Där visades en bild på Margaret Thatcher och frågan var när hon kom in i politiken. Jag sa 1979, och nu ska ni betänka, att mitt intresse för politik, och politiker, är lika med noll. Jag kunde lika gärna ha sagt 1990, som 1997 eller 1960. Men nä, 1979, lät bra. Och jodå, det var rätt.

Var tvungen att fråga Åke om han hade hört vad jag sagt, och det hade han. Klart jag funderade på vad jag ens tänkte då jag sa den siffran, och kom fram till att jag tyckte att bilden på henne, såg ut att vara från 70 talet. Kan ha varit frisyren, färgen på bilden…ja ni fattar. Så man fick en hint. Och ska man sedan säga ett år på 70 talet så finns det bara 9 siffror att välja på.

Men i stunden, satt jag inte och dividerade utan svaret kom direkt. Därför må ju hjärnan ha kopplat nåt som jag inte hann uppfatta. Piteå svaret kan jag dock inte ge nån förklaring på, överhuvudtaget. Hokus pokus…hehe. Kan tilläggas att förmodligen, är det hjärnan som gör allt, signalerna den skickar ut kan ju säga att din mage ska pirra av förväntan, eller känna obehag, inför något som faktiskt är obehagligt. Fast det är roligare att tro, att vi kan tänka med hjärta och mage också.

Varför jag ens började skriva detta, var den här bilden.


Nå, hur var det, gjorde ni precis som det stod där. Ska jag gissa så tror jag det. Ögat uppfattar vissa saker, snabbare än annat, eller tvärtom, det är egentligen hjärnan som säger åt ögat att titta på något specifikt, före nåt annat. Tycker i alla fall att det är fascinerande.

Här ska ni få nåt mer att fascineras eller förfasa över, fultomtarna. Kommer in i matrummet, hjärnan registrerar en bil som kommer emot mig i 140..

Dom har lämnat mekar platsen i en hast.

Och jag fattar nu, varför.

I lucklådan, låg det här, mer till det elektriska.

Så med det, hoppas jag att ni alla får en fin torsdag!

Maria Lundmark Hällsten