Etikett: Linnea Jonsson

Kall snö ❄️ blöt snö ❄️ djupsnö ❄️x 581

För er som missat det så är det samiska veckan, precis nu, denna vecka. Finns lite av varje att göra om man är intresserad av historiernas vingslag. Klicka på bild för att se vad som erbjuds.

Apropå det samiska, så kanske ni inte har undgått att höra att det otroligt nog, finns över 500 ord i sydsamiskan, för att beskriva snö. Jag förundras över hur man ens skulle kunna lära sig alla dom orden, jösses! Här kan ni höra en kort intervju med Johan Sandberg McGuinne, som samlat alla dessa ord, som idag är 581 stycken.

 

Kan inte släppa detta med det samiska, för nu ska ni få höra något som jag skrattade gott åt, igår. Elisabeth ”Nattskugga” Jonsson, berättade för mig under SHRA mötet, att hon hade en present till mig. Jag har ju fått fina saker av henne tidigare och ville ju väldans gärna hitta något till henne med.

Så såg jag att hon på en samisk sälj o köp sida, frågade om det fanns någon som kunde tipsa om tavlor målade av hennes farmor, Linnea Jonsson. Sen, av en ren tillfällighet, såg jag en tavla som auktionerades ut på Norrlands Auktionsverk, och det var ju en Linnea Jonsson.

Tänkte att det blir väl en perfekt present, äntligen något som jag kunde förknippa henne med. Vi hade bestämt att vi skulle ses igår kväll, på Nailheads fikakväll, och det gjorde vi.

Hon lämnade över en påse till mig och hon fick, helt otippat från hennes håll, ett paket av mig.

Jag öppnade påsen och hade svårt att hålla tillbaka ett skratt. Det första jag såg var tadaa…en tavla, och inte bara vilken tavla som helst, utan en målad av hennes farmor, Linnea Jonsson. Och motivet…klockrent. Tydligen inte något hon vanligtvis brukade måla. Love it!

Där låg också en Same, snidad av hennes farfar, Georg Jonsson. Och den här gången ska jag skriva rätt. Den i mitten var den jag fick igår, och det är en gubbe, minsann. Dom andra två är kvinnor.

 

Theresé berättade ju förra gången att det var en kvinna för hon har långt hår, om man vänder på henne. Det missade jag, men igår fick jag även veta, från samma källa, att mannen har öppen kolt medan kvinnornas är hela/stängda, samt att kvinnornas koltar är längre. Dessutom är kvinnornas mössor röda, medan männens är blå, bortsett från Malå Samernas, för deras är svarta.

Det var inte slut på presenterna där heller. Utan där låg också en jättefin silver ring som heter ”Hearts of Lapland”

Vad säger man…tusen miljoners tack för fina presenterna 🧡 Men jag säger det inte utan att skratta åt vårt val av tavla att ge till varandra samt valet av konstnär. Det lär vi ju påminnas om varje gång vi tittar på våra tavlor.

Med detta skrivet om Samer, så delar jag med mig av ännu en låt jag lyssnat mycket på under träningen. Det börjar på rota sig  i mig, och jag gillar schvungen eller hur jag ska sätta ord på det.

Apropå tavlor, män och kvinnor, så måste jag ju avrunda detta inlägg med en rolig tavla/skylt som man skulle kunna ha på en toalettdörr, haha… och med den önskar jag er alla en fin onsdag!

Varför är vissa saker så äckliga 😨😄

Av , , Bli först att kommentera 10

Mamma hade några ärenden igår och jag agerade chaufför. Vi var både på Rusta, fikade på Victoria och gjorde en snabb sväng till Avion. Elisabeth hörde av sig mitt i allt, hon sa bara att hon skulle svänga förbi med en liten grej. Och det hade hon gjort medan jag var ute.

Hennes farmor och farfar var konstnärer. Hennes farmor Linnea Jonsson, målade tavlor. Hon debuterade 1963 och finns representerad i Västerbottens Museums samlingar. Och hennes farfar, Georg Jonsson, snidade samefigurer. Jag har ju sett några av hans figurer och jag gillar dom skarpt. Så, vad tror ni låg i påsen? Jamen en herre i kolt, och en kvinna likaså, fast kvinnan är slöjdad av någon annan person. Jag älskar dom 🧡 Tack Elisabeth!

Min mobil spelar upp årsbilder och minnen, idag visade den upp den här bilden i ett sammanhang. Tagen 5 januari 2021. Original

Sen lekte jag förmodligen, fipplade på med filter och voila, den här ser väl magisk ut

Nu har vi bara, jussepass 3 dagar kvar på vår långa januari, Inte kändes väl den så lång ändå? Julen känns som om den var för ett halvår sedan, haha. Och snart är vi där, mitt i sommaren. Jaja, jag vet, ”snart” är ett relativt ord och beror på vem man pratar med och våra egna upplevelser, men… för mig då. Den här bilden är lite sommar, trots avsaknad av grönt gräs, sol och bad.

Visst känner man känslan då man ser bilden och läser texten, haha. Och varför? Även om man inte är rädd för spindlar så är det otrevligt med en spunnen tråd i fejjan. Lika äckligt som ett hårstrå i munnen eller ett korn med sump från kokkaffet. Småsaker, fast det väcker omedelbara reaktioner, knepigt 🤔

 

Hände inte så mycket igår, hamnade i samtal med en kollega som flyttade söderut för 1½ år sedan. Kul att man ändå har kvar kontakt med några av dom man fått lära känna via jobbet. Guldkorn finns lite här och varv, och det är ju tur 😊

Har en plan för dagen. Fast jag vet inte om jag kommer att fullfölja dom. Inte heller i vilken ordningsföljd, om jag väljer att göra dom. Men äsch då, jag tar dagen som den kommer, det är enklast så.

Ha en fin måndag allihop! 

Maria Lundmark Hällsten