Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
Senaste kommentarerna