God morgon, allesammans! Jo, jag kom hem 07.40 i morse, kröp in under täcket och slocknade, på dajrekten. Blev jätteglad då jag vaknade och såg att klockan var 12.30, wow, jag som var lite osäker på om jag ens skulle sova 3 timmar.

Hade kommit hem lite tidigare om jag inte glömde taggen till garaget…i bilen Hur smart var jag där, på en skala… Tur att Illustrerad Vetenskap inte listat Sveriges dummaste personer på Västerslätt. Där hade jag ju kunnat vara med då.

Jag fick inget svar på sms från min kollega som jag ju vet, har en tagg. Och som dessutom befann sig i närheten. Så jag trodde i min enfald, att det kanske skulle komma nån vänlig själ som kunde släppa in mig. Inga vänliga själar var ute den tiden på lördagsmorgonen, förutom en, men hennes tagg funkade inte. Även om hon var snäll och provade. Hon bodde nämligen på andra sidan gatan.

Nåja, jag tog mod till mig och ringde och väckte kollegan, så jag fick tag i en tagg. Och tänker aldrig mer glömma att kolla fickan innan jag stänger dörren…ish. Så kan det gå om man är ute för tidigt på morgonen och lite smådum i huvve… men om man är smådum och glömsk, kan det faktiskt bero på nåt helt annat än intellektet.

Detta får nu bli ett handskrivet inlägg, om min natt på NUS. Inte speciellt intressant för er, kanske. Mer som en nattbok (inte dagbok då), på hur jag upplevde det.

På nån timme till började det lätta.

Och med den upplevelsen har jag nu gett mitt ok, till att ta, även denna natt. Nu blir det 2 timmar mindre och det känns mer överkomligt. Som jag skrev i blocket. Kan jag ge någon dessa timmar av mitt liv, och det för den personen känns som en jättefin present, jamen då gör jag det. Det är det värt, alla gånger om.

Nu är det lunch…fast egentligen frukost för mig då. Lite konstigt blir det allt. Dagen ter sig nalta annorlunda. Ha en toppen lördag, allihop! Och här får ni en vacker bild, tagen av Annelie Wallmark i Renbergsvattnet igår. På hennes underbara lapphundar, Milou, Mattis och Torven.