Etikett: NUS

Ja! Eller hm… Vet du? Kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå det jag skrivit om tidigare. Felanmälan som inte går iväg, misstags som görs, då man tar för givet att nån annan driver ärendet vidare. Och hur mycket som hade gått lite smidigare, om man fått bekräftelse, hela vägen, på vem som gör vad.

Så sa jag till Åke, en kväll då vi satt och pratade om just detta. Att det kan jämföras med sjukvården. Jag absolut hatar, då dom säger och jag citerar det allra vanligaste: ”-Vi hör av oss om det skulle vara nåt, eller -vi hör av oss om provsvaren visar nåt.”

Mjahaa…precis som om post aldrig kommer bort, eller att det där berömda brevet, plötsligt försvunnit i kulvertarna på NUS, bortblåst med en lätt bris som drog in. Eller, det kanske inte ens skrevs ut för nåt annat kom i vägen.

Hur ska man veta, om man inte får svar, oavsett? Ehh, då är man ju lika oviss som här…typ 😀

Och härom dagen, då jag letade efter annan information, så hittade jag detta. Nåt jag skrev 14 november, 2012, 22 dagar efter min pappas död, och jag citerar även här:

”Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta. Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:

”Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.”

Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.

Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.” slutcitat

Nåja, nu är det i alla fall lördag, och jag måste dela med mig av ett roligt klipp. Kan dock tänkas att jag gjort det förut, men den här är så rolig så den kan ses, fler gånger. 😀

Och nu mina vänner, får ni ha en fin lördag! Dags för frukost och saker som ska hinnas göras innan jobbet kallar.

Dödsångest, är okul!

Igår var jag tjugo minuter innan utsatt tid, på NUS och skulle anmäla min ankomst. Det var knökfullt med folk där. Fick 141 på kölappen och dom var på 120. Med tio minuter tillgodo frågade jag i informationsdisken, om jag kunde efteranmäla mig.

Hon undrade varför, och då jag sa att det är fullt av köande och min tid är ju snart, då såg hon tvivlande ut. Hon öppnade dörren för att kolla in till receptionen, så drog hon bak hakan och sa, att det var det värsta, har inte varit så där mycket folk förut. Så med fem minuter kvar, lämnade jag receptionen och åkte upp.

Inför min magoperation. som jag gjorde för snart 5 år sedan, så utfördes en gastroskopi i Lycksele. Dom ville kolla hur min första operation, såg ut och om dom kunde plocka bort det som lång kvar där.

Det var det absolut värsta, ever, som jag varit med om. Dom höll på i evigheter, för mig kändes det som 30 minuter, men jag gissar på 15. Och där hittades då en cellförändring i slemhinnan i magsäcken.

På grund av denna förändring, så får jag då lov att kolla upp den med jämna mellanrum. Ifjol lovade läkaren att om inget syntes då, så skulle jag gå fri, men det fanns en förändring så därför gjordes en ny gastro, igår.

Innan den så sa läkaren att, om det ser likadant ut, så får jag fortsätta kollas upp, om den förändrats igen, så överväger man behandling. Där man bränner bort förändringarna. En relativt ny metod, där man inte vet, hur länge den håller. Så återigen, gastroskopin, kommer jag inte undan.

Men, så hör jag hur han säger, under pågående undersökning, att förändringen har blivit mindre, jag jublade inombords, och då han var klar sa han att han knipsat bort ett prov, och vet du vad, Maria, då jag gjorde det så knipsade jag bort hela förändringen :O

Det innebär ju inte att jag slipper undersökningen, men det vore ju underbart om man inte behövde göra den varje år 😀

Pratade med sköterska och tackade henne för att hon stått bredvid och talat om då man skulle andas. Låter knäppt men man vill hålla andan, för då tror man att man inte finns. Som barn som gömmer sina ögon, för då syns dom inte 🙂

Det är ju jättesvårt med såna här saker. Ta tandläkaren, och säg att du ska laga ett hål. Du känner att det gör ont, men tandläkaren säger med jämna mellanrum, att det är snart klart, bara en liten grej till, det här går bra…etc.

Kontra nån som inte säger ett pip. Du har inget att relatera till, du vet inte om det ska göra ont i 5 minuter eller tio, hur länge ska du härda innan du ger upp. Då blir det extra jobbigt, spelar ingen roll att det inte är nåt som dödar.

Nå denna undersökning tog kanske 5 minuter, så det är stor skillnad mot min första, fasansfulla gastro, som verkligen satte sina spår. Och där sa aldrig den läkaren vad hon höll på med eller hur länge jag skulle ligga där och ha dödsångest. Usch!

Passerade Ullas på Östra, på väg hem, och köpte en frukostfralla, och kaffe hade jag i bilen:

Vilken euforisk lycka att det var över, och att väntan på att få avnjuta kaffet, var slut. Mja, och den här bilden hade Al Pitcher lagt ut på sin FB sida igår, så den knyckte jag lätt, för det stämmer ju 😀


Bankade ihop en hylla igår, en sån där hyllsektion som man ska ha i garderoben. Har satt ihop en tidigare, som Åke har i sin garderob, väldigt enkel att slå ihop, men gör inte fel, för det går inte att få ogjort. Mm, så blev jag lite osäker på vad som var upp och ner.

Finns ju en liten bild på kartongen och enligt den så var pinnarna lite längre på nedsidan. Jag gör klart för att börja hamra, men så tänker jag, nä, jag går upp och kollar den jag satte ihop till Åke. Och vad tror ni?

Ja, enligt bilden så har jag nog satt ihop den, Åkes alltså, upp och ner. Är jag förvånad…näpp. Går ner och ska sätta den tvärsom, men så ångrar jag mig, och tänker att jag gör likadant, det funkade ju ändå, så varför ha 2 olika hyllor istället för två som ser likadan ut? Ingen som inte vet, kommer inte att märka att dom är fel, hahaa…

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tips, ta INTE ut nåt i förskott!

Av , , Bli först att kommentera 13

Åke ringde upp mig igår, då jag var ute på morgonpromenaden och tipsade om att jag skulle köpa VK, du är i VK idag, sa han. Och jag fattade ingenting, vadå, jag i tidningen, mycket konstigt, så hann jag tänka att då måste det ju vara en bild dom tagit med massa folk och jag råkar stå där.

Ja, sa han, du hade skickat in nån bild, jajaa…det hade jag ju, på nätet, där kan man skicka in sommarbilder, och det hade jag ju gjort 😀 Kul att dom tog med den i papperstidningen!

67816942_10157339111526585_847194535497826304_nÅkte upp på NUS och lämnade in EKG mätaren så nu är det bara att invänta svar. Jag fick fylla upp några rader, så nog har jag känningar från hjärtat, men inget jag har ont av, eller upplever som jobbigt. Tror inte att det kommer att behövas mer undersökningar, faktiskt.

Nåt jag däremot inte kommer att slippa, TACK TELEVERKET!!! Är gastroskopin som jag trodde att jag inte skulle behöva göra fler gånger då jag var in i juni. Läkaren lät ju hoppfull och positiv, innan, men så fick jag brev därifrån en månad senare, och jag har lågradiga förändringar, på hinnorna i magen, vilket innebär att man gör inget åt dom, men man håller koll.

Har man högradiga förändringar är risken stor att det kan utvecklas till cancer så det åtgärdas, om dom hittar nåt sånt. Nå, så jag får väl vara glad att det inte är nåt allvarligare och sen får jag (låtsas) vara glad att tekniken ändå finns, att man kan göra såna här undersökningar…hur otrevliga dom än må vara. Mer otrevligt är det ju om man upptäcker nåt som inte kan fixas.

Vissa liknelser kan dras med detta klipp från Youtube, där folk tar ut segern i förskott, och får ångra sig bittert, hahaa…

Sen tror jag ändå att positivitet kan man gå långt på, lika så, att man aldrig ska måla FAN på väggen, eller ta ut sorg innan man vet. Då lider man längre och man kan dessutom ha mått dåligt, helt i onödan, och det är ju ofantligt dumt, eller hur 😀

Ska träffa Helena på Avion i eftermiddag, blir en kaffe med pratstund, i guess, och innan dess, kanske till och med nu då jag är klar med detta inlägg, så ska jag göra middag till Åke, och städa undan lite lätt. Önskar er alla en trevlig tisdag!
67763086_10157338868131585_5901055339788238848_n

Radbandshissar och Willy Wonka hiss!

Av , , Bli först att kommentera 10

Sally är inte svårövertalad att få med på Winstone promenader, jag behöver inte ens fråga, hon ligger steget före mig:

66881560_10157278193511585_1261633453355433984_n 67293124_10157278193096585_5205748800840269824_nFull fart, och lite hopp och spex!

66796072_10157278941581585_6485080684846120960_o 67058544_10157278207011585_2904369533957439488_n 67186049_10157278941051585_8169928395799396352_nTheresé drog till Avion så jag och Sally åkte på hiss utflykt till NUS och Östra station. Intentionen var att hon skulle få testa paternoster hissarna men döm om min förvåning då dom inte fanns kvar :0

Vet nu inte om dom renoveras eller rent ut sagt plockats bort. Har läst att dom är jättebra, och snabb om man bara ska upp nån trapp eller två, men, då det är dags att renovera, är det både kostsamt och svårt.

Citerar en artikel från uochd.se: ”Att serva en paternosterhiss från femtiotalet är inte det lättaste. Åke Forsberg berömmer Hissgruppens Lars Amgren och konsulten Mats Öberg, som ägnade drygt ett halvår på att göra hissen brukbar. Det är inte bara att ta loss ett hjul på 400 kg, man måste också ta loss korgarna. Man var tvungen att bygga upp en stålkonstruktion för att komma åt det stora drivkugghjulet.” slutcitat

Tydligen fanns det i alla fall en sådan hiss i HSB huset i Stockholm, 2017, vet dock inte om den finns kvar idag, Sally kanske måste göra en utflykt åt det hållet, om hon vill teståka 😀

Nå, vi åkte i alla fall Willy Wonka hissen på Östra Station:

67239482_10157278189256585_5867583044742807552_n 66833179_10157278190111585_7497745088894730240_n

Och vi tog en liten fika på Ullas, innan vi gick ut och fotade utsikten:

66801597_10157278188651585_6219274723788849152_n 67374959_10157278188966585_6278934941971513344_nSen var det då dags för bangolfen, där på kvällskvisten. Det var ju faktiskt rätt så kul, undrar just om man skulle kunna få med sig några gammgrannar på en liten runda, nån kväll…Jan A, Jan B, Kerstin, Ingegerd…ja ni därborta, och undrar om det blir extremt kul, om man tar en cider/öl, innan? 😀

Man fick i alla fall INTE, spela med hög klubba, så jag höll en låg profil, fick in 3 stycken hole in one, men även 3 stycken 7 slagare, och detta på en 18 håls bana, så jag hamnade på en tredje plats, efter Theresé och Nicco. Georgo och Sally hamnade därefter.

66836733_10157278188176585_3446278197782511616_nJaja, tycker jag klarade mig bra med tanke på att jag aldrig spelat förut, finns dock ett kort på mig, som Åke tagit 1984, och på den bilden håller jag i en klubba. Så antingen var det vara rekvisita eller så spelade vi ett spel, uppe i Lövånger.

Även om nu både Theresé och Nicco, vill påstå att jag inte har boll koll, så vet jag att jag har det, nånstans, spelade inte bara basket, utan även pingis, tennis, badminton och swingboll som barn, och älskade det. Så hade man fortsatt hålla igång, hade jag garanterat, sopat golfbanan med dom 😀

Gammlia ikväll, men nu, hundpromenad innan huset vaknar. Ha en bra dag, allihop, kanske vi ses däruppe!
66876744_10157278941871585_5591559180394692608_o

Fel håll!!!

Av , , 2 kommentarer 14

Inställde mig på handkirurgen 10.35 och 55 minuter senare var jag utanför NUS och väntade på skjutsen/Åke och Sally.

Låg en nyopererad kvinna i rummet där man förbereds och vi hamnade i slang med varandra. Vi kom fram till att jag skulle göra samma operation som henne och vi kom då osökt in på om man var höger eller vänsterhänt.

Jag la fram min teori om att jag som är tvåhandad, fått mitt dåliga lokalsinne in på det. Ni vet, jag som skulle lära mig att skriva men snodde bokstäverna spegelvänt. Hade rätt stora problem med att få till dom, och därför tror jag nu att min hjärna även snor på kartor och annat, därför gör jag tvärsom.

Nå, snopen blev jag i efterhand, eftersom jag inte skulle behöva stanna och vila en timme, så ja packade ihop, sa ett hej då till kvinnan och vandrar ut genom den öppna dörren. Gå fem meter då någon ropar till mig: Hallå…nu går du åt fel håll!!!

Hahaa…ja jösses! Jag vänder mig om och måste fråga vart jag ska, jag ser ju bara en vägg åt andra hållet. Törs inte kika in genom dörren då jag passerar, men undrar förstås om kvinnan därinne nickade och tänkte för sig själv, att jag talat sanning i alla fall, men egentligen hade hon inte trott att det var så allvarligt 😀

Berättade detta för Theresé som skrattade och sa att det var då en jäkla tur att jag inte hade skrutit över ett bra lokalsinne…

Vad det nu var för fel på min tumme, visste hon inte riktigt, det såg inte ut som hon hade trott. Det var  ingen riktigt knula, men nåt var det, hon trodde dock inte att man var tvungen att skicka in den för provtagning. Däremot var senan, grov och trasslig/fransig så den fastnade där den egentligen ska löpa in och ut. Hon visste inte varför den blivit så där.

Nu är den då ansad och senskidan öppnad så nu är det ”bara” högläge i 3-4 dagar:

65639738_10157243654601585_6794076407535239168_nSedan ingen belastning på 2 månader. Det mesta jag får lyfta är en kaffekopp.

28951938_10156116326696585_7111562451639861248_nLite roligt att det faktiskt stod, specifikt, en kaffekopp, i instruktionerna jag fick hem :D, stackars dom som inte dricker kaffe, då 😀

Hade fruktansvärda symptom efteråt. Mitt pekfinger och tumme var helt borta. Jag hade lätt kunnat skära av dom utan problem. Sen var pekfigret kokhett och tummen kall och svullen. Blev så glad då detta släppte 6½ timme senare, läkaren trodde bedövningen skulle släppa på 2 timmar.

Fast sen blev det operationssmärta, nåja, jag ska inte klaga, finns dom som har det hundra resor värre.

På kvällen tog jag och Sally en prommis upp till Hedlundadungen för lite kvällsgymnastik:

65386698_10157245055956585_8755738991258501120_n65556499_10157243785691585_8274577034903027712_n65954627_10157245056241585_6778005318518439936_n65658298_10157245056121585_2703437228545146880_n66314465_10157245049151585_2528778973249273856_n65924042_10157245054596585_6273552755244138496_n66084673_10157245054941585_6938031779878010880_n66137611_10157245069631585_854558544689627136_nAvslutade Sallys dag med mera läsning om Tjernobyl barnen.

Kan bli middag på Gammlia ikväll och sedan en glass och kaffedejt på Tomtebo, jodå  😀

Hoppas på en fin dag för er alla!

Gratis vill väl alla ha, men…

Apropå parkerings problematik, som jag bloggade om för nån dag sedan, så är ju parkeringen uppe på NUS, nåt som  ständigt återkommer i diskussioner.
Här handlar det inte om tiden man får stå där, utan man vill att det ska vara gratis.

Tror inte att folk i gemen, tänker att om det skulle vara gratis, skulle det kanske knappt gå att hitta nån ledig plats. Då ställde man sig ju där om man bodde i närheten, för att slippa betala parkering där man bor. Eller så gör man som den här personen, det är ju gratis 😀

28782658_10156101265676585_3900613808259777753_nJag är inte bättre själv jag jobbar ju där i närheten, varför skulle jag fortsätta betala 320:- i månaden för garage, om jag kan stå gratis?

Däremot, med dagens teknik, varför skulle det inte kunna skickas ut en kod via smset du får med påminnelse om bokad tid, och den koden ger dig gratis parkering, du är ju där som patient.

Och har man nu inte en mobil eller om man av nån annan anledning inte kan ta emot en sån kod, så kan man få en p-lapp med posten i samma kuvert där kallelsen ligger. Easy! Jaja, det var bara en tanke…

När jag fick den här boten tänkte jag inte alls…  jag hade ju Åkes bil och inte min, och det stämde ju inte då jag parkster parkerade, attans! Detta var dock ett tag sedan, jag har lärt mig att dubbelkolla vilken bil jag har 😀

28795935_10156103986036585_6534297832556901979_n

Nåja, jag är inte ensam om den fadäsen, inte då man läser i Umeås tipsgrupp, det är fler än jag som knappat in galet på regnumret, hm.

Har sett ett klipp förut, på en cp skadad kille som kör styrketräning, han lyfter skrot och annat. Här kan ni se då han lyfter en atlas sten, grymt! Känner ni samma som jag då man ser filmsnutten?


Man håller andan, man vill hjälpa till att putta upp den sista biten och sedan ren och skär lycka! 😀

Hoppas på en fin fredag för er alla!

Screenshot 2019-05-16 08.51.26

Permanenta skador!

Av , , Bli först att kommentera 11

Såg ett klipp med en Simon Sinek, en som talar, håller föredrag och peppar om det mesta. Detta klipp handlar om vårt mobilanvändande, det är dock nerklippt, så man missar lite i början.

Där säger han att tester har gjorts på möss som fick multitaska, och växla mellan att se på en dataskärm och en mobiltelefon, vilket många gör, även jag, ibland. Och det tog 3 gånger så lång tid för dom mössen som utsattes för detta, att lösa en labyrint, och skadorna dom ådrog sig, var pemanenta. Scary!

Här kan ni se en del av det klippet, och visst känner man igen sig.

Jag tänker att nästa gång jag ska ut och fika med nån, så stänger jag av ljudet och tar inte fram mobilen, möjligtvis för en bild om det är nåt vackert där i början, men inte under vår träff…ish. Känns som en utmaning men å andra sidan, jag är ju lite så, i början  på mina dagar.

Jag slår inte på ljudet, det första jag gör då jag kliver upp, om jag nu inte väntar ett samtal av vikt.

52065952_10156920206761585_7618750836067270656_nHar skjutsat upp Åke på NUS, han ska kolla ögonen, för lastbilskortet. Sen tog jag och Winstone en sväng ute i kylan, -13,5 har vi just nu, -4 har dom lovat så det ser jag fram emot.

52082325_10156920180091585_2397782857268330496_nOch här en bild, samma väg, fast tagen igår kväll och åt andra hållet:

51737937_10156919021086585_1559906871794466816_nVäntar på att åka och hämta upp honom igen, han är ju billös, just nu. Fast han får inte köra bil ändå efter en sån synundersökning. Han blev tvungen att beställa ett nytt tändningslås till Volvon, och det gick tydligen inte med såna man kan köpa eller beställa billigt på nätet.

Nej, Volvo fick ta hem ett från Tyskland, a´ 3500:-, dom säger att det sitter ett chip i nyckeln, vilket gör det omöjligt att använda ett annat lås. Fint, tack för det Tel…Volvo!
Nå, ska det jäklas så ska det ju jäklas. Vi är van!

Hoppas på en bra dag för er alla!

51751337_10156920180291585_6297191318938451968_n

Det sjöng i ledningarna!

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår kom dom nya skorna till Winstone, gissa vad. Han gillar dom inte!

50543008_10156874685086585_1391225991203913728_nJag förstår ju det, det är nog inte meningen att man ska måsta ha skor på sina tassar, och dom har säkert mer i sina trampdynor, än vad vi har. Även om våra fötter också är känsliga på både det ena och andra sättet.

-22 var det då jag steg upp, och det är minst, 10 grader för kallt. Men vem var jag och bestämma det. Tänker fortfarande på då man var i 12 års åldern och satt på skotern i -25 grader, helt obrydd om istapparna på ögonfransarna och handen som frös fast i dörrhandtaget då man skulle in, precis som tungan som fastnar på den iskalla lyktstolpen.

Dom luftburna telefonledningarna som gick in i huset (nu snackar vi storstugan i Malå, där vi huserade på vintrarna) var så kalla att dom skakade och åstadkom ett sjungande ljud av vibrationerna.

Men inte gnällde vi för det, fast det kan bero på att vi var barn, och barn är nog mer nyfiken och tycker att saker är spännande, kontra vuxna, som tänker på åbäket det blir med bilar som kokar, värmen som måste dras på och som kostar pengar, och tänk onda tanke, om man måste ut i kylan.

Och är det mycket snö så jublar barnen över pulkåkning, snowboard och skrana:

50295389_10156874677671585_1136547848028946432_n 50329080_10156874678441585_887855386026049536_nMedan vi muttrar över snöskottning, bilar som kör fast och hur bängligt det blir att ta sig fram. Vad kul om det varit tvärsemot.

Vi hade hoppat upp på morgonen, kikat ut genom fönstret och där sett på en fullskalig snöstorm, och vi hade ropat högt och glatt, knappt hunnit vänta på att kaffet var färdigt innan vi var ute på gården, glada och förnöjsamma…jo, that will be the day! 😀

Fast jaja, ibland kan nog vi också roas av snö och skranåkning, här har Brälla tagit täten framför Åke:

50654746_10156874679841585_2745864002121760768_nNåja, jag tycker och tror och tänker att snart är vi ändå där, med takdropp, sol som ger värme och gräs som kikar fram runt husknuten, jag menar, snart är ju januari över, och den månaden är i alla fall för mig, den drygaste.

Kolla, nu är huset vid NUS ett minne blott, kvar är bara en sten/grus/tegelhög:

50340785_10156874671866585_6423750265551192064_oNu ska jag klä på ordentligt, detsamma gäller Winstone, för nu är det utgång för vår del, och då får det vara vilket väder det vill, ut ska vi ändå.

Ha en fin dag allihop!
50745153_10156874670536585_8531572635056734208_n

Drack grogg på Ullas :O

Av , , Bli först att kommentera 13

Det blev en lunchmacka på Ullas igår:

50581419_10156870425106585_3058714595397992448_nNaturligtvis checkade jag in, och som alternativ, till vad man gjorde där, fanns: Dricker grogg, så lika givet som man vill ha mjuka lasagneplattor i lasagnen, så kryssade jag i just detta. Fast det var en liten lögn 😀

Och ibland har man tur och tumme med nån däruppe eller därnere, för vi fick med oss en påse med frallor, bara för att, jättegoda, och idag blir det nog sallad till middag, med dom som tillbehör. Tack o tack!

Tinas man Christian, gör V75 rader och ibland andra rader med, jag köpte in mig på en andel där igår och spännande blev det. Här har 5 lopp gått och jag väntar på det sjätte:

50797731_10156868838756585_3481345519127625728_nSexan gick in och nu var det en spik på bongen, numero 6. Spännande!!! Skulle nu den hästen vinna så låg det 200 000:- i potten. Sjunde  loppet drar igång, 6:an kommer som en raket och ska ta täten (jag hatar när den man spelar på gör så, vill hellre att dom ligger och lurar och sedan ger järnet) nå, det gick åt skogen för där galopperade den bort sig. Och där vinkade vi bye bye till några sköna tusenlappar.

Sällan jag svär åt hästar men där kom det några svordomar. Fast egentligen, om man tänker efter, hur lätt är det att sätta alla hästar? Givet, att ju fler som är med desto mer kan man spela för men ändå. Synd att nära inte räcker!

Tog några bilder i onsdags, snart är nog huset ett minne blott. Trodde först att det brunnit där då jag svängde in på vägen, men såg ganska snart att det höll på rivas. Det är ju alltså uppe vid NUS:

50998059_10156870432496585_7065314995415810048_n50877583_10156870432711585_4391942237294952448_nSå tänker jag vad fort man glömmer hur det en gång sett ut, eller så är det bara jag som glömmer, inte omöjligt 😀

Vi glömde inte skorna idag, lika kallt som igår och dagen dessförinnan, otur för Winstone, som tycks säga att han ska ha en godis, punkt slut, för människan är inte skapt på rätt sätt då hon sätter skor på hunden:

50103890_10156870425481585_3416441717107195904_nHoppas på en fin söndag för er alla!

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av , , Bli först att kommentera 16

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

harry-houdini_1

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

48278071_10156786781816585_7327382994895765504_n38848778_10156495997551585_2054167095423270912_nJag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer  det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!
48058859_10156782389696585_5221800390705545216_n