När man är vaken i god tid på morgonen, och solen är på väg upp. Då har man verkligen en levande tavla utanför fönstret. Och det går fort då färgerna ändras. Femton minuter mellan första och sista bilden.

Fortare går det, då man ska fota något inomhus… ingen hund.. (dont mind the bottles, måste bygga ut huset).

BAAM, 2 sekunder senare, kommer den… haha.

Mäkta stolt över den fina amaryllisen som hittade på att blomma en gång till.

Skrollade i mina bilder och undrar först, varför jag fotat detta fula berg av snö.

Men så kom jag ihåg. Det var ju faktiskt bara i förrgår, då vi gick längst ner på Västerslätt. Jag tyckte mig nämligen se en isbjörn. Jo, i mina ögon var det så. Vet inte om ni ser samma sak, dock.

Då jag går in på FB idag, fladdrar den här bilden förbi. Isbjörn igen…vill den säga mig något. Jättefin bild, men det är nog inte hur det egentligen ska se ut.Tycker att det borde vara lite mer is, där.

Kom i samtal med en Taxichaffis igår, och ämnet föll in på mobilsignaler. Jag har väl haft en hel del knäppa signaler på mina mobiler. Men enbart för att jag är så knäpp själv, så jag skulle aldrig uppfatta att det ringde, om det var en normal signal.

Fast den gången jag hade laddat hem ljudet av en Formel 1 bil, som signal, så fattade jag nada. Vi var nämligen på väg ner med vår buss, till Järlåsa, och hade stannat efter vägen för att sova. Jag ställde väckaren på mobilen, då vi hade en tid att passa, därnere. Vaknar av ljudet av bilar, och undrar vad i hela HEL.. det är som händer, varför kör dom så där, på E4:an?
Galningar!!

Haha…jaja, vi vaknade i alla fall, även om det tog en stund att fatta vad det var som lät.

Ser ut att bli, ännu en fin dag i Umeå. Visst var det snudd på, vårkänslor igår, med upp till plus 9 grader på sina håll. Vi brukar ju aldrig hänga i fjällen, förutom ifjol då Anders och Theresé, bjöd oss på boendet i Hemavan. Men igår var det nästan, så att man längtade dit. Vilken tur då, att vi ska göra en repris på den resan. Men det blir påskveckan.

Det enda felet med Hemavan är avståndet. Åke däremot, har vistats mer i fjällen än jag, eftersom hans föräldrar hade stuga i Kittelfjäll. Tyvärr är avståndet dit, inte mycket närmare. Inget man åker till, över en vanlig helg. Men det är ju en vidunderlig utsikt man bjuds på. Naturen kan verkligen bjuda på något för alla.

Här har Martin Westerlund, en bekant till Åke, som bor i Kittelfjäll, fotat Dauna från Borkalia. Den vyn har man sett några gånger på väg till stugan, och säkerligen har Åke sett den tusen gånger mer. Stugan låg mitt emot Daunatjåkko, det vita stora fjället som tornar upp i bilden. Mäktigt!!

Ha en fin dag, allihop!