Tystnad råder, trippar fram på tårna…….

Livskamraten har ont, han ligger som en krok i sängen, vacklar upp för en kort stund (en cigarrett), vacklar till soffan, sover…… inte roligt att se honom ha så ont.

Efter alla dessa år så borde jag ha vant mig, men icke. Jag blir handlingsförlamad, smyger omkring för att inte riskera att väcka honom, tar mig inte för någonting överhuvudtaget. Om det inte varit så kallt och grinigt väder så kunde jag kanske gått ut och grävt lite i rabatterna.

Vi som skulle vara i SpanskaVillan nu, redo inför morgondagens aktivitet på Galtströms restaurang tillsammans med 9 andra personer. Jag har svårt att tro att det blir något nu, han blir knappast så mycket piggare tills i morgon. Hoppas att han mår bättre i morgon och att det är fint väder, då kan man i alla fall göra något.