Väntan

Jag befinner mig i väntan, på vad? Vet inte men det känns att något kommer att hända……. en oro i kroppen. Kanske har jag drömt något mindre behagligt så det är den känslan som är kvar. Hoppas det.

Idag är det städdag och jag saknar den inneboende som brukar städa med mig, så snabbt man skaffar sig nya vanor!? Ska jag verkligen städa hela huset själv? Usch. I kväll kommer det tredje äldre barnbarnet för att äta middag. Det blir en enkel middag, vi har köpt en julskinka till och ska skära den i småbitar och steka tillsammans med svamp. Till detta serverar vi den potatissallad som tjejerna gjorde igår. En polsk potatissallad på 2 kg potatis, morötter, äpplen, saltgurka, ärtor, ja en massa hackande var det igår. Den är jättegod och kommer att räcka ett par dagar.

N1 har kallats till två intervjuer och jag är så nervös. Jag VILL så gärna att hon ska få ett jobb och komma igång med en riktig vardag, inte gå här hemma med oss. Jag kommer nog inte att kunna sova natten mot intervjuerna. Mina egna barn fick bra jobb direkt när de behövde dem så jag har aldrig varit med om detta med att gå via arbetsförmedling, Viva Resurs etc. Jag kämpar lika mycket som mitt barnbarn, rent psykiskt. Det är kanske så att man ska ha barn när man är yngre……

Nåja, nu är det bara att sätta igång med städningen och sedan gå på vattengympa i eftermiddag. Under tiden får jag väl hoppas att inget händer, åtminstone inget otrevligt.