Dagen efter….

Då är man alltså 64 år och 1 dag. Dagen har tillbringats i glatt samspråk med fem trevliga människor som glatt mumsat i sig mitt kaffebröd, precis som det ska vara. Vattnet var +20 när jag hoppade i före middagen, äntligen. Det är den högsta temperaturen vi haft i sommar och det är alltså den 29 juli. Något har varit annorlunda denna sommar.

Morgonen ägnade jag åt att förbereda för den tredje stora trampstenen, nästan 2 säckar finbetong och rejält med armering blev det. Plattan ligger vid ingången till förrådet så det kan bli hög belastning på den, därav allt detta armerande.
Jag kunde inte låta bli att ta en bild på vindruvsrankan. Den växer så det knakar. Egentligen ska den väl beskäras om vi vill ha några fina vindruvsklasar, men det är så roligt med alla dessa slingrande rankor. Det är otroligt vilken kraft de har, en ranka kan växa rakt upp i luften en halvmeter i hopp om att nå något att slingra sig kring.

När vi satt och fikade så dök en oinbjuden gäst upp, en alldeles grön spindel, fascinerande att se. Jag lyckades ta en närbild på den när han satt sig i gardinen vid pergolan. Har aldrig sett något liknande förut. Mitt i alltihop så svingade han sig iväg, rätt ut i luften, och då såg vi att den hade en tråd som gick från vår hängränna ut till pergolan. Blixtsnabbt så var han borta.

Nu har vi ätit middag, ute förstås, tagit en G&T, Livskamraten ser fotboll och jag bara filosoferar. Det måste man ju göra ibland. Skön helg önskar jag er.