Etikett: jobb

Julafton BF…

Av , , 4 kommentarer 10

En lugn och mysig julhelg är över. Kiddo har åkt iväg med sin pappa och jag har landat i mitt eget hem. Jag tittar på julklappar och jag gnuggar händerna. Det var sanna mina ord en god jul…

Att jobba idag var precis som julhelgen: Hellugnt!

Igår fixade ingen av oss att äta mera julskinka till middag utan vi köpte pizza. Till pizzan drack päronen ett ljuvligt amarone-vin som jag doppade näsan i. Såååå idag… Idag tänker jag ha julafton! Med mig själv.

God Jul Fröken Krass

Först skall jag äta en god middag… -Helt julmatsbefriat! (Blir nog tragiskt så att en stor del av skinkan åker i soppåsen! Jag står liksom inte ut!) För övrig har vi diskuterat hur julskinkskivor skall se ut. En del vill ha tjocka och en del vill ha tunna. Min morfar ville tydligen inte ha ”gardiner” serverade. Det innebar skivor som såg ut som gasväv, det innebär för den som inte greppar extremt tunna skivor. Jag tycker ”gardinskivor” var väldigt bra uttryck!

Därefter blir det saxhopp i soffan med filmer och så har jag ju min fantastiska julklapp som pockar på min uppmärksamhet… Kiddo vet vad den här mamman önskar sig… Banne mig!

IMG_2578

En annan sak värd att spinna vidare på är det här ”När man inte är hemma”… Idag när jag skulle iväg på jobbet konstaterade jag att jag inte hade med mig min klocka. Att gå en dag på jobbet utan klocka är snudd som att gå utan byxor! Därför frågade jag Ugglan om hon inte hade någon prenumerationsklocka jag kunde få låna. Hon hittade en som tickade på sommartid MEN då kom Tarzan med en av SiNA klockor som jag fick låna för dagen…

IMG_2575

Den har suttit som gjuten lite högre upp på handleden så innan jag baxade mig hemåt bad jag att få låna den en liten stund till… Tills jag införskaffat en egen!!! Klockor börjar vara den nya tidens mani inser jag… Inte nog med att Tarzan snudd på får ryckningar i ögonbrynet när han hör fraser som ”jag vill ha en ny HANDVÄSKA” nu skall det börjas med klockor också!! Jag säger bara: GRiLL när han går i gång… (Ty han har ägt sjukligt många grillar!!!!!!! Faktiskt!)

Nej men nu skall jag börja med maten. Jag har hört att kocken får ett glas vin! Trevligt trevligt…

//a

Who Cares?

Av , , 8 kommentarer 7

Ta dig gärna tid att läsa mitt hypotetiska exempel… Å kom gärna med åsikter! 

Rent hypotetiskt… Ponera att du har värk i dina fotleder. Tänk dig värk som du inte begriper vart det kommer ifrån. Det värker dygnet runt, bara mer eller mindre. På nätterna ligger du och sparkar och sparkar för det ger någon form av lindring.

Varje morgon vaknar du av att du är stel och du går som en pinne. Att gå ner för en trapp innebär att du får gå sidledes, och halvt hänga i räcket då fötterna värker. Å så har du haft det i flera år. Läkaren har tagit prover som visar att du inte har reumatism! Så skönt. Men vad är det då? Fotlederna är röntgade, så det är inga extra ben som spökar. Skönt men vad är det då?! Du har ont. Du är stel. Du ÄR påverkad. Läkarna vill avvakta. Du får fortsätta halta på.

Värken gör att du är konstant trött. På jobbet biter du ihop och hänger på allt du orkar, för att sedan komma hem. Lägga dig i soffan med benen i högläge och inte orka något mer. Inget socialt liv. Nada. För att dina fotleder värker. På jobbet upplever dina kollegor att du vissa dagar är kort och sur. Lite "fräsig". Dom ser inte din värk eller din trötthet då du biter ihop. Dom ser dock att du haltar… Varje dag!

Du köper dyra skor och inneskor som är bra för foten och fotlederna, som ger stöd och avlastning som någon form av "självhjälp". Det hjälper föga. Du är hemma en vecka från jobbet för att vila. Du mår bättre då du i allafall inte är lika trött. Värken blir mildare av vilan. Sedan har veckan gått och du måste tillbaks till jobbet eller få tag i en läkare som kanske kan sjukskriva dig på deltid.

Du ringer, läkaren skall ringa upp. Du testar på eget initiativ en kur med antiinflammatoriskt, för att försöka se om det hjälper. Det hjälper föga. Du ringer vården igen då läkaren aldrig ringt tillbaks. Då du påbörjat egenmedicinering ringer äntligen läkaren som konstaterar att hen måste konsultera en annan läkare kring din märkliga situation. Hen skall ringa upp dagen efter för ett upplägg av det hela. 

Du blir lättad och lycklig. Dagen efter sitter du limmad vid telefonen. Väntar och väntar. Hen ringer inte tillbaks. Men då måste ju doktorn ringa NÄSTA dag tänker du och väntar och väntar. Doktorn ringer inte. Du ringer därför sekreteraren varje dag och får lämna meddelanden. 

På jobbet dyker det upp uppgifter som varje vecka börjar bli omöjliga för dig att genomföra på grund av värken. Du ringer om och om igen allt mera desperat i jakten på din doktor. När det gått fyra veckor av denna cirkus… Vad gör du då? 

Å vad gör du om exemplet ovan gällde en 8-åring och arbetet var skolan? Rent hypotetiskt…

//a

 

Alfa Omega…

Av , , Bli först att kommentera 9

********************************************************************************************

VARNING! Ovårdat, explicit språk

**********************************************************************************************

Jag gillar inte att tycka synd om mig själv -För det leder ingen vart. Det är pointless och slöseri med tid. Men för en gångskull skall jag skriva vad jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n tycker om min PSC just nu…. Alla ni som sitter på era jobb, just kommit hem från jobbet, snart skall gå dit -Var tacksam över att du kan vara på plats! Vilken gåva det är!!!! Den ljuva vardagen!

Alfa Omega är början och slutet. Exakt så kan man ju formulera mitt försök att återgå i tjänst, störtdykning är ett annat. Det börjar vara snubblande nära att jag förvandlas till en bitterfitta! And I know it.

Jag fräser och gormar för mig själv. Jag är spydig och ironisk i mina kommentarer kring min situation och mig själv (bäst-före-datum passerat) och någonstans där är jag givetvis ledsen över att icket få ordning på mina gallgångar. 

Igår återvände jag till jobbet. Jag var glad över att gå dit. Kul att träffa alla igen och jobbet i sig kom jag också ihåg trots allt tv-tittande! Dagen innan hade jag målat naglarna för att vara "fin". Idag vill jag sudda naglarna med acceton, dra täcket över huvudet och svära alla fula ord jag kan… å kanske gråta en skvätt. Ty denna dag började med en ny gallkramp och illamående. Fuck! 

Inom en månad skall jag iallafall opereras -IGEN! Jag vet att jag kommer vara tillbaka på banan snart men ändåååååå. Att sudda runt och vänta suger balle så i märgen. Jävlar i min låda vad jag är less.

 

//a

 

 

Nej nu är det personligt!

Av , , 6 kommentarer 6

Till dagens telefoner kan man skaffa mängder av appar. Det är en aldrig sinande flod av spel och mojänger. När jag, i augusti, lade min lilla rosa Erikson åt sidan och förvirrat tittade på min nya iPhone hade jag mycket hjälp av min son på just app-fronten. Han hade massor med bra saker som han ansåg att jag "behövde".

Ruzzle har varit en app jag gillat men nu jädrar är det en no-brainer som heter Jewel Mania som gäckar mig. Insåg när jag tog mig an SAMMA nivå för femte gången att det blivit personligt. Jag ska f*n knäcka dig din dumma dumma nivå… å så drar jag frenetiskt små färgglada juveler hit och dit och några sekunder å så konstaterar jag… men HUR svårt kan det vara?!

I detta spel måste man klara en nivå för att komma vidare, man måste även få MINST två stjärnor, annars tappar man ett liv. Man har fem liv till förfogande, sedan får man vänta en timme för att få ETT nytt liv. Å sitter man fast och inte lyckas med nivån, ja då rasar liven fort iväg.

Man kan givetvis KÖPA till massa guld och grejjer för att kunna "maximera" dragen, men där är det också personligt! Icket! Det ska gå UTAN att det skall köpas och köpas. Dessa små spel… Varför har man dom? Egentligen? I  min värld var det en "bra idé" när jag lastade in dom första för jag tänkte att det kunde vara bra att ha så sonen kunde roa sig om man sitter å väntar någonstans. Men hur kom det sig då att det blivit personligt -Om det var för hans skull menar jag?!

Säkert många som fnyser och menar att "vuxna" inte ska hålla på med sånt tjafs. Men med tanke på hur många som sitter/går/står/ligger som FIXERADE vid sina telefoner måste ju fler hamnat i samma träsk som jag! Man passar på vid kaffekoppen, man passar på när potatisen kokar, man passar på när man har en minut över.

Nu e det helg och jag längtar till måndag! Skall bli helt underbart att umgås i köttrymden igen. Längtar till mitt jobb långt borta från fallande ädelstenar!

//a

Baxat hem bagage…

Av , , Bli först att kommentera 6

Efter synnerligen varma och mysiga juldagar har jag baxat mig och hela lasset med bagage hem. Jag kan inte begripa hur mycket packning det var! Nio påsar, väskor, ryggsäckar, papperspåsar som svepts med! Fullständigt galet. Skrana och snowkick är fortfarande inte hemma. Inte heller nya cre-o eller PS3. Jag tröttnade på allt bagage och förkunnade att det får bli ett andra lass.

I tvätten snurrar nu nya Pokémon-sängkläder och i hallen står fortfarande fem orörda smockade påsar och väskor som väntar på att plockas upp. Mission 1 när jag återvände var att betala räkningarna. Så medan datorn startade hann jag plocka upp fyra väskor och starta tvättmaskinen. När nu räkningarna är betalda känner jag mig matt så dom andra får vänta en liten stund.

Att komma hem är…Tyst! Ingen som skrattar hejdlöst åt krickodiler, ingen som skriker att "På spåret" börjar och ingen kisse som kommer med lilla snöret och vill leka. Här hinner jag ju fundera över julen. Jag inser att det absolut mest varma och hjärtliga ögonblicket denna jul var på julaftonsmorgonen. Sonen hade just kommit och satt sig vid frukostbordet och bad att få säga något. Därefter följde ett litet tal från hans hjärta. Där han tackade mormor och morfar för att vi fick vara hos dom. Han tackade för att hans pappa skulle få komma dit och för att han visste att vi skulle få en fin jul. Vi vuxna satt med hakorna i bordet och tårarna hängandes i ögonen. När sånna där ord kommer från ett barn, helt spontat, då rörs jag till tårar.

Det mest överraskande ögonblicket denna jul var när jag öppnade en julklapp från Schweiz. Jag hade redan öppnat två paket därifrån med vaniljdoftande olja och pinnar (måste fråga hur jag skall arrangera det där när dom är åter från landet i väst!) så jag blev väldigt snopen att det var YTTERLIGARE paket därifrån till mig. Jag öppnade en kartong och blev så innerligt GLAD och började tokskratta. Det var en kasse från Desigual-affären. Min svägerska hade frågat vad vi önskade oss till jul. Jag sa anything med pokémon åt junior och en kasse från Desigual åt mig! Hon tyckte det var en kul önskan. Jag blev faktiskt JÄTTEGLAD för denna påse (ni vet typ från Lagerhaus som man kan ha på stranden etc). När jag lyfte upp den ur kartongen sa min mor att det var papper i den. Men när jag skulle tömma bort det upptäckte jag att det de facto låg en helt ny Desigual-väska däri… Då blev det system overload för min del. Jag blev så glad att jag kunde  ha studsat upp i taket som en kardborre.

Måste tänkta på det där kardborre-ögonblicket och ta en titt på min nya fina väska nu när jag betalt räkningarna. Räkningar och sjukskrivning är sanna mina ord ingen rolig ekvation tänk om man kunde få reducera dom fasta utgifterna med 80% i samband med sjukdom så vore det ju en aning mer fair! Jag var förövrigt förbi mitt arbete igår. GUUUD vad jag saknar mitt jobb!!!! Nytt år står för dörren. Jag är redo! Nu ska jag ta ner adventstjärnan från mitt sovrum. Då är ett rum av-julat… Step by step ska jag tillbaks till den underbara och normala vardagen -Den är allt annat än grå i min värld, det är just den som är fylld av alla nyanser!

Önskar alla en fin och lugn helg! Å ta det lugnt i skidspåren :-)

//a

 

Kanelbulle.. Fine!

Av , , Bli först att kommentera 7

Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!

En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.

Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!

Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:

  1. samla material
  2. bygga hus
  3. akta mig för natten
  4. passa mig för zombies
  5. å typ.. lycka till!

Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"

Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till  hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!

Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"

Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!

Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex

//a