…
Löfven tycker att det verkar bra att ha Finland och Sverige som en buffertzon mellan Nato och det som de flesta kallar Ryssland.
Undrar om han och Wallström analyserat vad det är han egentligen säger i ett läge som håller på att se rätt allvarligt ut?
Tyvärr har nog Putinadministrationen gjort det för länge sen.
…
Jag hade så gärna haft fel. Så gärna låtit skämtsamma och ibland hånfulla ord om rysskräck som skrivits och sagts från både vänster och höger få upplevas som sanning. Men det har blivit mindre av sådant.
När man som gräsrot varnat för Putinrysslands massiva upprustning, att något så stort inte görs bara för uppvisning, så var det nyss leenden i de flesta väderstreck. Värre var att underrättelsetjänsternas ord inte togs på allvar där det skulle skett.
(Som parentes kan jag nämna att jag i forna dagar bekymrades av de förödmjukelser väst utsatte Ryssland för i ord och handling vid Sovjets sammanbrott. Många har hört mig säga att vi kunde få betala för detta en dag. Man ska inte krossa och förlöjliga en fallen motståndare. Särskilt inte en stor, om man ska vara krass. Vindar vänder.)
Leendena och talet om rysskräck finns nu mest hos ett fåtal, varav några är betalade för att le och förvränga.
För våra styrande på nationell nivå återstår att lägga bort det allra mesta av det partipolitiska spelet och arbeta ihop sig om inriktningen på satsningar och beklagliga besparingar som krävs. Allt för att Sverige inte ska vara ett destabiliserande säkerhetshål som drar på sig politikpåverkande provokationer. Eller ännu värre saker.
För övrigt menar jag att vi ska gå med i Nato. Det sägs stå i ryska skolböcker att vi är med. Men vi befinner oss inte bakom den hyfsade tröskel medlemskapet kan innebära för en verklig krigshetsare som inte värderar liv, krig, fred och grannars rätt som vi.
…
I går fick vi ett samtal från en norsk företagare som sökte arbetskraft. Han ville rekrytera några för minst ett år och helst flera, om man trivdes och allt fungerade. Bostad skulle ordnas 5 minuter från arbetsplatsen. Det fick gärna vara nysvenskar, om svenskan var så bra att norrmän förstod dem.
Företagaren hade rekryterat via ett Eductuskontor i Mellansverige tidigare, men tänkte nu prova ett på närmare håll. En första koll gav bilden av ett seriöst och stabilt mindre familjeföretag.
Det var speciellt en sak jag fäste mig vid. Han har svenskar anställda och har mycket goda erfarenheter. Han nämnde särskilt unga svenskars serviceförmåga och arbetsmoral.
Visst önskar man att svenska jobb och unga hittade varandra ännu oftare och snabbare, men det är roligt att höra när det talas väl om våra unga i grannlandet.
Just bemötande och serviceförmåga är ofta det viktigaste och mest avgörande för inträdet på arbetsmarknaden. En arbetsgivare i en stor och växande bransch vi snart kommer att börja utbilda för uttryckte det ungefär så härom veckan: ”-Bemötandet är allt, många nyutbildade kommer hit och är smånervöst fokuserade på datasystemen och annat. Här är bemötandet av människor avgörande, allt annat kan vi egentligen lära dem.”
I många fall är det faktiskt så. Inte när det gäller hjärnkirurgi och brokonstruktion, men även skickliga läkare och ingenjörer tjänar förstås omgivningen och verksamheten bättre med ett bra bemötande.
…
Det här är en kommentar om Sveriges säkerhetstänkande. Den kommer utifrån. Läs den gärna och helst innan du fokuserar på vem som skrivit den.
…
Kände att två gratulationer är på sin plats en dag som denna. Innan andra hälften av sursnön ska besegras. (Den första tog traktorn). En fördel är att solen så gott som syns nu.
Först till prinsessan Madeleiene och Chris för lillflickan de fått. Önskar dem och henne ett gott liv. Och att idag ganska välvilliga media inte ska göra tillvaron alltför svår i morgon.
Sen bör man ju gratulera de fantastiska norskorna till deras 3×3-milaseger. En magnifik bedrift av individer och lag!
Samtidigt får man ge allt stöd till Kalla som trots förhållandena gjorde ett försök. Att hon gick i väggen nu förminskar inte det hon gjort tidigare.
…
De senaste veckornas norska storbränder är globalt sett ”måttliga” katastrofer, men ändå väldiga i omfattning och konsekvenser för bygd och boende. Den som rasar just nu beräknas ta upp emot 140 byggnader.
I våra nordiska länder vill vi gärna tro att vi har kontroll på det mesta, men våra ansträngningar och planer hjälper inte alltid.
Bränderna aktualiserar också detta med deltidsbrandmän i våra trakter. Det behövs tränande män och kvinnor som både kan ta jouren och vara på plats när elden försöker bli husbonde istället för att vara dräng.
Det finns nog många orsaker till att det är svårt att fylla platserna. Rörligare arbeten är en, men det finns fler. Klart är att det behövs fler deltidare i de flesta av våra mindre kommuner som inte kan ha fasta styrkor. Kanske du, din son eller svärdotter?
Även företag och organisationer borde vara positiva till att anställda blir deltidare. Ibland kan det vara värt hur mycket som helst att man har en brandman på plats.
…
Det är lika obegripligt idag det som hände för ett år sedan. Sextionio plus åtta döda. Att den vridne, hatiske och empatilöse dessutom kallar sig kristen gör det ännu mer groteskt och motbjudande. Han är tyvärr inte ensam extremist om att ta på sig det epitetet.
Jens Stoltenberg har gjort mycket bra under det gångna året och idag. Mycket har varit särdeles statsmannamässigt. Han har inte varit ensam om att göra det bra. Resultatet av att man totalt avstått från att använda dådet partipolitiskt tror jag bl.a. visat sig i detta att alla partier i Norge fått en tillströmning av människor som vill bidra till det gemensamma. Det skulle vi ha behövt i Sverige också.
Men, här har många idag ägnat sig åt att använda minnesdagen till det låga istället. Att använda det skedda till inrikespolitik. Inte så mycket politiker, mer vissa från media. Sådant lockar inte till samhällsengagemang i något parti.
Tack för förebilderna, Norge. Mitt i sorgen och det ofattbara.
…
Om man har en halvtimme över och gillar sånt som är eljest kan man gärna titta på det här:
http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo
…
Tittade just i ”Nordens tidning” som utges av föreningen Norden. Där fanns ett och annat intressant om ofta alltför bortglömda samnordiska frågor.
En liten notis handlar om de mest ”EU-lydiga” länderna I Europa. De som infört flest av de 1777 lagar som EU-parlamentet instiftat. Malta leder, enligt artikeln. I länder som Italien och några till är lydnaden ganska måttlig.
Tvåan var oväntat ett land utanför EU, nämligen Norge. De är på det sättet mer EU-anpassade än Sverige. Så, de som ibland drabbas av frustration över det man uppfattar som klåfingrig och svällande detaljreglering måste hitta ett annat land än Norge att fly till.
Det sägs också att vi i Sverige alltid legat långt framme när det gäller att brodera ut och skruva åt regleringarna ett par extra varv. Äras den som äras bör. 😉
…
De är egentligen riktigt kloka.
Vi borde också införa val vartannat år. Riksdagsval år ett och kommun- och landstingsval år tre. Jag tror både demokratin, känslan och engagemanget skulle fara väl av det. Demokratins konkreta huvudarena, kommunpolitiken, skulle säkert också träda fram mer ur kulisserna.
Gillar också det mesta jag sett av sättet att hantera Utöya-katastrofen. Heja Norge!
Jan
Senaste kommentarerna