Mhum…

Jag var ju till läkaren i förrgår, detta kommer att bli, en typ av moment 22. Hon sa att hon kunde sjukskriva mig i 2 veckor…ja, vaddå 2 veckor??? Som om en hälsporre skulle bli bra på 2 veckor, skulle inte tro det.

Med sulorna kan det ta upp till ett halvår, har sjukgymnasten sagt, hon sa att det kunde ta 4 veckor, andra har blivit sjukskrivna i 3 månader. Vem ska man lyssna på? Hur mycket kan jag stå och gå på foten och den ändå kommer att läka, var en fråga jag ställde. Nä, det vet jag inte, svarade hon. Jag kan förstå att hon inte vet det, men hur tycker dom att jag ska göra då?
 
Detta kommer sig av att arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, tycker att jag ska gå ut och praktisera som personlig assistent, hur detta nu kommer att vara möjligt, ska jag ha osagt. Alla brukare har ju olika saker dom vill ha hjälp med, ingen är likadan som den andra. Jag har ju ändå valt, vilka jobb jag har sökt, utifrån mina erfarenheter, och vad brukarna är ute efter osv.
 
Och den stora frågan är hur jag kommer att fixa att stå på min onda fot under, eventuellt några timmar/dag. Är det att visa sina framfötter (nu fick jag till det) inför ett företag om hur duktig jag är, man kanske fixar några dagar och sedan är det kört, på grund av att jag inte kan stå och gå längre. Jag skulle nog vilja avvakta tills foten blivit bättre, innan jag går ut på något sådant.
 
Men då kommer vi till detta moment 22, hur ska dom kunna sjukskiva mig från något som jag  ännu inte har? Det går ju inte. Jag är ju arbetslös. Men 2 veckor kunde jag som sagt få. Nä, sa jag till läkaren, jag betackar mig, vi struntar i sjukskrivningen, för om jag känner mitt liv och mina dagar rätt, så kommer en sjukskrivning att bli till ett aber, där jag kommer att få vänta i evigheter på ersättning, om jag ens skulle få någon. Nä, nu ska jag göra allt för att undvika strul.
 
Läkaren rådde mig till att smörja in hälen med orudis eller nån liknande gel. Då undrade Jan A om man inte lika gärna kunde tejpa fast en magnecyl under foten. Ja, det hade ju varit smidigt. För jag undrar hur fasen orudis skulle kunna tränga upp genom den tjockare huden man har under foten. Men men, jag ska för all del prova, då får jag ju se om det funkar. Inte med magnecylen utan med orudisen :-)
 
Idag ska bussen packas, Åke jobbar bara halvdag så vi ska kosta på oss en räkmacka på Ullas, som lunch, och sen får vi se vilken tid det tar innan vi är packade och klara. Jag ska följa med Nicco på skolavslutningen ven fast hon har bett mig att låta bli. Nu har jag förhandlat till mig att åtminstone få vara med i klassrummet under en halvtimme, sedan kan jag gå hem. Hon tycker det är skämmigt med föräldrar på skolan och det är INGEN annan som kommer att vara där. Jo tjena, någon tror jag väl ändå kommer att följa med dit, konstigt vore det ju annars.
 
Jag åkte förresten på returmarkanden igår och köpte mig en symaskin för 200:-. Den var genomgången och hade inga större fel, sicksack och raksöm skulle fungera felfritt och jag behöver inget annat. Men nu återstår att se vad som händer då jag stoppar i kontakten, Jan misstänkte att den kanske, eventuellt kommer att explodera, och det skulle egentligen inte förvåna mig ett dugg. Jag får återkomma när jag har testat.
 
Hoppas ni får en trevlig helg!
 
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Monika

    Tjenare! Ett tips för foten är smärtplåstret Salonpas.Smocka på det inför natten. De finns att köpa hos sjukgymnaster b.l.a på Rehabcenter, Ersboda.Dyrt men funkar bättre än en alvedon under foten ;-) Lycka till med fot och allt annat…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>