Etikett: personlig assistent

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 september 2023 kl 11:17, 2 kommentarer

Jomen jag fixade minsann steghyllan, fick bli lite gult, mitt i alltihop. Ser faktiskt lite varmare ut

Winstone är ofelbar, han kom spurtande då jag steg upp från soffan för att fota. Sedan försökte han placera sig så jag skulle få med honom. Haha, är han van eller är han van, eller…är han godis sugen 🤔😁

Öl provningen genomfördes på Mopar klubben nere på stan. Ett ställe vi aldrig varit in på. Inga bilar ryms därnere, men bil/fordons relaterat, rakt igenom.

Inredningsdetalj på toaletten 😜

Öl provningen ja, i mitt inre hade jag föreställt mig att vi skulle få öl i små små glas, och det skulle smakas och smuttas, och vi skulle komma fram till hur man använder sina smaklökar på rätt sätt. Men nej, inte riktigt så.

6 plastmuggar var, och 6 flaskor/burkar per par.

Sen berättade han lite om hur öl framställs, skillnader på humle och malt, hur smaker kan framträda utan egentliga tillsatser och sedan, öppnas burk nummer 1. Han visar hur öl ska hällas upp, lukta, och drick.

Efter varje öl gick han runt och frågade vad vi tyckte om det vi fått. Han tyckte det var extra roligt, att vi ändå var några där som inte är öl älskare i nån större bemärkelse. Men att vi ändå testade och hade åsikter. Här kan jag ju tillägga att hade det varit vin, hade jag inte deltagit alls 🤣

Den sista öl vi fick var denna

Jisses, den väckte nog mest beundran också, bland alla som var där. En öl, som smakar choklad, godiset Marianne och enligt mig Calua (lite kaffe). Jag sa med en gång att den där ska man nog bara servera i ett snaps eller likör glas, till en efterrätt. Dricker man en hel burk själv, är man nog redan fulltankad

En jätte trevlig kväll och trevliga människor. Det behövs ju inte just nå mer än så.

Det kom fram en trevlig kvinna som Åke känt sedan ungdomens dagar. Hon berättade att hon brukar läsa min blogg ibland, och här sa hon något jag tycker är väldigt intressant. Hennes upplevelse av mig in real, var inte vad hon föreställt sig genom mitt skrivande. Hon trodde att jag skulle vara mer, ja kanske framåt, mera pratsam, och på.

Fast själv är jag nog mer en som tar in omgivningen, lyssnar och känner efter, försiktig kanske. Men lugn bara, jag kan nog både höras och synas men jag tror inte att jag är den som tar upp plats. Det kanske är något som växer fram vartefter man lär känna någon. Mina nära vänner känner nog mig som den jag är. Om det sedan stämmer in i hur jag skriver, det kan bara dom tala om.

Och här mindes jag plötsligt vad en kollega till mig, sa vid ett tillfälle då vi satt och pratade om hur vi är som person. Till saken är, att jag är arbetsledare, vilket är en roll man har i sitt yrke och med det hon sa, undrar jag om det var utifrån den rollen, hon beskrev mig. Hon undrade hur mina vänner skulle beskriva mig. Hm…

När jag sa att det är svårt att säga men… dom skulle nog säga att jag ofta skrattar och är glad. Lättsam och hjälpsam. Då såg hon snopen ut, och jag förstår att hon har en annan syn på mig. Hon tycker att jag är rak, lite hård, nån man lyssnar på och respekterar. Jag kunde inte annat än skratta då med, och nu tänker jag att hon utgår ifrån min arbetsledarroll, inte jag som person.

Fast jag har påpekat att jag är ju främst en personlig assistent, precis som mina kollegor. Även om jag leder och fördelar arbetet så gör jag ju samma saker som dom andra. Jag rider inte på nån våg.

Nämen på riktigt, visst är det intressant och kanske lite tankeväckande också. Man är den man är, fast i olika nivåer, beroende på omgivningen. Kanske inte ALLA människor, men dom flesta, skulle jag vilja påstå.

Tackar för inbjudan vi fick av Hedins, till denna öl kväll. Riktigt najs och hey, vi fick en rejäl sovmorgon på det, känner oss pigga och utsövda. Kunde ju inte bli bättre

Ha en fin söndag, allihop!

Kändisar bland bakverken 🤩

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 januari 2022 kl 08:58, Bli först att kommentera

Ni vet den där texten jag skrev till God Assistans nominering, om hur jag tycker en assistent ska vara. Den texten modifierade jag lite, vill trycka på hur viktigt det är, att välja rätt. Sen letade jag rätt på en mejladress i tidningen, Kommunal Arbetaren, för att se om det fanns ett intresse av att lägga ut den som insändare.

Fick detta till svar och jag citerar:

”Stort tack för att du hörde av dig!

Kanske passar din text inte riktigt som debattartikel. Men vi vill gärna uppmärksamma de viktiga saker du för fram i din text. Vi har en avdelning i tidningen som heter Vi kommunalare, där jag tror att en kortintervju med dig skulle passa bra.

Jag skickar därför gärna vidare din text till vår redaktionschef, som planerar in dem intervjuerna, om det går bra för dig?” slutcitat

Så då får vi se vad det blir med det. Men kul att kanske, kanske, kunna påverka nån i rätt riktning. Sen återstår det att se på vilket sätt det framförs, förstås. Text har ibland en förmåga att blir för mycket och finns inget genuint intresse av det man läser, så orkar man inte plöja igenom det.

Jag och Åke for på Nybro Konditori, som idag drivs av 2 systrar.

Nu andades stället verkligen kondis, trevliga systrar och mycket trevligt kondis. Bad om lov att få fota några kändisar bland bakverken. Haha..

Det fanns mycket gott att välja på, vill jag lova.

Frågade förstås om det var dom som gjorde dammsugarna/punschrullarna/filmrullarna. Och med svar ja, så fick det bli det till kaffet. Klart godkända

Fick även följa med en lite ask med bakade kakor, kunde inte låta bli. Vi brukar ju fika till söndagens Allt för Sverige så då är det avbockat och klart.

Sen stannade vi på en utförsäljning på Idas Second hand boutique som ligger på västra esplanaden 9. Jag köpte 6 tavlor, litografier. Dessa 4 av Nils Nilsson Skum.

Och dom här två, som finns lite överallt men jag gillar dom.

Gissa vad jag betalade… 5 kronor styck. Och det vet jag, att jag får igen lätt, på Skum litografierna. Kul att fynda ibland. Fast jag sa till Åke att tavlor, på riktigt, är absolut inget vi behöver. Men, worst case får dom hamna uppe i stugan. Bara för att…

Gjorde en middag jag inte testat förut. Först kryddade jag upp 200 gram nötfärs med salt, svart peppar och dessa 2 kryddor.

Stekte dom som hamburgare. Plockade fram Max hamburgerdressing, rödlök, stekte bacon, och tortilla bröd, ett medium och ett small, samt cheddarost.

Och byggde ihop det, penslade med olivolja och stekte i torr panna.

Betyg på smaken och sammansättningen, av 5 möjliga hamburgare fick den

Utseendemässigt… Men enbart för att Winstone poserade så fint.

Måste komma på nåt bättre sätt att få brödet att sitta fast ordentligt men viker ju som in det större brödet runt det mindre. Fast det ville inte sitta fast ordentligt. Åke käkade med kniv och gaffel, jag delade brödburgaren rakt av och åt med händerna, lättsamt.

Önskar er alla en fin lördag!

Sen vet jag inte vad som hände???

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 december 2019 kl 11:19, Bli först att kommentera

Det var en trevlig julmiddag igår, och hade kunnat vara snäppet ännu bättre, om jag hade struntat i efterrätten. Jisses!!!

Jag tog lite av chokladpuddingen, 2 matskedar av citronfromage och 2 godisar. Dom där 2 godisarna lämnade jag kvar på tallriken, fick nämligen värsta hjärtklappningen, och det kändes som om maten var ända upp i halsgropen.

Nå, vi satt kvar nån timme och surrade på och sen bestämde vi att vi kanske skulle fortsätta ute på stan, men jag kände mig fortfarande inte så bra så jag bestämde mig för att jag skulle ringa taxi.

Vi stod samlade där utanför, och jag vet att jag sa till en kille där, jämte mig, att jag har hypoglykemi och det kan vara det som spökar. Tog fram en Dextrosol som jag tuggade på, vet att jag såg blå prickar framför ögonen och därefter vet jag inte vad som hände.

Hör röster: -Jag ringer ambulans…-Andas hon..

Jag tvingar upp ögonen och säger: Ja jag andas, NEJ ring inte ambulans, jag är ok. Fast Malin hade redan ringt och jag fick prata med en kille där och förklara vad jag trodde och han ville att jag skulle ställa mig upp medan han var kvar i luren, fick hjälp med det, tror till och med att jag blev upplyft, haha, jag hann inte med, och tänkte att där vet man att det var ett gäng personliga assistenter…man är van att lyfta 😀

Övertygade killen i luren att jag skulle klara mig, och även dom som stod därute. Och taxin kom strax därefter så jag åkte hem med den. Provade sockret då jag överraskat Åke med en tidig hemgång, och ja, 3.1, det var lågt med tanke på att jag fått i mig Dextrosolen.

Och nu undrar jag förstås om jag hade så lågt socker, där utanför Droskan, att om jag hade haft diabetes och tagit insulin, så hade det där varit koma läge?

Har bara svimmat en gång tidigare i mitt liv och då var jag 18 år, så det var ett tag sedan. Dessutom har ju dietisten på kirurgen, sagt att om jag skulle hamna i ”koma” eller få för lågt socker att jag somnar, så kommer min kropp att väcka upp mig, det händer dock inte om man har diabetes och får för lågt socker, då håller insulinet sockret nere, och det blir dödligt farligt.

Näää, med facit i hand, skulle jag ha gjort som jag gjorde på Åkes julfest, då skippade jag efterrätten just för att undvika, eventuella risker att nåt sånt här skulle hända.

Typiskt, att minnet ska vara så bra, och jag är så klok, men det där minnet är väldans kort ibland och klokheten, kan övergå i nån typ av crazytime, och ”vi testar och ser vad som händer mode”.

Nu vet jag vad som kan hända, för det är faktiskt inte så ofta, så nästa gång ska jag vara mer genomtänkt 😀

Nå, hem kom jag ju och jag satte på några roliga klipp, här en elak snögubbe som skrämmer folk:

Och då vi sett en halvtimme av denna snögubbe, berättade jag för Åke,att sist jag jobbade och skulle hem, så tar jag källarutgången för den ligger på samma plan där garaget är. Just innan ytterdörren passerar man tvättstugan och där stod dörren öppen så jag visste att nån skulle kliva ut där och jag visste också att denne någon skulle bli rädd, då jag stod där.

Mycket riktigt, mannen skrek till och viftade med händerna framför sitt ansikte, sen skrattade vi bägge två och jag sa att jag VISSTE att du skulle bli rädd 😀

Själv stålsatte jag mig, för jag visste att även jag skulle bli rädd av hans reaktion, även fast jag var förberedd 😀

Blir chilldag idag, i think, och avslutning ikväll, i Allt för Sverige. Kanske jag bränner iväg och hämtar halsbandet, men jag vet inte det ligger i alla fall inte på nån to do list, utan we will see list.

Ha en fin tredje advent, allihop!

Kannibaler är inte att leka med!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 december 2019 kl 09:11, Bli först att kommentera

Börjar med en rolig historia som ”gammbossen” skickade till mig för länge sedan, och som jag delat på FB, för exakt 4 år sedan. Lite kul, är den allt 😀

På ett jättestort företag har fem kannibaler anställts som handläggare.

På första arbetsdagen säger chefen:

– ‘Ni har nu fast arbete, tjänar bra och kan äta i vår matsal, så låt de andra människorna vara ifred! OK?’

Kannibalerna lovar att inte röra kollegorna. Efter fyra veckor kommer chefen igen och säger:

– ‘Det saknas en städerska, är det någon av …ER som vet vad det har blivit av henne?

… Alla kannibalerna skakar på huvudena och svär på att de inte har med saken att göra. När chefen har gått vänder sig en av kannibalerna om till de andra:

– ‘Okej, vem av ER miffon har käkat upp städtanten??’ Kannibalen längst bak svarar med låg röst och skuld i blicken:

– ‘Det var jag.’

– ‘Din förbannade jävla idiot!!!’, säger den förste,

– ‘De sista fyra veckorna har vi ätit områdeschefer, teamledare, projektledare och IT-konsulter utan att någon har märkt det. Och så skulle du prompt sätta I dig städerskan!!!???

Anar jag en viss sanning i den historien? Visst tusan behövs städarna, utan dom skulle vi leva i misär, och därför är det konstigt att dom inte har bättre status och lön än vad dom har idag.

Samma sak borde gälla oss som är personliga assistenter eller som på ett eller annat sätt jobbar med att ta hand om, hjälpa och se efter, andra människor. Vårdyrken och sociala arbeten. Det borde stå högt upp på listan över viktiga yrken, där det även ska vara rätt människor på rätt plats.

Visserligen ett skumt uttalande, det borde alltid, oavsett vad man jobbar med, vara rätt person på rätt plats, men det tror vi inte en sekund på, att det stämmer överallt. Och det är ju jätte tragiskt.

För jag menar, inte vill jag bli opererad i tummen av en slaktare:

Inte heller få goda råd om husbyggen av en som aldrig byggt hus men som är expert på att trava ved.

Däremot, kan det ibland vara till stor hjälp om många med olika bakgrunder, slår sina huvuden ihop, och kommer fram till världens bästa grejer. Då kan det ju inte vara absolut dömt, att misslyckas.

För nog kan man fundera, från gång till gång, om den människa som uppfunnit den där grejen eller den där manicken, därborta, verkligen har testat den och haft den i dom miljöer där det ska användas. Jag tillåter mig att tvivla starkt på det!

Ikväll slutar jag lite tidigare och har därför bjudit hem jag och Åke till Nicco och Georgo på pizzamiddag. Varför då, undrade Nicco, ja, svarade jag, varför ska vi bara skita ner våra tallrikar, hehee…

Och efter den gör jag helg, så skönt! Vill verkligen ha sovmorgon.

Fick sitta uppe i natt och äta sötsaker, tvitvitvi, och varmt var det typ som att sitta i 45 graders sol och sedan vara jättetrött och bara vilja sova. Ja, det var mitt blodsocker, återigen, som hastigt sjönk i botten. Sen var Winstone uppe och travade fram och tillbaka, han var dålig i magen, han. Så vi gick ut redan 6 i morse.

Nåja, som sagt var, imorgon, satsar vi på att få sova längre än till 6.

Ha en fin torsdag, allihop!

Det hade jag ingen aaaaning om!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 februari 2019 kl 11:34, Bli först att kommentera

Det är nån som lämnat spår efter sig, här i huset, vem kan det vara?

Ska bli spännande att se vilka framgångar Tina kommer att få med detta Torreliving Service, jag tänker att hon är ute i absolut rätt tid, hon vet vad hon gör och framförallt, hon brinner för det. Och det, mina vänner, kommer man långt på!

Jag blev uppringd häromdagen, från resursenheten här i Umeå, dom ville veta hur det gick att vara kontaktperson och sedan om jag kunde tänka mig att utöka uppdraget, fast med en annan person då.

Och ja, det kunde jag visst det, så vi ska få till en träff och se hur vi kommer överens, och sedan tar vi det därifrån. Tycker att det är spännande med människor överlag, tänk alla historier, vad vi alla upplevt och vad vi alla tycker och tänker olika.

Vi kan lära oss av andra och andra kan lära sig av oss. Vad jag tycker funkar bäst, kanske är det sämsta möjliga för nån annan. Eller så bestämmer sig den personen för att försöka och se, det kanske blev succé. Hade jag ingen aaaaning om, att man kunde göra så där!

Det händer ju även för mig, ibland, att plötsligt får man upp ögonen för hur nån annan gör, och inser att man missat nåt, varför har inte jag tänkt på det förut…döh!

Att vara kontaktperson, eller för all del, även stödfamilj och personlig assistent, är ju en slags ära, att någon har den tilltron till en, att man kan få en annans dag, att bli så där bra, utan att det kostar något. Finns ju inget bättre, och det blir som en win win situation, även jag, mår ju bra av det.

Tina hade med sig 2 par stickade tjocksockar som hon sålde till förmånen för djur i Torrevieja, pengarna går till något gott, och jag fick något fint på fötterna.

Nu är jag inte så rosa och lila av mig, men dom får duga 😀 Älskar dom grå med svart lurvkant.

Hoppas på en bra dag för er alla!

Nu kastar jag lite dynga här!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 december 2018 kl 11:17, Bli först att kommentera

Nu ska jag kasta lite dynga…igen. Bostaden i alla ära, vi har själva, en gång bott i en av deras lägenheter, på Mariehem. På den tiden dom hette Bostaden/Stiftelsen. Vi hade en trea längst upp och ni som känner till Mariehem, vet hur deras takkonstruktion ser ut.

Bilderna tagna från vattentornet av min pappa, Krister Lundström

Platt eller snarare lutade dom inåt till mitten. Smart eller not, med tanke på vart vattnet samlas. Vi hann flytta in där innan Theresé föddes. Plötsligt upptäckte vi att klädkammaren kändes väldigt fuktig, råkade nudda en av väggarna och det var som att ta på en tvättsvamp.

Vattenskada så det stänkte om det. Och det stoppade inte där, utan efter ett tag såg vi en svampodling i halltaket, påminde om Kantareller som hängde upp och ner. Samt svarta fläckar ovanför Theresé barnsäng.

Vi var väl inte så gammal och klok. Utan man lämnar ju över sånt här till dom man tror, vet hur man ska hantera det. Klädkammaren målades om, och i hall och sovrum blev det nya tapeter. Vattenskadan kom sig av att någon glömt att stänga luckan uppe på taket…tydligen.

Nå, om vi haft den erfarenhet och ålder vi besitter idag, så skulle vi begärt att få en annan lägenhet, och i våran gamla, skulle det ha ställts in avfuktare eller nån typ av tork. Tapeterna lossnade uppe vid takkanten, efter några år, och dom var fläckiga där svampen suttit, så nog var underhållet, undermåligt.

Nu hoppar vi fram till dags datum, och Bostaden/Stiftelsen heter nu enbart Bostaden.

Jag råkar känna en person, som jobbar som personlig assistent i ett hus på Tunnelbacken, som ägs av just Bostaden. Där har boende på begäran, fått en soffa som stått utanför dörren i flera år, vinter som sommar. Många som använt den i väntan på Taxi eller färdtjänst, trötta ben kan behöva vila, oavsett årstid.

Men säg nu det som varar för evigt! Soffan var plötsligt bort buren och det var för att swoosch, hade ett arbete där, så ok, en tillfällig flytt får man väl acceptera, fast soffan kom inte tillbaka. Men några hyresgäster hjälptes åt att bära fram den igen.

Tror ni den fick vara kvar? Nä, nu har dom plötsligt bestämt att den står i vägen för snöröjningen, hm…fast soffan står under en balkong, och det är väl lite konstigt att dom efter flera år, kommit på att det snöar på vintern??? Hur kan det inte ha varit ett problem tidigare?

Bostaden säger att det finns en fällbar sittplats inomhus, där man kan vänta på taxin, visst, bra, fast den är längst in i trapphuset och du kan inte se när Taxin kommer. Anledningen till placeringen av sittplatsen, var då den sattes fast, att den INTE kunde sättas nån annanstans på grund av väggarna.

Nu kunde den plötsligt flyttas närmare dörren, men…det finns fortfarande dom som tycker det är bättre att få sitta ute och vänta, och jag undrar lite om varför man inte kan sätta 2-3 stycken såna där fällbara sitsar utomhus då, dom skulle ju inte vara i vägen, eller?

Nej, Bostaden utövar sin makt (det känner jag igen sen tidigare, jag har varit i luven på dom förut), och hävdar med bestämdhet att soffan är i vägen. Nu vill jag visa vad som stått på soffplatsen…i flera dagar:

Dom här säckarna är uppenbarligen INTE, i vägen för snöröjningen, eller?

Sen har det kommit till min kännedom, att Bostaden skickar ut en enkät en gång per år, där man får framföra sina åsikter, vad man tycker och tänker, ur alla svar dom får, dras en vinnare som får en gratishyra, och nu kan man ju undra hur många som ”törs” skriva det man retar sig på, dom lär ju aldrig vinna i alla fall. Och kan man inte se denna utlottning, som en typ av muta?

Alla skriver gott om dom, fast egentligen finns det massor av saker att anmärka på. Kanske är dags för dom att lyssna på sina hyresgäster, böja sig lite för önskemål, kompromissa och göra människorna lite gladare överlag. Det skulle vara en win win situation.

Nog om detta, fredag och solen tittar fram Vi har -12 grader här på Västerslätt, och Åke hade -18 då han passerade Tavelsjö, för 2 timmar sedan. Jag ska ut på ett ärende men har int bestämt om jag ska göra det nu, eller om jag väntar till i eftermiddag…hm, ska fundera lite.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Jag kan röra ihop det, nå hemskt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 mars 2018 kl 09:01, 2 kommentarer

Nu har jag fixat ett Diplom samt fått lite utbildning som kan vara bra att ha i mitt arbete. Gjorde ett av proven igår och blev godkänd. Kändes dock lite nervöst, jag och mitt läshuvud *ojoj*.

Däremot så vet jag nu, varför jag aldrig gillat skolan, eller kanske varför jag är en som lär mig av att göra, ni vet, learing by doing, inte att läsa mig till saker.
Jag analyserar ju för fasen varje fråga, och gör man det, så finns det plötsligt fler alternativ än vad som var meningen från början…*svettigt* 😀

Hur ska man tänka här, som enskild person eller generellt, menar dom just den här situationen eller om den uppstår på annan plats? Frågorna man ställer sig själv, kan verkligen röra ihop det och 2 av dessa, fick jag ta på enbart magkänsla, även om det kändes gruvsamt. Men, jag klarade det, och då kanske man kan få fira ikväll 😀

Dessutom är det roligt att man kan få utvecklas i det man jobbar med, man står inte och trampar på samma ställe efter 7½ år, utan man lär sig hela tiden även om mycket, kan handla om att lära att känna sig själv, och att kunna vara någon annan till lags, utan att trampa den personen på fötterna. Man måste vara smidig, ödmjuk, öppen, idérik, i många fall, kanske en som pushar och är positiv, och andra gånger ska man hålla tillbaka och låta den personen ta all plats (där kommer smidigheten in).

Detta gör också att mitt yrkesval, aldrig blir tråkigt varje dag är en ny dag, man lär sig något nytt, man uppskattar vad man har själv, och man lär sig att glädjas åt det lilla. Ett roligt jobb, med andra ord, som rekommenderas varmt om man verkligen känner att detta skulle vara det rätta att få göra.

Nicco blev tillfrågad om att åka en sväng till Malå, och hon hoppade på det och åker efter jobbet idag. Mja, det kan ju vara roligt att se stugan i vinterskrud någon gång. Vi var ju upp dit nån enstaka jul, då hon var yngre, men jul och påsk, är inte riktigt samma sak. Nu är det ljusare ute och skiner solen så kan det ju vara nice att få sitta ute vid nån eldstad.

Själv är det jobb för min del, men påsk är det i vilket fall som helst så nu sitter jag och funderar på vad vi kan lyxa till helgen med, kanske man ska köpa nån god mat, lite gott till kvällen, eller nåt påskris, mja, rätt var det är, kanske jag gör båda sakerna, påskriset ska dock ej, innehålla fjädrar om dom inte är konstgjorda, sådeså.

För 3 år sedan gjorde jag i alla fall denna påsk bakelse, hm…såg ju bra ut. Och för 4 år sedan, var tydligen Theresé och Sally här, och Sally hade missuppfattat ordet påskris och trott att det handlade om en påsk gris, och det hade hon aldrig sett. Dock så googlade jag den gången och hade hittat denna bilden:

Så påsk grisar, finns, dom med 😀

Önskar er alla en riktigt trevlig skärtorsdag!

Att brinna för sitt jobb

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2017 kl 08:06, Bli först att kommentera

Nu i januari, har jag varit anställd i 4 år, av bolaget jag jobbar för. Lystra personlig Assistans, heter dom. Och jag måste säga, utan att skryta eller på annat sätt, fara med någon osanning, att dom är i särklass, det bästa bolaget jag haft. Och dom är dom sjunde i ordningen, vilket innebär att jag har nåt att jämför med.

I got the power!!!

Här pratar vi om kvalité, att dom bryr sig om, inte bara sina kunder utan även oss assistenter. Inga mutor, happenings eller annat som bara är till för att täcka upp sånt som vissa bolag, inte vill, ska komma upp till ytan. Med Lystra är det betydligt mer personligt. Är det nåt som skaver, så fixar dom det på bästa möjliga sätt.
Varför jag skriver om detta nu, är att tankarna dök upp igår, då jag och min brukare hade besök, från just Lystra. Vi pratade om hur det är idag, vad vi kanske skulle ha velat ha förändrat eller hur någonting kan förbättras.

Jag tänker att väldigt mycket hänger på den personliga assistentens sätt, att se på livet och sitt yrkesval. Om man inte brinner för att hjälpa andra, eller om man inte kan se, andras behov, så tycker jag kanske att man inte borde söka sig ett jobb som assistent.

Här handlar det ju om att vistas i någon annans hem, att respektera hur dom vill ha det. Sätta sig in i andras situationer, alltid tänka, ”hur skulle jag själv, ha velat haft det” men ändå, inte göra som du skulle ha gjort, om du hade varit hemma hos dig. Utan tvärtom, acceptera att den du jobbar för, vill ha det gjort på sitt sätt. För det är ju precis så, du skulle ha velat haft det. Enkelt va?

När jag sökte mitt jobb, för 7 år sedan, hade man hört om detta att man som assistent, skulle vara någon annans armar och ben. Jag skulle vilja lägga till lite mer…

Givetvis beroende på behovet, men många gånger kanske du även ska fungera som ett socialt sällskap, vara någons öron och ögon, kunna stå upp, för någon annans rättigheter, och tyvärr, vara beredd, på att ibland stånga pannan blodig i försök att få instanser att förstå, vad som krävs, eller vad nån har rätt till.

Jag hade tänkt börja mitt inlägg med denna bild:

Som togs i morse, 5.30, jag la ut den på Instagram med texten, att detta skulle bli en lång dag. Det kändes lite så, då Åke klev upp 5, jag försökte kolla min klocka men det gick inte, den var svart, strömmen hade gått. Och med allt bök som följde efter det, så klev jag upp. Kände tacksamhet, över min julklapp som jag fick av en av mina kollegor igår, den där, stora koppen och en påse med lösvikts te, som luktade och smakade, underbart, men just i den koppen på morgonen, var det Mynta te, som lockade.

Och varje dag, jag kliver upp, eller går hem från jobbet, är jag tacksam över att jag kan gå på mina egna ben. Jag är glad, över att jag med väldigt små medel, kan göra någon annans dag, så bra den bara kan bli. Och med dom tankarna, måste det väl innebära, att jag har, ett av världens bästa yrken. När tacksamhet står överst på listan, och att man kan dela den tacksamheten med någon annan.

Sedan kan jag tillägga, att visst är det även upp till bolaget att se till att personalen trivs, känner sig trygg och både sedd och hörd. Jag tänker att det är därifrån deras namn kommer, Lystra, att lyssna och vara uppmärksam, till alla i dess närhet.

Och med dom orden, önskar jag er alla en fin torsdag, nu har väl nedräkningen börjat på allvar va…dan före dan, före dan före dopparedagen 😀

Yrkesskador!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 mars 2017 kl 06:19, Bli först att kommentera

Jag hamnade i min mejlkorg igår, ja inte bokstavligen, men nästan 😀 Och hittade denna bild, som min ”gammboss” skickat till mig för flera år sedan, gulligt!

Fanns mycket intressant där, man kastade tillbaka några år och kom ihåg hur det var då. Men det fanns också en massa skräp, fattar inte varför man inte bara raderar med en gång, så får man lite prydligare i inkorgen.

Det har varit uppe på tapeten, lite grann, om det här med yrkesskador. Jag frågade frisörskan jag var till sist, om hon tittar på andras frisyrer och funderar kring dessa. Och javisst gjorde hon det. Ibland förfasades hon över hur folk kunde se ut, och andra gånger att dom fått till det. riktigt bra.

HÄR hittade jag den bilden

Jag är också yrkesskadad. När jag möter ett par, och då speciellt, om nån sitter i rullstol, så snappar man fort upp om det är en personlig assistent, och sedan kollar jag stolföringen. Gör dom rätt, backar dom ner från stenkanter eller kör dom bara rätt fram…hur hanterar dom allt runt omkring, ja, jag tycker mig då kunna plocka ut dom som är rätt nya i sitt yrke.

Men, vi är alla nya i början, det hjälps inte, och man lär sig på vägen, och växer in i sina uppgifter. Man må vara lite av en gammal räv i sammanhanget, men man kan fortfarande lära sig och få tips av andra. Aha, du gör så där, och jag gör så här…smart, så ska jag med, göra nästa gång.

Och apropå arbete, så ska jag jobba idag, inte planerat men…nå, och Åke har det han gör, det är det årliga swap meet på klubben, så passa på och gå dit och fynda, finns oftast mer saker än bara bil grejer, eller kika bara runt och få er en pratstund med nån av alla människor som är där.

Önskar er alla en trevlig lördag!

Alla blir inte hjärnkirurger

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 maj 2016 kl 08:41, 2 kommentarer

Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.

Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.

Och här poserar Nicco på en av maskinerna…

Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.

Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.

Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen 😀 Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.

Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.

Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…

Etikett: personlig assistent

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Kändisar bland bakverken 🤩

Sen vet jag inte vad som hände???

Kannibaler är inte att leka med!

Det hade jag ingen aaaaning om!

Nu kastar jag lite dynga här!

Jag kan röra ihop det, nå hemskt!

Att brinna för sitt jobb

Yrkesskador!

Alla blir inte hjärnkirurger

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation