När jag skulle ut med Winstone en andra sväng igår, innan jobbet, så blev jag ögonvittne till en liten försmädlig händelse, precis utanför vår infart (inte alls ovanligt…det händer mycket på Ettan :D)

Jag kliver ner från bron och plötsligt dyker det upp en blå bil som kommer från vänster, den kör rätt så fort och tutar, samtidigt som den bromsar in, men fortsätter ändå framåt.

Här hinner jag tänka flera scenario, han tutar för han känner mig…han tutar och bromsar för det är nån på vägen, han får samtidigt ett möte, så den sista tanken är att han tutade på den bilen, för att den kanske höll sig för nära mitten på vägen. Mycket tankar inom loppet av 1 sekund.

Då tvärnitar, plötsligt den mötande bilen…och detta utan att först ha kikat i backspegeln, för hade han gjort det, så hade han sett sig förlorad. Där låg nämligen en vit pickup, modellen större, ganska nära baken på han som nu nitade. Gissa vad som hände?

Tadaa…det smäller rejält då den vita pickupen kör in i arslet på den bromsande bilen. Alltså vad hände egentligen?

Nu spekulerar jag hej vilt, men jag tänker att den blå bilen, kände killarna i den mötande bilen, därför tutar han igenkännande och bromsar, som att för att säga, hej, här är jag. Och därför tvärnitar den mötande bilen, för han tror. att den blå bilen nu tänker stanna, så dom ska hinna kasta några ord genom rutan…BIG FAIL!!!

Eller, ja, vem vet…det är bara min gissning, det kan ju vara fel, det med 😀 Men en smäll blev det, i vilket fall som helst. Och en lärdom är väl att hålla avståndet, fast i detta fall skulle jag som ögonvittne, fria killen i den vita pickupen…man får inte tvärnita på detta sätt, utan att ens ha något framför sig.

Nu ska ni få läsa nåt roligt som jag hittat på FB, på nån sida som heter Viral Queen, jag skrattade gott, i alla fall, och skratt kan man aldrig få för mycket av. Och med det önskar jag er alla en trevlig fredag!

Jaha, då har man fått en ny föräldragrupp emot sig.

På minsta grabbens simskola så finns det givetvis en grupp föräldrar som måste höja sina barns prestationer till skyarna varje gång ungen gör något, hur obetydlig prestationen än varit.

Behöver jag nämna att hemmastickade tröjor i pastellfärger kännetecknar gruppens informella klädsel och ett militärt avståndstagande till allt ätbart kött sätter definitionen på denna samhällsengagerande grupp?

Idag hade gruppen samlat sig till angrepp mot simlärarna och främst i stridsformationen gick en kvinna som såg ut att vara Östgötsk mästare i att kasta små traktorer långt och som har en röst som får Hesa Fredrik att framstå som,,,ja hes.

Gruppen hade tydligen träffats på ett café innan och gemensamt kommit fram till ett krav på att deras barn borde få ett simmärke eller medalj efter varje lektion för att hålla motivationen uppe, ”ungefär som med Nordkoreanska generaler” sa jag med ett flin.

Varken flinet eller liknelsen uppskattades.

Simlärarna försökte argumentera med att barnen visst skulle få simmärken men inom sin tid, dom hade bara simmat två gånger och det fanns nationella riktlinjer och krav att ta hänsyn till, och så fort barnen uppfyllde kraven till de diverse märken och medaljer som fanns så skulle barnen givetvis belönas omedelbart.

Detta tyckte givetvis traktorkastaren från Östergötland var helt oacceptabelt och fascistiskt, varför kunde man inte anpassa kraven så att hennes pöjk Kosmos också skulle kunna få en medalj?

Dom övriga i gruppen nickade instämmande, ingen ville ju få en liten traktor kastad i huvudet.

Stämningen kändes lite tryckt, bäst att försöka lätta upp den tänkte jag och sa, ”Om ni gör ett simmärke för dom som kan göra pruttbubblor under vattnet på det grunda och kissa på det djupa så kan ni ju ge Kosmos brons, silver och guld med en gång”

Det blev tyst i simhallen, vattnet var helt stilla, fläktarna i taket stannade, jag tror att det även blev en mindre solförmörkelse utanför.

En av simlärarna som även var instruktör i första hjälpen och förstod det här med att överleva sa ” kom nu barn, nu börjar vi, nu på en gång, kom här Kosmos, du börjar ”

Gruppen av testosteronberikade kvinnor släppte nu mig med blicken och började jojka uppfriskande motiverande tillrop till sina barn, två män som stått i bakgrunden hela tiden gick in i omklädningsrummet varifrån det inom kort hördes ett asgarv.

Amazonen från Östergötland låtsades som ingenting och satte sig bredbent ner i sina stretchbyxor som avslöjade mer än vad KGB någonsin fått fram om Hillary Clinton, inom kort började hon glufsa på en glutenfri vetebulle som förmodligen var avsedd som näringstillskott för travhästar.

Jag visste att hon aldrig skulle släppa det här, så jag satte mig i andra ändan av simhallen, långt bort ifrån parkeringen och lättkastade fordon.

Nästa gång får frugan ta grabben till simskolan.