Etikett: förhör

Det är aldrig, bara ett…

Av , , Bli först att kommentera 13

Mycket trevlig kaffedejt med Eva-Marie igår, Café Victoria är ett mysigt ställe att sitta på. Vi har redan planer på en annan träff, men då blir det Vaniljdrömmen uppe på Marieberg :D

Sen höll dagen på köra ihop sig, jag var nere på Café Station, klockan 18, och jag med mitt igenkännande av människor, såg ingen jag kände, utan jag ställde mig i dörren, skrev på FB att jag stod där, men visste inte om nån annan hade kommit.

Nå, det dröjde inte länge förrän en ur gänget dök upp och sedan satt en annan därinne vid bordet. Tyvärr så kom inga fler, och det är väl problemet med såna här träffar, att hitta en kväll som passar alla. Och då är det ju ändå bättre att sätta en tid och dag, och dom som kan, dom kommer.

Vi bytte bord, till ett mindre och satte oss precis vid ingången, med ett fönster ut mot gatan. Mycket prat och funderingar, hur olika vi upplevt saker och andra grejer känner man igen. Så plötsligt blir det ett stort tumult utanför fönstret, ett slagsmål är igång.

Ungdomar i stort slagsmål

En kille slänger in en annan i rutan, sedan slängs det marschallhållare med tänd marschall i, på någon person, och en annan får en stor asfaltsklump i bakhuvudet och stupar utför vägen. Killen vid vårt bord, ringer polisen, medan jag rycker upp min mobil och tänker att jag fotar detta, men jag hinner inte.

Sedan försvinner dom som i ett slag, polisen kommer och vi får lämna uppgifter, och efter en påtår och lite mer prat så tackar vi för oss. Jag hinner hem till Kerstin så ringer polisen upp och vill hålla ett förhör, via telefon…och det tog sin lilla tid. Hinner skrapa trissen, Kerstin drog in 90 kronor till oss, och sedan är ”hemmahoskvällen” över. Ja, Kerstin visade deras nya projekt, lägga pussel, och det här, trodde hon skulle bli klart till midsommar, men det gick fortare :D

2016-04-14 21.14.19Jag kommer ut till bilen så ringer polisen igen, och vill läsa upp mina uppgifter som jag lämnat. Och jag var tvungen att brista ut i skratt, det var nämligen så att jag fick frågan, tidigare,vad dom hette, dom som jag satt med. Men i allt som hänt, så kom jag inte ihåg det. Jag svarade att det var en grupp på FB som träffats, och vi hade bara setts en gång tidigare.

Så läser han: Maria får frågan om vad dom i sällskapet hette, men det vet hon inte. Hahaa…ja sa jag, det låter väl jätteknäppt, att jag inte vet vilka jag suttit och fikat med…mja, säger han, men det gör man ju som man vill.

Alltså hallå, jag undrar vad han tänkte…:D Nåja, namnen kommer jag nu ihåg, Josef heter killen och Christina, tjejen som jag satt med. Se…jag är inte helt tappad bakom en vagn :D

Ha en fin dag, allihop!