Varför är vissa människor mer lik hamstrar än andra?

Grått, regn ibland, det är bara att fortsätta rensa bland alla skatter jag sparat under åren. Inte nog med att vinden är full, även källaren rymmer en hel del smått och gott. Jag har plockat upp en del lådor m.m och suttit och gått igenom en del. Ibland så utbrister jag för mig själv: rackarn’s så kreativ jag är / har varit!
Här finns material till oräkneliga små tittskåp (och de miniatyrerna vägrar jag slänga, de kan fortfarande komma till användning), tygbitar till att göra barntavlor, lapptäcken eller små, fina tavlor av, schabloner, färgprovburkar (ihoptorkade), garner och penslar, ja allt man kan tänka sig. Att fylla en hobbybutik med mina attiraljer vore fullt möjligt!
Men varför har just jag alla dessa småprylar?! Varför är jag som en hamster? Då är det inte de stora tänderna eller den lurviga kroppen jag tänker på, utan mer just detta; att spara på allt för att det KAN komma till användning. (Gör verkligen hamstrar så?)
Det är inte så att jag inte är medveten om detta drag. Oj, så många fina lådor jag köpt eller gjort för att ha material i. Så många tidningssamlare, mappar, pärmar jag har fyllt. Men så fort jag placerat grejorna "där de ska vara" för att jag lätt ska hitta igen dem så händer det ofattbara – jag glömmer bort dem. Där ligger mina fina små prylar som jag ska göra så mycket fint av. Fint undanplockat och sorterat, år efter år efter år efter……
Denna regniga sommar ska ändra på den saken, här ska sorteras och nu är jag alltså inne på min andra sorteringsdag. Det känns bra, skönt att bli av med "skräpet". Men naturligtvis,  man kan inte slänga allt utan en del stoppar jag undan på nya, kluriga ställen för "det kan vara bra att ha"!