Fredagskväll, varmt och skönt på altan (visserligen med värmeelementet på under senare halvan av kvällen men ändå skönt). Kräftorna är kokade i ny lag, västerbottenspajen är ljummen, johannesörtsnapsen är kyld, vad kan man mer behöva?
Bra grannar förstås! De behövs som krydda till kräftorna 🙂
I år är gräsmattan behandlad efter konstens alla regler, Blå-kornad och Strollad x2. Följden är förstås att den är tät och växer som sjutton. Idag klippte jag först halva gräsmattan på den "övre" delen av tomten. Tungt var det och till slut så stannade klipparen bara. Då tog jag nästa gräsklippare och skulle klippa "nedre" halvan. Bensin fylldes på, den brummade ovanligt högt, jag tryckte in handtaget som gör att den går framåt och vips, jag fick halvspringa för att hänga med. Jag vet inte om det var det nya tändstiftet som gav sådant liv åt den gamla klipparen eller om den bara var glad att höstvilan är på väg. När jag småjoggade där så kom jag ihåg när vi, snälla döttrar med familjer förärade pappa en gräsklippare med en sådan självdragande funktion. Glädje och gamman!
Dagen efter ringde mamma: "jag vet inte vad det är med Lennart, han SPRINGER med gräsklipparen och ser alldeles slut ut." Vi for snabbt dit och mycket riktigt; där sprang pappa fram och tillbaka med paniken lysande ur ögonen. Det visade sig att de goda mågarna hade lagt i den pådrivande funktionen men glömt att visa hur man stänger av den…….
Det kanske jämnar ut sig för sedan förärades faderskapet även med en snöslunga. Snön kom och efter det första snöfallet så kom pappa förbi; knallröd i ansiktet, genomsvettig och andfådd. "Jag orkar inte ha den här snöslungan, det är alldeles för tungt. Jag vill använda snöskoveln, det är bättre".
Den gången var det ingen som hade visat honom var man satte igång snöslungan utan han hade styrt den plus snön med egen handkraft! Pappa är en oerhört skicklig hantverkare, men någon tekniker har han aldrig varit!
Härliga, varma minnen! Sådana minnen blir små, ljusblå pärlor i mitt livs halsband.
Kram till min familj! och alla andra
Igår och idag har vi varit på minisemester tillsammans med sonen och hans familj! Härligt, vi lyckades visst undvika både regn och åska medan vi var på IKEA och handlade. Att handla med en liten ettåring är inte helt lätt, man har hunnit glömma hur det var. Allt intressant man bara måste titta på och känna på, inte minst skyltningen med fårskinnet Ludde. Det passade henne perfekt, där låg hon och gosade på de mjuka fårskinnen. Egentligen borde hon haft betalt av IKEA för bättre reklam för sin produkt kunde de inte få. Jag tyckte nog att det var ovanligt många som gick och bar på Ludde i kassakön. Lilla L hjälpte mig att skjuta på den tunga varuvagnen, men det gällde att hålla ögonen öppna för helt plötsligt var hon och sköt på någon annan vagn eller gick och ställde sig med människor hon tydligen tyckte var intressantare än farmor.
Jag HANDLADE, helt besinningslöst och mycket härligt. Är man på minisemester så är man! Idag har jag lite ont i plånboken, men det må vara hänt. Man vet inte vad man behöver förrän man varit på IKEA, det är min teori…..
På morgonen när vi vaknade så strålade solen från en klarblå himmel över Höga Kusten så vi tog oss en promenad ner till vattnet, hittade bl a ett litet fiskemuseum som inte fanns när vi var i Norrfällsviken tidigare. Mycket fint uppbyggt museum, kan rekommenderas!
Vi hann även med Villa Fraxinus och det är ju ett mycket speciellt ställe. Det känns som att man är betydligt längre söderut när man ser växtligheten och även där har de gjort en del nya installationer som var kul att se. Jag skulle dock inte vilja ha så mycket växtlighet inomhus, är rädd att jag hela tiden skulle fundera över vilka kryp som döljer sig därinne. Men fint är det!
Sedan avslutades minisemestern med ett besök i Lögdeå, inte så uppskattat av livskamraten kanske, men mycket uppskattat av mig åtminstone!
Vilken lycka att hitta en liten glassgubbe ute vid stranden! Matchande kläder hade han också!
Härligt att vakna när det ser ut så här!
Tidigare så arbetade jag med företagets personaltidning. Ja, inte bara arbetade utan jag startade upp den igen efter några års "dvala", utvecklade och levde med den praktiskt taget varje arbetsdag. Efter ett tag så bad jag att få ett Redaktionsråd till min hjälp och det fungerade jättebra. Ingen människa klarar av att plocka fram idéer och vara på alerten alltjämt själv. Ibland upplevde jag att jag stretade, letade idéer, försökte dela med mig av information, dvs gav och gav och gav: Det försvann på något sätt rakt ut i rymden, och jag fick inget tillbaka. Ingen som hörde av sig och sa "det var dåligt" eller "det var bra". Jag tog upp det i Redaktionsrådet vid ett tillfälle och en av mina tidigare arbetskamrater (nu pensionerad) yttrade några kloka ord: "om man ingenting hör så är allt bra. Är det någon som tycker att något är dåligt så får man höra det."
Jag har nu bloggat en månad och enligt statistiken så är det en bra bit över 2000 (är det möjligt?) som läst något av vad jag skrivit. I relation till det så är ju antalet kommentarer och tummen upp försvinnande få. Min nyfikenhet på dem som läser är oerhört stor; vem, varför, gillar, gillar inte….. Man kanske skulle be VK att sätta ut en symbol "tummen ned" också?
När man tittar på alla bloggar som finns så är det faktiskt oerhört fascinerande. I stort sett alla bloggar skänker något till den som tar sig tid att läsa: politiska ställningstaganden, vardagligheter, klurigheter, samhällsinformation – en fantastisk skatt helt enkelt. Jag vill därför ge alla bloggare som delar med sig av sina tankar och åsikter en stor eloge – ni är fantastiska och ni får tänka på min f.d arbetskamrat – "om man ingenting hör så är allt bra."
Något som också är bra är hantverkare. Efter en halv dag så börjar entrén se bra ut med de stenar vi hittat på Blocket, konstfärdigt utlagda. Härligt med yrkeskunnigt folk!
Kram
Jag som älskar dessa mysiga engelska deckare med underbara vyer och vackra byar, som bara verkar vimla av mordiska människor med mycket märkliga händelser och intriger bakom sig i sina liv. Riktigt TV-godis!
Men nu har det alltså hänt, ett riktigt mord har inträffat i en av de idylliska byarna i Midsomer. Liksom i serien är det en äldre kvinna, 67 år, är offret vilket om det vore ett TV-avsnitt borgar för att orsaken till mordet ligger ett antal år, och ett antal händelser, tillbaka.
Men nu är det verklighet och då falnar det som på TV är spännande och mysigt. Sorgligt och hemskt är de enda ord som finns för att täcka vad som skett.
Men här är det mysigt. Lilla L steg upp 07.45, fick välling och fikade med farmor och farfar, dvs jag och livskamraten, lekte hej vilt en stund och nu har hon gått och lagt sig igen. Det finns inget underbarare än att se hur hon aktivt utnyttjar varenda sekund hon är vaken till att upptäcka saker. I morse när vi bytte blöjor, ja inte med varandra utan på L!, så tyckte jag att hon sade både blöja och lampa. Klokt barn det där! Hennes föräldrar ligger och sover i godan ro så nu går livskamraten ut och klyver ved och jag går ut och tittar över vad som skett i trädgården över natten.
Igår kväll hade vi trevligt ute på altanen tillsammans med syrran och Kent. Vi började faktiskt med 2 flaskor rysk champagne, köpt på Cypern, och det var inte dumt. Vi hade väl tänkt nöja oss med 1 flaska, men det var en ordentligt varm kväll… så det blev ytterligare en. Sedan blev det färskpotatis, lax och sill och därefter lite blandat grillat med potatishalvor med skalet kvar och sallad med getost. Vi avslutade med "ostglass" med hallon. Ljuvligt underbart gott kan jag tala om.
Idag skulle mamma fyllt 85 år. Tyvärr gick hon bort 2005, men tankarna finns hos henne idag. Så roligt det skulle vara att få fira hennes födelsedag! Vi har haft både vår son och dotter här idag och mamma skulle varit så nöjd, så nöjd och bara suttit på vår altan och sett lycklig ut. Mamma, du fattas mig!
Vi är barnvakter i kväll åt lilla L. Hon har precis gått och lagt sig för natten, den underbara lilla människan. Efter att hon fått välling så frågade jag "var är nallen" och så letade vi. Och kan man tro, i hennes säng där låg han. Hennes glädje när hon fick se honom är obetalbar. Det är bara att lägga henne, ge henne nallen, starta musiken och hon bara ligger där, leende och nöjd med nallen i famnen. Det är allt. Jag vet att jag skrivit om hur lätt det är att lägga henne vid ett tidigare tillfälle, men jag kan inte låta bli att förundras. Hennes mamma och pappa är på bröllop och de kommer hit och sover, men vill naturligtvis ha sovmorgon. Det ska de få – med glädje.
Imorgon är det en månad sedan jag började blogga, jag hade tänkt hålla på över semestern, sedan bestämde jag mig för att skriva en månad, 9/7 t o m 9/8. Det har varit jätteroligt att skriva. Det mest fantastiska är att det faktiskt verkar finnas människor som läser vad jag skrivit och det känns mycket spännande och roligt. Jag önskar jag visste vilka ni är och inte minst, vad ni tyckt om det jag skrivit.
I varje fall så tillönskar jag er en trevlig lördagkväll och kram, tack för att ni läst min blogg under denna månad.
Många människor har åsikter om Ernst Kirchsteiger. En riktig "macho-man" som inte riktigt bär sig åt som "macho-män" ska göra. Må det vara som det vill med det. Uttrycka sig kan han i alla fall.
Se bara vilka underbara saker han sagt:
Tänk att kunna uttrycka sig så! Härligt, ett annat uttryck som fastnat i mitt huvud, faktiskt ända sedan 70-talet, är från boken Jack, av Ulf Lundell. "Sommaren lade sig som ett fnittrigt täcke över mina axlar" – underbart!
Detta sista citat kan vara sommarlovet istället för sommaren, men den skillnaden spelar ingen roll. Ha en underbar fredag ute i solen!
Imorgon har jag tagit ledigt, tänkte ta en liten extra semesterdag, kanske med lunch på Golfrestaurangen, därefter ett besök på Nolia och avsluta med grillmiddag med syrran och Kent. Igår när vi planerade för fredagen så kändes det så härligt; då kan man ta vara på torsdag kväll, kanske göra något lite extra kul och sedan får man ta det lugnt på fredag morgon.
Men på något sätt har det inte blivit så. Huvudvärken kom smygande under eftermiddagen, det blir säkert regn, har jag inte lite ont i ryggen kanske, eller i höger knä eller……. eller kan det vara så att det är soppadrickandet (gå ner i vikt) som ställer till det. Jag känner mig helt enkelt sur och lite nere. Här behövs nog fyllas på lite i energireserven. Jag struntar i soppan och äter något riktigt gott och smarrigt istället, så vänder det nog. Ibland behöver man lite extra påfyllning av både det ena och det andra.
En sak som också bidrar till det lite dåliga humöret är artikeln om mer strandnära bebyggelse. Käre söte politiker, låt oss som inte har en egen stuga med strandtomt och som vill bo kvar i ett hus inne i samhället, snälla, låt oss få behålla en möjlighet att promenera nere vid vattnet i lugn och ro! Det är nog svårt idag faktiskt, fast vi bor i det natursköna Norrland, att komma ut till kusten. Själv bor jag några minuters gångväg från Ljumvikens havsbad, Holmsund, och kan bara med vemod se vad som sker där.
En kram till alla oss "lagoma" naturmänniskor som vill vara ute och röra på oss i lugn och ro!
I tre dagar har jag jobbat nu och jag kan konstatera att det hade inte varit fel att vara ledig denna vecka också. Solen skiner varje dag nu när man ska upp tidigt och iväg!
Så kan det gå, det blir väl bättre nå’t annat år.
Det kändes bra att komma åter i arbetet, förutom då att man måste börja med att ringa till Bosse och erkänna "jag kommer inte ihåg mitt lösenord till datorn". Att man aldrig lär sig, en liten lapp med lösenord inlåst i skrivbordslådan kan vara en lösning, men icke….. Det märks ändå att många fortfarande har ledigt, det är så tyst, så tyst i korridoren.
Igår var jag på 12-årskalas, nej ursäkta mig, det var disco – inte kalas. Vädret var härligt och ungarna var ute på dotterns nya altan hela tiden och hade mysigt. Visst lät musiken lite hög ibland, men det är väl tillåtet när det är kalas…. Som mormor så fick man hålla sig undan, men de korta stunder jag vågade mig ut så såg jag att den gamla leken sanning och konsekvens fortfarande gäller. En hel del ostbågar kastades tydligen också mellan gästerna, till hunden Gimli och kattens stora förtjusning.
Men idag så är det den ändå yngre generationen som är här. Lilla L ligger just nu och sover gott efter mellanmålet. Föräldrarna är på Nolia så vi har fått äran att umgås med lilla fröken en stund. Sonen och sonhustrun har varit väldigt konsekventa vid L:s sänggående. Hon sover i eget mörklagt rum, man lägger i säng henne, ger henne nallen, startar CD-spelaren med soft musik och går ut. Punkt slut. Det fungerar med henne! Jag har aldrig varit med om maken…. Lycklig och glad ser hon ut där hon ligger och håller i nallen. Ibland kan man höra henne ligga och prata en stund för sig själv därinne, men det är allt. Varför gjorde inte vi så med våra barn? Fungerar det på alla tro?
Idag räcker mina kramar bara till den lilla solstrålen L!
Så vacker är "häcken" just nu!
.JPG)
Jag tittar på de böcker jag lånade nu senast på biblioteket; Sweet Virginia av Michael Simon, Offerlek av Mark Billingham, Drömmar ur snö av Anna Jansson. Den ena ruskigare än den andra.
Hur kan det komma sig att jag alltid hamnar vid deckarhyllan på biblioteket ? Hur kan det komma sig att det börjar bli svårare och svårare att hitta deckare jag inte läst? Allt oftare händer det att jag kommer hem med böcker som jag efter ett par kapitel upptäcker att den här har jag redan läst. Böcker som kan ha sådan otäck framsida att jag inte kan låta den ligga med framsidan uppåt?
Jag som inte kan se filmer om aliens eller övernaturliga hemskheter, men som helt oberört kan titta på den ena våldsamma deckaren efter den andra utan att beröras. Säger det något om mig? Vad döljer sig månne bakom min snälla yta?
Till min fördel kan jag säga att jag tycker mest om engelska deckare som utspelar sig i underbara små byar med fantastiska trädgårdar och naturscener. Inte minst gillar jag om där förekommer någon liten äldre dam som sitter i sin trädgård och dricker thé omgiven av stockrosor och rosor. Sedan går hon in i sitt lilla mysiga kök i sin lilla mysiga stuga med vasstak och nynnande blandar hon ihop några märkliga örter på den lilla vedspisen, kråkan kraxar utanför fönstret, mörkret sänker sig… nej, hejda dig nu, Anne-Marie. En sådan liten tant vill jag bli, komplett med rosor och stockrosor, men utan örterna såklart.
PS! Vet ni varför engelsmännen säger "it’s raining cats and dogs" när det regnar häftigt? Det handlar om vasstaken, man höll efter och lade på ny vass, taket blev tjockare och tjockare och erbjöd många krypin för allehanda djur. Kom det så ett slagregn så sköljdes djuren ut från taken och vips! it’s raining cats and dogs. DS!
Senaste kommentarerna