”om man ingenting hör så är allt bra” – en eloge till alla bloggare

Tidigare så arbetade jag med företagets personaltidning. Ja, inte bara arbetade utan jag startade upp den igen efter några års "dvala", utvecklade och levde med den praktiskt taget varje arbetsdag. Efter ett tag så bad jag att få ett Redaktionsråd till min hjälp och det fungerade jättebra. Ingen människa klarar av att plocka fram idéer och vara på alerten alltjämt själv. Ibland upplevde jag att jag stretade, letade idéer, försökte dela med mig av information, dvs gav och gav och gav: Det försvann på något sätt rakt ut i rymden, och jag fick inget tillbaka. Ingen som hörde av sig och sa "det var dåligt" eller "det var bra". Jag tog upp det i Redaktionsrådet vid ett tillfälle och en av mina tidigare arbetskamrater (nu pensionerad) yttrade några kloka ord: "om man ingenting hör så är allt bra. Är det någon som tycker att något är dåligt så får man höra det."

Jag har nu bloggat en månad och enligt statistiken så är det en bra bit över 2000 (är det möjligt?) som läst något av vad jag skrivit. I relation till det så är ju antalet kommentarer och tummen upp försvinnande få. Min nyfikenhet på dem som läser är oerhört stor; vem, varför, gillar, gillar inte….. Man kanske skulle be VK att sätta ut en symbol "tummen ned" också?

När man tittar på alla bloggar som finns så är det faktiskt oerhört fascinerande. I stort sett alla bloggar skänker något till den som tar sig tid att läsa: politiska ställningstaganden, vardagligheter, klurigheter, samhällsinformation – en fantastisk skatt helt enkelt. Jag vill därför ge alla bloggare som delar med sig av sina tankar och  åsikter en stor eloge – ni är fantastiska och ni får tänka på min f.d arbetskamrat – "om man ingenting hör så är allt bra."

Något som också är bra är hantverkare. Efter en halv dag så börjar entrén se bra ut med de stenar vi hittat på Blocket, konstfärdigt utlagda. Härligt med yrkeskunnigt folk!
Kram