Att mötas

Idag har jobbat halvtid, det känns bra att komma igång igen. Nu gäller det att hitta ett sätt att leva vidare utan storasyster. Gång på gång kommer jag på mig med att tänka: nu ska jag ringa till …… Vi pratades ju vid i stort sett varje dag och vanan är svår att bryta.

Men livet erbjuder så mycket; möte med människor exempelvis. Idag har jag varit i en utbildningssituation där jag var utbildaren. Vi drog över tiden med nästan en timme; kanske ett dåligt betyg för mig som utbildningsledare, men gruppen ville fortsätta så vi fortsatte.

Ett bra möte med en grupp människor där nästan alla var okända för mig. Men så mycket det gav, till mig som människa och, jag hoppas, till dem som grupp.

Ibland önskar jag att jag vore Stålmannen (i kvinnlig version och med något annat än trikåer). Med övermänskliga krafter skulle jag ordna och greja till det bästa för alla. Sådana tankar får jag när jag möter människor med bra idéer och tankar. Man önskar att man kunde ordna så de får gehör för sina goda tankar.

Men man får väl försöka ordna det så bra man kan i sin egen lilla vrå. Jag ser just grannens gamla katt gå över vägen. Han har nog legat på loungemöbeln på vår glasaltan. Han tycker om att ligga på den (tidigare vita) dynan och betrakta skator och annat som huserar där utanför. Jag har i alla fall lyckats göra det mysigt för honom, den lille vännen! Det känns bra. Han tillhör det trygga och goda i kvarteret!