Fredagen närmar sig

Visst brukar många klaga på vår sjukvård och nog blir man beklämd ibland när man hör hur människor kan hamna i kläm. Själv har jag alltid upplevt sjukvården som väldigt positiv och jag har bara gott att säga om hur jag blivit behandlad genom åren, med mina operationer av aneurysmen i hjärnan och efterföljande rehabilitering.

Efter mina två blackouts så har jag fått göra en datorromografi. Den gjorde jag i måndags och döm om min förvåning när läkaren ringde mig igår, onsdag, och informerade om utfallet! Det kallar jag bra omhändertagande och bra service!

Naturligtvis är man ängslig och orolig efter att ha haft blackouts och att då, redan efter två dagar, få besked att inget syntes på röntgen var en oerhörd lättnad. Tack till Neurologkliniken för det!

Det var alltså "bara" min hjärna, som inte längre är så stresstålig som reagerat på min sorg, genom att stänga av. Visst är hjärnan ett märkligt organ! Det är en väldigt märklig känsla att ha flera timmar borta ur medvetandet, timmar då jag svarat på Livskamratens frågor, timmar då jag t o m talat i telefon med Neurologkliniken och jag har absolut inget minne av det. Helt makalöst och ganska obehagligt.

Imorgon händer det ofattbara, min systers begravning. Orden känns fel, situationen är fel, fel, fel.