Tänkte avsluta bloggen

Det har varit fullt upp nu ett tag, ja faktiskt mer än fullt upp.Tiden och orken att sitta framför datorn och blogga har inte funnits. Idag tänkte jag faktiskt gå in och skriva en kommentar att nu lägger jag ner min blogg pga tidsbrist och brist på ork.

Men så gick jag in på VK-bloggen och såg att just nu ligger jag som femte mest lästa? Hur kan det vara möjligt, jag har ju inget skrivit på så länge. Sedan läste jag två underbara kommentarer, tack Helena och Marja, och lusten att skriva sköljde över mig igen.

Jag har varit i SpanskaVillan kan jag berätta och förra helgen hade vi snöstorm. Då menar jag SNÖSTORM, ett par decimeter kom ned på bara ett par timmar. Vi skulle ha adventsfesten för våra underbara fastboende grannar så vi hade en hel del att göra.Vi hade dessutom tänkt komplementhandla lite på lördagen, men det gick ju inte att använda vägen för lantbrukare M plogade ganska sent.

Så jag ägnade dagen åt att pynta, att skapa julstämning, att förbereda julbordet så att det bara skulle vara att plocka fram på bordet när alla kom. Så kom de, stampande av sig snön, plockande av sig alla lager på lager-kläder de haft på. Av med pannlampor och fleecekläder. Till och med lilla Enzo, den kinesiska nakenhunden, hade en grön overall, han blev faktiskt oroväckande lik de stora gröna bladlarverna vi har på sommaren, fast han var gulligare!

Jag har dukat fram många julbord under åren, men detta var det ljuvligaste, som taget ut en inredningstidning. Kanske var det alla tända ljus, kanske var det sprakandet från vedspisen i köket där varmrätterna stod. Jag vet bara att jag rös av glädje, av värme, av kärlek. Så mysigt, och det var hemma hos oss!

Vi hade en underbar kväll och jag hoppas att vi skapade början på en tradition; att göra ett gemensamt  stillsamt adventsfirande. Nästa år kan jag tänka mig att göra det helgen före första advent för vi har som tradition att äta familjemiddag på adventssöndagarna. Mitt hjärta gick nästan sönder när äldsta barnbarnet ringde och frågade när de skulle komma och jag svarade att vi är inte hemma. Det kändes fel, fel, fel.

En av de roliga sakerna med kvällen var att vi fick veta så mycket om Knutte, stugbyggaren och hans fru. Ett riktigt original var han och jag har fått tillgång till både en bok och artikel som handlar om honom. Inte undra på att han satt tydligt avtryck i huset. När Livskamraten kom ned ensam till stugan  denna gång så höll han på och packade in maten i kylskåpet när någon harklade sig i allrummet. Livskamraten gick för att se vem det var,  men rummet var förstås tomt. Knutte ger sig bara till känna när inte jag är med.

Nu är jag hemma igen och hoppas att vi på söndag ska kunna träffas hela familjen. Jag känner ett så starkt behov av mina nära och kära. Det är en så stor pusselbit borta när min syster inte längre finns att jag kämpar för att fylla det tomrummet med värme och kärlek för den familj som finns kvar.