Ledigheten närmar sig

Snart kommer den stora ledigheten, så skönt det ska bli. Nu måste jag bara hinna på biblioteket och låna lite julböcker så kan den stora stillheten få sänka sig över hemmet.

Nu har vi haft ett lugnt och stilla 80-årsfirande här också. Det fick mig att tänka på de åldringar som dör i ensamhet på sina äldreboenden. Det är tragiskt när människor inte har (några) sina nära och kära omkring sig, men många dör ensamma även om de är omgivna av stora familjer. Helt ovanligt är det inte att någon lägger sig, sover och aldrig vaknar mer eller ramlar ihop innanför ytterdörren.

Man är alltid ensam när man dör är min känsla, även om man har någon att hålla i handen. Den största ensamhet som finns.

Med tanke på Knuttes mumlanden, mina egna upplevelser efter både mammas och pappas bortgång så känns det inte som att livet bara tar slut helt plötsligt. Något finns…