Morgonpromenaden fortsättning

Jag fortsätter promenaden ut på den ”stora” vägen. Här ligger en rad med ängar. På den ena kan jag se en av bönderna som är ute och slår höet. På den andra går de två tranorna som verkar vara på just den här ängen varje morgon. Vart de sedan tar vägen vet jag inte. En blå traktor kommer mot mig på vägen, föraren vinkar åt mig. I detta område finns det massor av blå traktorer. Jag har fått höra att traktorfirman hade en kampanj för ett antal år sedan där man erbjöd en London-resa vid köp av just en blå traktor och tydligen var det ganska många som nappade på det erbjudandet.

Jag har också fått mig berättat att en av ”våra” bönder ställde från sig sin väska på flygplatsen för att gå runt och titta lite. Döm om hans förvåning när han gick tillbaka och fann området kring väskan tomt på människor och bombexperter på plats för att ta hand om den övergivna väskan. Snopet! (och lite förargligt kan jag tänka mig).

På nästa äng går det fullt med biffkor av rasen Limousine tillsammans med sina kalvar, de ser så nyfikna ut och följer mig med blicken när jag passerar förbi. Jag har fått lära mig att det är en väldigt tålig ras som sällan drabbas av sjukdomar och som kan gå ute hela vintern. Tyvärr finns det en del som är lite argsinta av sig också så jag går inte fram och gullar med dem. Har ni tänkt på så kloka korna ser ut, kunde de prata är jag säker på att de skulle låta som Ferdinands mamma allihop. -Men Ferdinand, ska inte du gå och leka med de andra kalvarna? -Nej, jag sitter hellre här under min korkek och luktar på blommorna. Nu närmar jag mig den gamla Riksvägen och ruinerna efter det gamla värdshuset som fanns här mellan 1600 och 1905-talet.

”Om inte brännvin och arrakkaskar förtärdes på stället kunde man låna brännvin till hemmabruk”, det kallar jag service det.