Mellandag

Blåsten bara fortsätter att blåsa. Livskamraten har ont i hela kroppen på grund av lågtrycket och går inte att umgås med. Han vill bara vara i fred med sin smärta och försöker sova bort den. Det gör att jag håller mig undan, pysslar med lite ditt och datt och försöker att inte vara i vägen. Alltså tittade jag över min enda rabatt och klippte ned stäppsalvian i förhoppning om att den ska blomma om igen om ett par veckor

Hibiscusen har fått sin första blomma och fler knoppar finns så jag ser fram emot den blomningen.

Likaså clematisen är på gång. Nu gäller det att hitta någonstans för den att övervintra. Det är inte så lätt när man inte har någon jord på tomten utan bara sten.Blommorna skänker mig glädje men det är svårt att bara vara glad när Livskamraten har så ont. Jag är tacksam över att jag inte lider av värk men det känns tungt att inte kunna göra något för att hjälpa honom. Just nu vill han bara bort från denna plats ”här kan man inte bo”, men efter så många år tillsammans så vet jag att han drabbas lika hårt var han än är. Han är väldigt väderberoende. Den bästa plats han varit på ur ”må-gott-synpunkt” är Dubai, då han var helt smärtfri. Men att flytta till Dubai….? Kan man göra det…? Vill jag göra det…? Har man överhuvudtaget råd att bo där…? Kan man vara så långt från sina barn, sina barnbarn…?

Jag har ju hittat mitt lilla hörn i världen där jag vill vara och jag mår ganska bra av att få några dagar med sämre väder. Då kan jag stöka på inne som jag vill eller fara på sta’n, lägga mig och läsa eller gjuta något roligt eller….. möjligheterna är ju oändliga för den som mår bra. Ack ja, nu går jag och målar insidan på det lilla köksfönstret så har jag gjort någon nytta. Må så bra allihop och var glada för det ni har!