Hildurs fortsatta dag

Hildur slickade sig om fingrarna, det smakade fortfarande lite fisk sedan hon lagt på sillastjärten på gubbens brödbit. Tänk om hon också hade fått smaka lite, men det var ju gubben som behövde sina krafter. Tur ändå att de hade barnen; Margareta som  ju varit med på flytten från det gamla kära landet, Finland, hit till det nya och som nu skulle gifta sig snart med sin Mårten. Tänk vilken lycka om de kunde bygga sig ett hus i närheten, voi voi så roligt det skulle vara. Denna vår och sommar skulle nog bli sista året som hon skulle kunna hjälpa till med sysslorna på denna gård. Ack vad tiden går fort…..

N’Samuel han hade ju redan skaffat sig en kona, Anna Mårtensdotter, nog var väl hon pigg och rask, men inte var hon så snäll mot sin annopi som hon borde vara. – Jag är ju i alla fall moder till Samuel och förtjänar väl respekt. Hon ska väl vara glad åt att di får bo i vårt hus, trångt blir det och fasligt liv om nätterna är det på di. Ja, di är ju unga förstås………..

Tankarna flög men nu hade Hildur kommit fram till det upphuggna området i skogen, marken lyste fortfarande svart och sotig efter svedjebranden. Hildur spottade i händerna och smörjde in saliven, nu skulle här jobbas, rensas och förberedas… Idag var hennes uppgift att rensa det sly som fanns runt det brända området. Det gällde att sätta fart så allt var klart innan mörkret kom. Gubben måste hinna iväg och få upp näten också. Kanske skulle hon hinna salta in fisken efter maten om det inte var för mycket.

Raskt satte Hildur fart. När hon gick förbi den stora rotvältan kastade hon en blick på den. Det gjorde hon varje gång hon gick förbi. Inom henne fanns fortfarande skräcken för vad de tidigare boende gjort mot hennes familj. Di hade kapat det lutande trädets rötter så att det ramlat omkull när gubben och pojat kom farande på snöskorna.  -voi, voi, Hildur skakade på huvudet, det hade kunnat gå riktigt illa. Di fast boende var inte alltför glada åt att finnen med sina fyra vuxna barn fått slå sig ned vid Örträsket. Hildur fortsatte det mödosamma arbetet. Längre ut på myren kunde hon se Johan och pojkarna där de i rask takt arbetade med marken.