Slutet på Hildurs dag

Dagen gick under idogt arbete. Enda pauserna var när någon tog en slurk vatten direkt från den porlande bäcken. Strax före skymningen  började Margareta och Hildur dra sig tillbaka mot gården. Kon måste mjölkas och de två hönorna skulle tas in för natten. Räven, den elakingen, hade tagit den tredje hönan för några dagar sedan och nu ville man inte riskera att förlora någon mer.

Samuel och Johan fortsatte arbetet ute på svedjan medan Hilduinen själv tog pieni poika Erik med sig ut i ekan för att ta upp näten. Dagen hade varit ganska varm men nu började dimman lägga sig över sjön. En lom lät höra sitt sorgsna rop. Hildur och Margareta spottade tre gånger, det sorgsna ropet troddes vara ett dött spädbarn som kallade på sin mor.

……………………………………………………..

Skenet från den öppna spisen spelade över Hildurs fårade ansikte, hon hostade till och spottade i elden som svarade med ett väsande. Nu satt hon ensam uppe. Gubben Johan snarkade i fållbänken, Samuel och hans Anna hade nog provat att vänslas lite men orken räckte inte till utan de somnade istället. Sonen Johan hade gått hem till sig, han hade bara haft en dag ledigt från drängsysslan hos storbonden i Nordmaling.

Lillpojken Erik låg också hos dem nu. Det kändes konstigt men roligt. Hans husbonde hade drunknat under vintern, gått ner sig på isen, – voi, voi mumlade Hildur. Den unga bondänkan hade redan gift om sig med grannen och Erik blev utan drängplats. Men pigg och alert som han var så hade han redan en ny husbonde som han skulle till för slåttern.

Hönorna kacklade tyst för sig själva där de satt på sin lilla pinne. Hildur strök den närmaste över huvudet, det var gott  med lite sällskap ibland. Det  hade varit en bra dag; de hade hunnit fälla lite timmer för Samuels nybygge, det låg nu och torkade. Hildur hade passat på att ta lite granruskor och lagt ut dem både innanför och utanför dörren. Det luktade underbart av skog i stugan. Hon hade också lagt lite under hönorna i tanke att det skulle vara mindre hönsträck att torka på morgonen.

Erik hade fått en hare i sin snara och den hängde nu från taknocken och hundarna hade fått sig ett skrovmål på innanmätet. Dessutom hade Johan fått rikligt med fisk. Så rikligt att de hade kunnat slänga 3 abborrar på glöden före de satte sig till bords för kvällsmålet. Gröt, abborre och en riktig sup, det gjorde gott i själen efter en dags arbete. Nu var fisketunnan full med insaltad fisk och Hildur hade lagt slanor i blöt så att Johan, eller Samuel, kunde göra en ny tunna under morgondagen. Nu satt Hildur här och späntade småstickor till morgondagens eld, hon tittade över de vadmalsbyxor som karlarna använt under dagen, bredde ut dem så de skulle torka ordentligt, flyttade skohöet en bit längre bort från den öppna elden, lade på en ordentlig vedklabb som skulle räcka ända till gryningen. Hon tog en av de små stickor hon späntat, petade sig ordentligt mellan tänderna, tog av hucklet, knöt av sig förklädet och kröp ner under fällen bredvid sin gubbe.

En dag i Hildurs liv var över.

…………………………………….

Tänk så fånig man kan vara. Sitta och hitta på sådana historier om människor som bevisligen har funnits, som bevisligen ingår i släkten men som bara är funderingar. Roligt har det varit i alla fall. Faktiskt lite avkoppling att skriva på detta viset. Döm mig inte om fakta skiljer sig från det jag skrivit.