Ska vi gå på spökjakt?

Vad det blåser! Det är nackdelen med att bo alldeles invid en sjö. När vinden tar fart längst bort vid den milslånga sjön och blåser ända in i viken där vi bor, då är det bara att hålla i sig. Vi har faktiskt dragit för gardinerna för fönstren mot sjön för man blir nästan sjösjuk. Allt omkring oss ser ut att röra sig. Det är nästan så man vill byta ut de gamla fönstren mot moderna 3-glasfönster för att helt stänga ute ljudet.

Livskamraten träffade en slagruteman idag. Han ska ta med sig sin kompis som är en alldeles otrolig slagruteman och komma hit och bekräfta bästa platsen för vår brunn. Den mannen är verkligt fascinerande. Han talar med andar och tycker inte alls att det är så märkligt. Detta att Livskamraten hört Knutte, mannen som byggde vår SpanskaVilla, mumla omkring i huset, det tycker slagrutemannen är helt naturligt. ”Han lade ner hela sin själ i att bygga detta hus under 40 år, klart att han är kvar”.

De brukar besöka platser där andarna stannat kvar och nu har de bjudit oss att följa med nästa gång! Ska vi? Jag sade åt Livskamraten att då får vi se till att vi inte drar hem någon som vi inte vill ha i huset. Det räcker så bra med Knutte tycker jag. Det låter väldigt spännande att följa med på ”spökjakt”, men man kanske ska ta det lite varligt. Även jag har ju hört Knutte men bara vid två tillfällen och sista gången så tror jag att han hade Birgit med sig för då var det en man och en kvinna som talade. Det var när vi hade gjort färdigt den nya entrén och både byggarna och Livskamraten hade åkt hem. Jag hade mikrat en pizza och skulle just sätta mig och äta då jag hörde en man och en kvinna prata. Min tro var att det var någon av grannarna som tittat över för att se nybygget, men det fanns ingen där när jag tittade ut.

Jag satte mig igen och då hördes rösterna igen. Jag bara sade: ”det är vi som bor här nu. Ni ska inte vara här” och fortsatte att äta. Mumlandet upphörde och sedan har vi inte hört något mer. Längst inne tror jag att det var Knutte och Birgit som tittade in för att kolla vad vi gjort. Jag tror att de blev nöjda och finns de fortfarande kvar så har de i alla fall inte gjort något väsen av sig.

Detta är i alla fall en bit av verkligheten. En bukett sommarblommor, finns det något bättre?