Idag är det lugnt, värmen är inte lika tryckande het och vi tar det ganska lugnt. Det var spännande att avtäcka det jag gjöt igår (stavas det så; att gjuta, gjöt?) och det ser trevligt ut.

Det blev ett ganska naturligt avslut på ”sandstranden” mot stupet och blommorna fick en naturlig plats att stå på. Jag tror dock att jag ska mura fast en omgång stenar till på stödmuren mot stupet så att det blir mer av ett vindskydd för blommorna när det blåser från sjön.

När jag tittar närmare på bilden så märker jag att det är dags att rensa slyet nere på stranden också. Livskamraten har satt ihop en enkel spaljé för Flammentanz och det blev också mycket bra. Rosen har haft spinn så bladen ser inte så vackra ut, men efter omsorgsfullt såpatvättande så verkar spinnen ha försvunnit och nu har den massor med knoppar. Jag längtar så efter att se dem slå ut i full blom.

Vi håller också på med att sätta upp stöd för vindruvsplantan att klättra på. Det är så otroligt vad den växer, för varje dag så ser man slingorna bli längre och klasarna större!

Just nu sover Livskamraten ute i trädgårdssoffan. Han är så trött dessa dagar, bland annat för att han äter en antiinflammatorisk medicin som slår ut honom ordentligt. Jag undrar vad vi ska hitta på när han vaknar. Kanske dags att fara en utflykt ut till något fiskeläge, kanske Lörudden och ta en abborrfilésmörgås. Det känns som en bra utflykt. Imorgon ska det regna så det gäller att ta vara på solen.

Livskamraten har kommit ner till 2 meters djup i brunnen, hurra! Om vi nu ska lita till slagrutemännen så är det bara 1,5 meter kvar. Arbetet på morgonen har dock tagit på krafterna så nu ligger han och snarkar gott i vardagsrummet.

Själv har jag varit ute på morgonen och gjutit en liten stödmur där vi en sommar gjorde den fina altanen med dagbädd. Den lilla plätten har sett ut som eländet själv nu sedan stormen 2011, men denna sommar har jag lagt ut vira över platsen och fyllt på  med jord från brunnsgrävningen. En grannfru som var över frågade om jag höll på att göra en sandstrand och då slog det mig. Varför inte göra i ordning platsen med sand. Fylla ut groparna med den grova fyllnadsjorden, fylla på med fin sand och sätta dit ett par stolar. Då kan vi ju använda platsen och det ser trevligt ut.

Samtidigt så får vi bort en sak från ”att göra-listan”. Vi har stirrat oss blinda på att det ska vara trall där och det har varit ytterligare en sak som legat och gnagt i bakhuvudet. Nu är den struken, skönt.

Eftersom det är ett litet ”stup” framför så började jag igår mura upp en liten stödmur och nu har jag cementerat en liten ”platta” framför muren där man kan ställa några blomkrukor.

Igår invigde vi platsen. Det var faktiskt den enda platsen man kunde sitta, nära vattnet där det fläktade lite grand. Vi satt där och njöt, åt lite chips och pratade. Faktiskt riktigt ”fredagsmys”.

Kort och gott, årets första bad, två gånger! Så underbart, varmt och skönt. Västanvinden ligger på och driver in allt ytvatten så det var sagolikt skönt! Ha en bra helg!

Över+30 i skuggan, +54,7 i solen under parasollen, inte undra på att Jocke flämtade efter luft. Han fick gå in till slut och svalkade sig i 23-gradig värme inomhus, rena kölden.

Ja, värmen kom idag minsann. Inget arbete har utförts mer än langning av 3 sandhinkar och plantering av en stycken clematis. För övrigt var det skugga som gällde och minsann avslutades eftermiddagen med en, gissa vad?  GT i bästa läget med bästa citronen och bästa sällskapet.

Inte blev det någon gin&tonic inte. Nej, en tripp till Kvisslebys bibliotek och outlet tillsammans med en av grannarna, det blev det. För övrigt har vi mest suttit i skuggan och filosoferat. Inte en enda sandhink har jag burit heller minsann. Men tvättat sängkläder har jag gjort och sedan bäddat om med de nytvättade sängkläderna som doftar härligt av att torka ute i solen. Finns det någon härligare doft än luft -torkade sängkläder? Det skulle möjligen vara doften av rosen Louis Bugnet. Kunde man buteljera den och sälja så skulle man leva gott resten av livet.

Just nu sitter Jocke och jag ute och njuter av den varma kvällsbrisen. Livskamraten har gått in för att kolla väderleken på nyheterna, men vi tar väderleken som den kommer, Jocke och jag. Han har blivit en riktig livsnjutare på gamla dagar minsann. Jag funderar på om jag ska gå ner till ”laddningspunkten” och ladda upp mina batterier, men det är så skönt att bara sitta här i soffan att jag inte orkar flytta på mig. Det får bli en lugn kväll.