Snart är det helg

Igår var det tre år sedan min storasyster gick bort. Ibland kommer längtan efter att få ringa och prata med henne över mig. Hon brukade alltid svara med att säga mitt namn och jag tyckte att hennes röst blev så mjuk då, det kändes alltid som att hon blev så glad när man ringde. Så mycket försvinner när det enda syskonet försvinner; nu är det bara jag som minns eftermiddagskaffet på söndagarna när vi satt länge, länge och fikade och pratade. När mamma dukat upp med choklad i de stora rödrandiga muggarna och massor med gott bröd och pålägg, så roligt vi kunde ha runt bordet. När katten Pyrr-Pyrr hoppade ur bilen vid en fikapaus längs vägen till mormor, hoppade ur, sprang bort och det var det sista vi såg av honom. Det är bara jag som minns det goda, och det mindre goda, som fanns i vår familj. Mer och mer värdefulla är mina minnen.

Idag ligger dimman tung över sjön, jag hoppas det blir fint väder när den försvinner. Då ska jag nämligen upp på den sista takbiten, över källarnedgången, och spika fotplåt, inte ett jobb som jag älskar direkt, men Livskamraten har blivit förkyld och vi vet ju alla hur det är när en karl blir förkyld………….  🙂

Dessförinnan ska jag in till Birsta och hämta min nya telefon. Min gamla trotjänare ska få gå till den sista vilan (fast troligen lägger Livskamraten ned den i en byrålåda bland andra ”bra-att-ha-saker”. Nu vill jag ha en telefon som jag kan surfa, utföra bankärenden och Swisha med. Men ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte att det blir vare sig surf eller bankärenden för då vill jag ha en stor skärm att titta på. Men Swisha, det kan bli aktuellt, fler och fler vill att man swishar pengarna och det gäller att hänga med i de nya tiderna.