Vardag igen

Ibland händer det saker som gör att livet liksom stannar upp ett tag. Det hände för oss förra veckan. Ett besked som kändes som en iskall, kramande hand runt hjärtat men som, tack och lov, visade sig mindre allvarligt än det första beskedet gav oss anledning att tro. Inte bra, men kunde varit värre.

Alltså är vi nu åter tillbaka i SpanskaVillan. Nu ska vi stanna september månad ut och försöka avsluta alla påbörjade saker vi har på gång här. Det kändes som att komma hem när vi kom hit. Det är nog en signal till oss att fundera över var vi egentligen vill tillbringa vår tid…….

Jocke blev glad när vi kom. Han har haft Susanne och hunden Enzo som tittat till honom under vår frånvaro och det har tydligen gått väldigt bra. Men nu har jag suttit i rummet tillsammans med honom och vi har ”knackat” åt varandra. Det går till så att han hackar på sin matskål eller spegel, jag svarar med samma mängd knackningar och så sitter vi där och knackar, olika antal gånger och olika rytmer. Ibland knackar han först och ibland jag. Lustigt, men han verkar få ut något av det.

Regnet har slutat, jag borde gå ut och titta till tomten, men de senaste dagarnas spänning har satt sina spår. Nacken och skulderbladet har låst sig och gör ont. Livskamraten har försökt massera loss spänningarna, men när jag får spänningar så blir det spänt kan jag tala om. Då känns ryggen som den vore av plåt och man kommer inte åt spänningar och knutar i första taget. Så har det alltid varit. Vår massös på jobbet (ja, vi hade förmånen att ha världens bästa massös hos oss en dag i veckan), hon brukade säga att det var otroligt hur mina muskler kunde knyta sig. Det räckte inte med en massageomgång för att komma åt knutorna utan det blev till att gå både två och tre gånger innan hon kom genom mitt pansarskal. Man har kanske något bältdjur i släkten…….?

armadillo1

Det blir till att lägga sig en stund så kanske huvudvärken går över. Imorgon ska det bli fint väder och då måste vi lägga färdigt det lilla papptaket. Nästa vecka blir det matvecka i Sundsvall och då ska jag dit och proväta både det ena och det andra.

Jag önskar alla en trevlig helg!

2 kommentarer

  1. Inga-Britt Gustavsson

    Säger som en 90-årig släkting sa när hon hade ramlat och brutit benet …. ” Det kunde vara värre ” !

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.