Det nya året

Så var snart första dagen på det nya året slut. Vad kan man säga om nyårsfirandet då? Det lugnaste jag kan minnas. Bara vi två, inte ens en riktig nyårsmeny gjorde vi i ordning utan det blev rester; julskinkan som börjar kännas som grisen Särimner, den tar liksom aldrig slut bara. Igår åt vi den på tunnbröd tillsammans med rödbetssallad, focaccia och tésnaps (man lägger en tépåse med exempelvis Forest Fruit i en karaff vodka och låter det dra ett par timmar) gottegottgott. Vi var helt nöjda med den menyn och sedan tog vi lite ost och kex till det bubbliga drickat. Enkelt och gott.

Vi var faktiskt så uppspelta över att ha vatten i kranarna så vi behövde inget bubbel för att sprudla!

Nyårslöften då? Inte ett enda faktiskt. Vi ska fortsätta vara rädda om varandra och pussas oftare, men för övrigt inga löften. Det är märkligt med pussandet, när man är ung pussas man ständigt. När man går in på 45:e året tillsammans så upptäcker man att man slutat pussas i stort sett. En enkel liten rar puss, kanske på morgonen eller mitt på dagen, eller ja närsomhelst, det är väl inte fel? En långpromenad har jag förstås tagit idag och det hoppas jag ska bli ett stående inslag i mitt liv.

Bävrarna har varit väldigt aktiva i år och två av grannarna vid ån har fått sätta nät runt träd som de vill ha kvar. Jag undrar om de har fått fler ungar som börjar ta för sig? På bilden har de gett sig på en massa sly men björken har fått ett nät runt sig. Att de tar sly är ju bara bra.