London-traktor

Det blir lite av platt fall varje gång man haft barnbarn hos sig och de sedan åker iväg. Luften pyser sakta ut och man känner sig som ett halvpumpat däck. Jag lyckades i alla fall staga upp mig själv igår och avslutade dagen på ett fullkomligt egoistiskt sätt, dvs gjorde bara saker för mitt eget höga nöjes skull.

Idag har Jocke och jag varit ute och åkt bil. Han fick sitta i framsätet och det gillar han. Då har han nära till mig och han sitter så nöjd och småsover på sin pinne. Ibland kommer det ju ett litet gupp på vägen och då protesterar han mot min vårdslösa körning. Han håller ordning på mig, det vill jag lova.

När vi kom fram till SpanskaVillan så såg jag en blå London-traktor komma körande med ett lass ved i skopan. Eftersom jag just noterat en presenning som låg utbredd på parkeringsplatsen så förstod jag att det var vi som skulle få veden. Det var bara att köra vidare längs den lilla smala vägen, vända och parkera på grannens parkering i väntan på att veden skulle levereras. Veden tippades på plats och gissa vad; sedan skottade han upp hela parkeringen ordentligt åt alla håll så vi skulle rymma våra två bilar och ett lass ved. Visst måste man bara älska sådana människor?

Nu har solen gått ned, den varma livgivande solen och mörkret börjar krypa närmare. Välkommen sköna kväll, nu blir det fredagsmys!

PS! Vet ni varför det kallas för London-traktor? Därför att traktorföretaget hade en kampanj för ett antal år sedan där samtliga som köpte en traktor under en viss tid bjöds på en resa till London. Många här i trakten köpte och därför vimlar det av just den sortens blå traktorer här. Trevligt hade de också på resan, även om jag förstod att de orsakade polisutryckning då en av herrarna lämnade sin väska vind för våg på flygplatsen, medan han gick på toaletten. Han förlitade sig på att hans reskamrater skulle hålla ögonen på väskan, men väskor utan ägare får inte stå länge på flygplatser i dessa dagar. Tur att de inte hann spränga väskan i alla fall. DS!