Apropå ingenting

När blir man gammal egentligen? Idag känner jag mig gammal och orkeslös……. nej, inte egentligen men låt mig ta det från början:

I morse beslöt jag mig för att ensam fara på IKEA och Bauhaus för att handla lite till köksrenoveringen. Jag tog med min handskrivna lista med alla artikelnummer, lade ner glasögonfodralet i väskan och sedan bar det av. Väl förberedd kände jag mig ända till dess jag öppnade glasögonfodralet och det var…… tomt. Fram med den handskrivna listan, iväg till informationsdatorn och så började det. Armarna ville inte riktigt räcka till när jag försökte tyda artikelnumret för att hitta på vilken hylla och vilket fack delarna fanns. Jag kunde se på bilderna att det var rätt skåp, men att läsa fack- och hyllplats var svårare. Nåja, efter många om och men hade jag fått ihop alla nummer på ett ungefär. Iväg med vagnen och det är ju ändå så att köksskåpen ligger väl sorterade på rad så det gick bra att hitta igen dem.

Glad i hågen drog jag iväg mot kassan där en ung och glad kvinna slog in mina inköp. -Men oj, sade hon, nu har du handlat mycket och tungt. Bara den här stommen väger 22 kg och den här 33 kg. Nu har du lyft det en gång och sedan ska du göra om det när du lastar in i bilen. Var försiktig och akta ryggen, avslutade hon vänligt.
-Jag är nog ganska stark, mumlade jag och drog iväg med vagnen. Den var lite felaktigt lastad och drog åt höger så det blev lite kämpigt. Vips så dök en liten rom upp, en kort mager man som haltade väldigt. -Swedish lady, I will help you.

Resolut tog han vagnen och började dra den åt mig, mycket noga med att jag inte fick hjälpa till. Jag gick bredvid denne lille man och det kändes fel att han hjälpte mig, jag borde snarare ha hjälpt honom så bedrövlig som han såg ut. Men han lastade in allt i bilen, kysste mig på handen och började gå därifrån. Jag gick ikapp honom och gav honom de kontanter jag hade, 70;-, som tack för hjälpen.

Nu började jag fundera; ser jag svag ut idag?

Iväg till Bauhaus, där inhandlades kakelkryss och en påse kakelfix. Jag lade upp allt framför kassörskan, hon slog in varorna, tog den hjulförsedda korgen och tänkte ställa bort den. Så hejdade hon sig, -oj, du behöver förstås korgen för att orka dra allt ut till bilen.

Sakta vankade jag ut till bilen, lastade in varorna och suckade tungt. -Oj, hur ska jag orka bära in allt jag handlat när jag kommer hem? Suck. Jag frågade Livskamraten om jag såg gammal och svag ut idag, men nej, inte värre än vanligt tyckte han.

Skåpen fick ligga kvar i bilen men påsen med nybakade dammsugare och kakelfixet tog jag in. Kaffefrämmande dök upp och jag kunde bjuda på nykrossade dammsugare, helt utmanglade efter att ha hamnat under fixpåsen. Inte min dag idag kanske?

Vackert ute i alla fall.