Hoppet sprack

Nu har vi varit på sjukhuset och de slog sönder vårt hopp om att slippa nackskyddet. Nej, det Livskamraten har är en Dens fraktur grad 3 och det kan innebära skallsträck i Strykersänd och Haloväst i 3 månader, så vi ska vara tacksamma för att det räcker med nackskydd. Bild på Haloväst, se nedan.
Så vi är tacksamma för det. Mindre bra var också att infektionen inte vill ge med sig. Nu pratades det igen om att det i värsta fall kan bli fråga om att öppna operationssåret, det kan bli aktuellt efter flera månader om infektionen inte ger med sig, så nu har vi hämtat ut mer penicillin och jag kommer att sköta det pyttelilla såret så noggrant som jag kan. Fy fasen för infektioner, lömska små kryp som finns på den egna kroppen men som kan ställa till det när de hamnar på fel ställe.

Under tiden så händer det stora saker i vår trädgård. Livskamratens storasyster med man är här och gissa om de jobbat i trädgården dag. Hurra för storasystrar!

De är så duktiga trädgårdsmänniskor att de behöver inte fråga om vad som ska göras, de bara jobbar på, helt otroligt vilken ork. Svåger har ju fyllt 83 år i år, men han handskas med komposten och de vildvuxna rosorna på ett helt suveränt sätt. Jag blir trött bara jag ser dem……. faktum är att nu börjar strax hockeyn men jag vill helst lägga mig och läsa.

Imorgon ska jag komma med ett lästips på en bra bok. Den om kvinnan som ville sova ett år, var trevlig, lättläst, lite absurd med ovanliga människor som möjliggjorde för kvinnan att ligga ett år och göra ingenting. Värd att läsa? Javisst, men ingen bok som man sträckläser. Morgondagens lästips kommer att handla om en bok som jag tyckte var väldigt läsvärd.

Ha det så bra allihop, och var rädda om varandra!