Vattnet sinar…..

Det börjar komma lite luft från kranen när man spolar vatten, inte bra. Vi har sett all den sand som rasat in i brunnen och nu börjar sanden tydligen täppa till vattenintaget. Vi inser att att vi måste åtgärda detta vilket betyder att någon måste klättra ned i brunnen och gräva bort lite sand så vi kan börja göra färdigt de sista ”små” justeringarna. Vi var helt överens och åkte till Jula för att köpa en ny talja att ha vid arbetet, men jag kunde se på Livskamraten att detta var jobbigt att tänka på.

Så till middagen dukades upp med snaps till maten och vi var noggranna med att formulera skålar varje gång vi tog en liten hutt. Då kom det fram; Livskamraten kan inte /vill inte gå ned i brunnen ännu. Han kan heller inte tänka sig att jag ska klättra ned, men jag hörde på honom att den tanken börjar slå rot i hans huvud. Vi fick alltså göra ett omtag och återigen bestämma att vi avvaktar med att göra något definitivt i brunnen. Den får vila så länge och blir vi utan vatten så får vi väl hämta vatten från sjön till att diska och städa med.
20160809_164626Dukat för middag, inklusive O.P Andersen.

Fallolyckan har satt djupa märken, inte bara kroppsliga sådana, och det är bara att acceptera. Vi har i alla fall varit och tittat på golv idag och tagit ett nytt beslut om köksgolvet. Jag har insett att jag kommer inte att få hjälp av mitt äldsta, manliga barnbarn för att lägga nytt golv och lika väl inser jag att jag klarar inte av att lägga ett vinylgolv alldeles själv, inklusive golvgips. Köket är helt enkelt så oregelbundet och kräver så mycket skarvning att jag ger upp före jag ens gjort ett försök. Istället ska vi gå på klick-golv, något som jag inte gillar i ett kök, men ibland har man inget alternativ. Med de nya, förbättrade klickgolven så ska det nog gå bra. Imorgon ska vi således beställa golvet och köpa golvgipsen, så kan jag kanske göra något i slutet av nästa vecka, när våra nästa besökare åkt hem. Så är det när man bor i stugan, den mesta planeringen anpassas efter besöken (och de andra aktiviteterna som planeras).

4 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Jag håller andan varje gång jag läser att någon av er ska ner i brunnen. Kan ni inte leja bort det sista arbetet, så ni slipper ha det där hängande över er?
    Jag är så full av beundran hur du orkar bära och konka och bygga och fixa… jag förstår att det är roligt, men det får inte bli en stress som ligger över dig.
    Kramar till er båda!

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Ja, brunnen är ett problem nu….. men Livskamraten vägrar leja någon hjälp och jag kan inte gå emot honom.
      Glädjen över det fina som faktiskt blir när jag jobbar och bygger, överväger nog faktiskt så nej, jag känner mig inte stressad, jag gör det i min egen takt. Men kroppen har ju reagerat med lite låsningar och inflammation. Men nu har jag behandlat med antiinflammatorisk salva plus vilat mer, så snart är det OK igen. Det gäller att komma ihåg att man inte är 20 längre, inte heller 30, inte heller….. 🙂
      Återgäldar kramen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.